I söndags slöt över 3000 unga och arbetare upp i Göteborg för att demonstrera under parollen ”Black Lives Matter”. Stämningen var radikal och budskapet tydligt: ”No Justice, No Peace, No Racist Police!”
Manifestationen samlade över 3000 deltagare på Heden i centrala Göteborg – trots den rådande Coronapandemin. Arrangörerna hade redan kritiserats för att inte ta hänsyn till Folkhälsomyndighetens direktiv, men som vi har förklarat tidigare är dessa demonstrationer nödvändiga och knappast farligare än att exempelvis Volvo Torslanda håller igång produktionen varje dag.
Arrangörerna hade vidtagit ett flertal åtgärder för att se till att minimera smittorisken. Man hade avgränsat ett område där människor kunde delta och samtidigt upprätthålla den nödvändiga distansen. Volontärer gick runt för att se till att distansen upprätthölls och ansiktsmasker delades ut till demonstranterna. Men då maxgränsen på 50 deltagare snabbt överskreds upplöstes manifestationen strax av polisen. De som ändå hann hålla tal gav uttryck för ilskan och frustrationen över polisvåldet och den institutionaliserade rasismen i både USA och i Sverige.
Att rörelsen redan hunnit spridit sig till USA:s alla delstater och minst 18 andra länder visar att rasismen inte bara är ett lokalt problem. Dess rötter sträcker sig tvärtom djupt i det kapitalistiska systemet på global skala.
Polistrakasserier och olovlig profilering av icke-vita är vanligt förekommande även i Sverige. I Göteborg är skillnaden i förväntad medellivslängd flera år i förorterna jämfört med de välbärgade ”vita” områdena på andra sidan spårvagnslinjen. Coronapandemin har dessutom visat att icke-vita löper större risk att drabbas av viruset då de tvingas utstå sämre arbetsvillkor och lägre levnadsstandard än den övriga befolkningen.
Efter att demonstrationen upplösts av polisen tågade ett spontant demonstrationståg med tusentals människor genom staden i flera timmar. Stämningen var otroligt radikal och ilskan och kampviljan gick inte att ta miste på. Slagord som ”Black Lives Matter” och ”No Justice, No Peace, No Racist Police” ekade mellan husväggarna och drog till sig uppmärksamhet och hejarop från åskådare och tutande bilister. Värt att notera är den låga medelåldern och det stora deltagandet från förorterna.
Revolution var på plats för att ge sitt ovillkorliga stöd till BLM och förklara att kampen mot rasism måste kopplas samman med en gemensam kamp mot det kapitalistiska system som utgör grunden för rasism och alla typer av förtryck. Som Malcolm X förklarade: ”Du kan inte ha kapitalism utan rasism”.
Efter att demonstrationståget återvänt till Heden höll en medlem från Revolution ett tal där hon förklarade att: ”Kampen får inte ta slut här idag efter den här demonstrationen, vi måste föra den vidare och vi måste organisera oss för att göra det.”
Demonstrationståget fortsatte sedan till Götaplatsen och mot Brunnsparken. Där uppstod konfrontation mellan polis och demonstranter, då ett fåtal individer som kastade sten och smällare var ute efter att bråka med polisen. Fem personer har anhållits i samband med händelserna.
Men sanningen är den att dessa individers agerande aldrig skulle kunna mäta sig med det våld som staten utsätter icke-vita för i Sverige på daglig basis, där undersökningar och återkommande vittnesmål visar hur man ständigt stoppas av polisen och diskrimineras. Under söndagens demonstration visar bilder på sociala medier hur en polis sitter med knät i ryggen på en svart person. Detta olagliga grepp, som riskerar att leda till skador och andnöd, för på ett obehagligt sätt tankarna till mordet på George Floyd.
Söndagens demonstration visar tydligt att folk har fått nog och att de är redo att kämpa för sin sak. Men tyvärr såg vi ingen organiserad närvaro från arbetarrörelsens massorganisationer – varken fackföreningar eller partier.
Det fanns garanterat medlemmar i Vänsterpartiet närvarande, men partiet stöttade inte officiellt demonstrationen och använde än mindre sina resurser till att hjälpa till att organisera den.
Samma sak gäller LO. Med 1,4 miljoner medlemmar, varav 17 procent är födda utanför Norden, är detta landets största organisation för de som drabbas av rasismen. Om LO skulle mobilisera sin fulla styrka skulle hela Sverige stanna. Men än så länge är den fackliga ledningen passiv.
I sista hand är det bara den organiserade arbetarklassen som har makten att förverkliga rörelsens krav om att stoppa rasismen, genom att avskaffa det kapitalistiska system som ger upphov till den. Den rörelse som svept över världen de senaste veckorna är ett viktigt steg framåt i denna strid.