Bankskandaler visar korruptionen i staten

I penningtvättsskandalen kring Danske Bank misstänks minst 95 miljarder ha tvättats genom Swedbank, och 7 miljarder genom Nordea. En närmare granskning visar hur även före detta ministrar och topparna i den svenska Finansinspektionen är inblandade.

I september kunde advokatbyrån Bruun och Hjejle konstatera att totalt 2000 miljarder tvättats genom den danska storbanken Danske Bank mellan 2007 och 2015. Detta är dubbelt så mycket som den svenska statsbudgeten. Pengarna hade tvättats genom Danske Banks estniska filial Sampo, som tidigare ägts av svenska Nordea.

I en rad olika intervjuer i oktober försäkrade Swedbanks vd Birgitte Bonnesen – som var chef för bankens estniska verksamhet 2011–14 – att banken inte var inblandad: ”Vi har kollat på alla de kunder som har kommit ut från Danske Bank. Det finns inga av dem som har varit eller är kunder i Swedbank,” hävdade hon i SVT.

Swedbank misslyckas med att tysta ner avslöjandena

Den 20 februari i år avslöjade Uppdrag granskning att minst 40 miljarder har slussats mellan misstänkta konton i Swedbank och Danske Bank. Swedbanks kommunikationschef svarade:

”När vi får signaler så agerar vi. Och det budskapet gäller fortsatt. Vi har agerat så fort vi sett riskindikatorer och vi känner oss trygga med vårt agerande i banken.”

Men Dagens industri avslöjade att Swedbanks chef för regelefterlevnad hade slagit larm om brister i arbetet mot penningtvätt i Baltikum redan 2016. Swedbanks vd Birgitte Bonnesen agerade visserligen snabbt – genom att sparka hon som larmat.

Bara någon vecka efter avslöjandet spärrade de SVT:s tipssida för sina egna anställda. En dryg vecka senare blev det tydligt varför: Uppdrag granskning avslöjade att Swedbanks ledning i september 2018 tagit del av en rapport som visade på en misstänkt penningtvätt till ett värde av 95 miljarder i banken. Det bevisade att vd:n Bonnesen ljugit när hon sagt att de gått igenom allt material och att det inte fanns någon penningtvätt att hitta.

Samtidigt kom Dagens industri över en rapport från januari i år som visade att anställda i Swedbanks estniska verksamhet tagit emot mutor för att hjälpa till med penningtvätten. Birgitte Bonnesen var chef för den estniska verksamheten under delar av perioden. Tillsammans med resten av Swedbanks ledning hemligstämplade hon rapporten.

Finansinspektionen och storbankerna

”De svenska bankerna har inte de här omfattande utländska kontona i sina banker i Baltikum”, sa Finansinspektionens generaldirektör Erik Thedéen i SVT i höstas, angående risken för att Swedbank skulle vara inblandat i penningtvätten.

Samma budskap upprepades gång på gång av myndighetscheferna. I en intervju med Svenska Dagbladet i november 2018 förklarade myndighetens chef för penningtvätt Christian Lynne Wandt: ”Sverige är en av de fyra nationer som bedöms som bäst globalt när det gäller tillsynen av penningtvätt men också hur bankerna sköter sin rapportering till ansvariga myndigheter.”

På Finansinspektionens intranät avslöjade Lynne Wandt samtidigt vilka Finansinspektionens prioriteringar var: ”Den risk som finns enligt vår bedömning är att svenska banker kan dras med i den ryktesskada som uppstår.”

Det kan tyckas märkligt att Finansinspektionen, som i teorin ska granska storbankerna, i stället prioriterar att skydda dem från ”ryktesskada”, mitt i den största penningtvättsskandalen någonsin. En genomgång i tidningen Fokus på de sanktionsavgifter som Finansinspektionen delat ut de senaste åren, kastar vidare ljus över frågan. Där återfinns varningar och anmärkningar mot mindre aktörer som Resurs Bank, Snapphanebygdens Sparbank, Remium Nordic, Exceed Capital Sverige, Avanza Pension, med flera. Men storbankerna är märkligt frånvarande i listan.

Den 9 december avslöjade Svenska Dagbladet hemliga dokument som visade att ledningen på Finansinspektionen inte agerade när deras utredare fann stora brister i SEB:s och Swedbanks arbete mot penningtvätt 2016–17. De agerade inte heller när samtliga storbanker var indragna i en massiv penningtvättshärva i Lettland 2017, och har tidigare bara tilldömt löjligt små böter för liknande förseelser för bland andra Nordea och Handelsbanken.

Varför är Finansinspektionen så mån om att skydda storbankerna? I en artikel i Dagens Industri 17 mars visar ekonomireportern Andreas Cervenka hur en rad olika politiker och tjänstemän hoppar mellan topp-poster i politiken, finansdepartementet och näringslivet.

Ett av de mest slående exemplen är att Finansinspektionens generaldirektör Erik Thedéen är knuten till vd:n för Folksam (en av Swedbanks största ägare) Jens Henriksson, genom att han värvade honom till posten som vd för pensionsbolaget KPA 2015. Jens Henriksson var efterträdaren till den före detta socialdemokratiske ministern Anders Sundström som senare blev styrelseordförande för just Swedbank men tvingades avgå på grund av att det avslöjats att han tagit mutor. Han efterträddes av Lars Idermark, som fortfarande sitter kvar, och som var del i samma mutskandal.

Pär Nuder, tidigare finansminister och då också chef för både Henriksson och Thedéen, är numera ordförande för två andra storägare i Swedbank: AMF Pension och Tredje AP-fonden. Några andra av Thedéens tidigare kollegor på finansdepartementet är Johanna Lybeck Lilja, som är toppchef på Nordea. En annan, Hans Lindberg, är VD för Bankföreningen. Han efterträdde Thomas Östros, som varit minister ihop med just Pär Nuder och Anders Sundström.

När Finansinspektionens ledning skyddar storbankerna, skyddar de alltså i själva verket sina eventuella framtida karriärer på lukrativa poster i banksektorn. Genom en mängd personliga band, tjänster och gentjänster, sammanbinds storföretagens toppar med ministrar och de högst uppsatta tjänstemännen och cheferna för statliga myndigheter. Det gäller särskilt Finansinspektionen, som har till uppdrag att granska just borgarklassens aktiviteter.

De verkliga skurkarna går fria

Enligt tidningen Fokus stod den svenska Finansinspektionen för hela 85 procent av EU:s böter för otillåten småhandel under 2018. Lynne Wandt verkar alltså ha rätt i att man har en mycket effektiv tillsyn – av alla utom de största kapitalisterna och deras banker.

Finansmannen Bill Browder beräknar att värdet på de pengar som misstänks ha tvättas på väg från öststaterna till Europa är otroliga 10 000 miljarder kronor, varav man hittills bara lyckats spåra en femtedel via Danske Bank.

Både i fallet med Danske Bank och Swedbank har det avslöjats att anställda tagit emot mutor för att hjälpa kriminella att tvätta pengar. Men cheferna, som i åratal medvetet blundat för detta, fortsätter få skyhöga löner och bonusar (se faktatruta). Deras kontakter på Finansinspektionen blundar för detta eftersom bankerna erbjuder dem framtida karriärmöjligheter.

Systemet är utformat för att de rikas brottslighet ska gå ostraffad. Paradisläckan, Panamadokumenten och cum-ex-filerna har visat bortom allt tvivel hela den svenska borgarklassens – inklusive storbankernas – inblandning i storskalig skatteplanering. Ingen har blivit bestraffad för detta.

På samma sätt fortsätter storbankernas ägare och vd:ar ge sig själva skyhöga löner år ut och år in, trots konstanta avslöjanden om korruption, mutor och penningtvätt. Även om vd:n Birgitte Bonnesen skulle sparkas, skulle hon få över 20 miljoner ytterligare i löner och avgångsvederlag.

Den borgerliga statens representanter har tusen trådar till storföretagen. Dessa människor lever på en annan planet än oss andra, där svågerpolitik och korruption för egen vinning blivit något normalt.

De oerhörda resurser som bankerna och storföretagen sitter på skulle kunna användas till något annat än att generera skyhöga vinster åt en liten grupp superrika i samhällets topp. Genom att nationalisera storbankerna och företagen under demokratisk arbetarkontroll, skulle vi möjliggöra saker som massiva investeringar i klimatvänlig teknik, arbetstidsförkortning med bibehållen lön, storskaliga satsningar på välfärden, med mera.

Detta skulle också vara en första del i att avskaffa de skumraskaffärer och den korruption som är helt oundviklig i ett samhälle där de styrandes främsta mål är att göra större vinster åt sig själva. Det enda sättet att hålla makthavarna under kontroll är genom demokratiska val, med återkallningsrätt och arbetarlön till alla valda representanter – genom en demokratiskt uppbyggd arbetarstat. För att avskaffa korruptionen, kriminaliteten och vanstyret, måste vi avskaffa kapitalismen genom en socialistisk revolution.