Återvinningsbluffen: Toppen av kapitalismens sopberg

Vad skulle du gjort om du hade hundratusentals ton batterier och byggavfall som du behövde bli av med, och samtidigt ville öka vinsterna? Du kan göra som Think Pink och LMAG, två stora återvinningsföretag. För att slippa kostnaderna som återvinningsprocessen innebär grävde de ner avfallet i naturen i 15 kommuner.

Det är ingen liten skandal. LMAG var ansvarade för 75 procent av de insamlade batterierna mellan 2018–2019. År 2020 dömdes företagets huvudman för att ha dumpat 2000 ton giftig batterimassa i naturen.

Affärsmetoden är enkel: ta betalt för att ta hand om sopor – betala sedan någon annan lite mindre för att ta hand om dem – och kassera hem mellanskillnaden. Efter att det gjorts i några steg kan företaget låtsas vara omedvetet om att de omsorgsfullt sorterade soporna helt enkelt spridits ut i naturen. 

Bella Nilsson, VD för Think Pink, kunde själv kassera hem 13 miljoner kronor under 2019. Efter att ha berikat sina ägare tillräckligt försattes båda företagen i konkurs, men då var miljökatastrofen redan ett faktum. De hade hunnit gräva ned cirka 250 000 ton batteri- och byggavfall i marken under flera år. 

Under den tiden har farliga miljögifter riskerat att läcka ut vid grundvattentäkter, naturreservat, sjöar och skogsområden.

Botkyrka kommun har lagt nästan 200 miljoner kronor på att städa upp efter Think Pinks avfall i Kassmyra (som Think Pink kallade “Cashmyra”). Kapitalisterna skrattar och skämtar hela vägen till banken, medan arbetarna betalar. 

LMAG:s och Think Pinks brott upptäcktes av en slump, när polisen letade efter en stulen traktor och istället hittade enorma mängder nedgrävt avfall. Tidigare har det exempelvis framkommit Sveriges största “återvinnare” av plast, Swerec, skeppat iväg stora mängder för att brännas i Lettland. På samma sätt har det framkommit att H&M:s insamlade kläder bränns på sopberg i Västafrika. Man kan bara föreställa sig hur mycket mer av den här typen av brott som aldrig upptäcks. 

Återvinningsbluffen är bara toppen på sopberget. Hela idén om att rädda klimatet genom individuella handlingar som att återvinna, sopsortera, välja “miljövänliga” produkter och så vidare tjänar bara till att rikta människors uppmärksamhet bort från de verkliga bovarna – storföretagen, som kan fortsätta skövla planeten i lugn och ro som tidigare. Faktum är att det var de stora oljeföretagen som i början på 2000-talet lanserade idén om att alla individer ska tänka på sitt “ekologiska fotavtryck”. 

Den rikaste procenten av befolkningen i Sverige släpper ut nästan 10 gånger så mycket som de fattigaste 50 procenten (Oxfam, 2019).

Det finns många människor som frivilligt eller ofrivilligt reser kollektivt istället för att ta bilen, tar tåget istället för flyget, handlar på second hand, inte använder engångsplast, inte äter kött, källsorterar sina sopor, och så vidare. Trots det ökar utsläppen. Och även på individnivå står den rikaste procenten för nästan 10 gånger så mycket utsläpp som de fattigaste 50 procenten. Våra individuella handlingar är bara en liten smula i jämförelse med det sopberg som storföretagen och den rikaste procenten lämnar efter sig.

Samtidigt som vi får höra om vårt ekologiska fotavtryck och individuella ansvar, kan kapitalister och politiker stötta folkmordet i Gaza, släppa bomber som dödar tiotusentals människor och totalt förstör naturen, deportera flyktingar och skicka dem till döden, stänga gränser för människor i nöd, och kasta ofantliga mängder sopor i naturen.

Kapitalisterna äger och kontrollerar allt i detta samhälle, och de bryr sig bara om vinst. De struntar fullständigt i att de förstör jorden för kommande generationer och att de redan nu skördar människoliv i den processen. Vi kan bara rädda miljön genom att organisera oss och ta makten ifrån dem.

Hilma Heimerson

Relaterade artiklar

Sociala medier

3,162FansGilla
2,485FöljareFölj
1,272FöljareFölj
2,021FöljareFölj
732PrenumeranterPrenumerera

Senaste artiklarna