“Det som har hängt i luften, men aldrig sagts av de inblandade själva, är om svaret på varför de vill göra detta egentligen skulle vara att vi bara inte gillar invandrare”, frågade sig regeringens före detta utredare Joakim Ruist i en ovanligt rak intervju om regeringens förslag på att ge 350 000 kronor i ett så kallat återvandringsbidrag.
För att linda in det hela i svensk statsmannamässig legitimitet, och därmed bespara ängsliga liberaler i regeringen för mycket samvetskval, handplockades Joakim Ruist. Under flyktingkrisen 2015 gjorde han sig känd för att räkna ut hur mycket en flykting kostar Sverige.
Problemet blev bara att utredaren inte kunde komma fram med några förslag. Idén om återvandringsbidrag kom från Danmark, som för den svenska regeringen är en föregångare i sporten “tomma politiska slag i luften som ska demonstrera hur lite man tycker om invandrare”. Men i Danmark är det inte mer än 300 utvandrare som utnyttjar bidraget per år.
– Jag kan ju inte hitta på? Svar som inte finns, kommenterade Ruist i Göteborgs-Posten.
Ruists slutsats var att förslaget skulle hämma integrationen och knappast leda till någon betydande återvandring. Men för regeringen var de verkliga effekterna aldrig det intressanta.
I ett försök att svara på utredarens kritik talar den nya migrationsministern Forssell i milda ordalag.
– Man kanske längtar tillbaka till sitt hemland, då tycker vi att detta bidraget kan vara en möjlighet, menar han i GP.
Men det verkliga budskapet gav vice statsminister Ebba Busch i en intervju i DN i maj, där hon talar om muslimer “som vill fortsätta praktisera halshuggning”. På en direkt fråga om hon vill att EU ska finansiera ett återvandringsbidrag för muslimer, svarade hon otvetydigt.
– Tycker man att det är rätt och riktigt att stena kvinnor som inte bär slöja, tycker man att det är rätt och riktigt att kasta ut homosexuella ifrån höghus för att de älskar någon av samma kön, då kan man flytta tillbaka till Iran eller Sudan för den delen, men man hör inte hemma i Europa.
Syftet är uppenbart: att svartmåla muslimer i synnerhet, och invandrare i allmänhet, för att göra dem till syndabockar för samhällets problem. Förslaget om återvandringsbidrag handlar om att vända sig direkt till landets invandrare och säga: åk hem, vi vill inte ha er här. Vi avskyr er närvaro så mycket att vi är beredda att betala er hundratusentals kronor för att återvända.
Men gängkriminalitet, nedskärningar i välfärden, arbetslöshet med mera, beror på kapitalismen.
När skribentens egna morfar invandrade till Sverige och bosatte sig i Rosengård på 1970-talet fick han ett jobb i stadens varvsindustri samma vecka. 1975 var antalet arbetslösa i Malmö 1208 personer (med en folkmängd på knappt 250 000).
Det ser annorlunda ut idag. I samband med 90-talskrisen sjönk andelen förvärvsarbetande i Rosengård 1997 till 30 procent (20–64 år). Idag har 37 procent (20–64 år) någon form av sysselsättning, som inte nödvändigtvis innebär lönearbete, utan kan innebära att man går på möten några gånger i månaden.
Detta mönster går igen över hela Sverige i områden som domineras av människor med utländsk bakgrund. Kapitalismens kris innebär massarbetslöshet och fattigdom, som drabbar invandrare värst.
Om någon i regeringskansliet kan tänka sig att upphöra med trams och symbolpolitik, och istället göra sina jobb kan jag avslöja att de 2,5 miljarder kronor som ska avsättas för detta återvandringsbidrag, nätt och jämnt räcker till att anställa 5506 undersköterskor.