Välfärden blöder. Mats Wilhelmsson arbetade innan sin pension som vaktmästare och berättar i denna intervju om de konsekvenser den dåliga situationen får för de anställda. Under de senaste 25 åren har 300 000 jobb försvunnit från offentlig sektor och med utbredningen av privata företag inom välfärdssektorn försvinner oerhörda summor från äldre, barn och sjuka ner i kapitalisters fickor. Resultatet är tydligt. Allt fler skandaler avslöjas om hur de äldre vanskötts, hur skolresultaten sjunker och sjukvården fallerar. Men inte bara patienter, skolungdomar och vårdtagare blir lidande. För personalen inom välfärden når pressen snart en kritisk gräns. En av de som fått erfara försämringarna inom välfärden, är Mats Wilhelmsson, som de senaste elva åren arbetat som vaktmästare på ett äldreboende. Mats är 64 år gammal och gick i pension för ett halvår sedan.
– Det började med den nya upphandlingen, berättar Mats. Ett nytt riskkapitalbolag hade vunnit upphandlingen med kommunen om äldreboendet. De skulle sköta verksamheten med samma kvalitet som företaget innan dem gjort men till en lägre kostnad, sade de.
Inför omställningen hade det nya företaget samtal med alla de anställda. Under samtalet framkom det att de ska ta bort tjänsten vaktmästare. Istället skulle Mats få sin tjänst halverad och ägna sig åt städning. När han pratade med HR-chefen svarade denne att om han inte accepterade ”erbjudandet” skulle han sägas upp, men att de skulle vara ”schyssta” och ge 6 månaders uppsägningstid. Under denna tid visste Mats att de skulle kunna lägga arbetstiden så att han inte kunde sköta sitt andra jobb. Mats upplevde att företaget var hårda och att de inte var några som kompromissade.
HR-chefen sa även att Mats skulle kunna ta det till en MBL-förhandling, men tillade: Dem vinner vi alltid. MBL-lagen är nämligen en tuta-och-köra lag som arbetsgivarna alltid vinner, bara en formalitet så att det ska se bra ut på papperet. Mats valde då att gå i pension i förtid istället för att lägga ner massa energi på en förhandling som han inte skulle vinna, och på köpet bli dåligt behandlad på arbetsplatsen i sex månader. Även om han tycker att det känns fel att företaget slapp så billigt undan.
Var facket något stöd under processen?
– Nej, kanske hade jag kunnat få stöd när det nya företaget redan tagit över och förhandlingen om anställningsvillkoren avslutats. Men även det hade jag behövt kämpa för. Jag hade alltså behövt ta konflikt med både arbetsgivarna och facket, berättar Mats.
Mats har också pratat med flera av sina gamla kollegor om hur det är på äldreboendet nu. Det har skett ett flertal neddragningar som drabbar både personalen och de boende. Anhöriga och personal har ringt till kommunen för att berätta om bristerna. Men kommunen svarar oftast inte alls, eller så säger de bara att det är avtalsenligt.
Bland de allvarligaste nerdragningarna är de som har skett på demensavdelningarna. Där fanns det tidigare extra personal då dementa behöver mer resurser för att må bra både fysiskt och psykiskt, men det har företaget tagit bort och personalstyrkan är nu densamma som på de vanliga avdelningarna.
Den ökade stressen har även inneburit att flera av personalen som arbetat där länge, som vet hur verksamheten ska gå till och känner de äldre länge, nu har slutat eller blivit långtidssjukskrivna. Först frågade sig Mats hur kommunstyrelsen kunde tillåta sådana fatala förändringar i verksamheten men det visade sig att kommunstyrelsen hade full koll på vad som hände och var helt med på noterna.
Några dagar efter intervjun läser jag i lokaltidningen att kommunstyrelsens borgerliga ordförande tänker höja politikernas löner. Inget skulle kunna göra det tydligare vad politikernas prioriteringar är. De har vant sig vid sina positioner och bryr sig mer om att fylla sina egna fickor än att göra det de blivit valda till. Det visar också att även om det skulle vara ett steg i rätt riktning att förbjuda vinstdrivande företag i välfärden så räcker det inte för kommunpolitikerna är inte heller att lita på. Istället krävs det riktig förändring, en total omvandling av samhället. Det krävs en socialistisk revolution.