Alla gånger jag varit på akuten var det helt kaos. Två av gångerna bad de alla som var i väntrummet att komma tillbaka dagen efter, eftersom det var 8-10 timmars väntetid.
Andra gången jag var där satt där bland annat en gammal tant som skrapat upp stora delar av ansiktet och blödde kraftigt – hon fick vänta länge. När jag själv äntligen fick vård, lade personalen in mig i ett konferensrum som de hade gjort om till patientrum på grund av platsbrist.
Tredje gången åkte jag dit med ambulans klockan 02.00 på natten med extrem magsmärta. De gav mig maxdos morfin för att jag skulle lugna mig. Väl där tog det 11 timmar innan jag fick sjukvård, och då var det inte läkaren som diagnoserade problemet – utan min morsa som kollade upp vad det kunde vara och sa det till läkaren.
Enligt Sveriges kommuner och regioner så saknas det 24 miljarder kronor i sjukvården, samtidigt som 19 av 21 regioner planerat att göra besparingar i sjukvården.
Däremot verkar det inte finnas någon gräns för hur mycket pengar regeringen plöjer ned i militären, som anslagen redan fördubblats till sedan 2020. Det är logiskt om man ser på den kapitalistiska krisen från den härskande klassens sida. De gör inte det som är bäst för människor, utan det som gynnar deras vinster och makt.