Visitationszoner, tiggeriförbud och bidragstak. Den mest reaktionära, rasistiska och högervridna regeringen i mannaminne har siktet inställt på att gå till frontalangrepp mot arbetarklassens fattigaste och mest utsatta. Men denna krigsförklaring kommer att få en motreaktion högern inte är beredda på.
”Vårt enskilt största svenska ekonomiska och sociala problem beror på stor invandring i kombination med misslyckad integration” sade Ulf Kristersson i regeringsförklaringen och tillade att det nu kommer ske ett ”paradigmskifte”.
Ett paradigmskifte är det i verkligheten inte att tala om, eftersom även Socialdemokraternas ledstjärna under de senaste åren varit att skylla samhällsproblemen på invandringen och gängkriminaliteten.
Men nu läggs ytterligare en växel in. Kristersson, Åkesson, Bush och Pehrson är ”otroligt entusiastiska” över att den svenska staten äntligen får ta av silkesvantarna och ge polisen fritt spelutrymme att jaga papperslösa, tiggare och prostituerade.
Med den nya föreslagna lagen om ”bristande vandel” ska även ”samröre” med en ”extremistisk organisation” kunna vara grund för utvisning. Därmed blir en sådan lag ett utmärkt vapen mot alla vänsteraktivister med utländsk bakgrund, i första hand de kurder som Erdogan kräver att Sverige utvisar för att få släppas in i Nato.
Med visitationszoner och fler inre utlänningskontroller blir det fritt fram för polisen att rasprofilera och trakassera muslimer, svarta, med flera – alla som de tycker ser utländska ut. Man inför informationsplikt för myndigheter och kommuner för att tvinga lärare att anmäla om de tror att ett barn har föräldrar som saknar uppehållstillstånd så att familjen kan utvisas.
Den nya regeringen hoppas säkerligen på att alla de arbetare som röstat på SD inte ska märka av deras hårdföra högerpolitik, om den bara kryddas med tillräckligt mycket rasism. Förhoppningen är att de även i fortsättningen ska kunna skylla krisen i välfärden och otrygga arbetsvillkor på invandringen.
Den förhoppningen kommer att grusas.
De traditionella högerpartierna och Socialdemokraterna har tappat till SD som straff för de nedskärningar, privatiseringar och försämringar de genomfört under de senaste årtiondena. Nu ska Sverigedemokraterna vara det främsta stödpartiet för att genomföra stora angrepp mot arbetarklassen.
I valet blev SD största parti bland arbetslösa och näst störst bland de med sjukersättning: två grupper som drabbades hårt av alliansregeringens försämringar i sjukförsäkringen och a-kassan och av den socialdemokratiska regeringens ovilja att återställa dem. Dessa grupper hoppas nu att Sverigedemokraternas stora inflytande över regeringen kommer att innebära en förbättring.
Tvärtom har den nya regeringen kommit överens med SD om ett bidragstak, ett led i deras ”arbetslinje”, som ska hålla nere bidragen till ett minimum för att det ska ”löna sig att arbeta”. Det egentliga innehållet i ”arbetslinjen” är naturligtvis lönedumpning, ett sätt att få arbetslösa att ta jobb till lägre lön än man tidigare varit beredd att göra.
I Uppdrag gransknings ”De nya socialdemokraterna” uttalade sig sågverksarbetaren Peter Boman som lämnat S för SD. I likhet med de andra arbetarna i programmet förklarade han att han lämnat Socialdemokraterna på grund av deras högerpolitik.
”Röda Ådalen, så har det ju alltid varit. Eller under en väldigt lång tid i alla fall. Man känner sig fruktansvärt sviken. För du har ju trott på ett system, du har ju jobbat för ett system i alla dina år. Sedan när du väl behöver någonting av det systemet, då existerar det inte. Det är som att dra undan fallnätet när du ramlar, du ramlar rätt ner i backen bara.”
Peter Boman är bara en av många arbetare som kommer upptäcka att den SD-backade högerregeringen bara kommer leverera ännu värre försämringar.
Den ekonomiska krisen lägger sten på börda. Konjunkturinstitutet förutspår att vi kommer se en lågkonjunktur nästa år, att reallönerna kommer fortsätta sjunka, arbetslösheten stiga och inflationen hålla i sig – ett mardrömsscenario för större delen av arbetarklassen.
Kristerssons reaktionära block kommer att hållas ansvariga för en krisande kapitalism och stora försämringar, ovanpå årtionden av ökande klassklyftor och ökat missnöje. All rasistisk hets och repression i världen ändrar inte att de bara har den svenska kapitalismens fula tryne att uppvisa. Lika lite som Trump, Bolsonaro eller Johnson kommer Kristersson & co att kunna leverera någon stabilitet: klasskamp står på dagordningen.