Coronapandemin fortsätter att avslöja och intensifiera världskapitalismens motsättningar i takt med att den går in på sitt andra år. Vaccinnationalismens galenskap visar tydligt att ett system baserat på privategendom och världens uppdelning i fientliga nationalstater inte kan hantera ett virushot som varken bryr sig om gränser, vinstmarginaler eller snäva nationella intressen.
Genom att hamstra och käbbla om vaccin i en kapplöpning om att vara först med att vaccinera sin egen befolkning riskerar de rikaste länderna otaliga liv och tusentals miljarder dollar. Samtidigt fortsätter viruset att cirkulera och mutera i fattigare länder, vilket riskerar att nya, mer smittsamma och dödligare mutationer dyker upp.
Inte i samma båt
Vi intalas hela tiden att pandemin är ett globalt hot och att vi alla sitter i samma båt. Man skulle därför kunna tro att världens ledare skulle upplåta alla sina resurser, åsidosätta sina direkta bekymmer och samarbeta för att strida mot den här gemensamma fienden.
Som WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus varnade för i augusti: ”Vi måste förebygga vaccinnationalism … Även om det finns en önskan bland ledare att i första hand skydda sitt eget folk måste svaret på denna pandemi vara kollektivt.”
Som vi rapporterat om tidigare skyndade de avancerade kapitalistiska länderna sig att säkra vaccin genom överenskommelser med privata läkemedelstillverkare, långt innan de kliniska prövningarna ens var över.
Imperialistmakterna var ivriga att återställa den ekonomiska jämvikten och utkonkurrera sina rivaler på världsmarknaden. Eftersom flertalet vaccinkandidater testades under 2020 spred västländerna ut risken och förbeställde en rad olika mediciner, utifall att några av dem visade sig vara ineffektiva.
Resultatet är att Storbritannien, USA och Kanada och ledande EU-länder som Tyskland och Frankrike sitter på hundratals miljoner överflödiga vaccindoser. I vissa fall är det för att några vaccin ännu inte godkänts på särskilda platser, som Astra Zeneca-sprutan i USA.
Men vissa länder (speciellt i Europa) har svårt att flytta sitt överskott på grund av administrativ inkompetens och allmänhetens vaccinskepticism – underblåst av desinformation, misstro mot etablissemanget och valhänt hantering av pandemin.
Samtidigt har fattigare länder som inte kan förhandla direkt med läkemedelsjättarna knuffats längst bak i kön. Resultatet är att länder med endast 16 procent av världens totala befolkning har säkrat 60 procent av världens vaccin.
Medan de avancerade kapitalistiska länderna siktar på att ha vaccinerat sina befolkningar till sommaren kommer 90 procent av befolkningen i fattiga länder med all sannolikhet inte att få en enda dos i år.
Pfizer och Modernas mRNA-baserade vaccin (som skyddar till över 90 procent efter två doser) kommer nästan uteslutande att gå till rika västländer. Dessa företag har motstått all vädjan från WHO, icke-statliga organisationer som Läkare utan Gränser och medlemsländer i Världshandelsorganisationen som Indien och Sydafrika att lätta på sina patentskydd eller göra öppen källkod för vaccinen för att förse världen med billigare generiska versioner.
Som ett resultat av sin skoningslösa profitjakt förutspår Moderna och Pfizer att deras intäkter uppgår till 18 respektive 15 miljarder dollar, bara för 2021. Detta är inget mindre än blodspengar.
”De fattiga dör i kön”
Samtidigt tog företaget Astra Zeneca som är baserat i Storbritannien och som lovade att sälja sitt vaccin utan vinst till västländerna (med ett maxpris på 2,50 euro) dubbelt så mycket betalt per dos till Sydafrika, det värst drabbade landet i Afrika.
För att rättfärdiga detta förklarade de att de rika länderna ”har investerat i [forskning och utveckling], därav det rabatterade priset”. Detta trots det faktum att 2 000 sydafrikaner deltagit i kliniska studier under 2020. De erbjöd sina kroppar som testplats för ett vaccin som nu kostar deras statskassa en ansenlig summa.
Det FN-stödda COVAX-programmet utvecklades för att förse fattigare länder med vaccin. Men programmet lider allvarlig risk att misslyckas på grund av bristande finansiering och USA:s vägran att delta under Donald Trumps tidigare presidentskap.
Även om sittande president Joe Biden nu är med på tåget har han infört nya exportrestriktioner på material för vaccinproduktion för att skydda den amerikanska distributionskedjan. Detta trots varningar från WHO om att luckor i distributionskedjan är en bidragande faktor bakom det otillräckliga utbud som sänker vaccinationstakten.
Trump må vara borta, men vi kan försäkra oss om att ”America First” fortfarande råder.
Just nu står COVAX inför ett enormt finansieringsunderskott för 2021, och har i skrivande stund ett väldigt konservativt mål om att distribuera 2 miljarder doser till slutet på 2021, en bråkdel av den befolkning den riktar sig till. Nyligen kom ännu ett bakslag efter att Serum Institute of India (dess största leverantör) utlyste ett de facto exportförbud på vaccin på grund av en ny virusvåg i landet.
Trots att det multilaterala COVAX-programmet är i dåligt skick säljer västländer några av sina överblivna doser till allierade och handelspartners som varken har några svårigheter att betala för eller köpa in vaccin, hellre än att erbjuda dem direkt till fattiga länder. EU har till exempel exporterat 34 miljoner doser till Singapore, Saudiarabien och Hongkong.
Sedan har vi de särskilt sadistiska exemplen på vaccinnationalism, som Israel som gav bort sitt överskott på Moderna-vaccin till länder som gick med på att flytta sina ambassader till Jerusalem, som Ungern, Tjeckien och Honduras. De har däremot vägrat bistå ockuperade Palestina med några doser.
När han fick frågor om det sa den israeliska hälsoministern att Israel inte hade någon skyldighet att vaccinera palestinier, och frågade (i en kommentar som var lika delar grym och bisarr) huruvida palestinierna hade någon skyldighet att ta hand om delfinerna i Medelhavet!
Fatima Bhutto (författare och barnbarn till den mördade pakistanska premiärministern Zulfikar Ali Bhutto) sammanfattade situationen kortfattat i Guardian:
”Det var hyperkapitalisterna som spred pesten, berikade sig på vaccinet, och som nu kommer att återhämta sig bekvämt, först i kön till de bästa vaccinerna som de inte ens vill ha. De fattiga som kämpade för att äta och överleva, i nedstängning efter nedstängning, kommer att dö i kön.”
Europa och Storbritannien: handsken är kastad
Fiaskot kring Europas tröga vaccinationstäckning och EU:s protektionistiska gräl med Storbritannien och Astra Zeneca över begränsade doser fortsätter att eskalera.
EU-ledare träffades den 25 mars för ett toppmöte online i syfte att diskutera nya exportrestriktioner gentemot länder som redan har en tillräckligt stor mängd doser. EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen påpekade under sitt inledningstal att EU redan exporterat 21 miljoner vaccindoser till Storbritannien, och att det fanns ett behov av att skydda Europas tillgång.
Restriktionerna bygger på regler som etablerats efter den första Astra Zeneca-dispyten i januari, som tidigare tillät EU att stoppa vaccinleverantörer från att exportera om de inte uppfyllt sina kontraktsenliga åtaganden. Nu kommer EU-blocket att kunna stoppa exporten även om avtalen har följts. Det var uppenbarligen Storbritannien man tog sikte på.
Brittiska premiärministern Boris Johnson insisterade på att han inte var ute efter någon hämndlysten protektionistisk kamp. Och i ett svidande angrepp mot sin efterträdare sa EU-kommissionens före detta ordförande Jean-Claude Juncker att EU borde låta bli att föra ett ”korkat vaccinkrig” mot Storbritannien. Men det är precis i den riktningen saker är på väg, med anklagelser om vaccinnationalism från båda sidor.
EU ligger fortfarande långt under sina vaccinationsmål och hittills har Astra Zeneca skurit ned på sina förväntade leveranser med tre fjärdedelar.
Något som särskilt retat EU-ledarna är att Astra Zenecas anläggningar och komponenter som utvecklats i Belgien och Nederländerna har tagit sig till Storbritannien medan leveranserna från Storbritanniens viktigaste anläggning har minskat kraftigt. Nu har man infört exportförbud för dessa anläggningar.
Det är tydligt att Astra Zeneca har lovat alldeles för mycket med tanke på deras avtalade skyldigheter gentemot Storbritannien att inte exportera några vaccin förrän de färdigställt leveranserna till Storbritannien.
Avtalet förhandlades fram bakom stängda dörrar, men det talas om en ”bestraffningsklausul” som ska träda i kraft om Astra Zeneca hamnar efter med sina löften till Storbritannien. Det förklarar varför de vägrar skicka iväg doser som tillverkats i Storbritannien någon annanstans. Oavsett har företaget tjänat många miljarder på detta – pengar som lagts på förbeställningar och kommit ifrån EU-ländernas skattebetalare.
EU-ledarna försöker inte dölja sin frustration. Philippe Lamberts, språkrör för De gröna/EFA-gruppen i EU-parlamentet konstaterade okonstlat: ”Astra Zeneca behandlar oss som skit”.
EU-kommissionen blev djupt misstänksamma om att Astra Zeneca gömde stora vaccinlager i Europa som var avsedda för Storbritannien.
Detta ledde till en löjeväckande situation då italienska Carabinieri plundrade en fabrik intill Rom på order av EU. Och fastän de fann 29 miljoner doser av Astra Zenecas vaccin påstod företaget att de inväntade ”kvalitetskontroll”, och att de var ämnade åt EU:s medlemsstater och länder i COVAX-programmet.
Allt detta drama börjar även påverka Astra Zeneca negativt, som trots sin brett hyllade ”heroiska” roll i vaccinationskampanjen helt enkelt bara är ett vanligt profitjagande läkemedelsbolag – med vissa väldigt tveksamma affärsmetoder.
Denna europeiska cirkus följdes av att amerikanska National Institute of Allergy and Infectious Diseases kritiserade Astra Zeneca för att ha gett en ”missvisande” analys av sina kliniska prövningar, som verkar visa en aningen lägre effektivitet än vad som först framgick.
Den samlade effekten av allt det här är att företagets aktier gått ner med en femtedel, och det talas om att vd:n kanske kommer att tvingas avgå. Nu när exportförbud från Europa hamnat på dagordningen står företaget inför enorm press att bryta sitt avtal med Storbritannien – vilket är precis vad EU är ute efter.
Kortsiktighet
Konflikten mellan Storbritannien, Astra Zeneca och EU är i grunden politisk. EU lider oförrätten att tvingas se på medan ett Storbritannien post-Brexit vaccinerat halva sin vuxna befolkning medan de upplever problem med sin egen vaccinering.
De rabiata nationalisterna i Westminster dröjde inte en sekund med att gotta sig på EU:s bekostnad. Folkhälsoministern Matt Hancock skröt att läkemedelsföretag i framtiden borde arbeta från Storbritannien, hellre än i ett protektionistiskt EU, eftersom: ”i Storbritannien får man exportera vart som helst i världen – vi kommer aldrig att sätta stopp för det.”
Dessa motbjudande hycklare har som vanligt ingen rätt att skryta om någonting med tanke på Torypartiets kriminella hantering av pandemin som krävt tre gånger så många liv som Blitzkrieg gjorde under andra världskriget.
Men bitterhet gentemot högmodiga Storbritannien var uppenbarligen en faktor i 17 EU-länders beslut om att stoppa Astra Zenecas vaccin i två veckor på grund av (obevisade) kopplingar till blodproppar. Som motattack anstränger sig Johnson och Tories för att försvara det brittiska Astra Zeneca-vaccinet, som en del av deras pågående patriotiska ”kulturkrig”.
Det faktum att så pass småsinta dispyter pågår medan Europa står inför en ny våg av infektioner, inklusive i länder som tidigare undkommit pandemins värsta konsekvenser, är ett bevis för dessa borgerliga politikers kortsiktighet.
Ungern, Montenegro, Slovenien, Bosnien-Hercegovina och Bulgarien har hamnat på listan över de tio värst drabbade länderna i världen, med Slovakien och Polen bland topp 25. Denna tredje våg är till stor del resultatet av den så kallade Kent-varianten av viruset som muterade i Storbritannien och spreds till resten av Europa under vintern medan toryregeringen velade över att införa en ny nedstängning.
Storbritannien har för sin del redan bland de högsta dödssiffrorna i världen, och är inte alls utom fara. Nu när Tories redan börjat fundera på möjligheterna att öppna upp för internationellt resande till sommaren är historien på väg att upprepa sig själv om viruset inte kan kuvas på båda sidor om den engelska kanalen.
Alla dessa damer och herrar sätter upp nya handelshinder i precis det läge då behovet av att samarbeta om resurser, expertis och vaccin är som störst. Medan de grälar och drar ut på pandemin i onödan är det arbetare som får sätta livet till.
Ett splittrat EU
Utöver motsättningen mellan Storbritannien och Bryssel slits hela den så kallade europeiska gemenskapen själv isär av vaccinnationalism.
Trots att nya exportkontroller har tagits fram av både von der Leyen och Frankrikes president Emmanuel Macron röstade ledande politiker i Tyskland, Belgien, Finland, Sverige och Nederländerna emot den 25 mars. Dessa länder är djupt inblandade i vaccinproduktionens näringskedja. Deras ekonomier skulle lida stora förluster av handelsrestriktioner.
EU:s ledare är hopplöst splittrade. Före toppmötet den 25 mars fanns redan en stor oro bland medlemsstaterna om ojämn tillgång till vaccindoser.
Enligt en utredning av New York Times har EU-kommissionen fördelat vaccindoser proportionerligt bland medlemsstater efter befolkningsmängd utifrån sitt gemensamma avtal med läkemedelsjättarna.
Många EU-länder, i synnerhet de med större och/eller mer otillgänglig befolkning samt svagare ekonomier har velat få Astra Zeneca-vaccinet för att hålla nere sina kostnader. De rikare medlemsländerna föredrog mRNA-vaccinerna från Pfizer och Moderna. Detta ledde till informella överenskommelser där länder kunde byta vaccin med varandra efter sitt föredragna val.
När EU hamnade i kris med Astra Zeneca fick länder som bytt bort sina vaccin från Pfizer och Moderna stora problem. De var till största delen samlade av de rikaste medlemsstaterna som ansträngde sig för att säkra doserna de blivit tilldelade genom att säkra separata, direkta kontrakt med läkemedelsföretag vid sidan av.
Till exempel tecknade Tyskland ett sidokontrakt med Pfizer-BioNTech (som till hälften är tyskt) om 30 miljoner extra doser till 2021.
Detta orsakade ilska och anklagelser om hyckleri från fattigare EU-länder som (med rätta) pekade ut att tyska regimen hade lett vägen genom att säkra ett gemensamt avtal för organisationen för att sedan använda sitt finansiella inflytande för att hamstra miljontals ytterligare doser för sig själva.
I ett försök att släta över det hela ordnade EU så att 30 procent av 10 miljoner extradoser från Pfizer (som tjänade bra på det) skulle utfärdas till medlemsstater som kämpar med ökad smittspridning.
Men detta orsakade ett utspel från den reaktionäre EU-motståndaren Sebastian Kurz, Österrikes förbundskansler, som protesterade mot att hans land inte fanns med i avtalet.
Österrikes vaccinationstakt är faktiskt strax över EU-genomsnittet och Kurz utnyttjar uppenbart situationen genom att ställa till med en intern strid mot Bryssel. Tillsammans med ledare från Bulgarien, Tjeckien, Slovenien, Kroatien och Lettland har han utfärdat ett gemensamt uttalande. På detta sätt driver han sin sin egen smala agenda på EU:s bekostnad.
De högdragna idealen om fri handel, demokrati och globalisering har urartat till en smutsig protektionistisk strid samtidigt som demagogiska högernationalister utnyttjar Bryssels minskade fotfäste för sin egna vinning. Mitt under coronapandemin är vi långt ifrån en europeisk gemenskap. Det har blivit en huggsexa.
Allt det här visar vad EU egentligen är: en klubb för makteliten som redan är i oåterkallelig nedgång, och där minsta tillstymmelse till enhet kastas överbord när det verkligen gäller.
Ryssland, Kina och vaccindiplomatin
Med de västerländska imperialistländerna indragna i vaccinnationalism spelar deras konkurrenter ett annat spel. Medan USA och Europa hamstrar vaccin och har satt upp nya handelsbarriärer för att skydda dem har Kina och Ryssland fraktat miljontals doser av Sinovac och Sputnik V till Latinamerika, Afrika, Asien och Mellanöstern. De har tillsammans försett 41 länder med 800 miljoner doser.
Dessutom har ryska och kinesiska företag varit villiga att teckna licensavtal för att låta tillverkare i Indonesien, Förenade Arabemiraten och Malaysia stå för delar av eller hela produktionen av coronavaccin lokalt till lågt pris. En skarp kontrast mot västerländska företag som girigt försvarar sin ”intellektuella egendom”.
Västvärldens extrema hyckleri blottas när politiska kommentatorer hånar Kinas och Rysslands vaccinpolitik samtidigt som de själva är motståndare till att ge faktisk hjälp till fattiga länder. I verkligheten ser de hellre miljontals människor dö än att se sitt inflytande i dessa länder bli undergrävt.
Rysslands och Kinas vaccindiplomati är naturligtvis inte någon humanitär gest. De vill framförallt bli uppmärksammade som de nationer man kan vända sig till i hälsokriser och pandemier, som sannolikt blir mer frekventa i framtiden.
”Från och med nu kommer vi att vara positiva om ett kinesiskt företag kommer och säger: ’Vi har ett bra vaccin mot difteri eller polio eller hepatit'”, säger Najwa Khoury-Boulos, en professor i infektionssjukdomar som rådgiver den jordanska regeringen under pandemin. ”Vi kanske inte ändrar vad vi köper in, men vi kommer att se på det med mer respekt än tidigare.”
Kina har också fört in sin vaccinkampanj i sitt initiativ ”Ett bälte, en väg” via toppmöten i Mellanöstern och Afrika där de gett förmånlig tillkomst till vaccin tillsammans med sina investeringar i motorvägar, hamnar, 5G-nät och förnybar energi. Detta skapar nya ingångar och marknader för kinesiskt kapital.
Här finns en geopolitisk agenda. Kina ökar sitt inflytande i länder som inte lyckats säkra doser från företag som Pfizer och Astra Zeneca. De fyller alltså tomrummet som USA och Europas vaccinnationalism lämnat efter sig. Det innebär också att Kina kan bryta sig loss från handelskriget som EU och USA för mot dem.
Kina har testat sitt vaccin och skrivit på avtal för att leverera det till länder som Brasilien, mitt på USA:s bakgård. Detta arrangerades efter att de villkor Pfizer ställde mot Brasilien visat sig för orimliga, bland annat att Brasilien skulle behöva lämna över statliga tillgångar för att täcka kostnaderna för stämningar ifall vaccinet skulle ha allvarliga biverkningar.
Samtidigt, som en konsekvens av Astra Zenecas haveri, har Ryssland trängt in i Europa med sitt Sputnik V.
Det italiensk-schweiziska läkemedelsföretaget Adienne i Lombardiet tillkännagav sitt första stora produktionsavtal att tillverka det från och med juli. En fullskalig politisk kris har brutit ut i Slovakien, där deras premiärminister Igor Matovic har sagt att han är redo att avgå efter att hans beslut att köpa det ryska vaccinet har försatt hans koalitionsregering i tumult.
Det ryktades även att avtal hade ingåtts (beroende på om det blir godkänt inom EU) med företag i Spanien, Frankrike och Tyskland om att tillverka Sputnik V i EU:s själva hjärta för att täcka upp för konflikten med Astra Zeneca.
Detta hade varit en ordentlig smäll mot EU:s ställning som världsmakt. Möjligheten blev dock hastigt nedskjuten av Thierry Breton, kommissionär för EU:s inre marknad och ledare för EU:s exekutiva vaccingrupp, som konstaterade att: ”Vi har absolut inget behov av Sputnik V”.
Icke desto mindre står EU under en enorm press från den nuvarande krisen. För att lyckas rädda sin ekonomi och upprätthålla sin politiska stabilitet behöver EU mer vaccin. Men att få vaccin från Ryssland – med krav på att dämpa EU:s hållning gentemot Ryssland – skulle ställa EU emot USA som vill isolera Ryssland internationellt.
Geopolitisk fotboll
Krisen har förvärrats av pandemins hårda slag mot Europa och USA. Samtidigt har exempelvis Kina studsat tillbaka relativt snabbt och visar stark ekonomisk tillväxt igen. Detta skapar utrymme för att Kina ska kunna använda sitt vaccinöverskott som ett diplomatiskt verktyg, i stället för att behöva hamstra varenda dos för sin egen befolknings skull.
I en styrkeuppvisning har Kina återgått till sin visumstämpling för utländska besökare, men bara om de blivit injicerade med Sinovac – vilket i stort sett exkluderar större delen av västvärlden där vaccinet inte har godkänts.
Den här typen av mjuka maktmedel skulle kunna vara en del av Kinas försök till att pressa Nordamerika och Europa att godkänna det kinesiska vaccinet. Men med EU:s och Storbritanniens diskussioner om vaccinpass för att tillåta människor att resa fritt kan man tänka sig ett scenario där konkurrerande makter använder ett selektivt vaccingodkännande för att begränsa utländska inresande i ännu en protektionistisk kamp.
Man behöver inte ens påpeka att livsviktiga vaccin inte borde användas som ett geopolitiskt vapen. Det borde inte ens finnas flera vaccin som ändå tjänar samma syfte. Den rådande situationen är ett bevis för kapitalismens slöseri och oförnuft.
Under en global socialistisk ekonomi hade ett enda vaccin kunnat utvecklas och distribueras till hela världen, istället för en mängd olika produkter som säljs på den öppna marknaden och utnyttjas för att tjäna konkurrerande kapitalistiska makters intressen.
En skymt av vad som är möjligt går att se på Kuba som vägrat att köpa vaccin från något av storföretagen. De har i stället utvecklat ett inhemskt kandidatvaccin, Soberana 2, som just nu går igenom kliniska prövningar i fas tre.
Landet är säkert på att de kommer att ha nog med doser för att vaccinera hela sin befolkning till sommaren med ett beräknat överskott. De har sagt att vaccinet kommer att vara gratis för alla som får det, även inräknat utländska besökare som anländer på Havannas flygplats.
Allt detta sker dessutom trots fortsatta västerländska sanktioner och den största ekonomiska krisen sedan 1990-talets speciella period. Även i en deformerad arbetarstat ser vi de klara fördelarna en planerad ekonomi har över en kapitalistisk ekonomi när det kommer till att möta en kris av denna skala.
Omöjligt att uppnå immunitet i ett land
Vi har tidigare konstaterat att den ”vi först”-inställning de avancerade kapitalistiska länderna haft är en självförgörande strategi. Viruset bryr sig inte om nationsgränser. Att göra en handfull länder immuna kommer inte att hindra viruset från att cirkulera, mutera och återvända i en ännu mer smittsam form i framtiden.
Som WHO varnade: ”ingen är säker innan alla är säkra”.
Även om man bortser från allt mänskligt lidande, alla förlorade människoliv, som kommer att fortsätta fram till dess att pandemin är under kontroll över hela världen, är inte vaccinnationalismen logisk ens på kapitalistisk grund.
En studie gjord på uppdrag av ICC Research Foundation fann att den globala ekonomin kommer att förlora 9 200 miljarder dollar om regeringar inte lyckas förse fattiga länder med coronavaccin. Så mycket som hälften av dessa kostnader skulle falla på ekonomiskt utvecklade länder.
För att ge ett annat exempel skulle en investering från de rika länderna på 27,2 miljarder dollar – motsvarande COVAX nuvarande underskott – betala tillbaka sig självt 166 gånger om. 27 miljarder dollar är bokstavligen en droppe i havet jämfört med de tusentals miljarder stater redan spenderar på att stötta upp sina ekonomier.
Problemet är att de korrupta politiska representanterna för borgarklassen inte tänker på människors välstånd, eller ens på det kapitalistiska systemets hälsa i det långa loppet – utan enbart på sina direkta intressen: sina karriärer och de kapitalisternas kortsiktiga vinster.
Det har varit deras tillvägagångssätt sedan pandemins början och är anledningen till att så många av dem har vägrat att ta till effektiva nedstängningsåtgärder tidigt. I stället har de siktat på att skydda sina ekonomier över människoliv, och har i slutändan misslyckats på båda punkterna.
Dessutom är kapitalismen begränsad av nationalstaten; en rutten och föråldrad institution som har en fruktansvärd påverkan på mänskligheten genom att förhindra varje försök till internationellt samarbete.
Tillsammans med de vinstdrivande företagens privata intressen, som kontrollerar de medicinska produktionsmedlen, gör detta att världens arbetare förblir fängslade i denna mardröm medan de borgerliga ledarna försvarar sina resurser och strider sinsemellan.
Vi har redan varnat för att kapitalismens skandalösa misslyckande med att hantera krisen ökar risken för att coronaviruset blir en endemi. Delar av borgarklassen är redo att acceptera det som det nya normala, som en artikel publicerad i Bloomberg med titeln ”Vi måste börja planera för en permanent pandemi” säger:
”Beakta två alternativa utvecklingsvägar. En kommer innebära att viruset blir allvarligare men inte mer smittsamt. Det kommer att orsaka mer sjukdom och dödsfall, men dess tillväxt är linjär. Den andra kommer att innebära ett muterat virus som varken blir mer eller mindre virulent men mer smittsamt. Den kommer att orsaka sjukdomsfall och dödstal som är exponentiella snarare än linjära …
Om detta är utvecklingsbanan för SARS-Cov-2 står vi inför en till synes ändlös cykel av utbrott och tillbakagångar, samhälleliga restriktioner och lättnader, nedstängningar och öppningar. I rika länder kommer vi iallafall förmodligen att kunna vaccineras ett par gånger om året mot de senaste virusvarianterna i omlopp, men aldrig snabbt eller omfattande nog för att uppnå flockimmunitet …
[V]i måste också vara realistiska. Uthållighet kräver att vi inkluderar det här nya scenariot i vår planering.”
Denna skrämmande defaitism speglar kapitalisternas oförmåga att få grepp om situationen. Men en permanent pandemi är inte oundviklig: med riktiga, koordinerade nedstängingsåtgärder, ekonomiskt stöd till arbetare och ett effektivt vaccinationsprogram kan vi få ett slut på den här katastrofen.
Vi måste nationalisera de stora läkemedelsföretagen. Deras forskning – finansierad med skattepengar – borde vara offentlig egendom. Den nödvändiga fabrikskapaciteten för snabb tillverkning av nog med doser, behållare, sprutor och kylanläggningar måste göras tillgängliga genom att expropriera redan existerande anläggningar. Produktionstakten måste öka och en internationellt koordinerad plan för en snabb, global vaccinering måste införas. För att detta ska hända måste vi ta hanteringen av pandemin från kapitalisternas och deras representanters händer. Det är enbart arbetarklassen vid makten som kan uppnå detta, genom en global socialistisk federation.
Pandemin och regeringarnas respons mot den har prövat det kapitalistiska systemet till sin gräns. Det har resulterat i död och förlust på en motbjudande nivå, där de rikaste länderna totalt satt de fattiga ur spel och lämnat dem åt sitt öde när världsledarna besinningslöst bevakat sina egenintressen.
Vaccinnationalismen avslöjar systemet vi lever under. Vi behöver ett samhälle byggt på internationalism och solidaritet, för mänskliga behov. För att detta ska kunna uppnås är det avgörande att kapitalismen förpassas till historiens soptipp.