Äldreomsorgens brister i öppen dager

Ingen region garanterade behovsanpassad medicinsk vård inom äldreomsorgen under våren 2020. En femtedel av patienterna fick ingen individuell läkarbedömning, och utav dem fick nästan hälften inte ens en bedömning av en sjuksköterska. De som fick läkarbedömning, fick den på distans. Färre än en tiondel fick en fysisk bedömning. Detta är några av resultaten i Inspektionen för vård och omsorgs (IVO) granskning av 98 äldreboenden.

En viktig princip inom sjukvård är att palliativ (lindrande) vård bara ska ges patienter när det konstaterats att deras liv inte går att rädda, för att ge en så värdig död som möjligt. Men IVOs granskning visade att palliativ vård genomförts oavsett om patienten hade covid-19 eller ej, och utan belägg för att patienterna inte skulle gå att bota. Äldreforskaren Yngve Gustafson liknar detta vid aktiv dödshjälp – i stället för att rädda liv har äldre blivit hjälpta att dö. Gustafson säger till Expressen: ”Många av de som dött i förtid skulle ha haft många år kvar att leva. Deras liv är inte meningslösa.”

I 14 av de inspekterade kommunerna har äldre hittats avlidna i covid-19 på sina rum. Detta går emot principen om att de som förväntas ha kort tid kvar att leva inte bör lämnas ensamma. IVO visar också att man inte ens klarat av en så grundläggande sak som att separera smittade från friska, med en bristande journalföring som gör vården svår att följa upp.

IVO förklarar detta med något som är välkänt sedan länge för arbetare inom vård och omsorg: underbemanning, timanställningar, avsaknad av specialkompetens, för få sjuksköterskor, brist på omvårdnadspersonal, och så vidare. Vårdpersonal har inte haft något annat val än att röra sig mellan avdelningar – och riskera att sprida smittan. Äldreboenden i Stockholm som drabbats av viruset har en högre andel tim- och bemanningsanställda, visade Smittskydd Stockholm i en enkät från i somras.

De många döda på äldreboendena är inte ett olyckligt resultat av pandemin eller slarv från personalens sida. Det är en situation som förberetts genom decennier av nedskärningar och privatiseringar. Under undersköterskeupproret 2019 var det precis detta som arbetarna försökte ta strid mot.

Denna rättmätiga ilska hos arbetarna inom äldreomsorgen måste Kommunal, med över en halv miljon medlemmar, ta tillvara på. Man måste omedelbart kräva att mer personal ska anställas, inklusive en ökad tillgång till läkare och sjuksköterskor med specialkompetens. I stället för tim- och bemanningsanställda som rör sig mellan olika arbetsplatser måste all personal erbjudas fasta heltidstjänster, inklusive de som inte deltar direkt i vården så som städare. Karensavdraget behöver avskaffas och de anställda ska ha rätt till full ersättning vid sjukdom.

Med tanke på att ytterligare nedskärningar länge stått på dagordningen i äldreomsorgen, kommer inte sådana reformer att ges lättvindigt. Därför är det särskilt allvarligt att det hittills varit läggmatch från Tobias Baudin och övriga Kommunalledningens sida. Man har gått med på en rad usla avtal – inklusive den massiva attacken på anställningstryggheten i överenskommelsen om LAS med Svenskt Näringsliv. För att ta strid mot nedskärningarna och för verkliga förbättringar, behövs ett Kommunal som inte håller sig till vad kapitalisterna och deras politiska företrädare kan gå med på, utan som vågar mobilisera sina medlemmar till strid.

 

Robin Claesson

Relaterade artiklar

Sociala medier

3,124FansGilla
2,570FöljareFölj
1,340FöljareFölj
2,185FöljareFölj
754PrenumeranterPrenumerera

Senaste artiklarna