Från och med 1 april får polisen tillåtelse att ägna sig åt hemlig dataavläsning genom att hacka telefoner. ”Det ger en möjlighet till ett väldigt stort intrång i den enskildes sfär, ändå har det här ämnet knappt varit uppe till debatt,” säger straffrättsexperten David Mass i en video som fått stor spridning på sociala medier.
Den nya lagen beslutades efter en omröstning i Riksdagen, där alla partier utom Vänsterpartiet röstade för förslaget. Den innebär att polisen kan avläsa allt som händer på en dator, telefon eller surfplatta. Genom att installera spionprogram, så kallade trojaner, kan de inte bara se allt som skrivs, skickas och tas emot på mejl, sociala medier och alla dokument och foton på datorn – de kommer även att få tillgång till kamera och mikrofon.
Polisen får tillåtelse att spionera på alla som är skäligen misstänkta för ett grovt brott. Men inte bara det: de får också tillåtelse att spionera på alla som kan tänkas komma i kontakt med någon som är misstänkt. Detta innebär att om man bor på ”fel” ställe eller har ”fel” vänner så är man i riskzonen. Journalistförbundet har kritiserat förslaget för att det inte går att garantera källskyddet, och att det kommer att ”minska medias möjligheter att avslöja korruption och andra oegentligheter”.
Polisen har ingen skyldighet att rapportera hur avlyssningen ska gå till eller vilka resultat den gett. Det finns inga garantier för att tekniken uteslutande kommer att användas mot den grova brottsligheten. Den nya lagen kan mycket väl komma att användas för att spionera på vänstern och arbetarrörelsen. Liknande lagar har redan använts i Ungern för att sätta dit aktivister för flyktingars rättigheter.
Lagen är en del av det 34-punktsprogram som regeringen presenterade i september i fjol, och är bara ett exempel på hur gängkriminalitet och skjutningar används som förevändningar för att ge polisen större befogenheter. Men skärpta straff, ökade befogenheter, fler poliser och mer pengar kommer inte att lösa den grova brottsligheten. All forskning talar för att det som behövs är sociala insatser, satsningar på utbildning, jobb och bostäder – men allt detta lyser med sin frånvaro.
I sista hand syftar regeringens politik till att stärka polisens våldsapparat, vars främsta uppgift är att skydda borgarklassen och det rådande systemet. Borgarklassen vet att framtiden bär med sig ökad klasskamp och förbereder sig för det.
Arbetarrörelsen måste ta kamp mot dessa arbetarfientliga lagar. Men yttrandefrihet och andra grundläggande demokratiska rättigheter kommer ständigt att vara under attack så länge staten tjänar de rika. För att garantera att dessa rättigheter är mer än ord på ett papper, måste vi avskaffa den borgerliga staten, och bygga en demokratisk arbetarstat.