En miljon svenskar tar numera antidepressiv medicin, vilket är en fördubbling sedan 2010. Den största ökningen har skett bland 10–14-åringar, där mängden medicin tredubblats på tio år. Stressjukdomar och depression har samtidigt blivit den vanligaste orsaken till långtidssjukskrivningar.
I en studie om antidepressiva från 2014 förklarade många patienter att de först vänt sig till vården för att få träffa en psykolog, men att det var få som faktiskt fick det. I stället fick man träffa en läkare som föreslog antidepressiva. Vissa patienter berättade till och med att de pressats av sina läkare att acceptera antidepressiva för att kunna bli eller behålla sin sjukskrivning.
SKL:s psykiatrisamordnare Ing-Marie Wieselgren säger i en artikel i SVT att det råder brist på psykoterapeutisk behandling. Anledningen är uppenbar – de massiva nedskärningar som skett inom välfärden de senaste 30 åren. På flera håll i landet har vårdplatser inom psykiatrin blivit färre, bland annat har vårdplatserna nästan halverats i Lund bara under det senaste året. Vid årsskiftet 2019–20 lade regeringen även ner den statliga Hjälplinjen för psykisk ohälsa.
Även om antidepressiva i många fall kan vara en hjälp, går de inte till botten med problemet. Till det behövs terapeutisk hjälp. Men för många ligger sociala orsaker som arbetslöshet, svårighet att få bostad och otrygga arbetsvillkor bakom stressjukdomar och psykisk ohälsa. Dessa problem har sin grund i det kapitalistiska systemet – och i bästa fall kan terapin göra det lättare för individen att hantera dem. Men samma kapitalism orsakar nedskärningar i just terapin. Det återstår bara en slutsats: För att ta kampen mot den psykiska ohälsan, måste vi ta kampen mot kapitalismen!