Måndagen den 25 november stannade fartygen i hamnarna, bussarna stod stilla, och flygplanen stannade på marken i Helsingfors-Vanda flygplats. Flera fackförbund i Finland utlyste strejker till stöd för postarbetarna som har tagit strid mot kollektivavtalsshopping. Efter två och en halv vecka av strejker vann postarbetarna en viktig seger för hela den finska arbetarrörelsen, men fler strider är på gång.
Arbetsgivarorganisationen Palta och den statsägda Posti meddelade i augusti att 700 postsorterare skulle flyttas till dotterbolaget Posti Palvelut Oy som var medlem i en annan arbetsgivarorganisation (Medieförbundet) än moderbolaget. På detta sätt övergick paketsorterarna från post- och logistikbranschens avtal till Medieförbundets och Industrifackets avtal, som var betydligt sämre. I praktiken skulle det ha inneburit 30–50 procent lägre löner, längre arbetsdagar och en arbetsmodell som försvårar postarbetarnas vardag.
Posti motiverade dessa försämringar med att volymen papperspost minskar och att digitaliseringen kräver ”flexibla” arbetsformer. Men en granskning av YLE har visat hur Posti har slösat bort miljoner i misslyckade investeringar i logistikbranschen och äventyr i Ryssland. Bara under åren 2008–15 gick Postis logistiktjänster med 170 miljoner euro i förluster. Detta har bekostats med besparingar i posttjänster i Finland.
Posti gör dessutom stora vinster och betalar skyhöga direktörslöner. Under de senaste fem åren har Posti Group betalat utdelningar på 146,4 miljoner euro. Vd:n Heikki Malinen tjänade förra året 987 764 euro, vilket motsvarar lönen för 36 postarbetare. Det är tydligt att det är arbetarna som ska få betala för styrelsens slöseri.
Från strejk till storstrejk
Som svar på attacken inledde Post- och logistikunionen PAU den 11 november en två veckor lång strejk som omfattade 9 000 postarbetare inom postutdelning, behandling, och transport. Posttjänsternas förfall, som många är trötta på, ledde till ett brett stöd för strejken. Enligt tidningen Maaseudun tulevaisuus sa sig över 60 procent av den finska befolkningen stå bakom strejken.
Posti använde sig av inhyrda strejkbrytare, trots att det strider mot internationella arbetsorganisationen ILO:s avtal om konflikträtt. Ett uppmärksammat fall var att arbetsgivaren klippte hål i ett staket på logistikcentralen Lundo för att låta strejkbrytare komma till jobbet utan att strejkvakterna skulle lägga märke till det. Vid ett annat tillfälle kastades postarbetaren Filip Djordjevic ut från Vanda logistikcentrum av vakter när han höll på att dela ut strejkinformation till inhyrda arbetare.
Söndagen den 24 november lade riksförmedlingsmannen fram ett kompromissförslag som fackförbundet PAU avböjde. Därefter utvidgades strejken till att omfatta även de 1000 postarbetare som arbetar inom försäljning och tjänstemännen.
Flera fackförbund vidtog snart också sympatiåtgärder för postarbetarna. Luftfartsunionen IAU genomförde måndagen den 25 november en 24 timmar lång stödstrejk som tvingade Finnair att ställa in 300 flyg. Samma dag fick Bil- och transportunionen AKT:s stödstrejk två tredjedelar av Helsingfors regiontrafiks bussar att stå stilla. Livsmedelsfacket SEL införde ett behandlingsförbud av transporter som sköts av Postis egna bilar eller av företagets underleverantörer. Elektrikerförbundet sympatistrejkade i sju post- och logistikcentraler. Passagerarfärjor och fraktfartyg som är under finsk flagg eller har sin hemmahamn i Finland stannade i hamnen tills konflikten löstes på grund av att Sjömansunionen inledde flera sympatiåtgärder. Totalt 10 av Viking Lines avgångar ställdes in och även Silja Serenade på linjen Stockholm-Helsingfors påverkades av inställda avgångar. Det som utvecklades var inget mindre än en storstrejk.
Efter två och en halv vecka av strejker vek sig arbetsgivaren på onsdagen den 27 november och gick med på arbetarnas krav att flytta paketsorterarna tillbaka till PAU:s avtal. Detta organiserades genom att deras arbetsgivare Posti Palvelut övergår till Palta. Paketsorterarnas avtal är i grunden samma som branschens allmänbindande kollektivavtal mellan Palta och PAU. Poststrejken och stödstrejkerna visar arbetarklassens styrka när den går ut i enad kamp. Genom solidaritet över branschgränser lyckades man hindra arbetsgivarna från att spela fackförbund mot varandra.
Borgarklassen på offensiven
Postkonflikten har lett till en regeringskris, där den socialdemokratiska regeringen kollapsat efter bara sex månader vid makten och statsministern har avgått. Regeringen påstår sig ha förbjudit Posti från att försöka med avtalsshopping, men i själva verket var det den socialdemokratiska ministern Sirpa Paatero som gav grönt ljus åt styrelsens planer. Man attackerar de finska arbetarna för att minska statsskulden, som ligger på 59 procent av BNP.
Även det kommunägda bolaget Arkea i Åbo har bytt till ett billigare avtal, vilket har tvingat fackförbundet för den offentliga sektorn och välfärdsområdena JHL att inleda en tre dagar lång strejk i Åbo. Mikko som jobbar på sydvästra Finlands avfallsservice i Åbo förklarade orsaken till strejken:
”Vi strejkar eftersom de vill att vi ska sänka våra löner och arbeta längre timmar. Arbetare är för kostsamma och vår offentliga skuld är för stor. Därmed är arbetare i offentliga jobb för dyra. Den större frågan är om fackföreningar överhuvudtaget ska kunna ha något att säga till om i kontrakt eller om företagen ska ha makten att diktera arbetsvillkoren. Naturligtvis har Finland för stora skulder men det faller alltid på oss vanliga människor. De rika kommer alltid undan.”
Sedan den ekonomiska krisen 2008 har investeringarna i den finska industrin kollapsat, vilket lett till att dess konkurrenskraft har försvagats. Produktiviteten i ekonomin har knappt vuxit sedan 2008, och inte alls efter 2017. Den finska borgarklassen försöker nu lyfta ekonomins konkurrenskraft genom sänkta löner och försämrade arbetsvillkor.
Det är därför inte endast i den offentliga sektorn som arbetarna står inför försämringar. Samtliga arbetsgivare går ut med en rad hårda krav. De 24 timmar av obetalt arbete årligen som ingår i det så kallade ”konkurrenskraftsavtalet” ska fortsätta. Kristi Himmelsfärd och trettondedag jul ska bli vanliga arbetsdagar. Semesterersättningen ska halveras. Sjuk- och föräldraersättningen ska också sänkas. Det kommer att leda till liknande strider i många branscher.
Skogsindustrin har varslat om en sex dygn lång lockout som ska pågå från den 12 till 18 december. Industrifacket har svarat med att utlysa en tre dagar lång strejk från den 9 december som ska omfatta 35 000 arbetare. Också tjänstemännens fackförbund Pro varslar om strejk som ska sammanfalla med Industrifackets strejk.
Postarbetarnas seger visar vägen för de finska arbetarna. Men för att få slut på attackerna behövs ett politiskt alternativ som går utanför kapitalismens snäva ramar. Det finns rikedomar i Finland för att betala för såväl välfärd och dugliga arbetsvillkor, men de finns i händerna på samhällets rikaste procent.
Den enda lösningen är att förstatliga bankerna och storföretagen, men inte under de högt uppsatta byråkraternas kontroll – utan under arbetarklassens demokratiska kontroll. Resurserna skulle kunna användas för ett massivt investeringsprogram i välfärd, infrastruktur och industri. Bara så kan man garantera en värdig existens för de finska arbetarna.