Den 31 oktober, det utsatta datumet för Brexit, närmar sig men Storbritannien har fortfarande inte slutit något utträdesavtal med EU. Landet befinner sig i sin djupaste politiska kris någonsin. Den konservativa regeringen saknar stöd i parlamentet och har bestämt sig för att stänga ner det, vilket Skottlands högsta domstol dömt som olagligt. Ett nyval närmar sig med stormsteg.
Boris Johnsons löfte har varit Brexit till varje pris – även utan avtal med EU om nödvändigt. Men han vet att en majoritet av parlamentet, inklusive medlemmar från hans eget parti, skulle försöka stoppa ett avtallöst Brexit. Därför har han med drottningens hjälp stängt ned parlamentet fram till den 14 oktober. Med tanke på att de sista förhandlingarna med Europarådet sker den 17-18 oktober, är det uppenbart att syftet är att försvåra för parlamentet att i tid att få igenom lagstiftning för att stoppa ett avtalslöst Brexit.
Johnson har nu fått utesluta 21 ledamöter ur Torypartiet – inklusive förre finansministern Philip Hammond och partiveteranen Kenneth Clarke – för att de röstat för en lag för att förhindra ett avtalslöst Brexit. Sedan dess har även premiärministerns egna bror Jo Johnson och arbets- och pensionsministern Amber Rudd avgått. Regeringen har förlorat alla omröstningar i Brexitfrågan i parlamentets båda kammare.
Den härskande klassen är splittrad, men den större delen motsätter sig en brytning med EU – särskilt utan avtal. I media har det talats om en kupp, där Johnson jämförts med kung Karl I, som på 1600-talet halshöggs efter att just ha stängt ned parlamentet! Medan Johnson får stöd av sin egen ytterhögerfalang i Torypartiet och delar av den brittiska pressen motsätter sig den mer ”ansvarsfulla” delen av borgarklassen med sitt språkrör Financial Times i spetsen honom i skarpa ordalag.
Tidningens ledarsida uppmanade till en omröstning för att fälla regeringen och ett nyval ”i nationens intresse och för att skydda demokratin”. De antydde att premiärministern använder tyranniska metoder och sätter ett farligt exempel för kommande regeringar. Det har aldrig tidigare hänt att borgarklassens mest respekterade organ öppet krävt en Toryregerings avgång. Detta är en chans för Labour att utnyttja splittringen och gå på offensiven.
För en Labourregering på ett socialistiskt program!
Boris Johnson riskerar mycket vid ett nyval, där han lär förlora en röst till Liberalerna för varje röst han vinner i distrikt som stödjer Brexit. Labour har däremot inget att frukta vid ett val, oavsett när det sker – förutsatt att man spelar sina kort rätt.
Högerflygeln i Labourpartiet, blairiterna, har försökt avsätta den vänsterinriktade Labourledaren Jeremy Corbyn ända sedan han med stor majoritet valdes av medlemmarna. De har outtröttligt undergrävt hans ställning i den borgerliga pressen, allt för att förhindra en framtida Labourregering med ett socialistiskt program.
För att göra om succén från valet 2017, där Labour gjorde sitt bästa val sedan 1945 genom att tala om ekonomin, om klassfrågor och sitt manifest för ekonomisk omfördelning, får man inte göra misstaget att ingå i någon slags ”folkfront mot Brexit” tillsammans med högerpartiernas företrädare, som man måste hålla på armlängds avstånd.
Ju mindre valrörelsen kommer att handla om Brexit, som splittrar partiet och arbetarklassen, och ju mer den handlar om kapitalismen och åtstramningarna som drabbat arbetarklassen hårt under Torypartiets vanstyre sedan år 2010, desto större är chansen för en ny succé och en valseger. Labour behöver mobilisera radikala ungdomar och arbetare för ett nyval på ett socialistiskt program, för en socialistisk Labourregering som den enda vägen framåt.