Etableringsjobb är ett i raden av arbetarfientliga förslag från den nya regeringen som kommer att slå hårdast mot samhällets mest utsatta.
Nya jobb med lägre lön för 10 000 nyanlända och långtidsarbetslösa. Så låter förslaget om ”etableringsjobb” som kommer att införas under andra halvåret 2019. Detta var en del i januariöverenskommelsen mellan S, MP, C och L men redan i början av 2018 godkändes det av regeringen, svenskt näringsliv, LO och Unionen.
Med den nya modellen betalar arbetsgivaren ynka 8400 kronor per månad och arbetare. Resten av lönen betalas av staten, med en gräns på högst 9870 kronor per månad. Anställningarna får vara i max 2 år och efter det finns det ingen garanti för en riktig anställning. Allt detta motiveras med att företagen ska tjäna mer på att anställa, och att arbetslösheten ska minska genom att utsatta grupper får en väg in på arbetsmarknaden.
Parternas uttalade förhoppning är att arbetsgivarna inte ska använda etableringsjobben för att främst sänka arbetskraftskostnader, men det finns inget i förslaget som förhindrar att just det händer. Och eftersom ingen garanti till fast anställning efter 2 år finns med blir det logiska för ett företag som vill öka sina vinster att sparka och anställa fler nyanlända på etableringsjobb.
Förutom att legalisera en hårdare exploatering av nyanlända och lägga större vinster i kapitalisternas fickor, kommer lönesänkningarna även leda till en lönedumpning för resten av den svenska arbetarklassen. Genom att sänka lönerna enormt för en grupp skapar man en konkurrens om jobben mellan olika delar av arbetarklassen, som kapitalisterna kan använda för att tvinga ner allas löner.
Arbetslösheten ökar runt om i världen. Men det beror inte på att arbetare skulle ha det för bra eller att lönerna är för höga, utan på att systemet befinner sig i en överproduktionskris som leder till att investeringar minskar nästan överallt.
Kapitalismen är oförmögen att ge alla människor arbete. I själva verket är arbetslöshet en grundläggande del av hur systemet fungerar. Men det finns ingen anledning att vissa ska vara utan arbete när behoven av jobb finns i samhället. I en socialistisk ekonomi, planerad under demokratisk kontroll, skulle svaret vara att genast införa 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön. På så sätt skulle vi kunna dela på jobben och utrota arbetslösheten helt.