Efter förluster på 180 miljoner kronor, har aktiebolaget Praktikertjänst beslutat att förlossningskliniken BB Sophia ska läggas ned. Kliniken har bara existerat sedan 2014, då landstinget i Stockholm fick hård kritik för att ha godkänt dess öppnande, bland annat eftersom det saknades plan för hur tillgången till intensivvård skulle lösas. Men nedläggningen skapar nu en kris i länet, vars övriga kliniker måste hantera 3000 extra förlossningar. Den 15 maj påbörjade ett 30-tal mödrar och familjer en ockupation av byggnaden.
Mödrarna och familjerna ville belysa att mindre barnmorskeledda enheter, med närmare personlig kontakt med personalen, oftast ger en bättre vård än de stora akutsjukhusen. De förklarade att det inte står i motsättning till den akutanslutna förlossningsvård som behövs för högriskförlossningar.
Ockupanterna försökte komma i kontakt med politiker, men blev hänvisade till EU-direktiv. Politikerna ville inte ens komma och tala med dem utan lade bara locket på. Ockupationen avbröts efter sex dagar den 21 maj då sjukhuset anlitade vakter som inte släppte in någon i byggnaden. Den sista protesten hölls samma dag vid BB Sophias entré. Stämningen var förargad och bestämd som talet från Karin Christensson, en av de som deltagit i ockupationen, visade:
”Vi kräver nya riktlinjer för förlossningsvården, vi kräver att riktlinjerna utformas tillsammans med politiker, läkare, barnmorskor och brukare, ja alla intressenter, det viktiga att komma ihåg här är att brukare och barnmorskor är gravt underrepresenterade i beslutsfattandet, trots att det är de som tillsammans gör jobbet. Deras samarbete är grunden.”
”Stockholms största förlossningskris någonsin”
Klinikens stängning har redan fått förödande resultat. Under den senaste veckan har fem kvinnor ombetts föda i ett annat län och resterande förlossningsklinikers kapacitet överskrids kraftigt. Denna situation kommer bestå under en överskådlig framtid.
De flesta av BB Sophias personal kommer inte jobba kvar inom Stockholms förlossningsvård, trots att födelsetalen förväntas öka med 3-4 procent i år. På övriga sex kliniker införs nu listningstak – att man inte ska få föda på sitt förstahandsval om det är fullt – och gravida förbereds på tidigare hemgång efter förlossning.
Listningstaken infördes för att jämna ut antalet födande mödrar på sjukhusen i länet. Men som Dorieth Sone Zidaric, barnmorska och förtroendevald vid Vårdförbundet på Danderyds sjukhus, sa i en artikel i DN så hjälper inte listningstaken när alla sjukhus är så överbelastade som de är nu.
”Listningstaket hjälper inte när det är fullt överallt. Det som händer är att kvinnorna – eller deras män – ringer och ringer utan att komma fram. Till slut får de panik för att hon har så ont, stoppar in henne i bilen och så står de i dörren. Det är naturligt, men nu är det extremt mycket. 4 000 extra förlossningar ska utföras, och det finns ingen personal. Vi förstår inte hur de ansvariga har tänkt. För det är politikerna som har ansvaret – inte barnmorskorna på golvet.”
”Det är helt åt helvete. Jag har talat med barnmorskor både här och på SÖS i dag, och folk kan inte sova för att de är oroliga för vad som kan hända. Vi riskerar vår legitimation. Det är så många kvinnor som ska föda barn, men var ska vi lägga dem?”
I samma artikel i DN sa Kela Ahnhem från nätverket Födelsevrålet att hon inte är förvånad över den nuvarande situationen:
”Vi har sagt det här förut: Stockholm står inför sin största förlossningskris någonsin. Vi hade förutspått det här, och vi förstår inte att BB Sophia fick stänga tre månader tidigare än planerat. Vi hoppas att beslutsfattarna löser det nu! Någon riskerar att få betala ett alldeles för högt pris, och det är någon av kvinnorna.”
Kapitalismens vinstintresse står i vägen för en bra mödravård
Det är uppenbart att förlossningar enligt löpandebandprincipen är sämre än förlossningar med en nära personlig kontakt och kontinuitet, där allt får ta sin tid både vad gäller förvård, själva förlossningen och eftervård. Men det är bara en dröm under kapitalismen.
Sedan prislistorna i vården och vårdvalet infördes har den vinstdrivande vården kunnat breda ut sig långt mer än tidigare. Att BB Sophia nu hänsynslöst läggs ned med kort varsel är en direkt följd av att det ägs av ett vinstdrivande företag, men troligtvis hade landstinget gjort samma sak med argumentet att det blir för dyrt. Denna gången var det kostnader för lokaler och intensivvård, som fick bedrivas i egen regi, i kombination med för låg ersättning från landstinget som gjorde att man gick med förlust.
Att förlita sig på privata aktörer som kommer och går är galenskap i en så viktig verksamhet, speciellt eftersom offentliga vårdplatser försvann när BB Sophia öppnade. Det blir omöjligt att planera rationellt och se till att all vård är av toppkvalitet. Istället måste vi kämpa för ett samhälle där all vårdverksamhet från början ägs och planeras gemensamt och demokratiskt utifrån samhällets behov.
Anledningen till att politikerna inte kan lösa vårdens problem, är att de inte vill ifrågasätta de privata ägarnas intressen och skjuta till stora summor pengar. De pengarna finns nämligen inte hos staten, utan i händerna på borgarklassen som gör allt större vinster från år till år.
Inget politiskt parti intervenerade under kampen. Vänsterpartiet, som på pappret är mot nedskärningar, borde ha krävt att landstinget tagit över verksamheten och låtit de arbetande ta över styret. Fackföreningarna likaså. I takt med att kapitalismens kris drabbar Sverige hårdare, kommer borgarklassens attacker mot välfärden intensifieras, men ockupationer som denna visar på den svenska arbetarklassens underliggande vilja att kämpa tillbaka.
Ett socialistiskt parti skulle kunna kanalisera denna energi till en kamp för ett samhälle där vi gemensamt demokratiskt beslutar om alla resurser och rikedomar, med en sjukvård som är styrd av brukare och personal.