Findus i Bjuv läggs ned – 450 förlorar jobben

Den 31 mars meddelades det att livsmedelsfabriken Findus i Bjuv i nordvästra Skåne ska läggas ned. Beslutet var en fullständig chock för de 450 anställda som förlorar jobben och för hela regionen.

Bjuv är med sina 7 000 invånare centralort i kommunen med 15 000 invånare. Att Findus nu läggs ned är ett oerhört slag mot orten. Företaget har varit etablerat där sedan 1903 och hetat Findus sedan 1941. Det står nu klart att ägarna Nomad Food köpte Findus i november förra året med avsikt att stänga fabriken. Nomad Food är ett riskkapitalföretag som bildades för två år sedan och är registrerat på brittiska Jungfruöarna i Karibien. Utöver de som förlorar jobben drabbas 1 000-tals som på olika sätt är beroende av produktionen.

Svaret har inte låtit vänta på sig. Drygt 4 000 demonstrerade den 9 april mot nedläggningen. Flera inbjudna talare hade slutit upp. Tal hölls av förbundsordförande för Livsmedelsarbetareförbundet Hans-Olof Nilsson, arbetsmarknadsminister Ylva Johansson, LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson, Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt, lokala (S)-kommunalrådet och lokala fackklubbens ordförande.

Vreden mot nedläggningsbeslutet framfördes till applåder. Men någon vägledning till kamp erbjöds inte. Budskapet var snarare att vädja till ägarnas ”förnuft”.

Arbetarrörelsens ledare ber arbetsgivarna ta sitt förnuft till fånga

Hans-Olof Nilsson från Livs började med att säga att detta antagligen är den största demonstrationen någonsin i Bjuv och fortsatte med att säga att ägarnas enda orsak att lägga ned fabriken är att det är billigare med företagsnedläggelse i Sverige än i något annat land. På måndagen den 11 april ska en internationell kampanj inom Livsmedelarbetarnas internationella federation starta.

Arbetsmarknadsministern uppmanade ägarna att tänka om och sa att de har ”kallats till ett möte” med näringsministern. Karl-Petter Thorwaldsson sa att ägarna köpte Findus i november för 7 miljarder kr bara för att de ville stänga produktionen. LO:s ordförande önskade att ägarna ska känna den vrede som människorna i Bjuv upplever och därför kanske ändrar sitt beslut. Sedan fortsatte LO:s ordförande med att dra en parallell till aktuella Panama-skandalen och att regeringen måste ingripa mot rövarkapitalism och att Livs har hela LO med sig i detta. Till sist började Karl-Petter skandera ”inte en ärta ska flytta till Tyskland”.

Det är ju bra att Karl-Petter Thorwaldsson säger detta. Men frågan är hur mycket som ligger bakom de orden när han och LO ledningen samtidigt valt att öppet kritisera andra delar av LO som faktiskt tar strid för arbetarnas rättigheter, det vill säga Byggnads och Målareförbundet som strejkat. Att Thorwaldsson senare sagt att han stödjer strejken framstår som ihåligt med tanke på kritiken som han och LO ledningen fört fram tidigare.

Jonas Sjöstedt började med att säga att mötet sänder ett budskap till ägarna i Karibien att inte lägga ned företaget och att människor ska ”få ha sina drömmar och sina jobb kvar”. Sjöstedt sa också märkligt nog att han ”kan förstå att ibland måste fabriker läggas ned som år efter år går med förlust”, men inte kan förstå hur man kan lägga ned en ”lönsam fabrik som är välskött”. Samt att det inte är ”rent spel” att köpa upp en konkurrent i enda syftet att lägga ned det och att det inte är den sortens företag ”vi” vill se.

Men under en kris kommer allt fler företag att gå med förlust och tvingas läggas ned och om man analyserar de senaste årtiondena i Sverige har oerhört många företag lagts ned – en del säkert för att de kunnat gå med mer vinst närde flyttats till annan ort, men även många för att de inte varit lönsamma. Att inte ta upp kampen mot varje nedläggning är att överge arbetarna åt sitt eget öde, med en ökande arbetslöshet som resultat.

Förstatliga Findus

Nedläggningen är inte bara ett resultat av fulspel utan ett logiskt resultat av hur kapitalismen fungerar och följer bara systemets eget sätt att fungera. Varför behålla en vinstdrivande produktion när en nedläggning innebär ännu större vinster?

Vägen för framgång i ett omedelbart skede vore att kräva att Findus förstatligas och att inte ett enda jobb ska gå förlorat. Det var detta budskap som arbetarrörelsens ledning på plats skulle ha gett. Och man skulle istället för att vädja till ägarnas medmänsklighet och förnuft – använda detta som ett exempel på hur kapitalismen faktiskt fungerar. Kapitalismen är och har alltid varit rovkapitalism – någon annan sort finns inte.

Arbetarrörelsens ledare kallar Findus för ett välskött företag. Sanningen är att neddragningar av personal skett flera gånger genom åren och en konkurs var inte långt borta för något år sedan. Skandaler kring företaget har levererat stora rubriker. För några år sedan när Findus ägdes av Wallenbergsföretaget EQT uppmärksammades fiskdöd på grund av utsläpp från fabriken och skandalen med hästkött i fryst mat som falskmärktes som oxkött.

Ägarna har avlöst varandra. När schweiziska Nestlé, världens största livsmedelsföretag, ägde Findus pågick en internationell bojkott av Nestlés produkter för deras lansering av bröstmjölksersättning i tredje världen.

En överproduktionskris

Företaget förklarar nedläggningen med att det råder ”överkapacitet”. Det verkliga problemet är som redan Marx förklarade en inbyggd överproduktionskris i systemet som beror på att arbetarklassen inte får utbetalt lön som motsvarar hela värdet av det utförda arbetet. Detta får till följd att arbetarklassen inte kan konsumera de varorna som de själva producerar.

Överproduktion har inget med verkligt behov att göra. Bara det faktum att det råder överproduktion av livsnödvändiga varor samtidigt som det finns en enorm fattigdom i världen visar kapitalismens oförmåga att tillgodose mänskliga behov. Kapitalismen kan inte tillgodose mänskliga behov varken inom offentlig välfärd eller nödvändiga varor som livsmedel. Inte heller inom varken byggindustri, elproduktion, offentliga kommunikationer eller annan nödvändig sektor.

Marxister har naturligtvis inget emot ifall regeringen försvårar fabriksnedläggningar eller tvingar företag att betala skatt och ta större ”samhällsansvar”. Men problemet är att varje sådan åtgärd från en regeringsmakt leder till att kapitalägarna saboterar ekonomin ännu mer. Därför måste de stora företagen och bankerna förstatligas och försättas under demokratisk kontroll. Detta utan kompensation till kapitalisterna.

Därför borde Vänsterpartiet kräva att Findus förstatligas och föra fram ett socialistiskt svar på krisen. Skulle arbetarklassen i ett land lyckas driva på sin ledning för en sådan politik skulle det ge en enorm inspiration till kamp hos hela världens arbetare att en gång för alltid avskaffa kapitalismen och ersätta det med ett demokratisk socialistiskt system.