I dag är vi vana vid att minst hälften av världens befolkning lever under ett förtryck på grund av deras kön – för att de är kvinnor. Sexualiserat våld, sämre arbetsförhållanden och lägre löner, bördan av hemarbete och manlig dominans ses som något naturligt som alltid existerat i en eller annan form. Men forskning visar tvärtom att under majoriteten av människans historia har vi levt under jämlikhet – utan könsförtryck, klasser och stat.
Eftersom det är 8 mars idag, den internationella kvinnodagen, publicerar vi här en svensk översättning av en artikel av Rob Sewell som utifrån Friedrich Engels Familjens, privategendomens och statens ursprung förklarar hur familjen och med det kvinnoförtrycket uppstod. För att kunna avskaffa förtryck måste vi förstå dess ursprung och varför det existerar idag. Därför är denna artikel, liksom Engels klassiska verk, oerhört relevant idag när alltfler ifrågasätter det förtryckande samhälle vi lever i och söker efter lösningar.
Marxism och kvinnokamp
Kvinnoförtrycket är och har alltid varit en huvudfråga inom marxismen. Kvinnor utgör minst halva mänskligheten och har utsatts för diskriminering och nedvärdering på mer eller mindre alla livets områden. Kvinnoförtrycket i de före detta koloniala länderna har nått avskyvärda nivåer, med barnprostitution, tvångsarbete och slaveri: kapitalismen i sin renodlade form. Nyligen fann en iransk islamsk domstol en kvinna skyldig till äktenskapsbrott, vilket ansågs så allvarligt att hon dömdes till att stenas till döds.
Här blir klassamhällets värsta sidor synliga. I det ”civiliserade” väst behandlas arbetarklasskvinnor som andra klassens medborgare, och många blir tvingade in i lågkvalificerade yrken med sämre villkor och lägre löner. Trots lagstiftning om lika löner i många länder fortsätter arbetsgivare att diskriminera kvinnor när det kommer till lönesättning och arbetsförhållanden.
Till skillnad från småborgerliga feminister, som ser kvinnoförtrycket som grundat i normer, ”idéer” eller som ett inneboende drag hos män, förklarar marxismen att rötterna till kvinnoförtrycket går att finna i samhälleliga förhållanden. De förtryck vi ser i samhället upprätthålls av den ekonomiskt härskande klassen – i dagens kapitalistiska samhälle är det borgarklassen. För marxister är därför kampen emot kvinnoförtrycket, liksom alla andra förtryck, en kamp som män, kvinnor och alla förtryckta måste föra gemensamt mot borgarklassen för att avskaffa kapitalismen.
Medan feminister ser kampen emot kvinnoförtrycket som en kamp som kvinnor måste föra mot män, försöker den socialistiska rörelsen att bygga en solidaritet mellan manliga och kvinnliga arbetare i en gemensam kamp mot kapitalismens utsugning. Kvinnlig frigörelse kan aldrig uppnås under det kapitalistiska samhället som håller arbetarklassen, både kvinnor och män, i underkastelse.
Marxismen har en skyldighet att vinna de mest ledande kvinnorna till sin sak, eftersom det är i detta lager av förtryckta kvinnor – de som är ”slav till en slav”, som Engels uttryckte det – som man kommer hitta bästa klasskämparna för den socialistiska revolutionen. Det är ingen slump att den ryska revolutionen 1917 startades av kvinnor på internationella kvinnodagen.
Kvinnoförtrycket har inte alltid existerat, utan är tvärtom ett relativt nytt fenomen i historisk mening. Det uppkom med uppdelningen av samhället i klasser och klassamhällets uppkomst för omkring 6000 år sedan. Innan det, under perioden beskriven av den amerikanska antropologen Lewis Henry Morgan som ”primitiv kommunism”, existerade varken klasser, staten, privategendomen eller familjen. Männen dominerade inte över kvinnor, och inte heller dominerade män över andra män. Eftersom inget överskott producerades, utan bara tillräckligt för överlevnad, fanns ingen exploatering. Detta uppstod i och med utvecklingen av slavrikena i Mesopotamien, Egypten, Grekland och Rom.
Engels skrev Familjens, privategendomens och statens ursprung huvudsakligen baserad på Lewis Morgans upptäckter, men kompletterade även med sin egen forskning som undersökte frågan från ett vetenskapligt perspektiv. De som lade grunden till den moderna antropologin, särskilt Morgan och hans engelska motsvarighet Edward Taylor, samlade ett enormt stort material från primitiva stammar, utsagor från missionärer, resenärer och andra källor i ett försök att rekonstruera en bild av primitiva samhällen. Morgan själv levde i många år bland irokesindianer, som fortfarande levde på det högre stadiet av barbari.
De blev fullständigt överraskade när de fann att primitiva samhällen inte hade någon som helst likhet med det moderna civiliserade samhället vad gäller sociala strukturer, levnadssätt och institutioner. De var fundamentalt annorlunda.
Det klasslösa samhället
Innan Morgans fynd var det allmänt vedertaget inom det vetenskapliga etablissemanget att livet i det primitiva samhället helt enkelt var en mer enkel och underutvecklad form av det moderna sättet att leva. Enligt dem skulle alla våra klassbaserade institutioner existera i en mindre utvecklad form. Detta passade kapitalismens försvarare utmärkt, som såg exploatering, klasser och social uppdelning som något evigt. Denna missuppfattning blev helt motbevisad.
Privategendomen, familjen och staten hade helt enkelt inte existerat. Det fanns ingen härskande klass eller arbetarklass. Inte heller fanns det någon nedvärdering av kvinnan, eller manlig dominans över kvinnor eller andra män. Det klasslösa samhället byggdes på helt andra jämlika grunder.
Enligt Morgan fanns det innan klassamhället två distinkta faser av mänsklig samhällsordning, som innefattade omkring 99 procent av människans utveckling: Vildhet, baserat på en jägar- och samlar-ekonomi under äldre stenåldern, och barbari, baserat på jordbruk och uppfödning under den yngre stenåldern. Under detta långa tidsspann var samhällsstrukturen, som var helt olik vår egen, ordnad efter ett klan- och stamsystem. Det i sin tur baserades på släktskap, där kvinnor var högt respekterade och spelade ledande roller inom klanen.
Produktion och distribution utfördes gemensamt; det fanns inga privilegierade eller eliter. Kvinnor hölls i aktning som bärare av liv och framtid för klanen. För att citera Engels: ”Den kommunistiska hushållningen, där kvinnorna till största delen eller alla tillhör en och samma gens men männen fördelar sig på skilda genser, är den materiella grunden för kvinnornas dominerande ställning, som under urtiden var allmänt utbredd.”
Både Morgan och Engels stod i skuld till tysken Johann Bachofen vars verk Das Mutterrecht (Modersrätten) gav en historieskildring av familjen baserad på myter och legender från det förflutna. De visade att kvinnor hölls i hög aktning inom klansystemet. I detta primitiva samhälle var sexuella relationer baserade på primitiv parning, och befruktning troddes ha uppnåtts genom gudomligt ingripande. Primitiva parningsritualer genomgick en rad förändringar och nådde en fas av månggifte baserat på släktskap. Under dessa omständigheter var den biologiska fadern ofta okänd, vilket gjorde att släktskap spårades genom modern. Det gav kvinnan deras framstående roll i samhället och var orsaken till den matriarkala strukturen hos klanen.
Moderns roll
Kvinnornas vikt i samhället härstammade bland annat från deras roll som bärare av barn och modersomsorg, vilket var livsavgörande inte bara för klanens utan hela den mänskliga rasens överlevnad. Det är ingen tillfällighet att det i alla tidiga skapelsemyter och legender är kvinnan som är bäraren av liv. Alla tidiga gudar var kvinnor. Först med klassamhällets uppkomst och dominerande patriarkala relationer ser vi uppkomsten av de stora manliga gudarna från antiken.
Med tiden bildades andra uppsättningar av tabun för att reglera relationerna mellan kvinnor och män, där de som överskred dess gränser straffades. Incestregeln uppkom för att ge stabilitet åt stammen. Inom stammen var alla en ”bror” eller ”syster”, en ”mamma” eller en ”pappa” åt alla. Barnen sågs som allas barn och uppfostrades i det kollektiva matriarkala samhället.
Sex var förbjudet mellan män och kvinnor av samma klan, vilket förhindrade konkurrens mellan män om kvinnor. Män var tvungna att söka sexuella partners i andra klaner och adopteras av dem, medan kvinnor stannade kvar i den klan de föddes in i. Framförallt rådde jämlika relationer mellan alla medlemmar inom de kommunistiska klanerna, medan de idag baseras på klassamhället och reflekterar dess dominans, underordning och exploatering.
Morgan framhåller: ”Alla medlemmar av en irokesklan var personligen fria och de var bundna att försvara varandras frihet: de var jämlika i fråga om privilegier och personliga rättigheter; stamledarna och hövdingarna gjorde inte anspråk på någon överlägsenhet; de var ett broderskap sammanhållna av släktskapsband. Frihet, jämlikhet och broderskap var, trots att det inte var formulerat, grundprinciper hos klanerna.”
Begreppet ”moder” var inte en familjeterm såsom idag, utan en social markering. Det fanns inga begrepp för ”fader” eller ”familj” i det matriarkala klansystemet då de var obegripliga termer. Biologiskt släktskap var underordnade kollektiva klanrelationer. I klansamhället ansågs en morbror vara en ”manlig mor”.
De flesta moderna antropologer förkastar idén om ett kollektivt matriarkat. Enligt dem pekar bevisen funna i samtida jägar- och samlarstammar som mest på en matriarkal arvsordning, men inte mer. De ser inte att de idag existerande matriarkala arvslinjerna är lämningar från ett förhistoriskt förflutet där kvinnor spelade en nyckelroll på alla områden. Rent logiskt kan inte patriarkala arvslinjer ha föregått de matriarkala eftersom fäderna var okända. Naturligtvis var de tidiga matriarkaten inte en direkt motsatt spegling av dagens patriarkala samhälle. Primitiva samhällen var kommunistiska och jämlika. Det fanns inga klasser eller någon dominans likt den som existerar idag.
”Familjen” uppkom inom klansystemet i barbaristadiet och utvecklingen av bofasta samhällen. ”Parfamiljen” var embryot till den moderna familjen, som först uppstod som en matriarkal och sedan som en patriarkal familjeordning. Denna utveckling sammanföll med vad Gordon Childe kallade den Neolitiska revolutionen, en fas där produktiviteten och välståndet ökade. Järnplogens uppfinnande öppnade upp för ett överskott av spannmål, och nya metoder för boskapsuppfödning gjorde det möjligt att hålla större hjordar.
Detta banade väg för sociala krafter som började underminera klansystemet; det ledde till utveckling av privategendom först endast inom klanen, men i och med arbetsdelningen kom den i allt större grad att tillfalla männen. ”Honom tillföll därför boskapen, och de varor och slavar som mottogs i utbyte mot boskapen. Allt överskott som försörjningen nu lämnade tillföll mannen. Kvinnan delade dess njutningar men hade ingen del i dess ägarskap”, konstaterar Engels.
Barnen, som hörde till sin mors klan, kunde dock inte ärva från sin far eftersom hans far tillhörde en annan klan, där egendomen var tvungen att stanna. Med detta nya välstånd kom därför nya motsättningar. Engels har förklarat detta: ”Allteftersom rikedomarna sålunda tillväxte gav de å ena sidan mannen en viktigare ställning i familjen än kvinnan, och gav å andra sidan impulsen till att utnyttja denna förstärkta ställning för att till förmån för barnen avskaffa den traditionella arvsföljden. Detta gick emellertid inte, så länge härstamningen enligt modersrätt var gällande. Denna måste alltså avskaffas, och den avskaffades.” Han tillade att detta utgjorde ”det kvinnliga könets världshistoriska nederlag.”
Familjen under socialismen
Med privategendomens uppkomst kom de kommunistiska matriarkala klanerna att upplösas. I dess ställe uppstod klassamhället, staten och den patriarkala familjen. Äktenskapsformen förändrades från polygam till monogam, vilket försäkrade att barn födda inom äktenskapet tillhörde maken. Äktenskapet blev ett sätt att konsolidera familjens rikedom och makt.
Det var inte män i allmänhet som tjänade på detta, då majoriteten fortfarande var slavar – det var eliten, den härskande klassen som gynnades. Resten av samhället, män och kvinnor, försattes under klassamhällets förtryck. Enbart genom ett undanröjande av klassamhället kan människan bli fri från detta slaveri. Kvinnors frigörelse har blivit en klassfråga som inte är möjlig att separera från den socialistiska omvandlingen av samhället.
Och vad kommer att hända med familjen? Under socialismen kommer privat hushållsarbete att omvandlas till en social industri. Omsorg och utbildning av barn kommer att bli en offentlig uppgift. De ekonomiska relationernas dominans kommer att upphöra, och män och kvinnor kommer att skapa verkliga relationer. Med Engels ord: ”När dessa människor en gång finns, där kommer de att ge tusan i vad man i dag tror, att de skall göra. De kommer att utbilda sin egen praxis och sin motsvarande offentliga mening om varje individs handlande – och det är det.”
Det socialistiska samhället kommer att befria oss från de omänskliga sociala relationer som kapitalismen och marknadsekonomin skapat, och öppna upp nya framtidsutsikter för den mänskliga utvecklingen. Det kommer att innebära alla mäns och kvinnors frigörelse.