Efter det våldsamma angreppet mot antifascisterna i Malmö har många fått upp ögonen för polisens verkliga roll i samhället. Mångas hela världsbild har skakats, särskilt ungdomar. Hur ska vi nu och i framtiden kunna försvara oss mot polisvåldet? Och hur ska vi bekämpa fascisterna?
Lördag den 23 augusti hade polisen beviljat tillstånd för en manifestation i Malmö arrangerad av den nazistiska sekten Svenskarnas Parti. Motdemonstrationen drog 2000 människor och möttes av ett extremt våld från polisens sida.
Arbetarrörelsen måste ta detta på allvar. Polisen skyddar oss inte. Vi måste själva försvara våra möten, protester och demonstrationer mot fascisternas våld, och det är uppenbart att detta också måste rikta in sig på att förhindra polisvåld. Detta kräver att arbetarrörelsen vidtar omedelbara steg för att organisera självförsvarskommittéer.
Fruktansvärda scener
De sex nazister som dök upp i Malmö kunde känna sig trygga. Polisen hade beviljat dem tillstånd och skickat fler än 400 poliser för att skydda dem. Det var tillresta poliser från Ystad, Stockholm och Danmark med tung utrustning som helikoptrar, hästar och bepansrade bussar. De hade spärrat av med kravallstaket och containrar. Att polisen är välutrustade är vi vana vid. Men den här gången hade polisen rustat för krig.
Strax innan klockan två dök nazisterna upp. Den överväldigande majoriteten stod då lugnt och skrek slagord. Vissa ryckte i de uppställda kravallstaketen, vilket polisen besvarade med batong och pepparspray. Enstaka bengaliska eldar tändes och någon slängde smällare. Men det dominerande intrycket var lugn. Då går polisen till attack. Rode Grönkvist från Ung Vänster berättade för Sydsvenskan:
”Plötsligt skriker folk ’hästar! undan!’. Man ser tusenkilosbjässar som galopperar i raka led. Det kändes inte som Sverige. Jag fick ett slag, ovanför hårfästet. Jag såg inte polisen som gjorde det och jag började blöda våldsamt. Jag segnade ner på marken och blev uppdragen av demonstranter i ledet bakom.”
Polisen hade skickat in sina hästar, tio i bredd, som på en smal gata red i full gallopp rakt in i folkmassan. Det gick fort, och om polisen gav någon varning innan så hördes den inte. Folk sprang eller kastade sig undan, men alla hann inte uppfatta vad som pågick. Flera personer hamnade under hästarna. Några poliser flinade och det förekom att poliser försökte knuffa in demonstranter framför polishästarna.
En stund senare körde en av polisens bepansrade så kallade Deltabussar oprovocerat och medvetet över en demonstrant, vars ben hamnar under däcken. Polisens aggressivitet var skrämmande. En tjej som utbrast ”Vad sysslar ni med? Är ni inte kloka?” fick ett batongslag i huvudet till svar.
Det var ren tur att inte någon trampades ihjäl under hästarnas hovar. Minst tio människor skadades, och flera fick söka sig till sjukhus med bland annat skallskador. På sjukhuset stod polisen och trakasserade folk genom kontroller av alla som kom in.
Polisens lögner
Polisen påstod att orsaken till deras massiva våld skulle ha varit folk kastat gatsten och ammoniak ”i stor omfattning”. Men tidigt på måndagen kunde Skånska Dagbladet skriva om ”polisens lögner”, och polisen tog tillbaka de flesta av sina uppgifter senare under dagen.
Sanningen är att ingen hade kastat någon gatsten. På sin höjd förekom några äpplen och petflaskor. Tungt utrustad kravallpolis ska naturligtvis inte vara mer än nämnvärt besvärade av detta. Den ammoniak som ska ha kastats på polishästar visade sig också bara vara påhitt.
De påstod också att ambulanser blivit attackerade av demonstranter, men sjukvårdspersonalen själva förnekade att någonting sådant ägt rum. Tvärtom har polisen vägrat hjälpa skadade människor, som legat på gatan och blött kraftigt, eller att släppa fram ambulanserna till dem. För vissa tog det upp till en timme att få hjälp.
Det är en enorm skillnad mellan den verkliga situationen och vad polisen sagt. Att polisen inte är en trovärdig källa visste vi i och för sig sedan innan. Polisen i Malmö har dessutom gjort sig ett namn för sin högerextremism, våldsbenägenhet och rasism. Folk som tidigare hade stort förtroende för polisen, eftersom de inte själva haft några negativa upplevelser, vet nu inte vad de ska tro. Förtroendet är kört i botten. Många är rädda för polisen.
Polisen skyddar nazisterna
Nazisterna borde inte ha fått något demonstrationstillstånd. Detta har till och med en före detta polismästare skrivit, som var med på 1990-talet då man inte beviljade några tillstånd till nazister. Det juridiska resonemanget löd på den tiden att spridandet av den nazistiska ideologin i sig utgör hets mot folkgrupp, eftersom den grundar sig i hat mot judar och starkt förknippas med förintelsen.
Nu har detta ändrats, eftersom den härskande klassen har ett större behov för en fascistisk reservarmé. De inser att pressen från krisen och nedskärningarna får ungdomar att dra alltmer radikala slutsatser. Det är inte fråga om något nära förestående fascistiskt maktövertagande, men regeringen, staten och den härskande klassen inser att det är praktiskt att ha ett gäng organiserade galningar som kan användas mot arbetarklassen och vänstern.
Polisen duckar bakom att de inte kan ”ta ställning”, utan bara har att upprätthålla demokratin och yttrandefriheten. Deras agerande kring den antirasistiska demonstrationen i Kärrtorp visar vilket genomskinligt hyckleri detta är. Där deltog 200 personer, allt från familjer med barnvagnar till äldre med rullatorer. Polisen visste att nazisterna hade planerat en attack flera dagar innan, men de skickade inte ens tio poliser dit för att försvara den.
De nazister som attackerade demonstrationen i Kärrtorp dömdes till fängelsestraff på 8-10 månader. Joel, en av de som helt korrekt försvarade demonstrationen i Kärrtorp när polisen lät bli, dömdes till 5,5 år i fängelse. Förundersökningar gällande brott begångna av fascister som riktar sig mot vänsteraktivister läggs systematiskt ned.
Tidigare i år attackerade SvP-medlemmar flera vänsteraktivister med kniv i samband med 8 mars. Flera blev så allvarligt skadade att de fick föras till sjukhus, varav en med livshotande skador. Helgen efter arrangerades den största demonstration Malmö sett på mycket länge med över 10.000 deltagare under parollen ”Antifascism är självförsvar”. Folk var förbannade över den extrema flathet och passivitet som polisen uppvisat gentemot nazisternas mordförsök.
Direkt efter attacken släppte de knivmannen som påträffats på platsen. Han hade där och då omedelbart kunnat gripas, eftersom han utpekats av vittnen. Polisen underlät sedan i nästan två hela dygn att förhöra denna person, och när förhöret var genomfört försatte de honom återigen på fri fot. Han är nu efterlyst och tros befinna sig utomlands.
Polisen har länge varit ointresserade av att ge oss något skydd från nazisterna, och föredragit en ”lika goda kålsupare”-förklaring som media svalt med hull och hår. När nazisterna försökte knivmörda obeväpnade aktivister var polisens inställning: ”Låt dem bråka ifred”.
Det politiska etablissemanget
Detta påminner om händelserna vid EU-toppmötet i Göteborg 2001. Polisen skottskadade tre och nästan dödade en person, Hannes Westberg, med ett pistolskott framifrån. Medan polisen påstod att orsaken till att de sköt Westberg var en hotfull situationen, visar filmbevisning att gatan var tom bortsett från Westberg och ett femtiotal poliser. Uppdrag Granskning kunde dessutom visa att polisen manipulerat den filmbevisning som föredrogs i rätten genom att ändra ljudspåret till deras fördel. I vanlig ordning har ingen prövats för detta brott mot det så kallade rättssamhället. Det är business as usual.
Också då var polisen huvudansvariga för att starta och eskalera våldet, med stormningar av skolor där folk låg och sov, jakt på en ”tysk terrorist” som aldrig påträffats och obefogade attacker mot demonstrationer. Socialdemokraterna passade på att dela ut rosor till polisen för ett väl utfört arbete!
Samma mönster går igen idag när Socialdemokraterna i Malmö gick ut redan på lördagen för att ta ”kraftigt” avstånd ifrån ”de som, maskerade, tar till våld och tillgriper antidemokratiska metoder och i sina härjningar gör oskyldiga Malmöbor till offer”. Det skandalösa är att de inte pratar om polisen utan om de som tänt bengaliska eldar och kastat – äpplen.
De är som tindrande barn på julafton. Så ivriga är de att ta chansen att visa att de står på det borgerliga samhällets, statens och polisens sida, mot de antifascistiska ”extremisterna”. I all sin iver ljuger de ikapp med högerregeringen. Det är skamligt av ett arbetarparti. Löfven var mer sansad, och sade att man ska ta avstånd från nazism och rasism men att man ”får göra det [på] rätt [sätt]”. Till DN sade han enbart att händelsen ”får utredas”.
Justitieminister Beatrice Ask var också snabb att gå ut och försvara polisen, och har senare försvarat deras lögner med att: ”Under tumult och upplopp blir minnesbilderna väldigt olika”. Under upplopp! Vad är detta om inte århundradets cirkelresonemang. Precis det som det visat sig att polisen ljugit om, att det förekommit något ”upplopp”, säger hon nu är orsaken till att de ljuger. Goddag yxskaft!
Men detta kan inte fortsätta i längden. Nästan alla i Malmö känner någon som var på plats i Limhamn. Folk ser nu hur media och det så kallade respektabla etablerade samhället fungerar. Hundratals och tusentals människor har fått lära sig på det hårda sättet vad borgerlig ”demokrati” innebär i praktiken. Många andra drar liknande slutsatser.
Vilken taktik för att stoppa fascismen?
Vissa arbetare har en ärlig och delvis naivt demokratisk åsikt, som är att alla måste ha rätt att uttrycka sina åsikter i fred. Vi står naturligtvis för bredast möjliga yttrande- och mötesfrihet. Men fascisterna, som SvP tillhör, utsätter oss i vänstern för ett brutalt våld, enbart för att vi just står för och försvarar våra åsikter. De har mördat 14 personer på 15 år och försökt mörda fler. De misshandlar våra aktivister och skrämmer folk till tystnad och passivitet genom hot och terror. I mars var de återigen nära att döda en av oss.
För oss är det här en fråga om liv eller död. Deras ideologi bygger på hat mot arbetarklassen och våra organisationer. Vi måste försvara oss. Det räcker tyvärr inte med att ha bättre argument när någon är ute efter att hota, misshandla och döda. Vi måste organisera en bred rörelse för att stoppa deras möten och tvinga dem på defensiven. Det är möjligt, men då måste vi se att detta inte handlar om ”yttrandefrihet”, utan om huruvida fascism ska tolereras eller om den ska bekämpas.
I framtiden måste vi mobilisera fler till våra protester. Om vi inte varit 2000 utan kanske tio gånger så många, hade det varit svårt för dem att genomföra sitt möte. Många är nu förbannade. Men vissa är skrämda av våldet och tvekar att delta i protester av rädsla för polis och fascister. Arbetarrörelsen har ett stort ansvar för att motverka den tendensen. Vi måste kunna garantera ordningen och människors trygghet, eftersom polisen uppenbarligen inte gör det. Det kräver ett disciplinerat och enhetligt uppförande från kärnan av antifascister.
I Limhamn försökte några stoppa nazisterna genom att fysiskt förhindra nazisternas bussar från att komma in på torget. Denna taktik var redan på förhand dömd att misslyckas, eftersom en liten grupp aktivister naturligtvis inte kan stå emot polisens hela våldsapparat. Denna ”taktik” ger därför bara de som deltar en falsk känsla av radikalism. Malmö mot rasism verkar tyvärr ledas av autonoma som av diverse ideologiska skäl tycker att alla ska få göra lite som de vill. Med dessa metoder kommer vi inte kunna organisera ett seriöst antifascistiskt motstånd.
Polisen har ansvaret för våldet i Limhamn. Vi menar samtidigt att man måste upprätthålla en disciplinerad och fredlig protest för att garantera att så många som möjligt kan, vill och vågar delta. Vi vill därför inte se onödigt våld och konfrontation.
För ett organiserat självförsvar
Bara en handfast organisering av våra egna demonstrationsvakter och självförsvarsgrupper kan säkerställa detta. Arbetarrörelsen måste vidta omedelbara steg för att organisera självförsvarskommittéer som kan svara för säkerheten på demonstrationer, manifestationer och protester. De måste tränas i hur man rent praktiskt försvarar en demonstration och upprätthåller ordningen.
Vissa framställer detta som någonting konstigt, eller som en ”extrem” linje. Men idrottsföreningar organiserar redan sina egna ordningsvakter på fotbollsmatcher till exempel. På platser där alkohol serveras till många människor och det därför riskerar att bli stökigt, är det tvång på att man anlitar vakter. Varför skulle inte arbetarrörelsen kunna organisera demonstrationsvakter när det finns en uppenbar risk för att poliser och fascister kommer bli våldsamma? Varför skulle vi inte organisera dem i grupper som kan träna och lära sig arbeta tillsammans?
Mellan protesterna och polisens linjer vill vi se våra egna linjer av demonstrationsvakter, förslagsvis med röda armbindlar eller västar, som kan garantera ordningen. De måste vara förberedda på hur man ska försvara sig och ha nödvändiga medel för detta. Bakom linjerna måste finnas förberedelse för att ta hand om eventuella skador.
Efter erfarenheterna av det extrema polisvåldet i Malmö har vissa sagt att detta inte känns som någonting som borde kunna hända i Sverige. Men det är precis vad det gör, och vi får inte skygga tillbaka för slutsatserna. Sverige är inte något undantag i Europa, som klarar sig undan att påverkas av kapitalismens kris. Hårdare attacker mot arbetarklassen i form av nedskärningar, press på arbetsplatserna och till och med sänkningar av löner och pensioner är att vänta. Krisen skärper klassmotsättningarna och öppnar på sikt upp för en ny period av revolution och kontrarevolution.
Kapitalismens återvändsgränd gör att den livsnödvändiga kampen mot fascismen idag också är en viktig skola för morgondagens revolutionära uppgifter. Vi kan inte separera kampen mot fascisterna från kampen för ett socialistiskt samhälle. Händelserna i Malmö visar att borgarklassen redan har börjat förbereda för en ny och skarpare period i den svenska klasskampen. Arbetarrörelsen måste göra detsamma.
SvP är en liten nazistisk sekt. Utan polisens tillstånd och skydd hade de aldrig haft styrka att genomföra sin demonstration. I Limhamn har polisen försökt statuera exempel, och visa att de inte kommer tolerera ett seriöst motstånd mot nazisterna. Detta gör att vi också måste lägga fram några omedelbara krav:
- För en oberoende utredning av polisens agerande. Den kan inte ledas av polisen själva, och inte heller av deras chefer och kollegor på åklagarmyndigheten eller domstolarna. Den måste ledas av trovärdiga personer från arbetarrörelsen.
- Arbetarrörelsen måste upprätta en egen permanent undersökningskommission som kan utreda fall av polisvåld och missförhållanden, som ett sätt att granska, sätta press på och avslöja polisens ständiga övergrepp.
- De ansvariga poliserna måste dömas för sitt agerande. Det får inte stanna vid enskilda poliser eftersom det inte handlar om enskilda rötägg. Ansvaret sträcker sig inte bara till den operativa ledningen utan hela vägen upp till polisens högsta chefer. I sista hand vilar ansvaret tungt på högerregeringen.
- Ridande poliser måste förbjudas närvara på demonstrationer. Det är livsfarliga vapen som inte har någonting där att göra. Detsamma gäller polisens bepansrade Deltabussar, som kanske kan sättas in vid bankrån men som definitivt inte har någonting att göra på antifascistiska protester.
- Dra in alla mötestillstånd för mord- och våldssekten Svenskarnas parti. Bevilja inga fler tillstånd till nazister.