Den 13 juli 1955 hängdes den 28-åriga klubbvärdinnan Ruth Ellis i London. Hon kom att bli den sista kvinnan som avrättades i Storbritannien, efter att några månader tidigare ha skjutit sin pojkvän David Blakely på öppen gata. Tiotusentals hade engagerat sig i hennes öde, och utanför fängelset demonstrerade tusentals. Idag anser många att Ruth Ellis utsattes för ett massivt rättsövergrepp. Under våren sänder SVT A Cruel Love: The Ruth Ellis Story som berättar hennes historia.
Ruth Ellis föddes i en arbetarklassfamilj i Wales 1926. Trots en uppväxt kantad av sexuella övergrepp och att hon redan som sjuttonåring blivit ensamstående mamma, innebar efterkrigstiden nya möjligheter. Ruth flyttade till London, där hon efter en tid lyckades göra karriär i nattlivet. Hon fick jobb som nattklubbsvärdinna, men prostituerade sig också till och från. År 1953 hade hon klättrat till att bli Londons yngsta nattklubbsmanager. Hon hade en framgångsrik karriär och god ekonomi.
Det var då hon träffade David Blakely, en ung rallyförare från överklassen, som snabbt flyttade in hos henne. Men David var våldsam och relationen präglades av misshandel och förnedring. Snart började David också att leva av Ruths pengar, samtidigt som han hade konstanta affärer med andra kvinnor.
Efter två år med David hade Ruths karriär slagits i spillror, hon hade förlorat lägenheten, tvingats lämna bort sin dotter och var djupt skuldsatt. Två veckor innan skotten föll hade David slagit henne så hårt i magen att hon fick missfall. Den 10 april 1955 sköt Ruth honom med fem skott utanför en pub i norra London. Hon erkände sig skyldig på plats.
Av rätten sågs Ruth som en svartsjuk lycksökerska som mördat sin pojkvän när han försökt lämna henne. Det tog juryn fjorton minuter att döma henne till döden. Att det fanns stora luckor i hennes erkännande var det ingen som brydde sig om.
Avgörande delar av historien nådde aldrig rätten. Ruth var tyst för att skydda andra, men ingen skyddade henne. Inte heller framgick vidden av det våld hon utsatts för. Ruth förstod inte själv att hon kunde vara värd att rädda, eller såg de våldsamma omständigheter hon levt under som förmildrande.
Därför började hon inte förrän den sista veckan innan sin död att kämpa för sitt liv. Oddsen borde ha varit goda, då nio av tio kvinnor som dömdes till döden i Storbritannien under 1900-talet benådades.
Men trots att det under de sista dagarna i Ruths liv framkom ny, avgörande information, vägrade inrikesministeriet att ens skjuta upp avrättningen för att ge försvaret mer tid. Inrikesministern konstaterade uttryckligen att “om hon inte hängs nu, kommer hon aldrig att hängas”.
Varför behövde Ruth Ellis dö?
Ruth Ellis var allt som etablissemanget såg som fel med efterkrigstidens samhälle.
Hon hade sexuella förbindelser med två olika män. Hon hade barn samtidigt som hon arbetade på en nattklubb. Dessutom hade hon prostituerat sig. Hon var platinablond och välklädd, och såg i juryns ögon inte ut som en misshandlad kvinna.
Att Ruth inte passade in i tidens hemmafruideal blev dödligt för henne. På 1950-talet tog det sex månader att genomgå en skilsmässa. Att döma och hänga Ruth Ellis tog tre veckor.
Vi lever i ett samhälle som genomsyras av förtryck och fördomar, vilket rättsväsendet inte kan isolera sig från. Vad som tar sig uttryck i resten av samhället kommer också att ta sig uttryck inom statens institutioner.
I många länder är det dessutom en fråga om vilket försvar du kan köpa dig. Ruth Ellis var inte bara ett offer utan också en förövare. Men ett skickligare försvar hade kunnat lyfta fram de omständigheter som ledde till brottet. Istället lyckades de initialt inte ens övertyga henne själv om att hennes liv var värt att rädda.
Däremot väckte Ruths fall stor sympati hos allmänheten och många engagerade sig. Utanför fängelset skanderade folkmassor “Evans-Bentley-Ellis”. Evans och Bentley var namnen på två oskyldiga män som avrättats tidigare. Båda hade intellektuella funktionsnedsättningar, vilket inte hade tagits hänsyn till varken vid förhör eller i rätten.
Det brittiska rättsväsendet såg sig som världens mest civiliserade, men dessa fall avslöjade det oerhörda barbariet inom det – det barbari som kommer från klassamhället. Idag anses Ruth Ellis fall ha påverkat att dödsstraffet avskaffades i Storbritannien. Bara några år senare hade hon troligen fått ett tidsbestämt straff med möjlighet till villkorlig frigivning.
A Cruel Love är en gastkramande, våldsam skildring av en fruktansvärd rättsskandal. Ruth Ellis öde befästes av det liv hon vågade leva, och lämnar ingen oberörd.
A Cruel Love: The Ruth Ellis Story kan ses nu på SVT Play.