Det har aldrig skett så många skjutningar och sprängningar i Sverige som nu och det blir allt vanligare att det är barn som utför de allra grövsta brotten. En central orsak till att den grova brottsligheten kryper allt lägre ned i åldrarna, är den allt mer repressiva politiken.
Siffror från Åklagarmyndigheten visar att det på ett år skett en tredubbling av antalet barn under 15 år som misstänks för att planera mord. I nästan alla brottsrubriceringar har antalet unga som utför brotten ökat och det är idag mer regel än undantag att kriminella nätverk utnyttjar barn i sina verksamheter.
I Brås rapport om barn och unga i kriminella nätverk går det att läsa flera citat från unga som är eller har varit involverade i organiserad brottslighet:
“I olika centrum så är det ju alltid äldre personer blandat med yngre. Och då kan man alltid räkna ut att allting ligger på den yngre killen om det skulle smälla av. Alla droger finns hos honom. Alla som är yngre och inte kan stå på sig blir utnyttjade. Hårt att säga, jag blev också det.”
Yngre barn används som springpojkar av de äldre för att bland annat förvara och frakta narkotika eller vapen, detta för att äldre barn ska kunna “göra karriär” i nätverken. Men det har även blivit allt vanligare att man använder yngre barn till att utföra grova våldsbrott.
“Ja det blev ju så att när jag var yngre, så fort det blev några konflikter så valde man ju att använda mig, jag var ju mer som ett verktyg. Man tog med mig och så fick jag städa upp…”
I början av 2022 slopades straffrabatten för unga vuxna i åldrarna 18-20 år när det gäller grova brott. Det har tidigare varit allmänt vedertaget att unga inte ska kunna dömas som vuxna, med tanke på deras mindre utvecklade förmåga att ta ansvar och stora känslighet för bestraffningar.
Straffrabatten har utnyttjats av de kriminella gängen som ofta valt yngre till att utföra tunga brott för att straffrättsligt komma lindrigare undan, något som våra politiker uppmärksammat. De har använt det som ett argument mot straffrabatterna, men resultatet av att ta bort dem för ungdomar är att uppdragen går till ännu yngre, som ännu hårdare kedjas fast vid gängen.
Henrik Tham, professor emeritus i kriminologi, var en av flera som varnade för de konsekvenser dessa lagändringar skulle få:
“I bästa fall blir det ingen effekt. Men en del talar ju för att det kommer att öka återfallen i den här åldersgruppen.”
Resultatet av denna repressiva kriminalpolitik talar för sig själv. Istället för att få bukt med gängkriminaliteten har regeringen sett till att den kryper allt längre ned i åldrarna. Det är nu 15-åringar som får i uppdrag att skjuta, och inte 19-åringar.
Samtidigt försäkrar justitieminister Gunnar Strömmer oss om att de även utreder hårdare straff för ungdomar under 18 år:
“Det betyder att också unga personer ska kunna dömas till riktigt långa fängelsestraff när man begått allvarliga brott, det råder det ingen tvekan om. Exakt hur det kommer att landa ska vi återkomma till.”
Sverigedemokraterna hade gärna sett 15-åringar dömas till livstids fängelse, något de la fram i deras motion med 43 förslag som ska göra det ”outhärdligt” att vara gängkriminell. För mindre allvarliga brott ska ungdomarna flyttas från skola till uppfostringsanstalt där ”militärdisciplin” råder och dagarna ägnas åt arbete.
Socialdemokraterna har gjort det klart att de inte kommer vara sämre när det gäller att öka repressionen mot unga. Deras förslag är att barn mellan 15 och 18 år ska kunna sättas i fängelse, så länge som på livstid, om de inte visar “tillräcklig bättring”. De vill även att rättsväsendet ska kunna sätta fotboja på barn som riskerar att hamna i gängkriminalitet.
Det finns inget stöd i forskningen som visar att hårdare straff leder till minskad kriminalitet i samhället, snarare får det motsatt effekt för unga som begår brott.
Samtidigt kommer allt fler uppgifter om att barn praktiskt taget tvingas in i kriminella nätverk genom hot och våld, och det går ofta inte heller att lämna dem utan att riskera sitt eller anhörigas liv. Såvida planen inte är att återinföra dödsstraffet, kommer priset för att hoppa av verksamheten för många vara mycket högre än straffet för de brott man begår i gängen.
Kriminaliteten ökar i takt med samhällets kris. Flera av ungdomarna i Brås rapport berättar om hemförhållanden präglade av fattigdom där deras föräldrar inte ens kunnat tillgodose deras mest grundläggande behov av mat och kläder. Några av ungdomarna säger sig ha tagit över det ekonomiska ansvaret i familjen genom att begå brott. Även om föräldrarna motsatt sig deras kriminalitet har de svårt att tacka nej till den ekonomiska hjälpen.
En undersökning gjord av fyra ideella föreningar visar att nära hälften av alla ensamstående föräldrar med en inkomst under 29 000 kronor inte har råd att köpa näringsrik mat till familjen varje dag i veckan. Röda korset säger att de har behövt fyrdubbla sin verksamhet för att tillgodose grundläggande behov genom att till exempel ge ut matkassar.
Fattigdom, nedskärningar i vård och skola, nedläggningar av fritidsgårdar och idrottsföreningar, trångboddhet – parallellt med en drogmarknad där man snabbt kan tjäna mycket pengar. Det här är anledningar till varför gängkriminalitet blir ett allt mer utbrett samhällsproblem. Men detta vill inte Ulf Kristersson eller Magdalena Andersson prata om, för då behöver de samtidigt erkänna att det är deras nedskärningspolitik som gör gängen starka.
Det enda sättet att på allvar ta strid mot kriminaliteten är genom stora sociala reformer, såsom mer pengar till skola och välfärd, rätten till trygga bostäder och fasta anställningar med rimliga löner. Inget barn ska behöva gå hungrigt för att pengarna inte räcker till. Det här är fullt rimliga krav, men det är inget som kapitalismen kan erbjuda. Vi behöver ta strid mot hela systemet.