Den 20 december önskade vi på Frölundaskolan i Göteborg ett gott jullov till våra elever. Julsånger sjöngs, en och annan tår fälldes – inte bara på grund av julkänslorna, utan för att flera av våra kollegor “kommer försättas i förflyttning”, som det hette på eufemistiskt byråkratspråk.
Dagen efter avslutningen kom en artikel i Göteborgs-Posten där tre arbetskamrater figurerar. GP träffade oss utanför grundskolenämndens budgetmöte där vi höll en protest.
I artikeln kommer det fram att skulden för majoriteten av avskeden låg på vår egen rektor och förvaltning som slarvat bort ett statsbidrag på cirka nio miljoner genom att inte rapportera in elevunderlaget till Statistiska centralbyrån.
Det var föräldrar till elever på skolan som begärt ut mailkonversationerna angående ”statsbidraget för bättre arbetsmiljö och arbetsvillkor för lärare i socioekonomiskt utsatta områden” – och som berättat om det för oss lärare, som i sin tur kunde berätta för media. Vi hade själva frågat förvaltningen direkt tidigare, men då hade den undanhållit var skulden låg. Före protesten hade vi skickat två gemensamma brev till förvaltningen.
Vi hade också anordnat det bäst besökta fackmötet jag någonsin varit på. Jag hade nyligen blivit arbetsplatsombud och skrev en kallelse som tog upp de problem som kollegorna på skolan står inför. Mötet var kort och flera fackligt anslutna var inte schemalagda tiden för mötet, men trots det kunde vi behandla ett brev som i princip var en utskällning av våra högsta chefer. Det röstades igenom med 35 röster för, en emot. Tack vare förberedelserna fick GP:s reportrar något att bita i och skrev en bra artikel.
Att barn och skolpersonal ska straffas på grund av ledningens slarv är absurt. För skolan finns en överhängande risk för en nedåtgående spiral av nedskärningar, elevförflyttningar och slutligen nedläggning eller utförsäljning. Den omedelbara stridsfrågan blir därför att få tillbaka de resurser vi har rätt till. Gör vi inte det kommer detta bara att vara början – rektorn varnade för fortsatta nedskärningar under kommande år.
GP-artikeln och breven till förvaltningen och nämnden var en start. Vi pressade både ledning, förvaltning och nämnd. Vi behöver fortsätta pressen på alla fronter. Frölundaskolan är inte den enda som just nu drabbas av avskyvärd nedskärningspolitik och fler skolor lär följa. Om vi visar förvaltningen och nämnden att det inte är så lätt att bara skära ned hur som helst kan vi inspirera andra.
Kollektivavtalet för skolpersonal, HÖK 24, slutar gälla den 31 mars 2025. Ett bra medel för att få de resurser vi behöver är arbetarklassens främsta kampmedel: strejk!