Ser storebror dig? Om Facebooks spionage och internet under klassamhället

13 januari 2025

Mark Zuckerberg Data Privacy — Mark Zuckerberg F8 2018 Keynote / Bild: Wikimedia Commons CC Attribution 2.0 Generic

Den information vi delar med oss av online genom vår sökhistorik, hemsidebesök, gillningar, delningar och onlineköp säger mycket om oss. Kanske har du någon gång fått upp reklam på Facebook eller andra sociala medier för något du tidigare sökt på? Jag djupdök i hur det hela går till.

Internet kan liknas vid ett postsystem, där den användare som vill komma åt något på internet skriver ett brev till den hemsida man vill besöka, med förfrågan om det specifika innehållet på sidan. Detta brev landar hos mottagaradressen, som läser brevet och besvarar förfrågan med att sända tillbaka det önskade innehållet, om det finns på sidan.

När du gör en sökning på Youtube på exempelvis “gullig kattvideo”, skickar du ett brev till Youtube, som tar emot, läser och skickar tillbaka informationen du sökt om till dig i ett paket.

När internet var nytt och säkerheten var mycket lägre än den är nu, skrevs sökningarna öppet, ungefär som om du skickade dina förfrågningar på vykort, med texten öppen att läsa för vem som helst som har tillgång till din internetanslutning. Detta blir ju ett ganska stort säkerhetsproblem när till exempel köp med kreditkort görs online, och hela din kreditinformation skrivs på ett vykort som vem som helst kan läsa.

Därför introducerades säkrare kod för att kryptera den information som du skickat. Istället för att allt stod på vykort, skickades breven nu i slutna kuvert, som bara mottagaren kunde öppna. Den enda information som nu delas med omvärlden är sidnamnet som brevet är adresserat till, men exakt vad du frågat om av sidan förblir hemligt. Det blev svårare att snoka.

Din information är guld värd

I ett samhälle som bygger på varuproduktion och försäljning för att göra vinst, är information om köpare mycket värdefull. Att rikta marknadsföring rätt för att nå rätt kundbas kan vara avgörande för ett företag. Där kommer plattformar som Facebook in.

Facebook är gratis att använda, men besökarna får se annonser i flödet, vilka täcker kostnaderna för att hålla sidan igång. Och det som gör just Facebook till en så attraktiv annonsplats för företag är deras enorma bank av information om sina användare.

Sidan är konstruerad för att skapa så mycket engagemang som möjligt, dels för att du ska se så många annonser som möjligt – men också för att generera data: Vad man gillar, ogillar, vem man pratar med, ens vänner och intressen är viktig information för den som köper annonsplats på sidan. I detta konkurrerar de med exempelvis Snapchat.

Att bräcka ett spöke

Den 9:e juni 2016, i interna mail mellan Facebooks ägare Mark Zuckerberg och tre toppchefer inom företaget skriver Zuckerberg:

“När någon ställer en fråga om Snapchat är svaret vanligtvis att eftersom deras trafik är krypterad har vi inga analyser om dem. . . Med tanke på hur snabbt de växer verkar det viktigt att hitta ett nytt sätt att få tillförlitliga analyser om dem. Kanske behöver vi göra paneler eller skriva specialprogramvara. Ni bör ta reda på hur vi kan göra detta.”

Javier Olivan, toppchef på Facebook, svarar att han “helt håller med om att detta är de viktigaste marknadsanalysfrågorna som behöver besvaras”.

Man börjar smida en plan för att kunna komma åt Snapchats krypterade användardata. De kommer överens om att man ska använda Onavo, en VPN-tjänst som köptes upp av Facebook 2014 och som optimerade bredbandsanvändningen för de som laddade ned appen. Men samtidigt samlade appen smidigt in massvis med data från sina användare.

Onavo fick i uppdrag av ledningen för Facebook att lista ut ett sätt att komma åt användardata från Snapchat-användare. En månad senare, i juli 2016 var upplägget färdigt – man lanserade projektet som kom att kallas “Ghostbuster Project” (med referens till spöket som är Snapchats logga). Med hjälp av så kallade “kit” som installerades på iOS- och Androidenheter, kunde man avlyssna trafik för specifika subdomäner, ”vilket gör att vi [Facebook] kan läsa vad som annars skulle vara krypterad trafik så att vi kan mäta användning i appen [Snapchat]… Detta är en ’man-in-the-middle’ metod”, som det står att läsa i interna mail.

Projektet utökades sedan till att även samla in data från Youtube och Amazon, samt all sökhistorik från de som hade Onavo installerat, både när telefonen var i viloläge och aktivt användes, om de använde wifi eller telefonnät och till och med när de stängt av Onavo. Deras arbetssätt inkluderade även anpassad server-side kod, genom vilken Facebooks servrar skapade falska digitala certifikat för att imitera betrodda Snapchat-, YouTube- och Amazon-analysservrar för att omdirigera och dekryptera säker trafik från dessa appar, för att Facebook skulle kunna göra strategiska analyser.

Men hur kunde folk gå med på att installera en app som kunde göra allt detta? Det har uppdagats att Facebook betalat ungdomar och vuxna på 13–35 år upp till 20 dollar per månad i form av digitala presentkort för att de skulle ha appen installerad på sina enheter. Man har alltså mutat minderåriga för att få använda deras telefoner som studieobjekt för att öka sin egen lönsamhet och kunna bräcka sina konkurrenter.

För att koppla tillbaka till förklaringen av internet som ett postsystem kan man helt enkelt säga att Facebook, för att luska ut information om sin konkurrenter, helt sonika klädde ut sig till mottagare för att sno, öppna och läsa post adresserad till andra företag, upphämta informationen som var viktig för deras egen utveckling, sedan försegla om breven och skicka den vidare till företag som Snapchat, Amazon och Youtube. Detta är regelrätt företagsspionage och ett brott mot lagen om avlyssning av kommunikation (på engelska, Wiretap act), vilket också påpekats av jurister. Ännu har frågan inte klarats upp i rätten, även om en gruppklagan riktades mot företaget i mars 2020.

Liknande beteende kunde man finna för appen TikTok, som också övervakat vad användare gör i andra appar, och den amerikanska kongressen förfasades över att ett kinesiskt företag så lätt kunnat snoka i folks telefoner. Joe Biden skrev i våras på ett lagförslag som skulle förbjuda TikTok i USA, så vida inte TikToks moderbolag ByteDance, säljs till ett amerikanskt företag före den 19 januari 2025.

Rätten att spionera på folk ska tydligen förbehållas den egna kapitalistklassens tech-herrar. Det hela blottlägger ett djupt smutsigt och vidrigt system, där inget hindrar företagen från att olovligen avlyssna och spionera på folk, så länge det genererar vinst.

Tilläggas bör också att den information som samlas in inte bara säljs till företag i oskyldigt annonserinssyfte, utan också till trollfabriker och påverkanskampanjer för att med politiska annonser inverka på resultatet i allmänna val. Ett välbekant exempel är Cambridge Analytica-skandalen, där användardata från över 50 miljoner Facebookanvändare samlades in för att göra bland annat pro-Trump annonser.

I USA har poliser från delstater som inte tillåter aborter börjat använda användardata från Meta och Facebook i jakten på personer som utfört aborter. Det säger sig självt att användarnas integritet inte är någon prioritet för megabolagen inom techindustrin.

Vem ska äga internet?

När fokus i samhället bara handlar om att göra vinst så kommer verktyg som sociala medier användas för smutsiga syften, likt de vi sett ovan. Spionage och sabotage är nödvändigt i ett samhälle där informationsdelning syftar till att göra de rikare ännu rikare.

I det kommunistiska samhället kan de sociala kanaler som under klassamhället byggts upp istället användas för konstruktiva saker, som för att dela konst och kultur till fler, ge fler chansen att fritt uttrycka sina åsikter och kommunicera med andra. Det skulle ske utan plattformar som utför massövervakning och sen säljer den samlade informationen om sina användare till högstbjudande annonsör.

Det här problemet är så djupt rotat att en enskild reglering av internetföretagen under borgerlig lag inte räcker till – för att få slut på dessa enormt integritetskränkande affärer måste techborgarnas makt krossas. För att få ett internet som verkligen tillhör alla, och inte bara de rikaste, behövs en revolution.