Getto. Koncentrationsläger. Hem. Gaza har många namn. Det är här den israeliska ockupationen är som allra mest brutal, redan innan sjunde oktober. Trots att Israel lämnade Gaza 2005 har ockupationsmakten stenkoll på allt som försiggår. I Shora Esmailians Gaza: att spränga ett getto slår hon hål på borgarklassens lögner om folkmordet i Palestina och avslöjar politikernas hyckleri.
Israel har ålagt Gaza med en blockad på varor och bestämmer vilka varor som kommer in, vilket innebär att de effektivt kan hålla Gazabornas näringsintag till ett absolut minimum. Blockadens enda syfte är att “kollektivt straffa och svälta ut en hel befolkning” och kväsa allt motstånd i nöd och blod.
Gazas historia är dock inte bara misär. Dess historia präglas av ett ständigt motstånd mot ockupationsmakten, som Esmailian visar i sin bok.
“Ett flertal gånger har det palestinska motståndet fått sin tändande gnista just i Gaza-misärens intensitet och det invånarna på denna lilla kustremsa tvingats uthärda har drivit fram olika former av motståndshandlingar”.
Esmailian konstaterar att “förtryckta människor förr eller senare kommer att slå tillbaka” och att stå upp för den förtrycktas rätt att försvara sig är en “revolutionär åsikt”. Mycket riktigt. Låt oss även tillägga: att försvara palestiniernas (och alla förtrycktas folks) rätt till motstånd är varje revolutionärs plikt. Denna revolutionära plikt uttrycker sig i den globala Palestinarörelsen.
Hela rörelsen har sedan dag ett demoniseras i såväl borgerlig som “vänster”-media som antisemiter. Esmailian förklarar att den storm av lögner och förtal som slungas mot Palestinarörelsen inte är en slump.
“Våra regeringar tolererar helt enkelt inte att bli påkomna med byxorna nere, de kan inte hantera när ljuset riktas mot deras hyckleri. Hyllningar till och affärer med staten Israel samtidigt som de dödar palestinier i tusental […] rimmar mycket illa med de så kallade västerländska värderingarna”.
Den politiska analys som Esmailian för fram i boken är i mångt och mycket korrekt. Hon beskriver hur kapitalismen suger ut arbetare samtidigt som kapitalisterna “tillhandahåll[er] de vapen Israel behöver för att underkuva palestinierna”. Och hur Palestina är ett “perfekt” uttryck för “världens alla förtryckande mekanismer; kapitalism, imperialism, kolonialism, klimatkris”.
Likt en doktor diagnostiserar Esmailian korrekt folkmordet i Palestina, dess historia och västvärldens hyckleri. Men här uppenbaras även den största svagheten i Gaza: att spränga ett getto – bristen på en revolutionär lösning.
För att befria Palestina måste vi gå längre än bojkott och demonstrationer. Dessa metoder har testats och rubbar inte den israeliska förtryckarmaskinen en tum.
Det enda som kan stoppa folkmordet i Palestina är klasskamp i varje land. I Sverige måste vi kämpa mot den egna imperialismen. Som Esmailian konstaterar: “Den palestinska friheten representerar bara början”.