Det sägs att krigets första offer är sanningen. Sedan Israels invasion av Gaza har de borgerliga medierna gått på högvarv för att dölja vad som egentligen sker.
Utan bevis spreds de falska nyheterna om att Hamas skulle ha halshuggit 40 israeliska barn den 7 oktober – av såväl Joe Biden som brittiska medier, och Sveriges radio.
För att rättfärdiga Israels attack på Al-Shifa-sjukhuset, som dödade hundratals och tvingade 15 000 att fly, spred både CNN och New York Times – tillsammans med andra “respektabla” medier – de obevisade påståendena att Hamas hade en kommandocentral under sjukhuset.
Båda fallen visade sig vara baserade på påståenden från den israeliska armén, utan fakta att backa upp dem. I fallet med de påstådda halshuggningarna drog både israeliska majorer och Vita huset senare tillbaka uttalandena. I fallet med sjukhuset har fortfarande inga bevis presenterats för att styrka påståendet om en kommandocentral.
På samma sätt spred de i början av 2024 Israels påståenden – som återigen helt saknade belägg – om samarbete mellan Hamas och FN:s nödhjälpsorgan i Palestina, UNRWA.
Tidigare i år visade en studie gjord på över 170 000 TV-sända klipp och 25 000 nyhetsartiklar från några av västvärldens största nyhetskällor att “Israels rätt att försvara sig” nämns fem gånger oftare än palestiniernas rätt att göra detsamma.
Trots att de palestinska dödstalen nått över 43 000 i november 2024 (enligt FN:s beräkningar) så används ord som “grymheter”, “slakt” och “massaker” 11 gånger oftare om israeliska offer än om palestinska.
Israeler mördas, men palestinier dör bara. Hamas begår terrorbrott och massakrer, medan Israel genomför precisionsattacker. Exemplen på mediernas förvrängning av verkligheten är otaliga, och vi känner igen dem även i Sverige.
Göteborgs-Posten hävdade på ett särskilt osmakligt sätt att Israels personsökarattack i Libanon mot Hizbollah “påminner mer om en Bondfilm än verkligheten”. Det som de beskriver som en actionfilm dödade 42 personer och skadade 4000 – varav de allra flesta var oskyldiga civila.
De journalister som inte drunknar i havet av lögner försöker istället myndigheterna tysta. Den brittiske journalisten och författaren Asa Winstanley fick i oktober sitt hem genomsökt av polisen. Med den falska anklagelsen att han uppmuntrar terrorism beslagtogs hans dator, mobiltelefon, hårddiskar och annat han använder i sitt arbete.
Det faktum att han varken blev arresterad eller åtalad visar vad det egentligen rörde sig om – politiskt motiverade trakasserier från den brittiska staten mot en man vars enda brott var att säga sanningen.
Vilken fri press?
De liberala medierna svänger sig gärna med fina ord som “fri”, “objektiv” och “oberoende”.
Den fria och oberoende pressen kallas ibland “demokratins fjärde pelare” eller den “tredje statsmakten”. Tanken är att medierna ska rapportera om verkligheten och därmed ge medborgarna en möjlighet att granska sina makthavare – något som borde anses vara en självklar del av ett demokratiskt samhälle.
Den här tanken går tillbaka till den moderna borgerliga demokratins början. På 1780-talet sa en av USA:s grundlagsfäder, Thomas Jefferson, att den fria pressen kommer att hjälpa till att hålla friheten i samhället säkrad, och regeringen ansvarig inför folket, genom att pressen håller befolkningen informerad.
Men i en kapitalistisk värld kommer de som äger medierna att använda dem för sina egna syften.
Lenin förklarade det utan omsvep.
”Över hela världen, varhelst det finns kapitalister, betyder pressfrihet frihet att köpa upp tidningar, att köpa författare, att muta, köpa och förfalska den ‘allmänna opinionen’ till förmån för borgarklassen.”
Det är bara att jämföra mediernas rapportering av Israels krig med rapporteringen om kriget i Ukraina, eller “rebellerna” (läs: islamisterna) i Syrien, för att se att det Lenin sa för mer än 100 år sedan stämmer mer nu än någonsin tidigare. De borgerliga journalisterna är experter på att manipulera och vinkla nyheter för att rättfärdiga de imperialistiska intressena.
Allt medierna rapporterar om är såklart inte lögner. I vardagen rapporterar de om mycket som är sant – även om de väljer ut den delen av sanningen som passar deras agenda – och använder det förtroende som byggs upp för dem för att kunna ljuga så mycket mer effektivt när de väl behöver.
Efter Israels invasion gick borgarklassens medier ut med full kraft för att, med Lenins ord, “muta, köpa och förfalska den ‘allmänna opinionen’” till Israels fördel. Men för varje lögn som publiceras förbereds ett urholkande längre fram av förtroendet de byggt upp sedan tidigare.
Enligt Medieakademins årliga förtroendeundersökning var det bara SVT och Sveriges Radio som över 50 procent hade ganska eller mycket stort förtroende för. Och trots vågen av lögner som svept över oss under det senaste året så minskar också stödet för Israels krigföring.
I november publicerades en undersökning som visar att 46 procent av svenskarna har fått en sämre bild av Israel än tidigare, och att 63 procent tycker att de inte har tagit nog med hänsyn till civila.
Även Thomas Jefferson tappade sina illusioner i pressen senare i livet. 1807 sa han några ord som många skulle känna igen sig i idag.
”Man kan numera inte tro på någonting som står i en tidning. Sanningen själv blir misstänkliggjord genom att tryckas i det nedsmutsade medlet.”
Alternativet till de borgerliga lögnerna
Yttrandefrihet och pressfrihet innebär, liksom all borgerlig frihet, en lag för de rika och en annan för de fattiga. Det finns inget sätt för arbetarklassen att använda sig av yttrandefriheten på samma villkor som en kapitalist.
Det indragna mediestödet för en mängd tidningar på vänsterkanten, som riskerar fleras framtid, visar vilken skör tråd som pressfriheten hänger på när man är beroende av staten för att få sprida sina åsikter.
För borgarklassens medier spelar det indragna stödet mindre roll. Bonnier har till exempel redan säkrat 178 miljoner kronor till sina lokaltidningar.
Inte ens avstängningar från hela medieplattformer påverkar de riktigt stora spelarna. När miljardärspolitikern Donald Trump blev avstängd från Twitter 2021 startade han bara en ny medieplattform, som direkt nådde miljontals människor.
För oss som menar allvar med kampen mot kapitalismen kan det bara finnas en slutsats: Vi måste ha ett alternativ till de borgerliga medierna.
Mot de borgerliga lögnerna ställer Revolution kommunistiska svar. Sanningen, förklaringar och lösningar, från arbetarklassens synvinkel och alltid på arbetarklassens sida.
Revolution och Revolutionära kommunistiska partiet står emot den borgerliga lögnmaskinen av två enkla anledningar: för att vi baserar oss på marxistisk teori och för att vi bara tar emot finansiering från våra prenumeranter, sympatisörer och medlemmar.
För att fler ska kunna se igenom lögnerna och ta ställning med öppna ögon, och kunna vinnas över till den revolutionära ståndpunkten, måste de känna till sanningen. Om du håller med om våra idéer och slutsatser så uppmanar vi dig att hjälpa oss att sprida dem.