“Kan inte du skriva en artikel om Revolutionära kommunistiska internationalens politiska arv?”
För sex månader sedan fick jag frågan från kamraterna i redaktionen. Jag skruvade på mig. Det är inte en liten uppgift. Vi vet mycket väl att historien inte börjar med oss.
Vi hoppas att denna serie har väckt våra läsares intresse för att lära sig mer om vilka vi är och var vi kommer ifrån. Det finns ingen bättre förberedelse för framtiden.
– Leo Marklund
Marxismens röda tråd
Om jag har sett längre än andra så beror det på att jag stått på jättars axlar.
– Isaac Newton, Brev till Hooke, 5 februari 1675
En marxistisk international är i första hand en tradition: en uppsättning idéer, ett program och en metod. Den består bara i andra hand av en organisation för att föra ut sitt budskap till arbetare och ungdomar.
När Internationella marxistiska tendensen (IMT) grundades 1992 var det inte med målet att grunda något nytt1. Tvärtom. Efter att Kommittén för en arbetarinternational övergett de principer den grundats på blev uppgiften att bevara marxismens mycket gamla idéer en fråga på liv och död för den kommunistiska rörelsen.
Den period som man gick igenom gjorde uppgiften hundra gånger viktigare. 1990-talet kännetecknas just av en tillbakagång för den revolutionära rörelsen, inte minst vad gäller teori och förståelse.
Borgarklassen världen över firade Sovjetunionens upplösning som kommunismens slutgiltiga nederlag. Man inledde en öronbedövande ideologisk offensiv mot allt som hette marxism, socialism och kommunism. Den amerikanska filosofen Francis Fukuyama utropade till och med kapitalismens slutgiltiga seger och ”historiens slut.” Det var nödvändigt för marxister att än en gång kämpa mot historiens ström.
Internationalens första år kännetecknades av kontrasten mellan idéernas styrka och internationalens små medel. Ideologiskt stod kamraterna huvudet högre än resten av vänstern, men sett till antal medlemmar, de ekonomiska medlen, och så vidare var de kanske den svagaste kraften på vänsterkanten. I början hade man inte ens en skrivmaskin.
Men marxister är inte rädda för att befinna sig i minoritet – kamraternas optimism baserades på förståelsen att med de rätta idéerna, så kan man bygga upp rörelsen på nytt. Och om man arbetar utifrån felaktiga teorier och metoder kommer även den största partiapparat förvandlas till sand.
Försvaret av den vetenskapliga socialismen innebar en motoffensiv mot alla andra moderiktiga strömningar: anarkism, reformism, postmodernism, med flera – en kamp om att hålla marxismens låga vid liv för en ny generation: att bevara den röda tråd som går genom den första, andra, tredje och fjärde internationalen.
Revolution i Venezuela
Revolutionen har allierade över hela världen. En av dessa allierade är Internationella marxistiska tendensen. Marx och hans idéer är tillbaka, och de är en oersättlig del av denna revolution.
– Hugo Chávez, Alo Presidente
Hugo Chávez seger i det Venezuelanska presidentvalet 1998 blev ett startskott för en massrörelse – den bolivarianska revolutionen, namngiven efter den venezuelanska 1800-talsrevolutionären Simón Bolívar.
IMT försvarade den bolivarianska revolutionen från dag ett. När reaktionen försökte störta Hugo Chávez regering och krossa den bolivarianska revolutionen 2002, lanserade IMT den internationella kampanjen “Hands off Venezuela” med demonstrationer och massmöten runt om i hela världen.
Kampanjen mobiliserade framför allt mot imperialistisk intervention och kuppförsök i Venezuela. Men man förklarade att det enda sättet att försvara revolutionen var att föra kampen hela vägen: Att expropriera oligarkernas egendom och upprätta arbetarkontroll i industrin, och inte minst att massorna måste mobiliseras mot högerns försök att krossa revolutionen.
Men Chávez gick aldrig hela vägen och avskaffade inte kapitalismen. Efterhand förstörde borgarklassens sabotage hela den venezuelanska ekonomin – och under Maduro har varenda revolutionär landvinning tagits tillbaka. Massorna har fått betala ett fruktansvärt pris för imperialismens attacker och den bolivarianska ledningens misslyckande.
IMT förstod innebörden av händelserna i Venezuela: att landet stod i spetsen för den revolutionära processen i världen. Perspektivet var ett, två och fler Venezuela – först i Latinamerika och sedan i resten av världen. Från en enda liten grupp i Nord- och Sydamerika, i Mexiko, lyckades man snabbt bilda en sektion i Venezuela.
Efter sekelskiftet byggde internationalen grupper i Argentina, Peru, Bolivia, El Salvador, Kanada och USA, med kontakter i Paraguay, Uruguay, Honduras, Guatemala, Colombia och Chile.
Kommunisterna och massorganisationerna
Det var väldigt svårt att formulera saken så att vår uppfattning framträder i en form som är godtagbar från arbetarrörelsens nuvarande ståndpunkt. […] Det kommer att ta tid innan en återuppvaknad rörelse tillåter den forna djärvheten att åter uttryckas. Det kommer att bli nödvändigt att vara fortiter in re, suaviter in modo [djärv i innehåll, mild i sättet].
– Karl Marx, Brev till Engels, 4 november 1864
IMT betonade alltid att arbetarklassens massorganisationer, masspartier och fackföreningar, är centrala för den revolutionära kampen. Under radikaliseringsvågen på 1970- och 1980-talet hade man lyckats bygga en stark marxistisk strömning i det brittiska Labourpartiet, och istället för att avskärma sig från arbetarklassen och arbetarrörelsen försökte man använda alla möjligheter att vinna stöd för sitt program.
En sådan möjlighet öppnades under Jeremy Corbyns tid som partiledare för Labourpartiet 2015–2020. Hans seger i partiledarvalet skakade det brittiska etablissemanget. Efter att Corbyn annonserat sin kandidatur gick 130 000 nya medlemmar med i partiet på några veckor.
I den här situationen bedrev den brittiska sektionen kampanjen Labour4Clause4, för att återinföra socialismen i Labours partiprogram. På partikongressen 2019 röstade 62 procent av delegaterna för att återinföra formuleringen från 1918: “to secure for the workers by hand or by brain the full fruits of their industry… through the common ownership of the means of production, distribution, and exchange.”
Det finns många fler exempel på hur kommunister kan vinna inflytande bland bredare lager av arbetare genom att, med Lenins ord, tålmodigt förklara. IMT:s medlemmar i Frankrike, organiserade runt tidningen La Riposte, en marxistisk strömning i det franska kommunistpartiet. Till kongressen 2008 fick deras dokument, ”Renforcer le PCF, renouer avec le marxisme”, över 5000 röster.
Ungdomen och krisen 2008
Den som har ungdomen har framtiden.
– V.I. Lenin
Trots Fukuyama ord och borgarklassens optimism så fortsatte historien, och tog ut sin hämnd. Den kapitalistiska krisen 2008 skapade en ny våg av ilska och missnöje, med början i ungdomen. Som två vågskålar ledde krisen för systemet till ett uppsving av intresset för Marx och marxismen.
Men detta fick inte ett uttryck inom arbetarklassens existerande partier, som till den överväldigande majoriteten diskrediteras som verktyg att förändra världen efter år av klassamarbetespolitik.
I en rad länder såg vi hur små vänsterreformistiska partier, som Syriza i Grekland och Podemos i Spanien, fick ett massivt inflytande. Rörelsen kring Bernie Sanders i USA uttryckte samma sak.
Utöver att ingripa i dessa rörelser som dess yttersta vänster började man också bedriva systematiskt arbete för att bygga en bas bland studenter. Flera av IMT:s sektioner upprättade ett lyckat arbete på högskolor och universitet genom att tillgodose törsten efter marxistiska idéer.
En ny fana
I varje mänsklig fråga finns det något som är mäktigare än styrka, mod och genialitet självt: det är en idé vars tid är kommen. (Émile Souvestre, 1848)
Arbetet på universiteten lade grunden för framtiden. Coronapandemin och ännu en kris för kapitalismen radikaliserade ett lager av ungdomen mycket längre än bara till nyfikenhet för marxistiska idéer. I Storbritannien säger var tredje ungdom att kommunism är det ideala ekonomiska systemet.
Allt fler unga ser sig som kommunister, och de letar och letar efter en revolutionär väg ut ur kapitalismens barbari. De letar efter en organisation som kan kanalisera denna kamp. Med den direkta uppmaningen “Är du kommunist? – Organisera dig!” tog vi oss an uppgiften att samla dem till en kommunistisk rörelse.
Rekryteringskampanjen ledde till en explosiv tillväxt för IMT:s sektioner.
Det var hög tid att dra slutsatserna fullt ut. I land efter land har IMT:s sektioner tagit initiativ till bildandet av nya revolutionära kommunistiska partier: i Storbritannien, Pakistan, USA, Kanada, Sverige, Danmark, Tyskland, Österrike, och så vidare.
I juni bildades Revolutionära kommunistiska internationalen (RKI). Lanseringen innebär att vi tar oss an den uppgift som sysselsatt alla marxister innan oss: byggandet av en international – ett kommunistiskt världsparti.
Idag samlar RKI 7000 medlemmar i över 50 länder. Det är bara början.
Leo Marklund
Fabriksockupationer
Under den bolivarianska revolutionen spelade IMT:s sektion i Venezuela, Corriente Marxista Revolucionaria, en ledande roll i rörelsen runt fabriksockupationer. Genom detta kom de i kontakt med kamraterna i gruppen O Trabalho (idag Organização Comunista Internacionalista), ledarna för en fabriksockupationsrörelse i Brasilien. 2008 gick de med i IMT.
Reason in Revolt
Lanseringen av Reason in Revolt – Marxist Philosophy and Modern Science 1995 var en viktig milstolpe i IMT:s kamp för att bevara marxismen. Boken visar hur de senaste rönen inom kvantmekanik, kosmologi och biologi, bekräftat marxismens världssyn och att de vetenskapliga genombrotten lagt grunden för ett socialistiskt samhälle. Boken rekommenderas varmt av Hugo Chávez:
I den här boken visar kamraterna Alan och Ted att dialektisk materialism är en mycket relevant metod för att förstå vad som har varit, vad som är och vad som kommer att hända, och jag rekommenderar den varmt till er alla.
- Om man ska vara petnoga grundades internationalen under namnet “Kommittén för en marxistisk international”, och fick namnet IMT först 2004. ↩︎