Mitt under pågående ekonomisk kris, fredsförhandlingar i Ukraina, konflikter mellan Trump och Europa, så släpptes den största bomben av dem alla… att Centerpartiets partiledare Muharrem Demirok – som åtnjöt förtroende från hela 6 procent av befolkningen – avgår.
Demirok har skapat många rubriker under sin tid som partiledare. “Anmärkningsvärt okänd”, “Var tredje väljare vet inte vem han är”, “Bottennotering för Demirok i förtroendeligan”, “Tredje kortast tid som partiledare på 25 år”, för att bara nämna några.
Efter intern kritik från partiet försökte han få uppbackning av partistyrelsen. Men som Omni rapporterar:
“I stället möttes han av en pinsam tystnad, och folk skruvade obekvämt på sig, enligt källorna. Till slut bröt två ledamöter tystnaden, varav den ena konstaterade att Demirok inte tycks vara den ledare som kan ena C.”
Nu följer en spännande kamp om partiledarskapet, som de lika okända kandidaterna Emma Wiesner, Alireza Akhondi, Emil Källström och Hanna Wagenius, alla hittills tackat nej till.
En stor utmaning väntar den kommande partiledaren, eftersom den så kallade “politiska mitten” numera utgör ett utdöende släkte. Centerpartiet har blivit offer för sin egen politik. Vi har redan haft årtionden av privatiseringar av skolor, försämrade fackliga rättigheter och ökad ojämlikhet. Märkligt nog är det inte många som vill ha mer av den varan.
Viktor Barth-Kron uttryckte det på ett liknande sätt i Expressen.
– Sedan följer den stora utmaningen: att slå fast vilken politik man ska ha och vem som är intresserad av den, vilket enligt den senaste Novusmätningen är så gott som ingen.
Själv avgår partiledaren med minst sagt stora ord.
– Jag är inte beredd att låta diskussion om mitt partiledarskap stå i vägen för Sverige.
Ingen fara Demirok, det var ändå ingen som märkte att du var här.