Den 27 januari är det exakt 80 år sedan Röda armén slog sig fram till Auschwitz portar, befriade de tusentals som fortfarande hölls fångna och gjorde världen varse om platsen för det enskilt största massmordet i historien.
Eva Schloss, 95 år, beskrev dagen då hon befriades:
“Vid porten såg vi denna enorma varelse med istappar och insvept i päls. Det var fruktansvärt, fruktansvärt kallt. […] Först trodde vi verkligen att det var en björn, men när vi tittade närmare insåg vi att det var en människa. Det var den första ryska soldaten som hade kommit till lägret. Jag tog med honom för att visa honom baracken, och den här stora mannen som måste ha sett fruktansvärda saker hade tårar rinnande nerför kinderna.”
Röda armén förlorade 231 soldater när de ryckte fram mot koncentrationslägret den dagen. När de kom fram hade de flesta SS-soldaterna och majoriteten av de levande fångarna lämnat lägret.
I juni 1944 befriades det första koncentrationslägret Majdanek i sydöstra Polen av Röda armén. Deras snabba frammarsch hindrade nazisterna från att förstöra bevismaterial, och Sovjetunionen spelade in filmbevis och gjorde lägret, där 78 000 mördats, till ett museum innan hösten var över.
Nazisterna vid Auschwitz behövde desperat förstöra bevisen för sina största brott innan även dessa avslöjades. De började flytta eller mörda fångar, montera ner utrustning och sprängde gaskamrarna.
Vid slutet av 1944 var det “bara” 67 000 fångar kvar i Auschwitz (som mest hade lägret 135 000 fångar vid en och samma tidpunkt). Att döda så många människor utan gaskamrarna var en logistisk mardröm för SS-soldaterna. Från den 17 januari ledde man istället iväg alla som kunde gå på en dödsmarsch västerut mot Tyskland. 15 000 fångar dog under marschen.
De sista SS-soldaterna som var kvar i lägret brände baracker och förstörde bevis. Den 27 januari, när Sovjetunionens soldater kom till portarna, brann det fortfarande. Det de fick bevittna saknar motstycke i historien.
8000 fångar som var för svaga eller sjuka för att marschera var kvar. Berg av döda kroppar som inte kunde begravas i den frusna marken låg staplade. Vad som såg ut som vandrande lik gick omkring eller låg i barackerna. Röda armén upprättade fältsjukhus och soldater gav dem sina kläder och mat. Tusentals överlevde, men för vissa var det för sent. För varje dag som Auschwitz var befriat, istället för i nazisternas händer, skonades dock tusentals liv.
Flera gånger hade fångarna i Auschwitz gjort uppror och kämpat tillbaka. Det kändaste exemplet är Sonderkommando-upproret i oktober 1944. När de fångar som tvingades hålla igång gaskamrarna och krematorierna fick nys om att nazisterna planerade att mörda dem för att röja undan bevis gjorde de uppror. Det misslyckades, och majoriteten av Sonderkommando-fångarna mördades.
Tidigare, i samarbete med polska partisaner, lyckades de smuggla in en kamera, ta bilder, och smuggla ut den igen. Det är de enda bilderna som finns kvar där man kan se hur människor avrättas och bränns upp i Auschwitz.
Fyra månader efter befrielsen hade Röda armén ryckt fram ända till Berlin, och Nazityskland kapitulerade. Tvärtemot vad majoriteten Hollywood-filmer visar, var det inte USA, Storbritannien eller något annat kapitalistiskt land som besegrade nazismen, utan arbetarstaten Sovjetunionen.
Av de 13 miljoner nazityska soldater som dödades under kriget, slogs 10,7 miljoner ut i strider mot Sovjetunionen. Tack vare den planerade ekonomin så kunde man 1943 producera mer än hela det av Tyskland ockuperade Europa – och sedermera vinna kriget. Runt 27 miljoner sovjetiska medborgare hade då dött i kampen mot fascismen.
Auschwitz var ett komplex av 40 utrotningsläger och arbetsplatser för slavarbete och den yttersta symbolen för Förintelsen. Från 1942 till 1945 gasades människor ihjäl. Över 1 100 000 människor dödades genom gas, skjutningar, hängning, svält, sjukdom och utmattning. Majoriteten var europeiska judar.
Orden “aldrig igen” har upprepats miljoner gånger efter Förintelsen. Men historien kan lätt utnyttjas för sina egna syften. Idag används minnet av Förintelsen bland annat av Benjamin Netanyahu för att berättiga Israels folkmordspolitik mot palestinierna. Många förintelseöverlevare, flera med kopplingar till Auschwitz, har protesterat i uttalanden och deltagit i demonstrationer mot folkmordet i Gaza. De vägrar låta deras upplevelser kidnappas av sionisterna. På deras sida står dagens kommunister.