Avanti publicerar här en översättning av ett uttalande av Lucha de Clases (Klasskampen), den marxistiska tendensen i PSUV. Det vi sett de senaste dagarna i Venezuela är förberedelser för en statskupp, precis som kamrat president Nicolas Maduro beskrivit. Det handlar inte bara om fredliga protester av vanliga Venezuelanska medborgare som tror att det har förekommit valfusk, utan det rör sig om en iscensatt plan för att störta den bolivianska regeringen och krossa revolutionen. Hur kan vi bekämpa det?
Den privata mediesfären, USA, OAS (Organization of American States), den spanska regeringen med regeringspartiet PP (Partido Popular), den lokala oligarkin (kapitalister, bankirer och markägare), har alla en del i den här planen.
Det vi har sett är en samlad kampanj med attacker på den bolivianska revolutionens symboler och landvinningar: CDI vårdcentraler, Simoncito förskolor, PDVAL (nationellt nätverk för livsmedelsförsörjning), den populära statliga stormarknadskedjan Mercal, statliga och lokala medier, oljebolaget PDVSA, PSUV-kontor, Petrocasa (projekt med massproducerade egnahemsvillor), byggnader tillhörande CNE (nationella valrådet), privata bostäder tillhörande statliga tjänstemän och ledare i den bolivarianska rörelsen och deras familjer.
Sedan valrörelsens sista dag och Maduros slutkampanj i Caracas har vi också sett en ny faktor; förekomsten av beväpnade män, ofta på motorcyklar, som urskiljningslöst skjutit mot revolutionära aktivister. Sju socialistiska aktivister dödades natten till tisdag i flera delar av landet i samband med att de var ute och försvarade revolutionen.
Kombinationen av offentliga uttalanden med stor medietäckning, internationella påtryckningar, demonstrationer på gatorna, systematiskt våld och organiserade strömavbrott, varubrist, ekonomiskt sabotage, hotet om en lockout, osv… beräknas att skapa ett tillstånd av oroligheter och laglöshet som kan tvinga delar av statsapparaten till ingripanden mot den legitima regeringen.
Hur svarar vi på detta kuppförsök?
Det enda sättet att reagera på ett hot av detta slag, vilket framgår av alla tidigare erfarenhet av revolutionen, är genom revolutionär mobilisering. Borgarklassen har förstått att klasskampen i slutändan inte kan lösas inom ramen för det borgerliga rättssamhället, utan i öppen konfrontation. Vi bör dra samma slutsats. Det betyder inte att vi ska ta till provokationer, utan snarare behovet av organiserad och medveten mobilisering av det revolutionära folket och arbetarklassen. Detta är vad som de sista dagarna har börjat utvecklas i stadsdelar och städer över hela landet, då revolutionära aktivister har tagit tillbaka och försvarat den statliga kanalen VTV:s anläggningar, regionala CNE centra, CDI vårdcentraler osv. Denna spontana mobilisering måste ges en organiserad och samordnad karaktär.
Oligarkin hotar med en nationell lockout. Arbetare på företaget POLAR (livsmedelsproduktions och distributions monopol) har rapporterat förekomsten av hemliga lager som används för hamstring. Guvernören i Merida, Vielma Mora, rapporterade att boskapsuppfödarna saboterar mjölk- och köttdistributionen. Dessa hot kan bara besvaras med arbetarkontroll.
Om det blir en lockout eller försök att sabotera ekonomin måste parollen från 2002 återupptas, som kamrat Blanca Eekhout korrekt förklarat, ”en stäng fabrik är en ockuperad fabrik” och vi skulle kunna tillägga ”och exproprierad”.
I alla fabriker, på alla arbetsplatser och statliga institutioner måste vi sätta upp arbetarråd för att diskutera situationen och upprätta arbetarkontroll och revolutionära försvarskommittéer. Dessa kommittéer bör vara ansvariga inför arbetarråden, skydda mot arbetsgivarna, byråkratin och infiltratörer i statliga företag och institutioner.
Vid första tecken på sabotage av ekonomin måste regeringen expropriera de ansvariga företagen och ställa dem under arbetarkontroll. De hot som kamrat Maduro utfärdat mot Repsol och andra spanska bolag, bör även tillämpas på den ”nationella” bourgeoisin.
Inför sabotage av elförsörjningen måste vi svara med arbetarkontroll. Vi kan inte tillåta att infiltratörer inom dessa institutioner saboterar strömförsörjningen i sådana här avgörande ögonblick. Att förklara el som en nationell säkerhetsfråga är korrekt, men ingenting kan ersätta den roll som elektrikerna spelar. De känner till situationen i företagen, har kunskapen att driva företagen och har dessutom i flera månader skarpt kritiserat sabotagen. Mot elsabotage, en revolutionär arbetarkontroll och utrensning av förrädare och infiltratörer inom de offentliga institutionerna!
I en situation med imperialistiska inblandning ska ambassadörerna i de berörda länderna utvisas och de multinationella företagen från dessa länder exproprieras. Venezuela bör respekteras. Man måste kombinera dessa åtgärder med en internationalistisk vädjan folken i världens länder och arbetarklassen att mobilisera aktivt stöd till försvar av den bolivianska revolutionen, för att avvärja alla försök till yttre aggression.
Oligarkin är inte stark på gatorna. Det revolutionära folket har visat detta vid många tillfällen under de senaste månaderna . Men vi ska inte ge dem en chans att organisera sig. Nu har Capriles retirerat och ställt in demonstrationen till CNE, men det behövs en styrkedemonstration av det revolutionära folket på gatorna. Det är inte tillräckligt att anordna fredskonserter och vakor. Revolutionärerna är för fred, men för att få fred måste vi först avväpna oligarkin. En revolutionär massdemonstration behövs för att göra klart för oligarkin vad som står på spel.
Endast folket kan rädda folket, som visats vid många tidigare tillfällen. Nu när alla är Chavez, finns det ingen anledning att vänta på direktiv ovanifrån. Gräsrötterna i varje stadsdel, fabrik, skola och fattigt grannskap måste aktiveras. Kommittéerna på varje fabrik, arbetsplats, i varje grannskap, kommun och landsbygdssocken, bör samordnas genom demokratiskt valda och återställningsbara mandat till varje socken, industriområde, kommun, stat och nationell nivå.
Mot urskiljningslöst våld och mord på revolutionära aktivister, måste kommittéer mot kuppen ta till nödvändiga medel för självförsvar för att avvärja sådana attacker, och utveckla en folklig medvetenhet och kunskap för att identifiera de skyldiga.
Oligarkin och imperialismen arbetar för att vinna över delar av arméns generalstab till sina planer om en kupp. De revolutionära folket måste motverka denna kampanj med ett organiserat politiskt arbete i armén och milisen. Vi måste skapa nära förbindelser mellan revolutionära aktivister och vanliga soldater och officerare med beprövad revolutionär lojalitet. Kommittéer med soldater och bolivarianska officerare bör inrättas i alla kompanier för att utöva revolutionär vaksamhet. En socialistisk och bolivariansk väpnad styrka kan endast garanteras genom ett revolutionärt politiskt arbete inom den.
Kampen mot kuppen är i första hand en politisk strid. Vi måste vinna tillbaka de delar av folket och mellanskikten som har gått med kontrarevolutionen. Detta är endast möjligt genom att lösa befolkningens mest akuta problem, däribland varubrist, osäkerhet och inflation. Alla dessa problem härrör ytterst från den fortsatta existensen av en kapitalistisk ekonomi och den kapitalistiska statens byråkrati.
Som kamrat Maduro sa, ”Det som kommer är inte en kompromiss med borgarklassen, utan en radikalisering av revolutionen.” Det borde betyda expropriering av produktionsmedlen, banker och stora jordegendomar (de sektorer som ger oligarkin sin kraft) i syfte att sätta dem under demokratisk arbetarkontroll. Vi måste också avskaffa den gamla borgerliga statsapparaten och ersätta den med nya revolutionära institutioner baserade på arbetarråd och kommunala nämnder så att folket kommer att styra.
- Möt kuppmakarna med järnhand!
- Revolutionär mobilisering av folket mot oligarkins offensiv!
- Mot elsabotage, revolutionär arbetarkontroll och skyddskommittéer!
- Mot arbetsgivarnas lockout, ”En stängd fabrik är en ockuperad fabrik!
- Mot dödandet, folkets organiserade självförsvar!
- Kommittéer mot kuppen i varje fabrik och stadsdel!
- Revolutionära kommittéer för soldater och bolivarianska officerare!
- Mot imperialistisk inblandning, proletär internationalism!
- Inga kompromisser med bourgeoisin, radikalisera revolutionen!
- Expropriera oligarkin, så att vi kan planera ekonomin!
Översättning från engelska av Alexander Regander