Till stöd för sopgubbarnas strejk: Vad ligger bakom strejken?

av Jannis Tsiamis
Foto: Jannis Tsiamis / Revolution

“Kraven var enkla: det blir ingen nyckelinventering. Företaget lirkade och gubbarna sa nej.” Så sammanfattar en av arbetarna som Revolution pratat med situationen i strejken som omfattar ett hundratal sopgubbar på Reno Norden i Stockholm. Men vad handlar strejken om?

Tidigt på onsdagsmorgonen den 5 juli bestämde sig ett hundratal sopgubbar på Reno Nordens depå i Älvsjö för att gå ut i vild strejk. Konflikten handlar om att Reno Norden vill kunna sparka arbetare godtyckligt, sänka lönen med upp till 10 000 kr och öka arbetsbelastningen. Företaget har nu hotat med både sparken, stämning och skadestånd. Dessa hot trodde företaget skulle få sopgubbarna att skrämmas tillbaka till arbetet, men det har bara fått motsatt effekt.

Det som fick situationen att eskalera till strejk var att företagen skickade ut så kallade nyckelinspektörer på måndagen. De skulle inspektera och märka upp vart nycklarna går, en kunskap som i dagsläget ingen annan än sopgubbarna själva besitter. Reno Norden och Stockholm Vatten vill åt den kunskapen för att enkelt kunna byta ut arbetare och splittra sopgubbarnas sammanhållning. Syftet är uppenbart att kunna sänka löner, öka arbetsbördan och därigenom öka sina profiter.

Efter en demokratisk omröstning röstade alla enhälligt för att ingen skulle hämta några sopor innan nyckelinspektörerna försvunnit. Sopgubbarna vet att det bara är deras mångåriga erfarenhet som gör att de klarar av sina trakter på en arbetsdag. Den kunskapen släpper de inte ifrån sig till vem som helst. De lär sig av varandra vilket skapar starka band och är grunden till deras goda sammanhållning. Kunskapen som sopgubbarna har är hårt förvärvad genom en enorm arbetsbörda (9-18 ton sopor/dag) som leder till att deras kroppar går sönder.

Depån hanterar omkring 55 procent av Stockholms hushållssopor, vilket innebär att det snabbt kommer bli kännbara konsekvenser av strejken.

Privatiseringar har drabbat arbetarna

Foto: Jannis Tsiamis / RevolutionI Stockholm bedrevs delar av sophanteringen i kommunal regi fram till år 2000, efter det blev allt privat. Det är företag som Sita, Liselotte Lööf och Ragnsells som tävlat i att bjuda under varandra de senaste 17 åren, och Reno Norden som tog över det konkursmässiga Restas bilar och personal år 2010.

På 1970-talet fattade riksdagen beslut om det kommunala renhållningsmonopolet där ansvaret för sophämtningen gick över från fastighetsägare till kommun. Detta genomfördes för att få till en centraliserad återvinning samt att soporna skulle brännas för att skapa fjärrvärme. Efter det skapades kommunal sophantering men vissa kommuner fortsatte att använda privata lösningar. Nationellt drevs 66 procent av hanteringen av hushållssopor i privat regi och 28 procent i kommunal regi 2016.

Privatiseringarna har lett till en tävling mot botten, där den som erbjuder de sämsta arbetsvillkoren vinner avtalet. Dessa utsugare gör sig grova pengar på arbetarnas bekostnad. I Reno Nordens fall har de gett 11 procent avkastning till aktieägarna, pengar tagna från hårt arbetande människor.

Hot och lögner från företaget

Företaget har aldrig visat någon som helst indikation på att vilja förhandla överhuvudtaget. Från första början hotade företaget Reno Norden alla som strejkade med sparken, samt att de skulle bli stämda i arbetsdomstolen och få betala skadestånd om de inte arbetade. Företaget krävde ut en lista på vilka som är fackligt anslutna för att kunna avskeda de andra på en gång.

Under fredagen, bara två dagar efter att strejken inletts, dömde Arbetsdomstolen 50 av sopgubbarna med 5000 kronor i skadestånd. I tidigare konflikter har Stockholm Vatten stått på sopgubbarnas sida, mycket för att bli av med oseriösa företag som Resta. Att staten i denna konflikt genom Stockholm Vatten och Arbetsdomstolen hjälper till i arbetsgivarnas attacker visar tydligt vems sida de står på.

De har också hotat med att ta in ny personal från bemanningsföretag som strejkbrytare som ska köra de 49 bilarna. Stockholm Vatten bidrog med att de skulle ställa ut containers som gör att sopbergen inte blir lika stora, även att ta in andra entreprenörer som ska ta hand om soporna. VD:n Peter Ekholm har gått ut i media och ljuger att sopgubbarna tjänar mellan 40 000-45 000 i månaden när verkligheten är en snittlön på 34 000 kronor. Allt för att vända vanliga människor emot sopgubbarna.

Företaget la nyckelinventeringen lägligt till att många ordinarie har semester och hade hoppats att sommarvikarierna inte var lika stridbara. Dessutom blir det inte lika mycket sopor under semerstertider så de hade kunnat sparka några och därmed ändå klara sophämtningen.

Företaget har också skickat ut arbetsledare att köra sopor och därmed agera strejkbrytare. Det fick motsatt effekt då en av arbetsledarna nästan krockade när den skulle köra ut den stora sopbilen. Revolution fanns på plats och såg hur alla sopgubbar applåderade och hejade på när bilen nästan krockade! Stämningen var på topp och sopgubbarna blev bara mer bestämda. De vet att det är deras kunskap och yrkesskicklighet som gör att de klarar av sophämtningen på så få bilar.

Sympati från sopgubbarna på Liselotte Lööf

Innan den första omröstningen om strejk på onsdagen kom dessutom arbetsledningen med lögner om att sopgubbarna på det konkurrerande företaget Liselotte Lööf redan märkt upp sina nycklar. Några meddelanden skickades till gubbarna som kör vid Vanadisdepån för Liselotte Lööf AB och de rullade strax in på depån i Älsvjö och anslöt i en sympatiaktion. Det visade sig att de inte alls hade märkt upp några nycklar.

Att sopgubbar från konkurrerande företag gör gemensam sak är mycket positivt och viktigt. Flera av sopgubbarna bär tröjor med texten “Stockholms Sopgubbar” för att visa att de är enade och inte styrs av det ena eller andra företaget. De bär även tröjor där det står “vägra stå med mössan i hand”. Detta är exempel på deras stridbarhet, vilket är det enda som kan ge resultat gentemot allt mer oförsonliga arbetsgivare.

Sopgubbarna har satt hårt mot hårt förut. År 2009 var det företaget Liselotte Lööf som ville införa större trakter, färre bilar och månadslön istället för ackord. Sopgubbarnas krav då var att behålla poängsystemet. De ställde också krav om ett arbetstak för att deras kroppar inte ska gå sönder. Arbetstak i ett poängsystem innebär inte att de skulle tjäna mer pengar, däremot skulle de behålla den lön de hade utan att arbetsbördan ökar. De strejkade och fick då igenom alla sina krav muntligt och återgick till arbetet.

Ta kampen vidare! Stöd sopgubbarna!

Företagens framgång bygger på konkurrens och att försämra arbetsvillkoren. Sopgubbarnas framgång bygger på att de samarbetar med varandra, även över företagsgränser, är enade och inte viker sig. Arbetarnas enda vapen är deras sammanhållning.

Företagets attacker mot arbetarna är ett tydligt exempel på hur privatiseringar drabbar arbetare. Detta är en kamp som rör fler än bara sopgubbarna. Det krävs organisering och arbete för att samordna aktioner där man talar med arbetare på arbetsplatser som utsätts för liknande attacker. Ett exempel är städarna på pendeltågen där 90 av 196 varslats om att få sparken av bolaget MTR som lämnat det lägsta anbudet och vunnit upphandlingen. För ett par månader sedan sparkades alla konduktörer i Stockholms spårtrafik av bolaget Arriva.

Det är arbetarrörelsens stora organisationer, det vill säga LO, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna, som bär ansvaret att länka samman olika kamputbrott, strejker och sympatiåtgärder. Sympatiåtgärder ska inte begränsas till samma branscher eller om verksamheten drivs i privat eller offentlig regi. Det är dags att en gång för alla sätta ned foten mot privatiseringarna.

Attackerna mot arbetsvillkoren handlar också om en större fråga: vem som bestämmer på arbetsplatsen. Med poänglön avgör arbetaren själv hur mycket den jobbar, och kan därmed påverka sin egen lön. Med månadslön sätter företaget nivån på lönen, och mängden arbete vid varje nyanställning. Det gör det enklare för arbetsgivaren att öka mängden arbete utan att höja lönen, som sker på många andra arbetsplatser.

Men allt detta hänger också ihop med kapitalismens kris. För att kapitalisterna ska kunna upprätthålla sina vinstnivåer försöker de få arbetarna att arbeta hårdare för mindre. Genom en samordnad kamp med bas i fackföreningarna, skulle vi kunna kräva stopp för avsked, lönesänkningar och privatiseringar. Ett första steg skulle vara en återkommunalisering av alla privatiserade verksamheter.

För att göra verklig skillnad skulle kampen i förlängningen behöva handla om att alla verksamheter inte ska drivas för kortsiktig vinst utan för största möjliga samhällsnytta. Detta är bara möjligt om Reno Norden AB och andra parasitära kapitalistiska företag och banker nationaliseras under arbetarnas egna demokratiska kontroll och styre. Den nuvarande striden om nycklar är ett utmärkt exempel på vem det egentligen är som får allting att fungera i samhället, och vem som vet hur verksamheten fungerar i verkligheten - nämligen arbetarna själva. Sopgubbarnas kamp är därför också ett utmärkt exempel på behovet av och möjligheten för socialism, och förtjänar hela arbetarrörelsens stöd.

 

Fakta: Sopgubbarnas krav och situation

Listan med fakta och krav som soparbetarna skickade till media den 6 juli för att människor ska förstå vad strejken handlar om:

  • På våran bekostnad vill dom ha 11% i vinst.

  • Snittlönen ligger på 34 000:-.

  • Dom vill höja belastningen och sänka lönen.

  • Mer att göra mindre pengar.

  • Med den nya större belastningen kommer ingen orka jobba till 65 år.

  • Dom försöker skrämma oss till tystnad mot media.

  • Arbetsgivaren har tilldelat oss nya arbetsuppgifter som vi ej förhandlat om.

  • Personal från företag som förlorat upphandling ska erbjudas fast anställning från dag ett på det nya företaget, med andra ord, man byter kläder och kör vidare.

På fredagen den 7 juli skickades en konkret kravlista med 5 punkter:

  • Stoppa nyckelinventeringen.

  • Inga löneavdrag eller stämningar mot sopgubbarna.

  • Ingen ska avskedas.

  • Samma lönemodell som används i dag ska fortsätta gälla. Nu och efter den 1 oktober när de nya entreprenadkontrakten börjar gälla.

  • Samtliga miljöarbetare som nu jobbar på företaget Liselotte Lööf ska få möjlighet att följa med över till Reno Norden, när Reno Norden tar över efter Liselotte Lööf den 1 oktober.

  

 


 

PRENUMERERA PÅ REVOLUTION

Om du gillar den här artikeln, teckna en prenumeration på Revolution. För endast 199 kr får du 8 nr av Revolution med 16 sidor välmatade med marxistiska analyser av klasskampen i Sverige och internationellt.

Du kan också ge oss en donation.