Ung Vänsters kongress blev en seger för förbundets vänster, som tog hem både majoriteten i förbundsstyrelsen och posten som förbundsordförande. Men frågan är hur stor skillnaden kommer att bli i den faktiska politiken.
Efter Ung Vänsters kongress, som gick av stapeln den 25-28 maj 2017, börjar nu en period i ett svårt läge med både lågt medlemsantal och få aktiva medlemmar. Förbundets situation var något som fanns i medvetandet hos de flesta ombuden på kongressen. En avgörande orsak till förbundets misslyckande att nå ut till radikala ungdomar är dess reformistiska inriktning. Därför är varje steg åt vänster välkommet, men frågan är om den nya förbundsstyrelsen är beredda att helt och fullt bryta med reformismen och anta ett revolutionärt perspektiv och program.
Ny verksamhetsplan med små skillnader
Den fråga som fick mest fokus och diskuterades längst på kongressen var den alternativa verksamhetsplanen. Verksamhetsplanen är det dokument som ska utgöra grunden för vilken konkret politik Ung Vänster ska driva under kongressperioden. I vanliga fall brukar förbundsstyrelsen skriva ett förslag till verksamhetsplan som alla medlemmar motionerar om ändringar på. På årets kongress hade vänstern inom förbundsstyrelsen med flera motionerat om en alternativ verksamhetsplan, det vill säga att ersätta hela det ursprungliga förslag med en ny text.
En alternativ verksamhetsplan brukar endast skrivas då de politiska skillnaderna mellan motionärer och förbundsstyrelse är så stora att man anser sig vara tvungna att helt skriva om dokumentet. Men trots en lång och hård debatt i talarstolen så var de politiska skillnaderna mellan de två verksamhetsplanering små. De frågor som debatterades rörde främst organisatoriska detaljer. Diskussionen sammanfattas väl av en av förespråkarna av den alternativa verksamhetsplanen, som menade att orsaken till Ung Vänsters misslyckanden med att växa inte var politiska utan organisatoriska.
Vi menar precis tvärtom. För att Ung Vänster ska kunna bli ett revolutionärt ungdomsförbund dit de mest radikala ungdomarna och arbetarna vänder sig så krävs det en rejäl politisk förändring, en kraftig sväng åt vänster. I den krisande kapitalismen finns det inget utrymme för borgarklassen att kompromissa och gå med på stora förbättringar för arbetarklassen. Därför leder reformismen enbart till svek eller nederlag. Förbundet måste bryta med sin inriktning på reformer inom systemets ramar, och öppet förklara sig stå för arbetarklassens maktövertagande genom en socialistisk revolution.
Ung Vänster måste delta och organisera kamp var den än blossar upp. Man måste rikta kamp som uppstår mot förtryck och ojämlikhet, mot krig och fattigdom, till en kamp mot problemets kärna – mot kapitalismen.
För ett revolutionärt Ung Vänster
Författaren till denna artikel var med och skrev motionen ”För ett revolutionärt Ung Vänster och ett revolutionärt Vänsterparti” som förespråkade en uppmaning till Vänsterpartiet att bryta med regeringen och föra en socialistisk politik. Idag ser vi hur arga radikaliserade ungdomar och arbetare i ilska över svek och nedskärningar, i sökandet efter ett riktigt alternativ, överger etablissemanget och de traditionella partier som de börjat förknippa med försämringar och svek. I land efter land växer partier, ledare och rörelser snabbt fram som med en radikal retorik mot etablissemanget och försämringarna ses som ett verkligt alternativ.
Det finns många exempel. I USA fyllde Bernie Sanders som pratade om en politisk revolution mot miljardärklassen sina möten med hundratusentals deltagare. Enligt många undersökningar skulle han ha besegrat Donald Trump om han varit kandidat i presidentvalet.
I Storbritannien chockade Corbyn etablissemanget då han med hundratusentals medlemmars entusiastiska stöd vann en jordskredsseger i Labours partiledarval. I parlamentsvalet nyligen lyckades han ta Labour från ett lågt stöd till att nästan vinna över Torypartiet. Hans valkampanj har mött en oerhörd entusiasm och han har också hållit massmöten med unga, arbetare och pensionärer.
I Frankrike fick Mélenchon, som bland annat krävde 100 procent skatt på de rikaste, tillsammans med de små vänsteralternativen, fler röster än rasisten Le Pen. Detta visar i allra högsta grad hur klasskamp slår hål på rasismen, vilket visar hur vänstern i Sverige kan slå hål på Sverigedemokraternas framgångar.
Missnöjet och hatet mot etablissemanget som dessa rörelser bygger på finns i allra högsta grad även i Sverige. I trettio års tid har ungdomar och arbetare enbart upplevt försämringar. Under ytan bubblar även här en enorm ilska och i mindre skala har kamp brutit ut på flera platser runt om i landet, till exempel BB-ockupationen i Sollefteå och hamnarbetarnas kamp i Göteborg. Likt vänstern i andra länder borde Ung Vänster och i synnerhet Vänsterpartiet ha ett guldläge att växa till en revolutionär massrörelse.
Men i de flestas ögon ses Vänsterpartiet inte som ett verkligt alternativ till regeringens politik. Det är ett stort problem att Vänsterpartiet deltar i ett budgetsamarbete med regeringen, alltså den budget som innebär fortsatta nedskärningar landet över. Vänsterpartiet utropar varje mindre reform som de lyckas förhandla igenom med Socialdemokraterna som en stor seger. Partiet har hyllat de 10 “vänstermiljarder” som man fått igenom, samtidigt som Sveriges kommuner och landsting beräknat att det skulle krävas 50 miljarder i tillskott till 2019 för att kommuner och landsting inte ska gå med underskott och behöva genomföra nedskärningar. I verkligheten har Vänsterpartiet tyvärr jublat över en budget som kommer att innebära fortsatta nedskärningar.
Missnöjet och hatet mot försämringarna kanaliseras istället åt höger till Sverigedemokraterna som genom sin rasistiska hets och antietablissemangsretorik lyckats framställa sig som ”det enda oppositionspartiet”. Sverigedemokraterna har ökat kraftigt i de flesta opinionsmätningar.
Den största skulden för Sverigedemokraternas framgångar ligger naturligtvis på Socialdemokraterna som med sin nedskärningspolitik attackerat arbetarklassen i årtionden, och högern och medierna som håller dem under armarna. Men en avgörande anledning till att Sverigedemokraterna har kunnat växa så mycket ligger i bristen på ett alternativ till vänster.
Ska man kritisera Vänsterpartiet?
Som revolutionärt ungdomsförbund kan Ung Vänster inte bara se på när Vänsterpartiet följer efter Socialdemokraterna åt höger utan måste konstant driva på partiet i en revolutionär riktning. Förbundsstyrelsen valde att enbart svara på denna högst politiska fråga med en organisatorisk hänvisning. De menar att Ung Vänster inte ska ägna sig åt att kritisera Vänsterpartiet eftersom det finns en ömsesidig överenskommelse mellan Vänsterpartiet och Ung Vänster att inte lägga sig i vad de andra gör.
Men hur ska man förhålla sig när partiet gör avgörande och grundläggande misstag? Utan en ärlig och öppen diskussion om politiken, är det omöjligt att korrigera kursen. Att lägga locket på hjälper inte kampen för socialism framåt en millimeter. En revolutionär marxistisk organisation borde inte rädas en allvarlig diskussion, utan välkomna den.
Ung Vänster kan inte tyst se på medan Vänsterpartiet blir förknippade med reformism och svek. Det har vi inte råd med om vi ska vara det revolutionära ungdomsförbund som arga och missnöjda ungdomar vänder sig till i jakten på ett alternativ. Vad Vänsterpartiet gör påverkar i allra högsta grad vår förmåga att nå ut till och organisera ungdomar. De flesta ungdomar ser oss som samma rörelse.
Det är med den största omsorg om förbundet som vår motion skrevs då motionärerna sett hur Vänsterpartiets reformism och steg åt höger skadat både Vänsterpartiet och Ung Vänsters framtid. Vi behöver ett revolutionärt Vänsterparti i opposition för att kunna slå hål på Sverigedemokraterna och vinna över massorna till ett socialistiskt program.
Mot reformismen
Men det räcker inte med några steg åt vänster. Som Syrizas svek mot den grekiska arbetarklassen visar så räckte det inte enbart med att ha ett vänsterreformistiskt alternativ för att leda kampen till en socialistisk revolution. Vi behöver ett revolutionärt massparti som inte bara kan organisera arbetarklassen i kamp och vinna parlamentariska segrar, utan som även är redo att bryta med kapitalismen när de kommer till makten. Det kräver att man på förhand utarbetar en tydlig tanke på hur arbetarklassen ska mobiliseras för detta syfte, genom revolutionära arbetarstyrda kommittéer och råd som kan krossa den borgerliga staten och själva ta över samhällets styre.
Utan ett program för att nationalisera bankerna och storföretagen så kan partiet inte stoppa nedskärningarna, privatiseringarna, lösa arbetslösheten, bostadsbristen och alla de problem som arbetarklassen står inför. Kapitalismens logik verkar obönhörligt så länge systemet består, och just nu står systemet inför en mycket allvarlig kris. Arbetarpartier som kommer till makten under kapitalismens kris kommer alla stå inför valet – antingen avskaffar de kapitalismen eller så tvingas de administrera kapitalismen och genomför de nedskärningar och attacker som borgarklassen kräver för att säkra sina profiter.
Vänsterpartiet skulle behöva anta ett revolutionärt program med massiva förbättringar för alla arbetare och unga. De skulle behöva kämpa för det programmet och aldrig gå med på några nedskärningar, samt ställa sig i en tydlig opposition inte bara mot de borgerliga partierna utan skoningslöst lägga fram den skarpaste kritiken mot Socialdemokraternas och Miljöpartiets högerpolitik.
Så skulle vänstern kunna slå hål på Sverigedemokraternas rasistiska lögner – genom att avslöja SD som ett högerparti och istället visa att den verkliga konflikten står mellan bankirerna, storföretagarna, kapitalisterna och alla andra vanliga arbetande människor. Man skulle då kunna kanalisera ilskan och hatet mot problemets kärna, det vill säga det kapitalistiska systemet och vinna över alla missnöjda och arga som letar efter ett alternativ till försämringarna.
Ett revolutionärt alternativ
Ung Vänster består av många ungdomar som är förbannade över rasismen, sexismen, fattigdomen, de imperialistiska krigen och all annan misär som kapitalismen skapar. Men för att Ung Vänster ska bli en organisation som leder revolutionär kamp krävs det ett revolutionärt perspektiv. Genom att ge alla medlemmar möjligheter att skola sig till kadrer, beväpnade med marxismens revolutionära teori, skulle förbundet kunna utvecklas till att spela en mer ledande roll i rörelsen.
Kongressen var ett steg åt vänster men många steg till krävs för att Ung Vänster verkligen ska bli ett revolutionärt ungdomsförbund. I sitt första tal som förbundsordförande menade Henrik Malmrot att Ung Vänster är samma rörelse som bolsjevikerna i Ryssland. Bra! Bolsjevikernas framgång byggde just på att inte anpassa sig till borgarklassens press. De kämpade för och förberedde systematiskt den socialistiska revolutionen. Detta var förutsättningen för att leda arbetarklassen till seger i oktober 1917.
Ung Vänster behöver bli en organisation som likt de ryska bolsjevikerna organiserar kampen landet över till en kamp mot kapitalismen och framlägga behovet av en socialistisk revolution. Man måste börja konsekvent med att stötta ungdomars och arbetares kamp mot försämringar och förtryck, var den än dyker upp. Viktiga första steg har tagits på denna kongress, men för att Ung Vänster på riktigt ska kunna organisera alla arga och radikala ungdomar i en kamp för ett annat samhälle krävs mer. Det krävs en mer självständig linje i förhållande till Vänsterpartiet, och en orädd revolutionär politik med udden riktad mot kapitalismen.
Framåt mot ett revolutionärt Ung Vänster!