Nya Karolinska – den stora svindeln

av Niki Brodin Larsson
Foto: Hagastaden Stockholm/Flickr  (CC BY 2.0)

Världens dyraste sjukhus. Det är resultatet av det skandalomsusade projektet med Nya Karolinska Sjukhuset i Stockholm – en direkt följd av privatiseringarna och det tydligaste exemplet på den “fria marknadens” ineffektivitet. Vården har bara blivit sämre, och kriserna och skandalerna avlöser varandra.

Allt inberäknat har kostnaden för Nya Karolinska uppskattats till 65 miljarder kronor – en siffra som mycket väl kan komma att stiga – vilket gör Nya Karolinska till det dyraste sjukhuset i världen, och en av de dyraste byggnaderna i världen.

Den 20 november 2016 började inflyttningen på sjukhuset. Detta trots ett katastrofalt genrep i oktober då 1400 brister rapporterades. Anställda rapporterade om flera problem: telefoner som inte fungerade, opålitliga larmpaneler på hjärtintensiven och hissar som fastnade. Den första patienten någonsin på Nya Karolinska kallade det för en ”mardrömsupplevelse”. Det har till och med rapporterats om att människor dött för att larmen inte fungerat som de ska.

Men hur gick allt egentligen till?

Strikt affärssekretess

Kort efter att de borgerliga partierna vann en majoritet i Stockholms län 2006 började man planera för byggandet av ett nytt sjukhus. Landstinget anlitade konsultföretaget PricewaterhouseCoopers (PwC) för att utreda vilken finansieringsmodell som skulle användas.

Valet av konsultfirma var ingen slump. PwC är kända förespråkare av den så kallade OPS-modellen: en form av offentlig upphandling där ett privat projektbolag får ansvar för att finansiera, bygga, och under en längre tid underhålla en offentlig verksamhet. I praktiken är detta ett sätt att privatisera de delar som är mest vinstgivande för kapitalisterna, nämligen finansiering och upphandling av service och underhåll.

Konsultfirman är den som hanterat flest och störst OPS-projekt i världen inom sjukvården och föreslog alltså nu, föga förvånande, att även Nya Karolinska skulle finansieras på detta sätt.

Landstinget skapade en särskild grupp där alla ekonomiska detaljer skulle bestämmas. I gruppen satt landstingspolitiker och konsulter från PwC. Alla omfattades av strikt affärssekretess och fick inte diskutera den information de fick ta del av med någon annan.

Bara ett bud – hemligt avtal

I oktober 2008 började upphandlingen. Efter slutdatumet var det bara ett enda företag som lagt ett anbud: en sammanslutning av Skanska och det brittiska riskkapitalbolaget Innisfree. Enligt journalisterna Henrik Ennart och Fredrik Mellgren, kände Skanska redan i ett tidigt skede till att de var den enda budgivaren. Därigenom kunde de lägga fram i stort sett vilket pris de ville.

Innisfree hade tidigare vunnit flera stora kontrakt på OPS-sjukhus. I samtliga fall hade PwC varit inblandade. PwC hade även hjälpt till med att organisera avancerade skatteupplägg i Luxemburg för samma kontrakt. PwC hade också starka affärsrelationer med Skanska.

Allt detta kände politikerna till. De valde ändå att gå vidare med projektet.

När landstingsfullmäktige i Stockholm i maj 2010 skulle besluta om vem som fick uppdraget fanns det alltså bara ett alternativ. Ärendet behandlades även i landstingsfullmäktige med strikt affärssekretess som omfattade alla politiker, inklusive oppositionen.

Att bryta mot tystnadsplikten skulle ha betraktats som ett allvarligt brott som skulle kunna straffas med fängelse. Politikerna fick inte prata med någon utanför landstinget, och de fick heller aldrig någon insyn i Skanskas uträkning för kostnaderna. Det enda de hade att jämföra deras budget med var bygget vid Royal London Hospital – ett sjukhus som också byggts av Skanska och Innisfree.

I avtalet som landstingspolitikerna skrev under stod det även att de bara fick uttrycka sig positivt om projektet. Det stod även att en särskild krisgrupp skulle samlas om man fick kännedom om någon kritisk artikel eller tv-program. Centrala delar av avtalet låg även under sekretess i flera år framöver, och det var bara efter flera vändor i kammarrätten som dessa delar alls blev tillgängliga för allmänheten.

Efter en snabb process fick Skanska och Innisfrees projektbolag kontraktet.

Vinster och kostnader

Skanska och Innisfrees projektbolag ägs till 50 procent av två brevlådeföretag i Luxemburg, som de skapat särskilt för att undvika att betala skatt. Projektbolaget har fått “låna” 590 miljoner kronor av dessa bolag som det ska betala tillbaka med hög ränta varje år. Detta upplägg innebär att pengar som skulle ha skattats i Sverige blir skattefria, och att de därigenom inte behöver betala en enda krona i skatt. Totalt beräknas företagen slussa över 1,3 miljarder kronor till Luxemburg.

Allt detta framgår tydligt i avtalen som politikerna i landstinget skrev på. Politikerna måste alltså varit medvetna om att det fanns ett skatteupplägg i Luxemburg redan innan de skrev under avtalet. Detta har bekräftats av brevlådeföretagens representant Tim Pearson.

I varje OPS-projekt där Skanska varit involverade, har de dessutom alltid sålt sina andelar i projektbolaget efter bara några år och gjort enorma vinster. Den höga fasta avgiften från skattebetalarna gör detta oerhört lönsamt – vinstmarginalen för att sälja andelar i OPS-finansierade sjukhus är 67 procent. Skanska har med största sannolikhet samma planer för Nya Karolinska.

Omvänd Robin Hood

Om man räknar bort drift och underhåll låg projektbolagets byggkostnader på 7,9 miljarder, och de gjorde en vinst på 5,5 miljarder. Vinsten är alltså nästan lika stor som hela byggkostnaden för Nya Karolinska. Den hade ensam räckt för att bygga ett sjukhus till.

Det är svårt att få fram någon siffra på exakt hur stora vinster Skanska och Innisfree kommer att göra i framtiden på Nya Karolinska, eller för den delen att mäta hur stor skada de åsamkat sjukhusbesökarna. Men den totala kostnaden hittills är rekordstora 65 miljarder.

Det står klart att dessa ockrare gjort astronomiska summor på skattebetalarnas bekostnad. Stockholmspolitikerna har genom detta gjort en omvänd Robin Hood: De har tagit från de fattiga och gett till de rika.

För att strö salt i såren har vårdköerna blivit längre och kvaliteten oerhört mycket sämre. Många har rapporterat om de absurda kostnaderna för underhåll och skötsel av lokalerna: en hylla som behövde sättas upp kostade 90 000 kronor, en justering av en dörr från nödutgång till ordinär utgång kostade 1,2 miljoner kronor, en flytt av en vattenkran kostade 143 000 kronor och så vidare, och så vidare. Det här är följden av att låta företagens vinster gå före människors behov.

Fler och fler inser idag att utvecklingen är på väg åt fel håll. I sjukvården behövs det fler anställda och vårdplatser, men i stället genomför politikerna nedskärningar och privatiseringar, och fullkomligt skyfflar pengar till kapitalisterna. Nya Karolinska har visat privatiseringshelvetets verkliga ansikte.

  

 


 

PRENUMERERA PÅ REVOLUTION

Om du gillar den här artikeln, teckna en prenumeration på Revolution. För endast 329 kr får du 10 nr av Revolution med 20 sidor välmatade med marxistiska analyser av klasskampen i Sverige och internationellt.

Du kan också ge en donation.