Mot uteslutningen av Peter Möller! Försvara tidningen Revolution! Nej till häxjakt på marxister!

av Revolutions redaktion
Peter Möller

Under måndagen skrev Peter Möller ett inlägg på Facebook där han förklarade att Vänsterpartiets verkställande utskott (VU) föreslår partistyrelsen att besluta att Revolution ska ses som ett ”konkurrerande parti”. I ett inlägg på Facebook förklarade Peter, som själv sitter i partistyrelsen, att detta i första hand är ett oärligt försök att komma åt och utesluta honom. Men det sätt som det görs på, innebär att det samtidigt är ett angrepp mot tidningen Revolution, mot marxismen och i förlängningen också mot hela partiets vänster.

Den 18 augusti ringde Vänsterpartiets partisekreterare Aron Etzler till Peter Möller och hotade honom med uteslutning, på grund av att han skulle vara ”medlem” i Revolution (som tidigare hette Avanti). Etzler påstod att Revolution var ett ”konkurrerande parti” till Vänsterpartiet och att Peter därför måste ”välja parti”. Men sedan tycks det som att de ändrade sig om denna linje – de kanske kände att en uteslutning av Peter vore alltför kontroversiellt – och istället valde ett enklare mål. De är väl medvetna om att Peter Möller är välrespekterad, framförallt bland de som han arbetat direkt med i Umeå. Bland annat därför vill de inte attackera honom direkt, utan vill stärka sin position först.

De ställer nu partistyrelsen inför en fråga som de framställer som en ren teknikalitet: Är Revolution ett parti, ja eller nej? Genom att diskutera om Revolution är ett ”parti” eller inte försöker de undvika diskussionen om uteslutningen av Peter Möller – och istället diskutera någonting helt annat. Vi har alltså en situation där nästa partistyrelsemöte kommer att diskutera – inte krisen i Mellanöstern, inte splittringen i Syriza och kampen i Grekland, eller hur vi ska kämpa mot Sverigedemokraterna. Nej, man ska diskutera huruvida Revolution är ett ”konkurrerande parti”! Många kommer nog att ställa sig frågande till denna prioritering, särskilt som anklagelsen är absurd.

Detta skulle de också driva igenom utan en period av diskussion i partiet – ett helt odemokratiskt förfarande. Revolutions redaktion hade inte tillfrågats om att komma in med en kommentar. Det är lyckligtvis så att Peter Möller gick ut med en offentlig protest. Detta har chockat många Vänsterpartister, som nog hade föredragit att få ta del av en politisk diskussion som VU ville föra bakom lyckta dörrar.

Vad är Revolution?

Revolution är en marxistisk tidningsförening, en idéströmning organiserad runt en tidning. Vi ställer inte upp i några val och vi uppmuntrar till en röst på Vänsterpartiet. Det vill säga: vi är varken konkurrerande eller ett parti. Om vi skulle definieras som ett parti så kan nästan vad som helst definieras som ett parti, vad som är och inte är ett parti blir helt godtyckligt.

Att göra om diskussionen till huruvida Revolution skulle vara ett parti eller inte är ett sätt för dem att attackera oss på rent teknisk grund, som under de kommande dagarna sannolikt kommer kompletteras med alla möjliga försök att misstänkliggöra Revolution.

Men låt oss komma ihåg att detta började med att de hotade Peter Möller med uteslutning. Den perfekta ursäkten, verkar VU ha tyckt, är att attackera tidningen Revolution, som Peter under de senaste månaderna närmat sig och börjat sympatisera med. Har alla partistyrelsemedlemmar som ska ta beslutet om Revolution ”är ett parti” informerats om att orsaken är att man planerat att väcka ett uteslutningsärende mot Peter?

Det verkar inte som att de har gjort det, utan VU räknade troligtvis med att det skulle vara enklare att få igenom ett beslut om att Revolution är ett ”parti” – för att sedan ställa partistyrelsen inför ett fullbordat faktum: Peter måste nu ”lämna Revolution”. Vad detta exakt ska innebära har de givetvis inte kunnat förklara, men det borde väl rimligtvis inkludera en försäkran om att inte sälja tidningen eller försvara de idéer den står för. Det vill säga en munkavle, som Peter redan i sitt inlägg på Facebook rakryggat sagt att han inte tänker acceptera. Om han inte gör det kommer han att uteslutas.

Men allt detta är bara svepskäl, det verkliga ”problemet” är inte Revolution, utan det arbete som Peter bedrivit i partistyrelsen, där han såvitt vi förstår under den senaste perioden ofta har stått längst till vänster. Han började bli obekväm. Att han arbetat mer aktivt under den senaste perioden med att stärka marxismen inom Vänsterpartiet bland annat genom studiecirklar i marxism och att han börjat arbeta med att sälja Revolution var säkerligen ytterligare något som stack i ögonen på VU.

Det var för några månader sedan som Peter Möller började hjälpa oss med att sälja tidningen Revolution. Detta eftersom han efter en tid av studier och diskussion kommit att börja sympatisera med de idéer vi för fram i tidningen. Många kamrater i Umeå partiförening kan berätta om detta, och Revolution har ofta varit en väldigt uppskattad tidning. Detta är ett gott betyg till vår tidning, men tidningens popularitet har inte gjort alla lika nöjda. Därför har de nu uppfunnit en ursäkt att utesluta honom.

Peter Möller skrev själv på sin Facebook om hur han blivit ombedd att ”hålla tillbaka” med sin kritik i partistyrelsen. Detta gör det tydligt, ihop med tidigare attacker mot vänstern inom både Vänsterpartiet och Ung Vänster och de steg som tagits högerut att detta alltså inte i första hand är en attack mot tidningen Revolution, utan mot marxismen och vänstern i partiet, som Peter Möller är en ledande del av. Det har inte börjat med Peter och det kommer inte sluta med Peter.

Läge för vänsteropposition

En sak som Revolution har varit väldigt tydliga med är att vi tror att den politiska anpassning som Vänsterpartiets ledning gjort till Socialdemokraterna, både innan och efter valet, leder partiet i helt fel riktning. De nuvarande budgetförhandlingarna är ett tydligt exempel. Magdalena Andersson har redan förklarat att Socialdemokraternas höstbudget kommer att bli en ”stram budget”, vilket med andra ord innebär en högerbudget med vissa mindre reformer. Socialdemokraterna måste trots allt visa att det blir någon slags skillnad jämfört Reinfeldt.

Detta är ett utmärkt läge att agera vänsteropposition. Vänsterpartiledningen har också krävt en lång lista på många bra förbättringar. Men i jämförelse exempelvis med det krav på 200 000 nya jobb i offentlig sektor som var huvudfråga i valet 2006 är det en tydlig skillnad. Andra radikala krav som man förr drivit mycket intensivt och öppet drivs idag på ett mycket mer försiktigt sätt. Exempelvis har inte mycket gjorts i frågan om 6 timmars arbetsdag, med undantag för försöket på äldreboendet i Göteborg. Andra krav som kampen mot bemanningsföretag och otrygga anställningar drivs också försiktigt och lågintensivt. Förstatliganden av banker, som man kunde prata om ganska ofta förr, nämns nästan aldrig idag bortsett från på 1 maj.

Ambitionerna är satta mycket lågt och handlar på sin höjd om några hundra miljoner kombinerat med ett par mindre reformförslag. Det skulle vara vansinne att säga att detta inte gör konkret skillnad för människor – men eftersom högerpolitiken i huvudsak ligger fast är det mycket långt ifrån den nödvändiga kursändring som behövs.

Att vara vänsteropposition är idag i vår mening bara möjligt genom att distansera sig från Socialdemokratins högerpolitik. Vi skulle kunna säga: samarbetar gör vi gärna, men i så fall bara om en socialistisk politik. Vi skulle ha tjänat enormt på att vara skarpa kritiker, och inte ge SD rollen av att vara den enda ”verkliga” oppositionen. Partiet kan säga att ”vi är i opposition” hundra gånger om, men så länge Socialdemokratin regerar med stöd från Vänsterpartiet – kommer vi sammankopplas med deras politik. Vi ses som medansvariga. I verkligheten borde vi bara stödja en Socialdemokratisk regering om de genomför verkliga reformer, inte en budget med enstaka små reformer men som i övrigt behåller högerpolitiken och definitivt ingen "stram" budget.

Detta är naturligtvis en kritik av ledningens linje. Vi har fört fram detta för att försöka rädda partiet från en väg som vi tror skadar partiet på sikt, och riskerar vår relevans som ett kämpande socialistiskt parti. Om en nära vän är på väg att göra ett allvarligt misstag är inte den bästa vännen den som ingenting säger, utan tvärtom den som säger ifrån. På samma sätt är det inte bara varje partimedlems grundläggande demokratiska rättighet, utan faktiskt också ansvar, att efter förmåga bidra till partiets diskussion.

Revolutionära idéer

Problemet för VU är att Revolution står för revolutionära marxistiska idéer. Men dessa idéer var grundläggande för Vänsterpartiet vid dess bildande 1917. Vi menar att vi måste hitta tillbaka till den kämpande socialistiska tradition där vi har våra rötter. Denna tradition sträcker sig hela vägen tillbaka till den ryska revolutionen 1917, och det demokratiska arbetarstyre som etablerades under de första åren efter revolutionen, men som krossades av den stalinistiska byråkratiska urartningen.

Det är utmärkt att partiet börjat göra upp med det stalinistiska arvet, men vi kan samtidigt inte acceptera borgerlighetens lögner om den revolutionära arbetarrörelsens historia. När partiet slutade kalla sig ”kommunistiskt” slängde vi på många sätt ut barnet med badvattnet. Den socialistiska revolutionen har skuffats undan och ersatts av gradvisa förbättringar.

I Avanti (nu Revolution) har vi istället framhållit att det är kapitalismen som är orsaken till samhällsproblemen vi ser, och att det inte finns någon lösning på arbetarklassens problem – arbetslösheten, urholkade fackliga rättigheter och nedskärningar – inom ramen för detta system. Kapitalismen kommer inte att återvända till den utveckling vi såg under efterkrigstiden och därmed kommer ingen verklig välfärdspolitik att kunna föras inom systemet, än mindre nu när kapitalismen är inne i den kanske värsta krisen någonsin.

För att bekämpa Sverigedemokraterna, men också borgerligheten och högern inom socialdemokratin, behöver Sveriges ungdomar och arbetare ett tydligt socialistiskt alternativ. Endast en socialistisk politik kan erbjuda en framtid för alla där olika grupper inom arbetarklassen inte behöver konkurrera med varandra om resurserna. En sådan socialistisk politik skulle bland annat kunna innehålla ett förbud mot bemanningsföretag, stopp för alla privatiseringar, totalt förbud mot vinster inom välfärden, nej till alla nedskärningar, arbetsplatskamp emot dåliga arbetsvillkor, en massiv satsning på välfärden; med 200.000 nya jobb inom offentlig sektor och mycket mer. Men en sådan politik kräver att man tar över bankerna och storföretagen – eftersom det är borgarklassen som har pengarna till detta.

Ett sådant program skulle heller aldrig accepteras av de andra parlamentariska partierna eller av borgarklassen. Det krävs därmed massiva mobiliseringar för klasskamp – för ett sådant program och mot alla attacker, mot rasism, fascism och andra produkter av det kapitalistiska systemet. Detta är vad Vänsterpartiet enligt vår mening borde göra. Och det är dessa frågor som vi borde ägna oss åt att diskutera, och en sådan rörelse vi måste bygga. Marxismen måste få genomslag i partiets agerande.

För ett socialistiskt alternativ

Nu vänder VU istället taggarna inåt mot ett påstått hot. Att det sker samtidigt som man förhandlar om budgeten med S- och MP-regeringen är naturligtvis ingen slump. VU försöker tysta kritiska marxister som Peter Möller, som kan sätta sig emot att partiet ger upp ännu mer av sin politik för att få in småreformer i regeringens i övrigt högerinriktade politik. Siktet är naturligtvis inställt på den plats i regeringen som man blev snuvade på förra hösten.

Diskussionen handlar kort sagt om vad partiet är och vad det borde vara. I och med VU:s agerande har detta blivit en öppen kamp, som på kort tid och utan diskussion innebär att vi – många av oss medlemmar i över ett årtionde – plötsligt riskerar att bli utslängda ur partiet. Det är fruktansvärt odemokratiskt, byråkratiskt och om sanningen ska fram också extremt obehagligt.

Det är helt uppenbart att det är just vår betoning på revolution, marxism och klasskamp som har gjort oss till måltavla. Också en liten marxistisk idéströmning måste tydligen tystas och slängas ut, för att VU ska kunna fortsätta sin politik av anpassning till Socialdemokraterna. Detta är ingen ”teknikalitet”, vilket VU med maktspråk försöker få det till att vara. Vi protesterar – och det högljutt – emot detta. Vårt krav är vår självklara demokratiska rättighet att få framföra våra åsikter.

Stoppa attackerna mot marxismen!

Denna manöver från VU:s sida kan bara ha ett enda syfte – att inleda en intern kampanj mot marxismen. Till att börja med kommer partiet kastas in i en uppslitande häxjakt mot marxisterna kring Revolution, där ledningen kommer uppmuntra en kultur av angiveri och misstänksamhet, och göra allt för att förhindra försök att inte sprida den ”förbjudna” marxistiska litteratur som Revolution publicerar. Men de kommer givetvis inte att stoppa oss. Vi lägger inte ned tidningen, och våra mångtaliga prenumeranter inom Vänsterpartier gissar vi kommer att fortsätta läsa den i hemlighet. Situationen kommer att bli helt ohållbar.

Om detta går igenom kommer det inte att sluta med oss. Fler inom vänstern kommer att attackeras så snart VU upplever dem som ”för revolutionära”. Därför är varenda attack på en del av vänstern en attack mot hela vänstern. Attacken mot Peter och mot Revolution är en attack mot marxismen, ett led i försöket att göra sig av med marxismen inom partiet. Alla som anser att marxister har rätt att vara aktiva i partiet borde därmed protestera mot detta. Och än mer borde alla som anser att marxismen måste försvaras och stärkas inom partiet, som vill kämpa emot högervridningen av partiet och som ser sig som en del av vänstern slå tillbaka mot detta.

Låt detta inte ske! Sätt stopp för attackerna nu, innan det är för sent! Det är bara att se vad som hänt med de arbetar- och vänsterpartier i Europa som fortsatt att gå till höger och som inte tagit avstånd från politikeretablissemanget – de har alla försvagats eller till och med dött ut. Det säger sig självt att en sådan högersväng blir lättare för ledningen att göra och troligare att den sker om delar av vänstern slängs ut.

VU försöker framställa det som om Revolution utgör något negativt för Vänsterpartiet, men det är tvärtom! Vad vi vill kämpa för är att bevara och stärka Vänsterpartiet som ett socialistiskt alternativ. Den grundläggande politiska fråga som det handlar om är huruvida Vänsterpartiet ska fokusera på att få igenom små snabba vinster genom olika typer av parlamentariska förhandlingar, eller fokusera på att skilja ut sig som det verkliga socialistiska alternativet, ett parti som kan visa ungdomar och arbetare en socialistisk väg ur en allt svartare kapitalism. Om ledningens högerlinje fortsätter kommer man att riskera att missa möjligheten att kanalisera radikaliseringen som pågår.

Vi kommer att kämpa för ett parti som kan bli ett verkligt alternativ för alla radikala ungdomar och arbetare. Om alla de som idag knyter näven i fickan i frustration över att de inte vet hur de ska bekämpa förtryck, orättvisor och högerpolitik skulle organisera sig i Vänsterpartiet skulle kampen emot kapitalismen och dess konsekvenser bli oerhört starkare! Se till att det sker! För ett revolutionärt Vänsterparti, stoppa attackerna mot marxismen!

För att stoppa denna attack lanserar därför Revolution tillsammans med flera andra från Vänsterpartiet ett upprop mot Peter Möllers uteslutning med start idag, mot en fortsatt häxjakt – och för vänsterns demokratiska rätt att framföra sina åsikter. Detta är ett helt grundläggande demokratiskt krav, till försvar för marxismens rätt att existera i Vänsterpartiet. Genom uppropet hoppas vi kunna förhindra denna utveckling, till försvar för marxismen i partiet, och till försvar för Peter Möller.

  • Försvara Peter Möller! Försvara tidningen Revolution!
  • Nej till en häxjakt mot marxister – inga uteslutningar!
  • För vänsterns demokratiska rätt att uttrycka sina åsikter!

REVOLUTIONS REDAKTION

Du kan hitta uppropet här:
uppropmotuteslutningar.wordpress.com

Skriv under uppropet genom att maila:
uppropmotuteslutningar@gmail.com

  

 


 

PRENUMERERA PÅ REVOLUTION

Om du gillar den här artikeln, teckna en prenumeration på Revolution. För endast 199 kr får du 8 nr av Revolution med 16 sidor välmatade med marxistiska analyser av klasskampen i Sverige och internationellt.

Du kan också ge oss en donation.