Vänsterpartiet

Vänsterpartiet och sex timmars arbetsdag – vilken strategi?

av Christofer Bengtsson

Åttatimmarsdagen blev lag i Sverige den 1 januari 1920. Det säger sig självt att produktiviteten har ökat sedan dess, alltså att vi helt enkelt kan producera mindre på kortare tid. Det borde vara en självklarhet att vi då också kan arbeta mindre. Men istället har den övervägande majoriteten av alla vinster av arbetets ökade produktivitet under nittonhundratalet tillfallit kapitalisterna.

Vänsterpartiet måste ta ledningen mot nedskärningarna

av Martin Oskarsson

Vänsterpartiet har med undantag för ett kortare uppsving strax efter kongressen länge gått kräftgång i opinionsmätningarna. Man är också ganska osynliga utåt med undantag för ett par orter där man är starka lokalt. Även socialdemokratin har sina lägsta siffror någonsin och har svårt att komma ut med sin politik i media. Samtidigt har vi hög arbetslöshet och en borgerlig regering som tar från de som har det sämst och ger till de som redan har mer än tillräckligt. Och den kapitalistiska ekonomin är på väg in i en ny djup kris.

Är en ny partiledare räddningen?

av Stefan Kangas

I början av januari har Vänsterpartiet kongress och debatten är naturligt nog i full gång. Överlägset störst uppmärksamhet har frågan fått om vem som ska efterträda Lars Ohly som partiledare. Och det kanske inte är undra på heller när den svävat i luften så länge. Efter valet 2010 tog det bara några dagar innan de första rösterna höjdes som krävde att Lars Ohly skulle avgå. Tyvärr riskerar viktiga politiska diskussioner att hamna i skuggan av personfrågorna.

Vänsterpartiets program – reformer inom kapitalismen

av Martin Oscarsson

Vänsterpartiet skall vara ett socialistiskt och därmed antikapitalistiskt parti. Men hur är det egentligen ställt? Vad vill Vänsterpartiet? Avanti! har granskat partiprogrammet.

Vänsterpartiet ska inte sitta i en nedskärningsregering!

av Ylva Vinberg

Årets valrörelse är på många sätt historisk. För första gången kan Vänsterpartiet komma att sitta med i regeringen – och det under en av de värsta kriserna för kapitalismen sedan 30-talet, alltså en av de värsta kriserna någonsin. Arbetsgivarna använder krisen för att pressa ned lönerna och försämra arbetsvillkoren, medan direktörer fortsatt får miljonbonusar.

Prenumerera på innehåll