Rapparen Macklemore sparkades ut från en USA-turné med popstjärnan Ed Sheeran efter att ha tagit ställning för Palestina från scenen. I stället för att tyst försvinna berättade han offentligt om den samordnade kampanj som låg bakom att han petades, vilket fick alla andra förband att lämna turnén i solidaritet. Detta mod har fångat upp en växande avsky mot Israels folkmord och de McCarthyistiska försöken att tysta oliktänkande.
Macklemore ropade slagord i solidaritet med Gaza under två konserter på MetLife Stadium i New Jersey den 4–5 september. Under den andra konserten höll Macklemore en två minuter lång introduktion till ”Hind’s Hall”, som skrevs till stöd för de landsomfattande studentlägren för Palestina 2024:
”En stor del av anledningen till att jag överhuvudtaget ville göra den här turnén var att jag skulle kunna stå på arenor som denna och säga två ord som ligger mig mycket varmt om hjärtat: Befria Palestina. Jag sa: ’Befria Palestina!’ Jag vill att de orden ska höras högt och tydligt, så att människor ända från Gaza till den ockuperade Västbanken vet att vi inte har glömt dem.”
Han vände sig sedan till ”alla mina judiska bröder och systrar” och sade att ”kritik mot Israel, kritik mot apartheid, att vara emot folkmord, är på inget sätt kritik mot er”. Han krävde frihet för Kuba, Libanon, Kongo, Sudan och Iran, liksom för ”alla människor i Amerika som måste leva i rädsla på grund av den här organisationen, ICE”.
Macklemores korta tal mot orättvisor och imperialism var ganska återhållsamt till formen och nämnde inte specifikt något av Israels många brott. Men tydligen räckte det att höra orden ”Befria Palestina” för att Israels lättkränkta anhängare skulle få raseriutbrott.
Smutskastningskampanj
Israeli American Council (IAC) startade en namninsamling med krav på att rapparen skulle tas bort från de återstående spelningarna på Sheerans turné. Israelvänliga lakejer i musikindustrin som Boy George och Pink stämde in i fördömandet. Pink delade ett Instagraminlägg från det rabiata sionistiska kontot ”StopAntisemitism”, som anklagade Macklemore för att överrumpla fansen med ”antiisraelisk propaganda”.
När smutskastningskampanjen växte började bilder från 2014 cirkulera, där Macklemore påstods vara utklädd till en ”judisk stereotyp”, som ”bevis” för hans antisemitism. Macklemores ursäkt och förklaring till händelsen 2014 godtogs till och med av Anti-Defamation League vid den tiden. Detta tio år gamla ”bevis” har ingenting med den nuvarande hysterin att göra. Det har grävts fram för att misskreditera Macklemore på grund av hans stöd för Palestina.
På måndagen meddelades det att Macklemore hade tagits bort från de återstående spelningarna. Till skillnad från många andra kändisar och offentliga personer i samma situation bad han varken om ursäkt eller backade. Tvärtom avslöjade han hur etablissemanget inskränker yttrandefriheten för att skydda sina intressen.
Sionistisk cancelkultur avslöjad
I ett långt Instagraminlägg förklarade Macklemore att Ed Sheeran hade blivit uppringd av Robert Kraft, miljardär och vd för Kraft Group samt ägare till Bostons Gillette Stadium.
”Ed berättade för mig att Kraft hade sagt att jag inte skulle få spela på hans arena”, skrev Macklemore. ”Kraft hade samlat några av de andra arenaägarna och tillsammans gav de honom ett ultimatum: om Macklemore är kvar på turnén får du inte spela på våra arenor.”
Med andra ord: en sammansvärjning av stenrika arenaägare i ”frihetens land” utpressade Sheerans turnéarrangör till att censurera en artist som protesterar mot folkmord. Samma Robert Kraft råkar dessutom nämnas i Epstein-dokumenten, efter att enligt uppgift ha sökt hjälp från en av Jeffrey Epsteins advokater för att försvara sig efter att han anklagats för att ha köpt sex (enligt Forbes), även om han aldrig åtalades.
När sanningen väl var ute bekräftade Kraft att Macklemore hade förbjudits att spela på Gillette Stadium på grund av hans ”senaste agerande, material som delats från scenen under Ed Sheerans konserter i New Jersey och en längre historia av antisemitisk retorik och bilder som vi anser har varit djupt stötande och sårande för det judiska samfundet”.
I det här läget hade Sheeran kunnat använda sitt stora kändisskap och hotet om förlorade intäkter för att motsätta sig denna skandalösa attack mot den konstnärliga friheten. I stället föll han sönder som smördeg, och Macklemore plockades bort från turnén.
”[Ed] sa till mig att orden ’Befria Palestina’ och bilden av den palestinska flaggan var sårande för många av dem han hade talat med”, skrev Macklemore. ”Jag sa till honom att om de orden var mer stötande än att tiotusentals palestinska barn dödas av Israel, då fanns det en grundläggande skiljelinje mellan var de människorna stod och var jag stod.”
Sheeran förnekade senare att han bar ansvaret och sade att beslutet låg hos hans arrangör. När det gällde själva konflikten insisterade Sheeran: ”Jag är inte medskyldig”. Han beklagade ”det lidande och den smärta som orsakas på båda sidor” och insisterade på att ”bara för att jag väljer att inte uttala mig offentligt […] betyder det inte att jag inte bryr mig”.
Men som talespersonen för Revolutionary Communist Party (RKP i Storbritannien), Fiona Lali, sade i en intervju med LBC är detta anspråk på neutralitet en fars. Med ”båda sidor” syftar Sheeran på Mellanösterns bäst utrustade armé, beväpnad och försörjd av världens rikaste länder, och en till största delen obeväpnad civilbefolkning som har decimerats av tre års folkmordskrig. Bakom sina hala ord är Sheeran delaktig i censuren och har i praktiken tagit ställning: på förtryckarnas sida.
Sheeran hävdade vidare att han inte ville ”överge turnépersonalen och de andra förbanden och musikerna som är beroende av mig för arbete och för att kunna försörja sig”. Men alla de andra förbanden på turnén, däribland Finneas Eilish, Lukas Graham och Aaron Rowe, har nu hoppat av i solidaritet med Macklemore. I ett uttalande på Instagram sade Rowe:
”Som irländare känner vi alltför väl till folkmord, framtvingad svält och våldsam ockupation. Jag kan inte stå passiv och låta miljardärer använda sin maktställning för att tysta dem som med rätta höjer rösten mot Israels folkmord och det brutala mördandet av barn. Jag skulle förlora all respekt för mig själv om jag fortsatte som vanligt.”
Den förstklassiga ynkryggen Sheeran stod till och med utan sitt kompband Beoga (vars medlemmar ingår i rörelsen Irish Artists for Palestine), som också drog sig ur.
I går satte Macklemore sina censorer ännu mer på plats genom att lova att skänka hela sin nettoinkomst på en miljon dollar från Sheerans turné till ”sex organisationer som arbetar direkt med att stödja det palestinska folket”, och uppmanade Kraft att skänka lika mycket. ”Oavsett vad vi är oense om kan vi kanske enas om detta: palestinska liv är värda att skydda.”
Kraft hävdade därefter att Sheeran hade talat med honom och lovat att skänka två miljoner dollar ur egen ficka i ”bistånd till regionen för att bekämpa denna humanitära kris”. Sångaren bad Kraft göra detsamma, uppenbarligen i ett desperat försök att få slut på den eskalerande PR-katastrofen.
Denne representant för Epstein-klassen sade defensivt: ”Jag har ägnat en stor del av mitt liv åt att bygga broar mellan alla människor” och att ”alla liv är värda att skydda”, även om hans uttalande faktiskt inte innehöll något löfte om att donera ett enda öre.
Som en liten fingervisning om stämningarna bland unga musikfans har Macklemore fått 750 000 nya följare på Instagram under de senaste två dagarna, medan Sheeran har förlorat 150 000. Men han kan trösta sig med att åtminstone ha fått ett nytt fan, efter att den Israel-finansierade migrantfientliga ”aktivisten” Tommy Robinson erbjöd sitt ”stöd”.
”Håll politiken borta från konsten”?
En invändning som IAC, Pink och Sheeran själv har framfört är att en popkonsert ”inte är rätt plats” för politiska uttalanden. I en intervju med BBC Radio 4 i Storbritannien kallade IAC:s vd Elan Carr ”Befria Palestina” en ”antisemitisk kommentar” och hävdade att ”yttrandefrihet” inte gav Macklemore ”rätten att kapa en konsert”.
Detta är fullständigt löjeväckande. Artister har alltid drivit politiska frågor under sina konserter, och Macklemore var redan välkänd för sitt stöd för Palestina. Dessutom klagade ingen när Eurovision, världens största direktsända popkonsert, användes som plattform för att basunera ut propaganda till stöd för kriget i Ukraina under sex kväljande timmar 2022. Under samma år visade Paul McCartney upp en ukrainsk flagga under sitt framträdande på Glastonburyfestivalen.
Tydligen är det alltså inte politik i sig, utan ”fel” sorts politik, som ska hållas borta från popkonserter – i det här fallet varje omnämnande av en av vår tids värsta orättvisor.
Dessutom har alla de stora politiska partierna i väst stöttat Israels folkmordskrig, liksom alla stora nyhetsmedier. När ingen ger massorna en röst har det fallit på en liten handfull artister som Macklemore, Bob Vylan och Kneecap att ge uttryck för allmänhetens vrede över Israels agerande. Alla har drabbats av yrkesmässiga och rättsliga konsekvenser för det: Bob Vylans artistagentur avslutade samarbetet med dem och den brittiska regeringen drog Kneecap inför rätta (och förlorade).
Trots att de på detta sätt hängs ut och utsätts för yrkesmässiga och rättsliga repressalier kan kapitalisterna inte vända opinionen. Tvärtom får deras censurförsök motsatt effekt.
Yttrandefrihet
Macklemore har gått ett steg längre än sina kollegor i artistvärlden. I stället för att bara använda sin konst och plattform för att ”uppmärksamma” de fasor som begås i Palestina har han visat världen hur etablissemanget försöker kontrollera vad människor tillåts säga, höra och tänka.
Hela denna episod har slagit an en sträng hos miljontals arbetare och unga som äcklas, inte bara av slakten i Mellanöstern, utan också av den arroganta självrättfärdighet med vilken Israel och dess mäktiga anhängare utomlands ständigt försvarar folkmord och sedan spelar offer.
Anledningen till att Israel åtnjuter sådan straffrihet och har ett sådant inflytande är att landet är en grundpelare för imperialismens makt i Mellanöstern, som våra härskande klasser känner att de måste försvara till det yttersta.
Samtidigt som Macklemore petades från Sheerans turné godkände Donald Trump en leverans av tung ammunition till Israel värd 2,8 miljarder dollar, finansierad av amerikanska skattebetalare. Samtidigt möter arbetande amerikaner skenande priser vid bensinpumpen och i mataffären.
Det är inte konstigt att mer än hälften av amerikanerna, i en historisk omsvängning, numera ser negativt på Israel. Bland personer under 30 är detta ännu tydligare. Samma trend av växande sympati för palestinierna syns i det ena imperialistiska landet efter det andra, däribland i Storbritannien och runt om i Europa.
Tillfälliga händelser som den McCarthyistiska censuren av Macklemore ger miljontals människor – och i synnerhet unga – en viktig läxa om yttrandefrihetens och det konstnärliga uttryckets gränser i det kapitalistiska systemet. Israels brott och häxjaktsmetoder som dessa kommer att bidra till att radikalisera en hel generation.