“Vi ser nu upptakten på en grön industriell revolution i Sverige. Jag vill se gröna investeringar i hela landet.” Med stora ord tillträdde Magdalena Andersson statsministerposten 2021. Efterföljaren Kristersson ville inte vara sämre, och proklamerade i en debattartikel att “näringslivet har blivit den nya miljörörelsen”. Verkligen? När saker låter för bra för att vara sanna, är de ofta det.
Det första som måste sägas om de “gröna” investeringarna är att de inte är gröna.
Stater runt om i Europa plöjde ned 88 miljarder kronor i batteriföretaget Northvolt, som utlovade att producera “världens grönaste batterier”. År 2022 tilldelades Peter Carlsson, Northvolts dåvarande VD, till och med en medalj av Ingenjörsvetenskapsakademien. Kungen var på plats för att hedra Carlsson för hans “framstående entreprenörskap, ledarskap och innovativa förmåga att driva och utveckla nydanande megaprojekt”.
Vid denna tidpunkt hade företaget knappt tillverkat ett enda batteri. Och bakom de stora orden doldes tillverkningskedjan: barnarbetare som uthärdade barbariska förhållanden för att gräva fram litium och kobolt, fruktansvärd miljöförstörelse vid utvinningen, samt omänskliga arbetsförhållanden, skador och ouppklarade dödsfall vid fabriken i Skellefteå.
Carlssons “innovativa förmåga” visade sig bara vara bedragarens klassiska förmåga att prata stort, leverera katastrof och själv gå därifrån stadd vid god kassa. Northvolt slukade 214 miljarder kronor innan det gick i graven. Carlsson själv slukade 200 miljoner innan han begav sig ut på nya äventyr.
Mer spekulation
Politiker som ska visa sig handlingskraftiga har spelat en stor roll i att bygga upp en bubbla. Sedan 2021 har den svenska staten gett ut kreditgarantier för “gröna” investeringar, där man garanterar 80 procent av lånen, som 2025 uppgick till 80 miljarder kronor. Tillstånd har getts till höger och vänster till spekulanter med stora ord och löften om att vara världsledande i allt från batteriproduktion till vätgas i flygplan.
Lika upphaussat som Northvolt blev ett annat företag inom samma koncern, Stegra. Detta företag har tagit in 75 miljarder med storslagna löften om att producera “grönt stål” – utan att ens ha påbörjat någon produktion.
Nu har företaget skulder på nästan 20 miljarder kronor, ett akut behov att få in ytterligare 10 miljarder kronor i investeringar, samtidigt som företaget rapporteras bränna upp till 3 miljarder kronor per månad. Men hur mycket av det som är skattepengar kommer att vara svårt att säga, eftersom riksgälden hemligstämplat informationen! Som affär ser det inte särskilt lovande ut.
Och stålet är inte “grönt” på något sätt. På meritlistan står att köpa in smutsig järnmalm från Brasilien och bli nekade stöd på grund av för stora utsläpp. Om alla planer går i lås – vilket är mycket osannolikt – ska det enligt företaget själv dröja ända till 2045 (!) innan de ens börjar producera fossilfritt stål.
Ännu en pengaslukare har varit den “banbrytande” koldioxidinfångningen. Tekniken går ut på att lagra koldioxid i stora behållare, eller helt enkelt försöka trycka tillbaka det under jorden. Energibolaget Stockholm Exergi har fått 20 miljarder kronor av Energimyndigheten för just det ändamålet. Problemet är bara att det är en metod som är extremt dyr, i bästa fall gör en minimal skillnad, och i värsta fall bidrar till mer utsläpp, bland annat på grund av mängden el som krävs.
Och det krävs häpnadsväckande mängder energi för att driva industrierna. Om Stegras fabrik skulle gå på full kapacitet kräver den runt 10 TWh el årligen, vilket motsvarar en egen kärnkraftsreaktor. Innan Northvolt kollapsade beräknades de “gröna” satsningarna i norra Sverige behöva 85 TWh, mer än hälften av hela Sveriges elförbrukning.
Det hade varit omöjligt att tillgodose med dagens elnät, som redan nu är i uselt skick. Man hade behövt ta in fossil energi till andra delar av ekonomin. Men för kapitalister som bara tänker fram till nästa kvartalsrapport eller årsredovisning – och för politiker som knappast ser längre än till nästa val – kan sådana detaljer lätt skylas över med några tjusiga formuleringar.
Kapitalismen drivs inte av jakt på samhällsnytta, utan jakt på vinst åt borgarklassen. De svenska politikerna har hoppats få en konkurrensfördel för svensk kapitalism genom “grön” industri. I processen har de skapat en klassisk spekulativ bubbla, inte olik alla andra bubblor under kapitalismen – från järnvägsbubblan på 1800-talet till den nuvarande AI-bubblan.
En kort månresa
Svenskarnas gröna profitjakt har varit en del av ett europeiskt fenomen.
År 2019 gick EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen ut och stolt proklamerade att European Green Deal, med målet att vara klimatneutralt 2050, skulle leda oss in i framtiden. Hon lovade bland annat att totalt förbjuda försäljningen av bilar med förbränningsmotorer till 2035.
– Vi har inte alla svar än. Idag är början på en resa. Men detta är Europas ’man on the moon’ moment.
Det blev en ganska kort månresa. Redan 2024 var tolv av sexton planerade europeiska batterifabriker antingen skrotade eller kraftigt försenade. Företag inom vätgasindustrin faller platt, och idag tvingas EU att förlita sig helt på Kina för solcellsprodukter.
Problemet kan sammanfattas enkelt. Kina har vunnit kampen om den “gröna” industrin.
Till skillnad från Europa hade Kina ingen omfattande fossil bilindustri tidigare. Därför satsade man direkt på elbilsindustrin, med subventioner på totalt 230 miljarder dollar hittills. Kinesiska företag som BYD säljer nu flest elbilar i världen och dominerar allt mer den globala marknaden.
Redan nu producerar Kina nog med batterier för att täcka hela världens efterfrågan. En av de största batterifabrikerna som byggts i Europa just nu, till en kostnad av sju miljarder euro, är en kinesisk fabrik som finns i Ungern.
De europeiska bilföretagen har föredragit att fortsätta med att göra enkla vinster på förbränningsmotorer. Och nu kan de omöjligt konkurrera. Andelen elbilar som registrerades i EU under 2025 var bara runt 17 procent. Enligt de storslagna reglerna som antogs 2019, skulle de snart ha fått böta nästan 15 miljarder euro som följd. När de europeiska politikerna nu sent omsider med fasa insett detta, har de snabbt ändrat regelverket. Det där med elbilar var visst inte så viktigt i alla fall, när storföretagens profiter stod på spel.
Faktum är att EU var ledande inom de flesta “gröna” teknologier kring 2010. Men totalt har Kina genom systematiska investeringar över flera årtionden säkrat kontroll över runt 70 procent av hela leveranskedjan för de största gröna sektorerna.
Kinas andel av världens förnybara energiinstallationer har vuxit från 30 procent 2015, till över 60 procent 2023–2024. Inom solceller har de i praktiken ett monopol, med en produktionskapacitet för att kunna täcka hela världens årliga efterfrågan fram till 2035.
I Sverige har i gengäld sol- och vindkraftsindustrin sett en kraftig nedgång under de senaste åren, och vindkraften drabbades av en rekordförlust på 6,4 miljarder kronor 2024. Nu är det helt stopp på investeringarna, som inte längre är lönsamma.
För en verklig revolution
Nyckeln till Kinas framgång ligger i att den kinesiska staten har sitt ursprung i en ekonomi där kapitalismen varit avskaffad. Den har därför styrkan och förmågan att medvetet och långsiktigt rikta kapital till valda sektorer.
De kan kombinera satsningar på ett sätt som inte bara gynnar det enskilda företaget – utan den kinesiska kapitalismen i stort. Genom ett mått av planering får Kina en enorm fördel i den teknologiska kapplöpningen.
De europeiska kapitalisterna halkar efter, men är oförmögna att göra något åt saken. Den “fria marknaden” är anarkisk och följer bara profitens logik.
Det som istället sker är en grön kollaps som leder till varsel och konkurser i stil med Northvolts. De offentliga medel och de pensionspengar som sponsrat det här äventyret går upp i rök, vilket arbetarna får betala för.
En slutgiltig lösning är endast möjlig genom en demokratiskt planerad ekonomi, där arbetarna själva kontrollerar fabrikerna och leveranskedjorna. Först när vi avskaffat det här systemet, kommer vi att kunna använda den mest avancerade teknologin för att skapa en verklig grön industriell revolution över hela världen.