Lördagen den 6 december mobiliserade Nordiska motståndsrörelsen (NMR) för att återuppliva Salem-marschen – en nazistisk tradition som under åren 2000–2010 årligen samlade mellan 500 och 2 000 deltagare från hela Europa.
Sedan 2015 har denna hatmarsch legat begraven, efter en rad stora antifascistiska mobiliseringar. År 2013 samlades 16 000 i Kärrtorp för att protestera mot en fascistisk attack på en mindre antirasistisk demonstration. Kring valet 2014 samlades tusentals återkommande för att stoppa nazistiska Svenskarnas partis valmöten. Arbetare och ungdomar över hela landet visade vad de tyckte.
Nazisterna blev förödmjukade och förnedrade av hela samhället, de flydde in i sina föräldrars källare med svansen mellan benen, rädda och besvikna.
Men Tidö-regeringens islamofobi och flyktingfientlighet – som inte möts av något motstånd från arbetarrörelsen – gör att fascistiska grupper på nytt börjar hoppas på vind i seglen. Källor berättar att NMR har rensat i sitt ledarskap och på nytt försöker centralisera ledningen och bygga. Syftet med att på nytt ta upp Salem-marschen var att visa hur ”stark” deras rörelse blivit i Sverige.
Det blev magplask. NMR hade feltolkat den ökade mediala övervakningen av Aktivklubb som att nazisternas bas vuxit och ansökt om polistillstånd för att samla 2 000 pojkar i en nazistisk marsch. Istället dök ungefär 200 deltagare upp, från en sammanslagning av flera sekter: Alternativ för Sverige, Aktivklubb, Nordiska motståndsrörelsen med flera.
I Radio Nordfront ursäktade sig en NMR-aktivist med att demonstrationen bland annat krockat med… julbord!
– Demonstrationen utannonserades med kort varsel, det krockade med lite julbord och andra grejer, många människor blev sjuka, folk ställde in och så där, menade han.
Motdemonstrationen var större, runt 300 personer, men inte alls så stor som den skulle kunna vara. Allt som skulle krävas för att mångdubbla deltagandet skulle vara att en ledande vänsterpolitiker – som till exempel Nooshi Dadgostar – skulle göra ett mejlutskick till sina väljare eller en Instagram-post.
Många personer samlades spontant runt motdemonstrationen för att visa sin sympati. En kvinna som var där med sin man gick fram till vår kamrat och sa, med tårar i ögonen:
– Jag är så glad att ni unga är här för att stå upp för oss invandrare.
Arrangörerna, Kämpa Sthlm, hade tagit fram en träffsäker ramsa med samma takt och melodi som ”Åh Falastin, vi vill göra allt för dig” för att förnedra fascisterna:
”Ååååh nassesvin,
Ingen vill ha sex med dig,
Du kommer att dö helt ensam,
Ingen gillar dig!
Jalla!”
Ett annat träffsäkert slagord var ”Vem är fascisternas bästavän? Polisen och regeringen!” – och det gamla vanliga ”inga nazister på våra gator”.
Med en större mobilisering hade man återigen på allvar kunnat trycka tillbaka nazisterna ned i sina hålor, såsom exempelvis 2017 när NMR försökte samla 2 000 fascister i Göteborg. Istället dök 300 upp – och ungefär 20 000 motdemonstranter.
Salemmarschen utlöste nationellt ramaskri. Till och med Ulf Kristersson tvingades kommentera saken. Med bred mobilisering har vi alla möjligheter att mota tillbaka nazisternas våldssekter medan de fortfarande är små.
Men inget pekar just nu på att arbetarrörelsen kommer att ta ansvaret. Nyckeln är därmed organisering för de strider som kommer.