Eftersom du läser Revolution känner du förmodligen till några av regeringens attacker mot arbetarklassen: hårdare straff, tonårsutvisningar, dubblerade anslag till försvaret på välfärdens bekostnad, och så vidare. Om inte kan du konsultera den nyutkomna boken Hej då Tidö – balansräkning över en regering för ett fullständigt register.
Bokens titel syftar på att den parlamentariska kombination som utfört attackerna – en M-KD-L-regering uppbackad av SD – inte ser ut att komma tillbaka. Om högern vinner valet kommer nämligen Sverigedemokraterna att ingå i regeringen. Men valet 2026 blir knappast slutet för Tidö-projektet.
Från Tidö till Tidö 2.0
Om högern vinner valet kommer de uppenbarligen att fortsätta driva Sverige längs den kurs som de slog fast på Tidö slott i oktober 2022. Vad händer om de förlorar?
Socialdemokraterna, som leder oppositionen, säger att de vill sluta “breda överenskommelser” med Tidöavtalets partier – även om de samlar en majoritet efter valet. Det gäller energipolitik, infrastruktur, skatter, public service och kriminalpolitik.
Sedan 2022 är Socialdemokraterna dessutom helt eniga med högern om Nato-medlemskap och om stödet till Ukraina. I försvarsberedningen har de kommit överens om att lägga 5 500 kronor i sekunden på att så snabbt som möjligt bygga upp de egna Nato-styrkorna.
De kommer knappast att ha några problem att komma överens vad gäller invandringen. Där tävlar partierna snarare om vems politik som är stramast.
I kriminalpolitiken har de inte exakt samma hållning – regeringen vill sänka straffåldern till 13 år, och Socialdemokraterna bara till 14. Kanske kan de enas om att sänka den till 13,5.
Högern anklagar Socialdemokraterna för att förbereda skattehöjningar, men det skulle knappast bli resultatet av en blocköverskridande skatteuppgörelse.
På punkt efter punkt ser det likadant ut: inga väsentliga skillnader mellan blocken.
Inte i en enda avgörande fråga kan man vänta sig att sossarna river upp de beslut som fattats under den senaste mandatperioden. Frågan är om det finns något stort politiskt område där det inte i stort sett råder samsyn mellan Socialdemokraterna och högern.
Varför inte förlägga förhandlingarna efter valet till Tidö slott?
Den nya “jättebreda” högern
Socialdemokraterna sträcker också ut en arm högerut i regeringsfrågan. Shekarabi (S) säger att han helst av allt vill regera med Moderaterna.
– Jag tror det hade varit väldigt bra för Sverige.
I samma anda säger Anders Ygeman, som ska tillhöra partiets vänster, att Ebba “Israel-har-gjort-hela-världen-en-tjänst” Busch vore en utmärkt utrikesminister.
Socialdemokraternas högergir de senaste årtiondena har producerat vad högerskribenten Susanna Birgersson beskriver som den “nya jättebreda mitten”: en ny, bred konsensus i de flesta viktiga frågor. Hon konstaterar krasst vad det är Socialdemokraterna försöker förmedla:
“Trots ett rödgrönt regeringsunderlag kommer Magdalena Andersson i stort sett att regera vidare med nuvarande politik.”
Så när det svenska folket går till valurnorna för 32:a gången sedan införandet av allmän och lika rösträtt, återstår den verkliga frågan: vad röstar vi om?
De rika kommer att fortsätta bli rikare och de fattiga fattigare. Hetsen mot invandrare och förorten kommer att fortsätta. Sverige kommer att fortsätta stötta USA:s imperialistiska krig.
För en verklig opposition
Vänsterpartiet lovar något annat. Hela deras valkampanj handlar om att dra Magdalena Andersson åt vänster. Villkoret för detta är att Vänsterpartiet ingår i regeringen. Utan Vänsterpartiet väntar ytterligare fyra år av nedskärningar, men med Vänsterpartiet kommer fyra år av “progressiv politik” och en “verklig kursändring”, påstår de.
Det är höjden av önsketänkande. Om de vinner kommer Socialdemokraterna fortsätta driva högerpolitik, med eller utan Vänsterpartiet.
Snarare är det Vänsterpartiet som dragits långt åt höger. De är tysta om att både Socialdemokraternas och högerns politik gynnar miljardärerna. Istället för ett socialistiskt program tonar de ner sina egna krav till vad de hoppas att sossarna och Centerpartiet kan acceptera.
Ett socialistiskt parti värt namnet skulle ta strid mot den högerkoalition som Socialdemokraterna försöker forma – inte göra allt för att ingå i den. Ändå är detta Vänsterpartiets enda “röda linje”.
En sak är säker: Oavsett om det är Kristersson eller Andersson som bildar nästa regering så kommer högerpolitiken och försämringarna fortsätta.
Det visar vad demokrati innebär under kapitalismen. Vi tillåts rösta fram nya regeringar, med olika politiker och partier, i röda eller blå block. Men den förda politiken förblir, med mindre nyanser, i grunden densamma.
Det måste inte vara så. Vi kan förändra samhället i grunden. Hjälp oss att bygga en verklig opposition – mot hela systemet.