Kirk var en reaktionär som vigde sitt liv åt att sprida rasism och hat mot minoriteter. Vi kommer inte sörja honom. Men hans död används nu av Trumps allt mer splittrade “Make America Great Again”-rörelse för att återigen samla sig.
“Om det är tillräckligt med att beväpna sig själv med en pistol för att uppnå sina mål, varför då anstränga sig med klasskampen? Om en fingerborg med krut och en liten blyklump är tillräckligt för att skjuta fienden i nacken, varför måste man organisera sig?”
Leo Trotskij, Varför marxister motsätter sig individuell terrorism
Charlie Kirk var något av en rockstjärna inom den amerikanska högern. Han var särskilt inflytelserik bland ungdomar, och hyllades av Trump för att ha bidragit till att vinna valet. Hans organisation, Turning Point USA, finns på 3500 gymnasier och universitet, och mötet på Utah Valley University var det första i en planerad turné över landet. Tusentals studenter var där för att lyssna när han sköts på scenen.
Skottet kom mitt i ett debattsegment där Kirk precis fått en fråga om masskjutningar. Han menade att masskjutningar är en del av ett “spirituellt krig” som transpersoner för mot kristendomen. Den här idén har fått spridning i den amerikanska högern efter en skolskjutning på en katolsk skola i Minneapolis förra månaden.
– Vet du hur många amerikanska transpersoner som genomfört masskjutningar de senaste tio åren?, frågades han.
Publiken applåderade när han svarade undvikande.
– För många.
Samma person ställde nästa fråga.
– Vet du hur många masskjutningar som inträffat i Amerika de senaste tio åren?
Innan han träffades av kulan, undvek Kirk igen frågan genom en motfråga.
– Inklusive eller exklusive gängvåld?
Detta är typiskt för Kirk, som pratat i timmar på sin dagliga podcast om “könsideologi” och “svartas våld”. I sitt sista avsnitt, dagen innan mordet, ägnades ett helt segment “svartas våld mot vita”, där han påstod att George Floyd dog av en överdos [och inte polisens knä i halsen] och att “inte tillräckligt många av dem [svarta män] arresteras.”
Steve Bannon, en annan av MAGA-ideologerna, var mitt uppe i en livesändning av sin egen podcast, “The War Room”, när han fick nyheten. Han blev omedelbart stridslysten.
– Vi måste stålsätta oss. Charlie Kirk var ett krigsoffer. Vi är i krig i det här landet, proklamerade han.
Hans gäst, Jack Posobiec, som brukar referera till vänstern som “omänniskor,” gjorde en jämförelse med Luigi Mangione, misstänkt för mordet på UnitedHealth:s VD Brian Thompson förra året.
– Ni får antingen MAGA eller Mangione. Och nu slår Mangione:arna ut MAGAs… Detta är vad ni gjort med vårt land. Och vad som kommer härnäst är ert fel också.
Ett samlingsrop för MAGA
Samma kväll som skjutningen ägt rum, innan myndigheterna hittat någon misstänkt eller något motiv, släppte Trump en video där han skyllde på “politiskt våld från den radikala vänstern.” Han kopplade mordet på Kirk med sitt eget mordförsök i Butler, Pennsylvania förra året, samt mordet på Brian Thompson.
Han avslutade med ett löfte: att hitta “varenda en som bidrog till det här illdådet och annat politiskt våld, inklusive de organisationer som bekostar och stödjer det.”
Andra fortsatte i samma anda. Jesse Watters, nyhetsankare på Fox News, sa:
”Det är på gång. Du har transskyttar, du har upplopp i L.A. De är i krig med oss, oavsett om vi vill acceptera det eller inte, de är i krig med oss. Och vad ska vi göra åt det? Hur mycket politiskt våld ska vi tolerera? … Vi är sjuka, vi är ledsna, vi är arga, och vi är beslutsamma, och vi kommer att hämnas Charlies död på det sätt som Charlie skulle vilja att det hämnades.”
Högerförfattaren Matt Forney skrev på X:
“Det är dags slå ner hårt på vänstern. Alla politiker från Demokraterna måste arresteras och partiet måste förbjudas.”
Elon Musk skrev: “Vänstern är mördarpartiet”. Andrew Tate nöjde sig med ett ord:
“Inbördeskrig”
Det är redan tydligt vad som blir den omedelbara effekten av mordet på Kirk. Den amerikanska högern har enats kring sin ilska och känslan av att vara under attack. Detta är kärnan i de idéer som Turning Point USA har spridit på skolor i åratal: De konservativa är rebeller som står upp mot makten, och “vänstern” — liberaler, media, det politiska etablissemanget, till och med miljardärerna — kommer allt de kan för att hindra dem. För Trumps bas är detta en bekräftelse på det perspektivet.
Efter mordförsöket på Trump i Butler förra året förklarade våra kamrater i Revolutionary Communists of America vad konsekvenserna hade varit om det lyckats:
”Det är inte svårt att föreställa sig vad reaktionen från Trumps bas skulle ha varit om skyttens kula hade träffat sitt mål. Det skulle troligen ha utlösts en social explosion av upplopp och våldsamma härjningar mot alla som uppfattades som ’den andra sidan’.
Kommunister är naturligtvis motståndare till Donald Trump. Men det är tydligt att alla utfall från ett mordförsök på honom leder till en rakt igenom reaktionär utveckling – som inte gör något för att klargöra den klassuppdelning som löper genom samhället, inklusive genom trumpismens eget läger.
Majoriteten av Trumps bas består av arbetare som tillfälligt har blivit lurade att tro på hans demagogi. Vår uppgift är att skärpa klasslinjen i samhället och sätta hela arbetarklassens intressen i centrum, och visa arbetarna att deras gemensamma fiende är den kapitalistiska klassen, inte en annan del av arbetarklassen. På denna grund skulle Trumps stöd kunna splittras längs klasslinjer.”
Precis som händelserna i Butler gav Trump momentum i valrörelsen kommer Kirks martyrskap att användas cyniskt för att ena högern. Trump kan också komma att använda det som en ursäkt för att trappa upp repressionen mot sina politiska fiender.
Men hans bas är inte ett homogent block som marscherar rakt mot ett fascistiskt maktövertagande. Den är en instabil allians mellan delar av borgarklassen och arbetarklassen, och den kommer att falla sönder under trycket från den kapitalistiska krisen. Kulturkrigsdemagogi kan hålla ihop koalitionen under en period, men kan inte övervinna hammarslagen från ett system i kris.
Vart är MAGA påväg?
Sedan valet så har allt tydligare sprickor längs klasslinjer uppstått inom Trumps koalition, särskilt bland ungdomen. En undersökning av CBS visade att andelen som tycker att Trump gör ett bra jobb minskat från 55 procent till 28 procent, medan andelen missnöjda ökat från 45 procent till 72 procent.
MAGA slits sönder av interna debatter. Trumps tullar leder ingenstans. Kriget i Ukraina, som han skulle avsluta på 24 timmar, fortsätter och går allt sämre för Nato. Slakten i Gaza är värre än någonsin. Hans vägran att släppa Epsteinfilerna har enormt symboliskt värde för hans väljare, som börjar undra om han inte också är en del av det ruttna etablissemanget.
Det största hotet är ekonomin, med en ökande inflation och statsskuld, och den högsta arbetslösheten på fyra år. Miljoner arbetare röstade på Trump för att han skulle få tillbaka jobben, och allt fler inser att de blivit lurade.
Mordet på Kirk har tillfälligt stannat av processen av politisk klassdifferentiering, och väckt nytt liv i kulturkriget. Just därför är mordet ett steg tillbaka, inte ett steg framåt, för klasskampen.
På sociala medier är det vissa som har skämtat om eller till och med hyllat mordet. Amrit Kaur, ledaren för norska Rødts ungdomsförbund, tvingades avgå efter att ha lagt upp ett filmklipp där hon sarkastiskt säger att det är “så trist” att Kirk är död.
I Sverige har detta fått Ebba Busch – alltid mån om att synas och höras – att förfasa sig på X.
“Människor firar. Firar att en ung familjefar med två små barn är skjuten och död. Jag har knappt ord för att kommentera detta.”
Detta är höjden av hyckleri. Samma Busch har gjort sig till den kanske främsta försvararen i Sverige för Israels folkmord på den palestinska befolkningen. Men familjefäder och barn i Gaza kanske inte räknas på samma sätt?
Vi sörjer inte Charlie Kirk. Men vi måste också vara tydliga med vilka metoder som fungerar.
Marxister har kämpat mot individuell terrorism i över hundra år. För oss handlar inte frågan om några abstrakta moraliska principer, människolivets absoluta värde och så vidare.
Problemet är att det kapitalistiska systemet inte kan störtas genom att göra sig av med den ena eller andra politikern, oavsett hur reaktionär den är, eftersom den alltid kommer att ersättas av en ny. Ingenting förändras i grunden, annat än att staten nu har en tacksam ursäkt för att öka repressionen.
Det enda som fungerar är att organisera massorna, så att de i gemensam kamp kan förstå sina grundläggande intressen och sin styrka. Det som behövs är inte i första hand vapen, utan politisk övertygelse.
MAGA-rörelsen kan bara besegras genom att bygga ett klassbaserat alternativ som kan knyta an till och vinna över den hälsosamma klassilska som Trump cyniskt kunnat manipulera. Det krävs en organiserad kraft med en kämpande program för bra jobb, högre löner, bostäder, sjukvård, utbildning, och en oberoende klassposition gentemot härskarklassens båda partier. Marxisters metod är inte att mörda eller tysta våra fiender, utan avslöja dem politiskt inför arbetarklassen.
Den härskande klassen bär skulden för våldet
Alla amerikanska politiker gick omedelbart ut med någon variant av att “politiskt våld har ingen plats i vårt land.” Men vem som helst kan se att politiskt våld bara blir allt vanligare. Sedan förra sommaren har vi till exempel sett två mordförsök på Trump, två skjutna demokratiska politiker i Minnesota, och en bombning av Pennsylvanias guvernörs hem.
“Våld mot politiker brukade vara något som hände i instabila demokratier långt borta,” skrev Reid Epstein i The New York Times. “Nu är det vardag i Amerika, liksom skolskjutningarna som en gång chockade nationen.”
Samtidigt som Charlie Kirk mördades, skedde en skolskjutning i Colorado där en person dog och ytterligare två skadades. Detta är symptom på ett samhälle i kris, fullt av människor utan hopp eller tro på att de kan åstadkomma förändring genom “normala kanaler”.
Den amerikanska kapitalismen har en lång historia av våld. Om politiskt våld har blivit en normal del av den amerikanska tillvaron, så är det den härskande klassens fel.
Inget system är så våldsamt som kapitalismen, och ingen härskande klass har så mycket blod på sina händer som den amerikanska – som direkt eller indirekt har dödat tiotals miljoner människor världen över och som direkt stödjer folkmordet på Gazas befolkning i detta nu.
Arbetarklassen är den enda kraften i historien som vill och kan göra slut på det här systemet, med allt dess tillhörande våld. Men för att den ska enas så måste det splittrande kulturkriget ersättas med ett tydligt program för klasskamp.