I juni gästades fackliga Katalys podd av Jakob Wallenberg, överhuvud för Sveriges mäktigaste finansfamilj, ordförande i Investor och för Svenskt Näringsliv. I podden lade han fram sina önskemål. Veckorna därpå började regeringen leverera dem, en efter en.
Först ut: vägarna. Sverige har underinvesterat i infrastrukturen i decennier, och varje ny plan räcker bara till 60 procent av behovet. Staten, heter det, har inte råd.
Svenskt Näringsliv, med Wallenberg som ordförande, kräver i en rapport att bilisten ska betala. Samma sak upprepar Wallenberg i intervjun. I dag bekostas vägarna via skatten. I Europa betalar man i stället vid en betalstation, och så borde det vara här, menar han. Privat kapital kan komma in, ”då kan du sälja en motorväg”, men statligt ägande går också bra, ”bara de börjar ta betalt”.
Några veckor senare levererade infrastrukturminister Andreas Carlson (KD). Trafikverket ska förbereda offentlig-privat samverkan, OPS, och en utredning ska bana väg för ett statligt bolag som bygger och driver vägar. ”Kalla det gärna ett systemskifte”, sa han, och öppnade för att bilisten själv ska få betala vid vägen.
Avgiftsbelagda vägar är i dag sällsynta i Sverige. I Norge väntas en ny E18-sträcka kosta runt 56 kronor att passera.
Sedan forskningen. Där ville Wallenberg att staten skulle satsa mer. Naturligtvis inte på psykologi, hälsa, kultur eller annat som inte går att tjäna pengar på – det handlade om forskning som kan gynna företagens vinster.
Några veckor efter podden lovade finansminister Elisabeth Svantesson (M) ett nytt skatteavdrag för företagens forskning på sju till åtta miljarder om året, utan tak och skräddarsytt för de största. Allmänheten tar notan medan vinsterna blir privata. ”Det är inte subventioner”, försäkrar Svantesson. Det är i vart fall bra likt.
I podden berättar Wallenberg om hur han ägnar sig åt att ”tala med individuella partiledare” och ”få politiken att lyssna”. Den möjligheten har verkligen inte vilken Svensson som helst. Men Wallenberg representerar den klass som har makten i vårt samhälle: borgarklassen.
Kapitalet önskar – och Kristerssons regering levererar.