Allt fler pensionärer behöver idag leva på mindre än hälften av sin lön efter arbetslivet. För många räcker inte pensionen till trots att de har arbetat hela sina vuxna liv.
– De som bär upp Sverige ska kunna ta sig igenom ett långt arbetsliv och sedan få en bra pension att leva på, det handlar om respekt och rättvisa, sa Magdalena Andersson i juni.
Hon glömde att nämna att det var hennes parti, tillsammans med de fyra borgerliga riksdagspartierna, som skapade fattigdomen bland Sveriges pensionärer.
År 1994, mitt under 1990-talskrisen, ändrade de pensionssystemet i grunden. Man övergick från en allmän pension som byggde på de 15 bästa åren av minst 30 inkomstår (kallad ATP), till det nuvarande systemet där hela livsinkomsten räknas in.
Via fonder (bland annat AP-fonderna) omvandlades en växande del av pensionskapitalet till kapital på finansmarknaden, tillgängligt för storföretag och andra kapitaljägare. För att amortera statsskulden beslöt man år 1998 att tömma ut omkring en tredjedel av AP-fondernas buffert till statsbudgeten över tre år, totalt 258 miljarder kronor i 1999 års värde. Detta gav goda möjligheter att senare fortsätta sänka skatterna för de rika, på pensionärernas bekostnad.
Sedan 1999 har den allmänna pensionen gradvis sjunkit från 60 procent till i genomsnitt 43 procent av slutlönen.
Kvinnor drabbas hårdare, eftersom de i högre utsträckning jobbat deltid på grund av barn. Samma sak gäller utlandsfödda som inte hunnit jobba tillräckligt länge i Sverige och arbetare som, på grund av fysiskt tunga arbetsuppgifter, tvingats till tidigare pension.
– Jag tänker att jag kanske klarar mig utan medicinen. Jag klarar mig ekonomiskt tack vare att jag redan från barndomen lärt mig att leva med små marginaler och att hushålla med resurserna, säger Doris, 80 år, till Allas.
Många kan inte gå i pension när de skulle behöva. Andra behöver låna pengar av familjen. Vissa kan vi se samla pantburkar på stan för att få pengarna att räcka.
Samtidigt spekuleras det med pensionspengarna på börsen. Parallellt med det nya pensionssystemet tillkom den så kallade premiepensionen, där 2,5 procent av den pensionsgrundande inkomsten avsätts till fonder som enkelt kan ätas upp vid en kris.
Dessutom blir pengarna ett enkelt byte för hajar som pensionsbolaget Allra, som lurade cirka 130 000 svenska pensionssparare på hundratals miljoner kronor via dolda och överdrivna avgifter, komplexa fondaffärer och otillåtna interna transaktioner. Men även i de fall där det går rätt och lagligt till så tjänar pensionsbolagen miljardbelopp årligen på pensionsspararnas bekostnad.
Pensionsgruppen
Det var den moderatledda regeringen med dåvarande statsminister Carl Bildt i spetsen som drev det nya systemet inom den så kallade pensionsgruppen. Denna grupp som då bestod av Moderaterna, Socialdemokraterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet (nu Liberalerna) är en sluten arbetsgrupp som fattar beslut om alla delar av pensionssystemet. Detta inkluderar inte bara hur mycket pengar pensionärerna ska få ut, utan även pensionsåldern.
Gruppens möten har sedan starten skett i stängda rum och utan offentliga protokoll, samtidigt som alla beslut ska fattas med konsensus. Sedan Sverigedemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet släpptes in i gruppen, måste alltså alla åtta riksdagspartier vara eniga. Tanken är att ställa pensionsfrågan utanför den politiska debatten, utan insyn för väljarna. Ingen ska kunna slåss för pensionärerna.
Så sent som 2021 kritiserade Vänsterpartiet fortfarande pensionsgruppen och menade att det inte går att ha en debatt när frågorna görs upp bakom lyckta dörrar. Men 2023 valde Vänsterpartiet att gå med i gruppen och motiverade detta med att det är svårt att höja pensionerna om man står utanför. Men eftersom en sådan höjning skulle behöva accepteras av högerpartierna, är den omöjlig att genomföra genom pensionsgruppen.
Sanningen är att Vänsterpartiet, genom sitt inträde i gruppen, har gett upp möjligheten att ta strid för pensionärerna.
Det är något riktigt sjukt i ett system där en människa kan jobba hela sitt liv, bidra till samhället och under tiden slita ut sin kropp och själ, för att sedan på ålderns höst inte ha råd med det mest basala. Ansvaret för detta ligger på alla partier i riksdagen och på det system som de försvarar.