De sätter sina barn i en skola för att misshandlas, trakasseras och brytas ned. De vänjer barnen vid att lyda och begå fruktansvärda grymheter. Tillförlitlighetens prövosten är om man håller tyst. I “Arvtagarna”, SVT:s dokumentärserie om internatskolan Lundsberg, får vi en explosiv inblick i hur den härskande klassen formar sina efterträdare.
En plats på dessa skolor är inte för vanliga dödliga. För att ha sitt barn på Lundsberg måste föräldrarna kunna betala nätta 367 000 kronor per läsår. Det är mer än en genomsnittlig svensk får ut på ett helt år efter skatt.
Föräldrarna vet vad de betalar för. Många tillbringade själva skoltiden på samma skola, andra på någon motsvarande. De har fötts till rikedom och makt, gärna även med någon adelstitel: von Koenigsegg, Silfversparre, Printzsköld, Natt och Dag (en “uradlig” ätt, känd sedan 1280), och så vidare.
Bland skolans kunder finner vi också namnen på Sveriges finansiella elit: Wallenberg, Bonnier (som kontrollerar halva tidningsmarknaden), Stenbeck, Douglas, Söderström, Ax:son Johnson med flera.
Med prins Carl-Philip som sin senaste representant, finner vi även släkten Bernadotte i skolans annaler.
Kamratfostran
De berättelser som då och då har läckt ut från skolan är fasansfulla.
År 2012 berättar elever om grov misshandel i sovsalarna under nätterna, om gruppvåldtäkter, hur yngre elever kallas “slavar” och “tarmar”, i en hierarki där de äldre har absolut makt över de yngre. Elever har tvingats att köra in kvastskaft i ändtarmen på varandra medan äldre elever tittat på. Under nollningsritualerna 2013 framkommer det att elever blivit fasthållna och brända med strykjärn.
Ingen vuxen ingriper eller polisanmäler. Detta har pågått i årtionden. Skolledningen och styrelsen känner till systemet: den så kallade kamratfostran, även kallat pennalism. Det går ut på att äldre elever disciplinerar yngre genom trakasserier och våld.
Skolinspektionen stänger skolan 2013 och styrelsen avgår. Men förvaltningsdomstolen upphäver beslutet och en ny skolledning lovar att “vidta åtgärder”.
Nu avslöjas samma sak igen.
“Din familj är judar och borde bränts i Hitlers ugnar”
Gunilla von Platen är en affärskvinna god för hundratals miljoner kronor, känd från bland annat SVT:s Draknästet.
Men hon kommer från Turkiet och är uppvuxen i en Göteborgsförort. Hennes son, som går på skolan, är inte blond. Han börjar snabbt kallas blatte, terrorist, neger och så vidare.
I ett Tiktok-klipp sjunger en röst ”Du ska ut från Sverige, din bruna blatte, hem till Pakistan” till en bild på honom.
I ett annat klipp ligger han på golvet, medan rösten sjunger “Ditt hår är svart och huden mörk, inte blond och ljus som alla andra. Du är en hårig liten turk, jag är arisk”.
Vid ett tillfälle kastas han in naken i en dusch och får kokhett och iskallt vatten kastat över sig.
Ett stängt Instagramkonto visar den brutalitet som präglar alla elevers liv på skolan. Så kallade tarmar (förstaårselever) jagas av äldre elever och stoppas i säckar. Tarmar tvingas brottas och slå ned varandra. Äldre elever kissar på allt tänkbart. Alla betänkliga varianter på att väcka och misshandla folk mitt i natten läggs upp som videoklipp.
En nollningsritual kallas gaskammaren, där nya knuffas in i en städskrubb.
– Man var halvt naken, man såg ingenting. Sen sprayar de på, från toppen av dörren, deodorant, berättar en elev.
– Jag tror nästan alla hade panik där inne i rummet. Det var en kille som började spy och när de andra såg det så tvingade de honom att göra om det. Han var tvungen att göra det tills han inte spydde längre.
En “rap battle” förra året utlöser en händelsekedja. Den så kallade husmodern – som ihop med husfadern ansvarar för internatet – trycker på elevernas begäran upp redigerade bilder på Gunilla von Platen, som delas ut till alla deltagare. När det drar igång kommer grova rasistiska kränkningar mot sonen: “Din familj är judar och borde bränts i Hitlers ugnar” med mera – allt medan husfadern lyssnar, utan att ingripa.
Tillsammans med några andra killar försöker han hämnas, helt i enlighet med skolans metoder: våldsamt. Men de polisanmäls för sin hämnd. Först nu får makarna von Platen reda på vad deras son utsatts för i åratal. De inleder en strid mot missförhållandena.
De verkligt skyldiga går fria
Rättegången är en parodi på rättvisa. Alla elever – både målsäganden och tilltalade – vittnar om det brutala våld som präglar miljön på skolan. De är alla offer för det. Denna hämndaktion är inget ovanligt. Eleverna konstaterar även att lärare, husmor, husfar med flera känner till det.
De vuxna låtsas som att det regnar. Av utsagorna att döma skulle man kunna tro att de både är döva, blinda och direkt korkade.
Fyra elever döms. Men de som verkligen är skyldiga går fria: husföräldrarna, internatchefen, verksamhetschefen, rektorn, styrelsen med flera.
I förundersökningen har rektorn gjort ett intressant uttalande, som han inte förstod skulle bli offentlig handling.
”Det är ju nån slags sekt. Det är otroligt viktigt att få bort den här smutsen. Och jag måste göra det smart, för det finns ju familjer som betalar mycket, som har gått här tidigare och som är liksom, det är ju nån slags sekt.”
Med andra ord är han väl medveten om vad som händer. Bakom pennalismen står rika familjer, organiserade i “Föreningen Gamla Lundsbergare”, som dominerar skolans styrelse och utövar en enorm informell makt.
Vissa anställda på skolan har genom åren försökt förändra kulturen. När det blivit omöjligt, har enstaka vänt sig till skolinspektionen och medierna – och bestraffats med en storm av hat, hot och även dödshot från samhällets mäktigaste. En före detta husmor berättar om känslan när hon skulle kritisera skolan i ett debattprogram på SVT:
– Det var som att gå upp på sin egen avrättning.
Gunilla von Platen utsätts snabbt för samma sak. Hon isoleras och hotas. Många föräldrar är själva uppvuxna på elitinternat och försvarar systemet till varje pris. Andra tystas i rädsla. von Platens vänner i näringslivstoppen börjar vända sig mot henne.
“Helvetet på jorden”
Läsare av Jan Guillous briljanta skildring Ondskan (1981) lär känna igen sig. Då handlade det om våldet, förnedringen och pennalismen på ett annat internat för rika: Solbacka läroverk.
Systemet utvecklades ursprungligen i Storbritannien under 1800-talet för att skapa kolonialadministratörer åt det brittiska imperiet. De behövde tränas att disciplinerat lyda order och kuva folk, oavsett vilka bestialiska handlingar det gällde: massakrer, koncentrationsläger (utvecklades av britterna under boerkrigen), slavhandel och så vidare.
Solbacka har idag stängt, men systemet finns även på Lundsberg och elitens andra två internatskolor. Sigtunaskolan – kung Carl XVI Gustafs gamla skola – omtalas av före detta elever som “helvetet på jorden”, återigen med samma “kamratuppfostran”: att äldre barn systematiskt misshandlar och begår övergrepp mot yngre.
En berättelse handlar om hur äldre elever håller fast yngre och rakar av deras könshår. En annan om hur en flicka tvingas suga av en snögubbe medan killarna tittar på. I ett annat fall kastar äldre elever ostbollar mot en yngre, som måste fånga dem med munnen. Om han missar bestraffas han med slag eller sparkar.
Från Grennaskolan kommer liknande vittnesmål. En elev piskas med livrem efter att han “skrattat för högt” i matsalen.
Att detta kunnat fortgå, från 1800-talet till idag, säger mycket.
Att fostra sina arvtagare
Man borde inte bli förvånad när man läser Lundsbergföräldrarnas reaktioner. Men ändå. Normala människor skulle förfärade rusa dit för att ta sina barn därifrån.
Istället försvarar författaren Camilla Läckberg skolan med att “pojkarna är fina mot varandra”. Samma berättelse hörs från hennes före detta make, Liberalernas rättspolitiske (!) talesperson Martin Melin.
Mediepersonligheten Bathina Philipson – fram till 2022 gift med Anders “Aje” Philipson, känd för skandalfester med kungen dit det levererats “kaffeflickor” – kallar i ett ilsket inlägg påståendena om rasism för “bullshit”.
De har fått stöd från exempelvis Andrea Brodin, rik på fastigheter och en av kronprinsessan Victorias äldsta vänner. Längre upp i samhällspyramiden tycks dock de flesta vara PR-medvetna nog att för närvarande undvika synlighet i relation till skolan.
Försvaret handlar inte om okunskap. Det är före detta elever på skolan – idag ofta föräldrar – som sett till att systemet bevarats. Det vanligt folk tar del av som ofattbara hemskheter och skandaler, är precis den skola de vill att deras barn ska gå i. Dessa internatskolor finns för att det finns en marknad för dem.
Kapitalismens makthavare behöver en plats där de kan odla sina nätverk, där de kan lära sig särskilda manér som ett otränat öga inte kan upptäcka. Deras barn behöver tränas att begå de mest grymma handlingar man kan tänka sig.
– När man kommer ut i det vanliga samhället känner man sig inte som alla andra, förklarar en elev.
Det är meningen. Som ledare för storföretag måste man vara beredd att förstöra hundratals och tusentals människors liv för att höja vinstmarginalerna. Man måste vara beredd att förstöra natur och klimat, ibland hela nationer. För att klara sig i konkurrensen måste man sätta kapitalets tillväxt främst. Man måste avhumaniseras.
Borgarklassen har en annan moral än vi andra, vilket inte minst synliggjorts genom Epstein-avslöjandena. Ett vittomfattande nätverk av mäktiga människor över hela världen har skyddat varandra, ägnat sig åt pedofili och trafficking, mördat och tystat ned. Och på Lundsberg ser vi hur de fostrar sina arvtagare till att bli likadana.
Pennalismen får fortsätta
Efter att skolan stängts 2013 och sedan åter öppnats tillsattes en extern utredning. Bland annat myntade den begreppet “Lundsberg classic” för metoden att lova lite meningslöst strunt, lägga locket på, låta stormen bedarra och sedan fortsätta som tidigare.
I detta har de denna gång fått god hjälp av diverse proffstyckare. DN:s Johan Croneman, SVT:s före detta vd Eva Hamilton med flera klagar över att “dokumentären låter förövare bli offer”, att den inte visar offrens perspektiv och så vidare.
Man undrar om de sett samma dokumentär. Hela poängen är att alla dessa barn är offer för institutionaliserat våld och drivs till hemska handlingar. Många lär ha gjort vidriga saker. De är också offer. Det är poängen.
Croneman och co. mottar samtidigt själva avslöjandena med en gäspning: Visste vi inte detta redan?
Det kanske ni gjorde. Men det förstärker bara poängen. Varför gör ni ingenting något åt det? Varför är det inte er journalistik som avslöjar missförhållandena? Och varför angriper ni den som gör det? Denna typ av pseudointellektualism maskerar bara passiv acceptans.
Om ens bråkdelen av det som avslöjats om elitens skolor hade framkommit om en kommunal skola, skulle den stängts för länge sedan. Politikerna skulle ha börjat orera om hur lärarna förlorat kontrollen över barnen, utforma nya repressiva lagar och kräva hårdare tag. Men när det gäller de rikas barn finns arméer av välbetalda advokater och kopplingar rakt in i staten.
Skolinspektionen har meddelat att de inte återupptar granskningen av Lundsberg. Ulf Kristersson gömmer sig bakom sin statsministerroll. Pennalismen får fortgå, år efter år, och alla vet det.
Det är ingen slump att det är en person som Gunilla von Platen, en outsider inom borgarklassen som själv inte stöpts i dessa institutioner, som träder fram. Vi tackar henne och SVT:s dokumentärfilmare för att de avslöjat verkligheten.
Om Lundsberg och de andra elitskolorna stängs vore det naturligtvis en välgärning för många barn. Men det skulle inte avskaffa den härskande klass som formar sina barn med den brutalitet som klasspositionen kräver. För det krävs revolution.
När Calle blev man
När diskussionen om Sigtunaskolan tog fart 2013, publicerade Per Axbom en hjärtskärande dikt som han skrivit under sin tid som elev där.
När Calle var pojk så lämnades han
på ett internat för pojkar där han skulle bli man,
och första natten under okänd filt
huttrade Calle i skälvaskakan
och när tomma väggar blängde vilt
föll en tår ner på vita lakan.
Calle fick invigas i pojkarnas hus
med ett litet, oskyldigt pojkstrecksbus.
Med endast en blöja på kroppen så blek
fick han springa iväg i kvällssolens sken
och på cyklar bredvid, de svor och de skrek,
och de sköt med ärtor på hans onda ben.
Calle tvingade bak all gråt
när skräcken kom och blöjan rann våt.
Han fortsatte springa när han fick håll
och när blöjan skavde små blödande sår.
När ärtorna brände som sveddande skåll
sprang Calle trött men utan en tår.
När Calle föll knockad i kippande flämt
och de äldre var nöjda med husets skämt
fylldes en hink som en dopfuntsdusch
och man befallde blöjan släppas loss
och naken och halvdöd i kylans rusch
fick Calle höra “Grattis! Du är en av oss.”
När Calle var pojk så lämnades han
på ett internat för pojkar där han till slut blev man.
Campus Manilla: en “vanlig” skola för överklassen
För rika människor som inte vill utsätta sina barn för pennalism finns det även elitskolor som inte tillämpar pennalism (vad vi vet, i alla fall). Här kan nämnas Campus Manilla, som huserar kronprinsessan Victorias och prins Daniels barn, arvtagarna till Lundbergssfären, paret Schulmans barn, med flera.
Tekniskt sett ska antagningen ske via ett vanligt kösystem (grundskolan) och betyg (gymnasieskolan), men det finns alltid kryphål. Skolan använde exempelvis en särskild kvot för nyanlända flyktingar för att kunna ta emot barn till svenska mångmiljonärer.
Berättelserna från skolan låter som hämtade ur en dålig film. Elever ser ned på de som inte klär sig i rätt dyra kläder. Protester från Prins Daniel mot att prinsessan Estelles klass ska blandas, leder till rektorns avgång. Mobbning och utfrysning. Fusk med betygen. “Sosse” används som skällsord.
Även utan pennalism, tycks den härskande klassen med andra ord kunna forma sina barn till passande arvtagare.