EU har de senaste åren pumpat in hundratals miljoner euro i Marocko för att stoppa migranter innan de når Europa. Det är den ena änden av en cynisk kedja: imperialismens krig, plundring och fattigdom driver människor på flykt – sedan betalar EU Mohammed VI:s diktatur för att hålla dem borta.
Den 30–31 juli visades hur bräckligt systemet är. När de marockanska säkerhetsstyrkorna slutade stoppa människor tog sig över 70 000 in i den spanska enklaven Ceuta på två dygn. Många simmade. Minst 141 människor dog.
Högern grep omedelbart chansen. PP och Vox talade om ”invasion” och gjorde Ceuta till ett vapen mot den socialdemokratiska Sánchezregeringen. Den 2 september fylldes gatorna i Spanien med hundratusentals demonstranter. I Madrid och Barcelona hördes slagord som ”Spanien är kristet, inte muslimskt”.
Högerns hets har följts av en våg av högerextremt våld. Migranters tält och skjul bränns. Mattransporter blockeras och människor attackeras. På sociala medier registrerade OBERAXE över 100 000 rasistiska och främlingsfientliga inlägg i augusti – 76 procent fler än i juli.
Men det fanns också en annan reaktion. I några av Ceutas fattigaste arbetarkvarter samlade människor in mat, kläder och filtar. I Los Rosales gjorde Sabah Hamed sitt hem till en hjälpcentral som gav hundratals migranter mat, vatten och duschar varje dag. I El Príncipe organiserade grannar stöd åt ensamkommande barn och tog i vissa fall in människor i sina egna hem. ”Vi är ett fattigt område – men vi är solidariska”, förklarade en invånare.
Denna klassolidaritet är en viktig del av kampen mot den höger som angriper löner, bostäder och välfärd – för att sedan försöka få fattiga att skylla på andra fattiga.
Sánchez har i stället anpassat sig. Regeringen skickade militär och hundratals extra poliser, byggde en ny barriär i vattnet och återförde omkring 63 000 människor på 72 timmar – i nära samarbete med samma marockanska regim som utlöst krisen.
Därmed har han gett högern rätt. Det kommer bara att stärka den.
Mot rasismen behövs för det första masskamp: för bostäder, jobb och välfärd och mot högerns angrepp. Inga murar kan få migrationens orsaker att försvinna. Vi måste därför angripa problemet i roten: kapitalismen och imperialismen som producerar krig, fattigdom och desperation.