Pakistan: Ehsan Ali och ledare för AAC återigen arresterade anklagade för terrorism

Kamrat Ehsan Ali, ordförande för Awami Action Committee (AAC) i Gilgit-Baltistan och central ledare för Revolutionära kommunistiska partiet (RKP) i Pakistan, arresterades natten till den 10 mars i sitt hem i Gilgit, under en polisrazzia. Därefter har flera andra AAC-ledares hem genomsökts och ytterligare fyra personer har hittills arresterats, däribland Nusrat Hussain, Mehboob Wali, Nafees Advocate och Mehar Ali.

De har anklagats för att ha organiserat ett möte för AAC:s ledning under en iftar-middag för att diskutera AAC:s arbete och planera kommande demonstrationer mot plundringen av Gilgit-Baltistans naturresurser. Kamraterna Asghar Shah och Waheed Hassan från RKP är också åtalade i polisutredningen, och razzior har genomförts för att gripa dem.

Alla dessa ledare är åtalade enligt antiterror-lagen, samt enligt paragraferna 153-A och 506 i den pakistanska brottsbalken, som behandlar brott som uppmuntrar till våld. Polisutredningen säger också tydligt att de planerade att organisera folk för en demonstration mot plundringen av Gilgit-Baltistans naturresurser. Kort sagt var deras brott att organisera folk för att demonstrera för sina rättigheter, och för detta har de åtalats för terrorism.

Detta visar tydligt hur demokratiska rättigheter fungerar i Pakistan och Gilgit-Baltistan, där det har blivit ett brott att organisera en helt vanlig demonstration. Faktum är att Pakistans härskande klass attackerar landets befolkning som aldrig förr och är fast besluten att tysta alla röster som försöker avslöja den härskande klassens brott. Den härskande klassen använder det pågående kriget i regionen som en ursäkt för att inskränka de få rättigheter som finns kvar.

Ehsan Ali och andra ledare för AAC arresterades även förra året, och torterades och förnedrades under många månader. De släpptes efter en stor solidaritetskampanj i Gilgit-Baltistan, Pakistan och över hela världen, ledd av kamraterna i Revolutionära kommunistiska internationalen. Detta tvingade Pakistans härskande klass att frige ledarna.

Förra året använde den härskande klassen också kriget mot Indien som ursäkt för att attackera massrörelserna i hela Pakistan. Nu har det pågående kriget i Iran och Gulfstaterna, som startades av den amerikanska imperialismen, återigen gett den härskande klassen i Pakistan en förevändning för att attackera folkets grundläggande rättigheter.

Den härskande klassen har infört den största höjningen av bränslepriserna i landets historia, där bensinpriserna höjts med 55 rupier. Denna prisökning kommer att ge pakistanska oljebolag omkring 113 miljarder rupier i extra vinster. Kostnaderna för oljeprisökningen kunde ha överförts till storföretagen genom att höja skatterna för dem, men hela bördan har överförts till vanligt folk, vilket har förstört livet för många. Parallellt med denna effekt på vanligt folks försörjning har fattigdom, arbetslöshet och misär nått nya nivåer.

I denna situation försöker den härskande klassen också krossa alla kritiska röster eller politisk aktivitet som försöker höja rösten mot orättvisorna i landet. Alla etablissemangspartier har redan kapitulerat och stöder den härskande klassen. Inget av dem representerar arbetarklassen eller framför några alternativa ståndpunkter. I denna situation framför RKP i Pakistan sin alternativa ståndpunkt och bygger upp sina krafter för att bekämpa det förtryckande och utsugande kapitalistiska system som råder i landet. RKP kämpar också mot underkastelsen under den amerikanska imperialismen, som har blivit kännetecknande för Pakistans härskande klass.

Det var därför som RKP Pakistans huvudkontor i Lahore stormades den 8 mars av en stor styrka lokala poliser. Kontoret avspärrades under hela dagen, vilket gjorde att det planerade mötet för att uppmärksamma den internationella kvinnodagen inte kunde hållas.

Mötet hölls i kontorets lokaler och därför krävdes inget tillstånd för att genomföra arrangemanget. Men myndigheterna satte med våld stopp för mötet där man skulle diskutera de problem som arbetarkvinnor i Pakistan står inför, med förevändningen att det inte fanns något tillstånd från myndigheterna.

Detta visar tydligt statens autokratiska agerande, som förnekar folket dess grundläggande demokratiska rättigheter. Detta sker samtidigt som Lahore har sin första kvinnliga chefsminister i historien. Oavsett kön förtrycker den härskande klassens representanter arbetarklassen för att försvara de rikas intressen.

RKP hade också tillkännagivit att årets internationella arbetarkvinnodag skulle tillägnas de baluchiska kvinnorna, som utsätts för ett brutalt förtryck av den pakistanska staten. Frågan om försvunna personer är inte ny i Pakistan. Politiska aktivister kidnappas av statliga myndigheter, ställs aldrig inför rätta och efter många år får vi veta att personen har dödats. Nu omfattar listan över drabbade även kvinnor. Dessutom har ledarskapet för Baloch Yakjehti-kommittén, som består av unga kvinnor, hållits fängslade av myndigheterna i över ett år och har ännu inte släppts fria.

Trots denna förtryckande och reaktionära atmosfär lyckades kamraterna i RKP organisera möten på den internationella kvinnodagen i över dussintals städer över hela landet. Samtidigt fortsätter solidaritetskampanjer med arbetarrörelsen och de förtryckta grupperna i samhället att organiseras.

RKP har också offentligt fördömt den amerikanska och israeliska imperialismen, som har påtvingat Iran ett brutalt krig. Iran har rätt att försvara sig mot detta angrepp. RKP har förklarat att den enda kraft som har rätt att störta regimen i Iran är det iranska folket. RKP har alltid stöttat massrörelserna i Iran mot mullornas regim, som har krossat arbetarklassens demokratiska rättigheter, särskilt kvinnornas.

I detta krig förstår dock arbetarklassen i Iran korrekt att USA-imperialismen är det iranska folkets största fiende och att de bör kämpa mot detta imperialistiska angrepp. Vägen framåt för att besegra USA- och Israel-imperialismen, och föra ett avgörande krig, är att avskaffa kapitalismen i Iran och ta kontrollen över ekonomins viktigaste sektorer under arbetarklassens demokratiska kontroll, för att bygga en socialistisk planekonomi och en arbetarstat. Detta skulle ge ny kraft åt krigsansträngningarna och leda till en avgörande seger över imperialistmakterna.

Detta budskap finner också gensvar hos den mest medvetna delen av arbetarklassen i Pakistan, som hyser ett djupt hat mot den amerikanska imperialismen och stor sympati för folken i Iran och Palestina, som utsätts för imperialismens brutalitet. Samtidigt är Pakistans härskande klass slavar under den amerikanska imperialismen och har två gånger nominerat Trump till Nobels fredspris.

Detta slaveri avslöjades än en gång när massprotesterna i Gilgit-Baltistan mot USA:s imperialistiska krig mot Iran brutalt krossades av statliga myndigheter och mer än 14 personer dödades, framför allt i Gilgit och Skardu. Protesterna organiserades av shiitiska religiösa organisationer som har djupa band till det iranska regimen.

Awami Action Committee och RKP fördömde statens brutalitet mot dessa protester och Ehsan Ali, tillsammans med andra ledare för AAC, besökte de skadade på ett lokalt sjukhus. Ehsan Ali höjer också sin röst mot försök att uppmuntra sekteristiskt våld i Gilgit-Baltistan och arbetar för att upprätthålla en fredlig anda genom att föra samman människor från olika delar av samhället. Ironiskt nog är han dock åtalad för brott för att ha uppviglat till våld, medan de som är ansvariga för mordet på 14 demonstranter går fria.

Detta visar tydligt att den härskande klassen tjänar sina imperialistiska herrar ännu mer slaviskt och letar efter fler smulor från sina herrar i form av dollar och nya avtal under detta krig. Denna sida av den pakistanska härskande klassen har blottlagts under de senaste årtiondena, när de slaviskt följde USA-imperialismen i dess krig i Afghanistan.

Dessa krig har kostat hundratusentals människor livet och orsakat lidande för miljontals. Men generalerna, politikerna och andra medlemmar av den härskande klassen har tjänat enorma förmögenheter på dem. Återigen siktar den härskande klassen på mer rikedom och privilegier från detta krig, men attackerna mot arbetarklassen kommer att bli mycket mer brutala och grymma.

RKP är fast beslutet att bekämpa detta förtryck och kommer att fortsätta att protestera för frigivningen av våra kamrater i Gilgit-Baltistan. Vi kommer också att fortsätta att bekämpa den grundläggande orsaken till detta förtryck och denna brutalitet, nämligen det kapitalistiska systemet. Den enda vägen framåt för mänskligheten är att störta detta system genom en socialistisk revolution.

Vi uppmanar också världens arbetare att uttrycka solidaritet med vår kamp och protestera mot brutaliteten hos den pakistanska staten, som utan rättslig grund har fängslat våra kamrater och utsätter dem för hårt förtryck.

En attack mot en är en attack mot alla!

Arbetare i hela världen, förena er!

Frige Ehsan Ali!

Frige alla politiska fångar!