En rad länder i Latinamerika avbryter de medicinska biståndsprogram de har fått från Kuba, efter att USA fortsatt att utöva påtryckningar för att strypa ön. Medan USA sätter Mellanöstern i brand, fördömer de ”grymheterna” som begås av en av Kubas viktigaste exportvaror: hälso- och sjukvård.
Sedan revolutionen 1959 har Kuba skickat 600 000 läkare till 160 länder för att lindra humanitära kriser, nödsituationer och naturkatastrofer.
År 1960 skickades medicinsk hjälp till Chile efter jordbävningen i Valdivia. År 1963 skickades en brigad till Algeriet för att täcka behovet av medicinska insatser efter att franska läkare lämnat landet i samband med självständighetsrörelsens seger. Detta var den första officiella kubanska läkarbrigaden som skickades utomlands. Idag är kubanska läkarbrigader verksamma i 15 algeriska provinser, främst för att minska mödra- och spädbarnsdödligheten.
Det uppskattas att Kubas medicinska närvaro sträcker sig globalt, med mer än 24 000 läkare utplacerade i 56 länder. Detta samarbete omfattar Latinamerika (bland annat Venezuela, Nicaragua och Mexiko), olika delar av den afrikanska kontinenten (bland annat Angola, Moçambique och Algeriet) och Mellanöstern, med en märkbar närvaro i Qatar, som för närvarande befinner sig i korselden efter USA:s attack mot Iran.
Trots de utmaningar som Kuba står inför, som också lett till en försämring av hälso- och sjukvården, har ön fortfarande den högsta andelen läkare per invånare i hela Latinamerika: nio per tusen invånare. Det är tre gånger mer än i Storbritannien!
Imperialistiska påtryckningar
Utöver solidaritet och internationellt anseende är Kubas medicinska program ett av de sätt som Kuba genererar inkomster från utlandet. Exporten av professionella tjänster står för 40 procent av öns utländska inkomster. För närvarande är exporten av medicinska tjänster den största källan till utländsk valuta i Kuba, på grund av störningarna i turistsektorn. Ön får cirka fyra miljarder pund per år för sina medicinska tjänster.
Som en del av den kriminella imperialistiska blockaden har flera amerikanska regeringar tidigare saboterat detta program. Från Bush 2006 till Trump 2017 genomförde USA det så kallade Cuban Medical Professional Parole Program, enligt vilket kubanska läkare utomlands skulle få uppehållstillstånd i USA om de lämnade sina tjänster.
Marco Rubio har påstått att det kubanska medicinska programmet innebär ”människohandel” och ”tvångsarbete”, eftersom pengarna från det går till den kubanska regeringen.
Trump-administrationen måste vara mycket välbekant med människohandel, med tanke på presidentens nära relation till den världsberömda pedofilen Jeffrey Epstein!
Rubio sa:
”Kubas arbetskraftsexportprogram, inklusive medicinska uppdrag, berikar det kubanska regimen och, vad gäller Kubas medicinska uppdrag utomlands, berövar det vanliga kubaner den sjukvård de så desperat behöver i sitt hemland.”
Han nämnde inte att USA berövar vanliga kubaner sjukvård på grund av bristen på förnödenheter och energi som orsakats av den kriminella blockaden som införts mot ön i mer än 60 år. För att inte tala om att de flesta amerikanska medborgare har svårt att ta del av sjukvården i sitt egna land!
Efter påtryckningar mot Mexiko att sluta leverera olja till Kuba är detta ytterligare en åtgärd för att isolera och ekonomiskt kväva den kubanska revolutionen till den grad att den kollapsar. Energibristen har lett till att planerade operationer har ställts in och transporter till och från livräddande vård som dialys har avbrutits.
USA:s brottsliga politik liknar medeltida belägringar, när en stad eller ett slott omringades och tvingades kapitulera på grund av svält.
Under hot om visumindragning har Bahamas, Grenada, Antigua och Barbuda samt Guyana meddelat att de kommer att avbryta eller begränsa sina kubanska läkarbrigadprogram. Jamaica, Honduras, Trinidad och Tobago, Saint Lucia och Barbados har också utsatts för påtryckningar från USA, och efter det imperialistiska angreppet den 3 januari är även den kubanska läkarbrigaden i Venezuela i fara.
Hälso- och sjukvård utan Kuba
Många regeringar i regionen, som är helt underställda den amerikanska imperialismen, har beslutat att avsluta dessa program och följa Washingtons linje på sin egen befolknings bekostnad.
I Guatemala räckte ett meddelande från den amerikanska ambassaden på sociala medier för att programmet skulle avbrytas. Regeringen meddelade i februari att de gradvis skulle ersätta kubanska läkare med guatemalanska. Detta är inte en välvillig gest mot den kubanska regeringen, utan ett sätt för det patetiska guatemalanska hälso- och sjukvårdssystemet att vinna tid. Guatemala har en av de lägsta budgetarna för hälso- och sjukvård på hela den amerikanska kontinenten. Andelen barn som lider av undernäring, spädbarnsdödlighet och mödradödlighet är extremt hög. Nästan 42 procent av Guatemalas befolkning, framför allt urbefolkningen, behandlas av kubanska läkare.
Den omfattande korruptionen inom Guatemalas offentliga sektor har lämnat sjukhusen, om det överhuvudtaget finns några, utan medicinska förnödenheter eller personal. Unga guatemalanska läkare kommer inte att ta dessa jobb, vilket lämnar tusentals människor utan tillgång till hälso- och sjukvård, särskilt inom områdena pediatrik, oftalmologi och gynekologi.
På Barbados har premiärminister Mia Mottley hittills motstått USA:s påtryckningar, eftersom hon med rätta medgav att Barbados inte skulle ha överlevt coronapandemin utan den kubanska läkarbrigaden.
Honduras har redan skickat hem de kubanska läkarna, som en del av vad presidenten helt enkelt kallade ”en utrikespolitisk fråga”. På bara två år utförde den kubanska läkarbrigaden i Honduras 10 000 operationer.
Som vi poängterat tidigare skulle ett krossande av den kubanska revolutionen och dess landvinningar vara en förlust för världens arbetarklass. Utöver den symboliska betydelse som Kuba har för ungdomar och arbetare i Latinamerika och världen, utgör det också ett direkt och överhängande hot mot tillgången till hälso- och sjukvård i hela regionen.