En 18-åring beundrar en nazist som mördar skolbarn med svärd i Sverige, en fascist som skjuter ihjäl 69 socialdemokratiska ungdomar i Norge och en incel-extremist som mördar studenter i USA. Nu har han själv genomfört sitt terrordåd.

Vi börjar med att konstatera några uppenbara fakta. 

Ett Tiktok-konto har hyllningsvideor till högerextrema massmördare och Alternativ för Sverige, och sprider föreställningen om ett pågående befolkningsutbyte i Europa. Där läggs en bild på ett svärd upp med texten “No more edits”. 25 minuter senare går en 18-åring med samma svärd in på en skola där många elever har invandrarbakgrund och mördar “första bästa”. I förhör säger han senare att han “hade velat mörda fler”.

Med sin mask, sin hjälm och sitt svärd imiterar han den nazist som 2015 dödade tre personer på en grundskola i Trollhättan.

Medierna och politikerna talar som om vi inte vet något säkert om 18-åringens motiv. Och de exakta personliga omständigheterna går naturligtvis att utreda länge. Men politiskt är dådets karaktär uppenbar. Han sympatiserar med fascister som begår terrordåd och vill göra samma sak.

Politikernas kulturkrig

Sverige var länge i stort förskonat från dödliga dåd av det här slaget. Men nu sker sådana dåd närmast regelbundet, och majoriteten av dåden begås av högerextremister. 

Det räcker att kolla på valrörelsen för att förstå varför. 

Jimmie Åkesson lovar att göra “Sverige till Sverige igen”. Uppenbarligen är idén att någon annan kommit och förändrat landet till det sämre. Följaktligen vill Sverigedemokraterna sparka ut dem och uppmanar somalier att åka “hem” till Mogadishu.

På KD:s valplakat står det att “Svenska värderingar i alla bostadsområden” – till skillnad från vems värderingar, kan man undra? Under porträttbilden på ungdomsförbundets ordförande Louise Hammargren finns en ledtråd: “Islamister gillar inte mig”. Faran är identifierad: islamister, som tydligen har invaderat och förpestat vårt blonda svenska land.

Partiledaren Ebba Busch delar bilden av faran: hon vill förbjuda burka och niqab ”medan vi kan”. I sitt budgetunderlag för 2026 (av alla platser att tala om detta spöke!) uttrycker Ulf Kristerssons regering det tydligt: ”Politisk islam är ett hot mot vårt demokratiska samhälle”. 

Utan att öppet anamma fascisternas absurda föreställning om ett pågående befolkningsutbyte i Europa, insinuerar dessa politiker ständigt att något sådant ändå pågår. Inför Socialdemokraternas försiktiga förslag om att bygga fler hyresrätter i områden med villor har högern ylat om “tvångsblandning” som för tankarna till gamla rasbiologiska idéer om “rasblandning. Ulf Kristersson påstod till och med att en sådan “tvångsblandning” skulle vara livsfarlig! 

Högern vet precis vad de sysslar med. De har lanserat ett kulturkrig mot en påhittad fiende för att få röster. 

Vad gäller oppositionen har Socialdemokraterna gjort allt för att sudda ut skillnaderna mot högern på precis dessa punkter. Innehållet i deras politik är i grunden detsamma.

Migrationsminister Johan Forssells son drog slutsatserna av detta och började förbereda sig för strid tillsammans med fascisterna i Aktivklubb. Liksom Breivik, Lundin Pettersson och andra högerextrema terrorister har nu den gripna 18-åringen gjort sitt bidrag till striden.

Rasism i borgerlig media

Enligt medierna präglas detta val mindre av kulturkrigsretorik än det förra valet. Det säger mycket om vad som är det nya normala. I ett årtionde har vi nu omgivits av en storm av dessa vidriga påståenden och insinuationer.

Inte bara från politiker. Så sent som förra veckan publicerade Svenska Dagbladet krönikan “Ett kontrakt för dig som vill bli svensk”, som avslutas med en uppmaning. 

“Har du problem med någon av punkterna, är kanske inte Sverige rätt land för dig. Och då föreslår vi att du söker dig till ett land där du har bättre förutsättningar att trivas och känna dig hemma.”

I samma genre finns exempelvis en ledarartikel i SvD från januari 2025. Där påstås – felaktigt – att invandring leder till fler övergrepp mot kvinnor. 

“Sverige har betalat ett högt pris för de senaste decenniernas migrationspolitik – i termer av sexuellt våld.”

Artiklar av detta slag bygger vidare på ett mer allmänt rasistiskt brus i medierna. Redan 2005 visade en studie av nyhetsartiklar att nästan hälften av alla artiklar som nämnde människor med utländsk bakgrund handlade om brott. Och förklaringarna var slående: utlandsfödda mäns våld förklarades genom ”kultur”, medan svenska mäns våld förklarades individualistiskt eller socialt.

Notera att det är precis denna uppdelning som gäller vid terrordåd idag. När en muslim begår ett terrordåd kallas det islamistisk terror – när någon med svensk bakgrund gör det beskrivs det som ett tragiskt resultat av psykisk ohälsa.

En forskningsrapport som granskade tiotusentals artiklar mellan 2010–2022 visade att den rasistiska porträtteringen hade blivit värre över tid. Bakom ett till synes neutralt språk knyter medierna invandring till alla möjliga problem: utanförskap, islamism, våld, kriminalitet. 

När de mest välkända politikerna och medierna talar på det sättet är det inte konstigt att många unga dras till grupper som påstår sig göra något åt saken. 

Sverigedemokraternas mediecentrum Riks har exempelvis vuxit till det sjätte mäktigaste Youtube-kontot i Sverige. I juli publicerade de krönikan ”Ju fler utrikes födda, desto mer brott”, i mars en debattartikel med titeln ”Traditionellt muslimskt liv måste göras omöjligt i Sverige”, där skribenten förespråkar utvandring av minst en halv miljon människor. Och så vidare.

Ingen borde bli förvånad över att vissa tar steget från dessa galenskaper till Nordfronts eller högerextrema terroristers galenskaper.

Nu fokuserar medierna på 18-åringens bakgrund. Han utsattes både för våld och bevittnade våld i sådan omfattning att han placerades i familjehem. Det har naturligtvis spelat en roll för att forma hans labila psyke.

Men det är en förklaring som inte förklarar någonting. Sådana trauman har förekommit tidigare utan att det lett till dödligt skolvåld. 

På vägen från allvarlig psykisk ohälsa till högerextremt terrordåd finns det många tillfällen då samhället borde ha fångat upp personen. De politiker och partier som urholkat förutsättningarna för att göra detta, är samma som driver kulturkriget.

Hur detta kan hända

Vi kan börja med skolan. För att upptäcka och ta hand om elever med olika problem är det avgörande att ha tillräckligt med lärare. Elevassistenter spelar en viktig roll för att både hjälpa enskilda individer och se vad som händer under rasterna. Elevhälsan spelar likaså en central roll. 

På alla dessa punkter har det i årtionden skett återkommande nedskärningar i Sverige, ledda av såväl det borgerliga som det socialdemokratiskt ledda blocket. Statliga bidrag till kommunerna har inte höjts i takt med inflation och behov. Den senaste nedskärningsvågen kom följaktligen efter att inflationen tog fart 2022–2023. 

I Fagersta kommun behövde utbildningsförvaltningen 2024 spara omkring 40 miljoner kronor. Besparingarna omfattade bland annat: alla visstidsanställningar, 10 elevassistenter i F–9, 3 studiehandledare, 6 lärartjänster och neddragning på just elevhälsan på Brinellskolan. Sedan dess har man gjort ytterligare neddragningar och fler väntar. I augusti 2025 väntades utbildningsnämnden fortfarande överskrida budgeten med 20,6 miljoner kronor och socialnämnden 25,5 miljoner.

Samtidigt har Barn- och ungdomspsykiatrin i Region Västmanland befunnit sig i så djup kris att man tvingades vidta akuta åtgärder. År 2023 genomfördes mindre än hälften av BUP:s första besök inom 30 dagar. Andelen som fick behandling var ännu lägre, och utredning påbörjades bara för en femtedel. Nu ska regionens vårdförvaltning under 2026 sänka kostnaderna med cirka 60 miljoner kronor, och samtliga verksamhetsområden ska bidra. Det bara fortsätter.

I Sveriges Lärares kartläggningar 2024 uppgav lokalföreningarna att skola och förskola hade sämre ekonomiska villkor i sju av tio kommuner, med personalneddragningar särskilt bland de elevnära stödtjänsterna. Detta är ett nationellt fenomen.

Resultatet är en välfärd som har svårare att upptäcka barns problem och förändrade beteenden, som inte ger lärare tid att bygga förtroende så att andra elever berättar, som inte ger tillgång till tillräcklig elevhälsa och stöd, som låter viktiga signaler bli liggande, som inte följer upp tillräckligt och som får svårt att samverka för att se helhetsbilden. 

Ett särskilt slående exempel på hur detta samverkar med högerextremism är skolattacken i Kristianstad 2022. Gärningsmannen beundrade tidigare fascistiska dåd och var nära vän med en annan högerextrem terrorist i Eslöv. Efter sitt dåd hade den sistnämnda dömts till sluten ungdomsvård, och gärningsmannen i Kristianstad förklarade i förhör att syftet med hans dåd var att spärras in på samma sätt för att må bättre. Han ringde själv polisen omedelbart efteråt för att berätta vad han gjort.

De skyldiga och svaret

Det är svårt att inte må illa när man ser partiledarna ta bilder och göra uttalanden om att de “står bakom Fagersta” – samtidigt som deras politik fortsätter att offra Fagersta, och samtidigt som deras kulturkrigsretorik ständigt lockar in nya unga i olika fascistiska kretsar.

Den nationella enhet de nu försöker åstadkomma och deras försök att undvika att frågan “blir politisk” handlar inte om någon sorts respekt för de drabbade. De har inte brytt sig om dem tidigare, och de gör det inte nu. Syftet är att hindra en verklig diskussion om det samhälle de skapat, som formar denna typ av högerextrema galningar.

För att bryta den kedja där högerextrema terrorister inspireras av andra högerextrema terrorister krävs något annat än en etablissemangsledd sorg i medierna. Det behövs demonstrationer som visar vad vanligt folk tycker och som riktas både mot fascisterna och mot de nedskärningar och den retorik som lägger grunden för dessa dåd.

Men de nuvarande politikerna kommer att fortsätta kulturkriget och försämringarna. Kapitalismen kommer att fortsätta att orsaka misär, motsättningar och rasism. Vi behöver organisera oss för en verklig förändring, för en revolution för ett helt annat samhälle, för socialism. Det behovet blir allt mer brådskande för varje dag.