Hur Teslastrejken hade kunnat vinnas

Det var strejken mot världens rikaste man. Den som enligt IF Metalls ledning “kunde pågå i 500 år” för att försvara kollektivavtalet. Nu har den efter nästan tre år avslutats i nederlag, utan kollektivavtal och med bittra pressmeddelanden om att Tesla köpt ut alla strejkande. Arbetarrörelsen måste dra de nödvändiga slutsatserna.

Strejken inleddes den 27 oktober 2023 med ett fyrtiotal arbetare på Teslas svenska underleverantör, efter att IF Metall velat och vacklat i åratal. Enligt dåvarande avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä hade förbundet redan lagt sex hela år på att försöka övertyga Tesla om “fördelarna med kollektivavtal”. Uppmaningar de självklart ignorerade. 

De dåliga arbetsförhållandena på Teslafabriker världen över såväl som i Sverige var välkända: låga snittlöner kombinerat med extrem tidspress och maximala krav på produktivitet. Till detta kom avskyn mot en av kapitalistklassens kaxigaste representanter – Elon Musk, den stora fackföreningshataren. 

– Utländska företag ska inte få komma hit och göra hur fan de vill, sade en biltekniker till DN i början av strejken.

Risken för Tesla var aldrig det svenska kollektivavtalet, utan vad som skulle hända om resten av företagets tiotusentals arbetare världen över inspirerades att ta kamp mot usla förhållanden. Så företaget satte hårt mot hårt. Detsamma kan inte sägas om IF Metalls ledning.

Den avgörande första dagen av strejken var en symbol för vad som skulle komma. IF Metalls tidning Dagens Arbete beskrev en sorglig syn:  

“Ett litet tält med IF Metall-logga vid grindarna till Teslas verkstad utanför Uppsala skvallrade om att nånting var i görningen. Några personer i gula konfliktvästar packade upp foldrar om kollektivavtal och fackliga stridsåtgärder. Ett par journalister från lokalmedia hade dykt upp. En bit bort vankade IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä fram och tillbaka.”

Många arbetare insåg däremot strejkens betydelse. En anonym strejkande berättade för Arbetet: 

“Jag ska själv vara ärlig och säga att det inte varit enkelt. Jag har haft en klump i magen kring det. Men jag och många med mig har ändå landat i att man vill stå på rätt sida historien. Jag vill kunna se mig själv i spegeln om tio år och säga att jag gjorde rätt.”

Potentialen för att sprida strejken

Strejken beslutades ovanifrån efter misslyckade förhandlingar – och många var oförberedda på den. Osäkerheten var stor, som en bilmekaniker berättade: 

– Många är oroliga. Måste man strejka? Vad händer om man strejkar? Vad kommer företaget göra? 

Fackförbundet Unionen, som organiserar tjänstemännen på Tesla, vägrade i det längsta att ta ut sina medlemmar i strejk. Först efter ett halvårs strejk genomförde Unionen sympatiåtgärder.

Med tanke på hur klantigt ledarna hanterade strejken var arbetarklassens reaktion desto mer slående. Solidariteten från andra arbetargrupper, både i Sverige och internationellt, var enorm och visade vilken potential som fanns att utvidga strejken. Sju av tio svenskar stödde arbetarna.

Sympatiåtgärderna spreds till externa verkstäder, hamnar, elektriker och posten. Hamnblockaden av Teslabilar utvidgades till alla svenska hamnar och även andra nordiska länder. Hjälp kom även så småningom från närliggande branscher som lackering, eldistribution och fastighetsservice. 

Postarbetare stoppade regskyltar från att levereras. Postnordchauffören och skyddsombudet Alejandro Bustos satte ord på det:

”Det handlar om att vi i arbetarrörelsen står starka tillsammans.”

Allt detta trots att bara cirka 80 personer deltog i själva strejken – ett resultat av IF Metalls misslyckade mobilisering. Solidariteten var Teslastrejkens styrka. 

Hur Teslastrejken hade kunnat vinnas

Hur fackledningen tänkte att en utdragen ministrejk skulle få Musk på fall är ett mysterium. 

Det som hade kunnat få Musk på fall var hotet om att fler och fler skulle dras in i strejken. Det hotet kunde bara byggas upp genom en både nationell och internationell kampanj.

Massdemonstrationer och strejklinjer vid fabrikerna, i stället för artiklar, “vankande” och flygbladsutdelning, hade kunnat stoppa strejkbrytarna. En turné där aktivister besökte fackmöten i närliggande länder hade kunnat inspirera till samma sak utomlands. Genom att upprätta strejk- och solidaritetskommittéer där arbetarna demokratiskt kunde besluta om sin egen strejk, hade man både stärkt moralen och skapat en mäktig hävstång mot strejkbryteri.

Den lilla Teslastrejken hade kunnat bli början på en massrörelse mot miljardärerna, med Elon Musk som första måltavla.

Vi varnade i Revolution i november 2023 för att de vanliga metoderna var otillräckliga: 

“Eftersom deras politik är att sitta inlåsta i hemliga förhandlingar och sedan diktera för medlemmarna ovanifrån vad de ska göra, misslyckades IF Metall-ledningen fullständigt med att få ut alla arbetare på Tesla i strejk.”

Och vidare att: 

“Det passiva stöd som just nu finns från strejken måste man göra aktivt. Att alla fackföreningstoppar uttalat sitt stöd är bra, men man måste börja mobilisera på arbetsplatserna. Frågan om rätten till kollektivavtal berör alla. 

Bara genom att mobilisera skyddsombuden och fackklubbarna skulle man få ut tusentals i stöddemonstrationer över hela landet – och om de på allvar börjar diskutera frågan på arbetsplatserna, talar vi snarare om tiotusentals. 

Men detta gjordes inte. 

I den begränsade form som solidariteten fick kunde Tesla gradvis kringgå många av blockaderna, om än till en högre kostnad. De bytte adresser för att lura postsystemet, använde andra underleverantörer och transporter landvägen i stället för via hamnarna. Tesla rekryterade strejkbrytare flitigt, och facket hade inga verktyg för att stoppa det.

Unionens “konfliktsamordnare” beskrev i Affärsvärlden hur de medvetet alltid låg ett steg efter Tesla och bara varslade på ett av nio företag som kan besiktiga fordonslyftar, trots att de “inte var naiva” och förstås visste att Tesla då skulle vända sig till nästa företag på listan. 

”Vi funderade på om vi skulle varsla alla på en gång, men bestämde att nej, det är nog att ta i lite för mycket…”

Tesla var inte rädd för att “ta i lite för mycket”, och därför vann företaget. Trots kostnaderna för strejken fortsatte Tesla att gå med vinst. Under de första nio månaderna 2024 ökade Teslas svenska marknadsandel från 7,8 till 8,5 procent. Försäljningen och omsättningen ökade också, och till och med personalstyrkan växte från 346 till 384.

Redan fyra månader in i strejken kände arbetarna på sig att det man gjorde inte räckte. En arbetare i Malmö berättade: 

“Om vi fortsätter som nu gör det Teslas jobb svårare, men det stoppar dem inte.”

Men dessa arbetare har inte bestämt strejkens utgång. Det har deras ledning, och den har hållit tillbaka. 

Denna seghet och toppstyrning gjorde såklart att de på golvet började tvivla. Under 2026 blev missnöjet allt större. ”Det känns jättetråkigt att jag känner sådan misstro till mitt eget fackförbund”, sade Tobias Eng Strömberg till Dagens Arbete efter att han lämnat strejken tidigare i år. “IF Metall ville vara puppet masters.”

Det väntade nederlaget

Metalledningens sista desperata manöver var att under sommaren skicka tillbaka en stor del av de strejkande till jobbet för att skapa överbemanning och öka lönekostnaderna för Tesla, som ju redan hade täckt upp med strejkbrytare. 

– Många tyckte att det kändes som en väldigt osäker metod, sade tidigare strejkande Tobias Eng Strömberg till Arbetet. Mycket riktigt: för ett av världens rikaste företag är det inga problem att skicka hem 40 arbetare med betald lön i väntan på det oundvikliga. 

När strejken skulle återupptas den 13 augusti fanns det inga strejkande kvar i företaget. Alla hade köpts ut av kapitalisterna på Tesla. Konfliktkassor på miljarder kronor spelar ingen roll om inga arbetare längre har förtroende för facket som står bakom dem.

Sveriges arbetare måste förbereda sig för hårdare klasstrider

“De har använt metoder som varit bannlysta i Sverige sedan 1930-talet”, säger Metalls avtalssekreterare Simon Pettersson: strejkbrytare, olika trick för att kringgå blockader samt försök att tysta arbetare och deras familjemedlemmar om de talar illa om företaget på sociala medier. Slutligen har de köpt ut strejkande och mutat dem bort från strejken.

Detta bör vara en väckarklocka för fackrörelsen. Musk och hans miljardärvänner i Epsteinklassen kommer självklart inte att spela snällt med arbetarklassen. De för ett hänsynslöst klasskrig, och deras metoder är därefter. 

Vi kommer bara att se mer av den varan när konkurrensen om världsmarknaden hårdnar. I sin jakt på profiter kommer varken svenska eller internationella monopol att ta hänsyn till vad som har eller inte har varit “bannlyst” i Sverige. 

Den svenska fackrörelsen behöver desperat förändras uppifrån och ned. De nuvarande ledarna behöver bytas ut och arbetarna själva behöver få kontroll över facken. Fackrörelsen behöver också idéer som visar vägen framåt genom klasskamp. Vänsterströmningen i fackföreningen Byggnads, som har tagit kamp för medlemsdemokrati och marxistisk utbildning, visar på det sättet vägen framåt.

Det krävs en revolution i facket. Det är det enda sättet att förbereda oss för seger.