Efter att Indiens chefsdomare Surya Kant kallat arbetslösa ungdomar för “kackerlackor” och “parasiter”, ställde en student frågan: “Vad skulle hända om alla kackerlackor gick samman?”
Slagordet “Jag är också en kackerlacka” spreds spontant på nätet. Instagramkontot Cockroach Janta Party (CJP, en hänvisning till Modis styrande parti Bharatiya Janta Party) fick på bara några dagar över 20 miljoner följare.
Från ett internetfenomen utvecklades rörelsen i juli till en massdemonstration mot parlamentet i Delhi, där tiotusentals “kackerlackor” – framförallt ungdomar, studenter och andra inom akademin – deltog.
Arbetslösheten för akademiker under 25 år är nära 40 procent – och omkring 20 procent bland de mellan 25 och 29 år. Väldigt få av de som har jobb får säkra anställningar. Med sina föraktfulla ord skapade chefsdomare Kant omedvetet en kanal för det stora missnöje som ansamlas bland Indiens ungdom.
Demonstrationen möttes av polisens batonger och tårgas. Men repressionen fick motsatt effekt, när protester istället spreds bland annat till Mumbai, Bengaluru och Kolkata.
I slutet av juli avgick utbildningsminister Dharmendra Pradhan, vilket hade varit rörelsens främsta krav – en stor eftergift från en skakad regering, som var rädd, inte så mycket för denna rörelse i sig, utan för vad den representerar. De är rädda för att ta upp kampen mot den indiska ungdomen och arbetarklassen, och provocera fram en rörelse som Gen Z-revolutionerna som svept genom flera av Indiens grannländer.
Men efter Pradhans avgång avslutade CJP-ledningen direkt alla protester. Överrumplade av vad de själva satt igång, tog de första bästa chans att backa – just när Modi börjat göra eftergifter.
Trots att CJP-protesterna avslutats, har andra demonstrationer brutit ut. Den 10 augusti demonstrerade tusentals ungdomar i Jharkhand mot misstänkta oegentligheter i rekryteringen till statliga jobb och tvingade delstatsregeringen till eftergifter. Tidigare i år genomförde fackföreningarna en generalstrejk. Potentialen att sprida rörelsen till fler delar av samhället finns, men det behövs en ledning som är beredd att gå längre.