Samma politiker som stöttat Israels folkmord i Gaza, kidnappningen av Venezuelas president, vapenexport till RSF i Sudan (via Förenade Arabemiraten), utvisningar till länder i inbördeskrig med mera, uttrycker nu sina innerliga sympatier med USA:s och Israels imperialistiska bombregn över Iran.
I skrivande stund har 1045 personer mördats i Iran efter fem dagars konstanta attacker. De inledande 24 timmarna av Irankriget var nästan dubbelt så intensiva som det första dygnet av Irakkriget 2003. Den dödligaste av attackerna skedde i staden Minab i sydöstra Iran, där en bombning av en flickskola dödat 180 flickor. Bara timmar senare fick sjuksköterskor på Gandhi hospital börja evakuera patienter efter att sjukhuset bombats.
Samtidigt som massakern på iranska kvinnor, män och barn inleddes, började svenska regeringen som vanligt smöra för USA och Israel genom att rättfärdiga attackerna. “Iran bär ett stort ansvar för den negativa utvecklingen i regionen och för säkerhetsrisker i väst”, skrev den svenska utrikesministern Maria Malmer Stenergard på X.
Regeringen har tagit del av uppgifterna om attacker mot Iran. Iran bär ett stort ansvar för den negativa utvecklingen i regionen och för säkerhetsrisker i väst. I en redan spänd region uppmanar regeringen till återhållsamhet och en omedelbar återgång till diplomatiska…
— Maria M Stenergard (@MariaStenergard) February 28, 2026
Statsminister Ulf Kristersson anslöt sig snabbt till samma linje. I likhet med utrikesminstern och ledare i andra västländer gjorde han sitt yttersta för att legitimera de hänsynslösa bombningarna av Iran. Med orden: ”Vi står bakom det modiga iranska folket”, försökte han ge en moralisk aura åt en militär offensiv som innebär en massaker på civila. Ebba Busch påstod för sin del att hon “gråtit av glädje” för sina “iranska vänner som nu ser ett hopp tändas”.
Den ena politikern efter den andra pratar om den “frihet” som väntar för det iranska folk som nu lider under Israels och USA:s bombregn. Det är samma hycklande nonsens som svenska politiker upprepat om och om igen för att rättfärdiga när deras allierade i Israel och USA lemlästat män, kvinnor och barn i andra länder för sina imperialistiska intressen.
Det är värt att notera att samma politiker som målar upp Iran som djävulen på jorden, som pratar om hur det är nödvändigt att bomba landet sönder och samman, inte haft den minsta betänkelse kring att utvisa människor – till och med spädbarn – till just detta land.
Om de svenska politikerna verkligen avskyr Irans diktatur, och ofrihet – hur kan det då anses vara acceptabelt att skicka ett åtta månader gammalt barn dit?
Romina Pourmokhtari, Sveriges klimat- och miljöminister, försökte i en debatt med Vänsterpartiets Ali Esbati att måla upp USA och Israels krig som något som kommer gynna kvinnor och flickor i Iran, genom att peka ut hur flickor behandlats under regimen i Iran.
“När jag hör honom [Ali Esbati] fokusera på att Donald Trump har en Epstein-skandal med pedofili i USA så kan man ju i alla fall skänka en liten tanke åt att i Iran så hade ju inte Khamenei behövt dömas för pedofili eftersom han legaliserat barnäktenskap med otroligt små flickor.”
Men Pourmokhtaris regering har ju samtidigt utvisat kvinnor och flickor till samma regim. Hon har ingen anledning att utmåla sig själv som förkämpe för kvinnor och barn i Iran, eller något annat land för den delen heller.
Systrarna Darya och Donya som pluggade till sjuksköterskor i Sverige och blev utvisade utan sina familjer är nu fast i Iran. Till medier i Sverige beskriver de hur de försöker göra sig förberedda på att de kommer att dö.
– Vi mår inte alls bra. Vi hoppas på att leva. Vi har tänkt på den här stunden ett tag, vi har förberett oss mentalt, men ingen förberedelse är tillräcklig för att möta ett krig i verkligheten.
Till nära och kära har de skrivit “Hejdå. Vi ska dö nu. Älskar er alla, glöm inte oss.”
Utrikesdepartementet ger dem ingen hjälp eftersom de inte är svenska medborgare.
Politikernas påstående om att de “står bakom det iranska folket” inkluderar varken alla de iranier de utvisat eller de som kommer tvingas på flykt av kriget. Deras solidaritet sträcker sig inte längre än till deras rika vänners storföretag, som gynnas av att USA och Israel får kontroll över Mellanöstern genom marionetter som Reza Pahlavi. Det iranska folket däremot, bryr sig politikerna i Sverige inte ett skvatt om.
[Läs även: Uttalande: Imperialister – Hands Off Iran! USA ut ur Mellanöstern!]
Regeringens stöd till en diktator
En av de största påhejarna av den amerikanska militära interventionen är Reza Pahlavi, son till shahen som störtades i revolutionen 1979. Han var en brutal diktator som mördade tusentals, i likhet med den nuvarande regimen. Den tortyr, förföljelse och övervakning som den nuvarande islamiska republiken gjort sig skyldig till, har varit en ren fortsättning på de metoder som shahen använde.
Shahens son Reza har tillbringat nästan ett halvt sekel som miljardär i USA, baserat på pengar de stal när de flydde Iran. Hans politiska mål har i årtionden varit att få USA att angripa sitt eget land. Hans program går ut på att göra Iran till en amerikansk halvkoloni, och för att genomdriva det skulle han bedriva exakt samma brutala repression som sin far. Med en amerikansk invasion som gemensamt mål, har han även upprättat samarbete med Israel och stöttat dess folkmord i Gaza. Han hyllar nu öppet USA:s bombningar.
Att kyssa marken USA-imperialismen går på, stötta Israels folkmord – kanske känner den svenska högern igen sig i honom! Oavsett vilket, är det just denna så kallade kronprins Reza Pahlavi som den svenska borgerligheten lyfter fram som Irans räddare. Romina Pourmokhtari har till och med påstått att han valts av det iranska folket till ledare – utan att han ställt upp i ett enda val!
Alla de svenska politiker som ingående beskriver den nuvarande regimen i Irans brott, håller knäpptyst om vad den regim som de vill se återvända innebar. Men de iranska massorna minns mycket väl förtrycket under shahen och exilprinsen har mycket lite stöd inuti Iran. Landet har en lång historia av kamp mot imperialismen, och folket har ingen längtan efter en ny USA-marionett till tyrann – ännu mindre en insatt genom amerikanska och israeliska bomber. I KD:s profilrasist Alice Teodorescu Måwes ord – hon är en annan av hans anhängare – står han “för västerländska, liberala värderingar”.
Sverigedemokraternas Europaparlamentariker Charlie Weimers går ett steg längre och förespråkar att EU-parlamentet ska bjuda in Pahlavi, så att EU-parlamentet ska kunna ge sitt stöd till honom. Moderaternas ungdomsförbund (MUF) tycker för sin del att Sverige ska “erkänna” denna bombstinna exilmonark som framtida ledare för ett “fritt och demokratiskt Iran”.
Det säger mycket att inte ens Donald Trump har velat utnämna Pahlavi till något sådant. Med gott om CIA-rapporter på marken, är han väl medveten om att ett amerikanskt försök att tillsätta Pahlavi skulle leda till uppror och inbördeskrig.
Är Iran ett hot mot Sverige?
Att ett fattigt land i Mellanöstern, sanktionerat av hela västvärlden – och med intressen som inte sträcker sig utanför den egna regionen – skulle ha intresse av att hota ett obetydligt land tusentals kilometer bort vid Europas norra gräns, borde vara absurt för alla som kan tänka.
Likväl har svensk media och politiker länge försökt anklaga Iran för just detta. Ulf Kristersson påstår att Iran sponsrar gängkriminalitet och attacker mot Sverige. Baserat på underrättelse från den opartiska och pålitliga källan israeliska säkerhetstjänsten Mossad (!) har Säpo sedan ett tag tillbaka försökt påstå att Iran använt gängkriminella för att genomföra olika dåd i Sverige, däribland mot den israeliska ambassaden i Stockholm.
Allt detta skulle gå tvärtemot den iranska regimens intressen helt och hållet. De har inga intressen överhuvudtaget av att genomföra några attentat i väst. Hela Irans inriktning under det senaste årtiondet har kretsat kring att försöka nå en kompromiss med väst. Under tolvdagarskriget i somras undvek landet därför så långt det bara gick att trappa upp konflikten.
Anledningen till lögnerna stavas Krigspropaganda. Tidigare statssekreterare och VD för borgarklassens tankesmedja Timbro, P.M. Nilsson, var ovanligt rak kring imperialisternas intressen i en artikel i oktober 2024:
“Europas och USA:s intresse är inte eldupphör utan israelisk seger mot Hamas och Hizbollah. Vårt intresse är inte balans mellan Israel och Iran utan israeliskt övertag. Målet är regimskifte i Teheran och att bryta alliansen Iran-Ryssland-Kina.”
Sanningen är att de inte alls har problem med diktaturer i Mellanöstern. När det gäller USA-allierade som Saudiarabien, Förenade Arabemiraten eller HTS-styret i Syrien – då förespråkar inte Sverige angrepp, utan skickar pengar och vapen. Bakom sina stora ord om demokrati och säkerhet döljer sig en hård och kall imperialistisk politik, där de mest utsatta får betala priset.
Den svenska så kallade oppositionen
I en specialsändning på SVT följer Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson högerns ledning. Hon menar att den svenska regeringen ”bör stötta demokratiska krafter i Iran för regimskifte”.
Vilka är dessa ospecificerade ”demokratiska krafter”? I nuvarande sammanhang är det uppenbart vad som avses: exiloppositionen kring monarkin samlad runt Reza Pahlavi. Liksom i så många andra frågor sitter Socialdemokraterna i samma båt som den svenska högern – om än med något fegare formuleringar. I söndagens Agenda satt partiets arbetsmarknadspolitiska talesperson Shekarabi sida vid sida med Pourmokhtari och förde fram det mest hårresande stöd för USA:s angrepp.
När de svenska politikerna talar om ”frihet” – samtidigt som USA och Israel gör sitt bästa för att bomba Iran sönder och samman – så syftar det bara till att rättfärdiga och dölja det blodiga dödandet av civila. Detta är inte solidaritet med det iranska folket.
Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar har upprepat liknande idioti på sociala medier.
“Den iranska diktaturen har i årtionden på ett fruktansvärt sätt kränkt den egna befolkningens mänskliga rättigheter. Nu senast massmord på demonstranter som krävt sin självklara rätt att vara med och bestämma i demokratisk ordning. Vi står sida vid sida med det iranska folket i kampen för rätten att bestämma sitt eget öde. De har också rätt att leva i fred. Nu måste alla ansträngningar inriktas på fred och demokrati för det iranska folket och att kriget upphör. Folkrätten måste respekteras och allt måste göras för att skydda civilbefolkningen. Det iranska folket har lidit nog. Mänskliga rättigheter, fred, frihet och demokrati är framtiden och vägen framåt. “
Man undrar om Nooshi ens märkt att Iran bombats? Att en flickskola jämnats med marken? Att Israel och USA bombat sönder sjukhus? Det är värt att notera att Ali Esbati förde fram en mer nykter linje i Agenda, där han betonade att ett amerikansk-israeliskt angrepp omöjligt kan föra något gott med sig – lika lite som i Libyen, Irak eller Palestina. Vänsterpartiet i Göteborg och Malmö har också tagit en bättre linje.
Men Vänsterpartiets ledning fortsätter att följa Socialdemokraterna högerut, i jakt på regeringsposter i nästa val. I den ansträngningen får inga småsaker som försvar av en nation mot ett imperialistiskt angrepp komma i deras väg – lika lite som försvaret av Palestina.
Den taktik som alla politiker använder – från Sverigedemokraterna till Dadgostar – är att försöka sammanföra de heroiska massuppror mot den brutala iranska regimen som vi såg i januari, med USA:s och Israels pågående krig för att kuva Iran och dominera Mellanöstern. De förvandlar de iranska massornas kamp till ett argument för amerikansk intervention. Men den interventionen kommer inte att bringa frihet, utan förödelse.
Bakom talet om att ”befria” Iran och att ge landet demokrati förbereds i själva verket slakten.
Vi känner igen mönstret alltför väl. Under kriget i Gaza åberopades ständigt Israels rätt till självförsvar, samtidigt som barn dödades och hela städer bombades till ruiner. Samma förfinade cynism har använts i förhållande till det nya HTS-styret i Syrien, där USA, EU och Sverige gjort allt de kunnat för att legitimera en reaktionär diktatur när det gynnar deras egna intressen.
Shekarabi hävdade att “det finns en skyldighet för omvärlden, för den fria världen, att skydda civilbefolkningen [i Iran] mot den här brutala regimen”. Men detsamma gäller tydligen inte kurderna i Syrien som angrips av HTS regimen. Dem var både Socialdemokraterna och högern villiga att offra för att få till ett svenskt Natomedlemskap.
Sanningen är att de svenska politikerna inte bryr sig ett dyft om förtryckta folk i andra länder.
Den svenska politikerkårens högtidliga ord om demokrati och mänskliga rättigheter syftar bara till att dölja sig ett annat mål: USA och Israel ska ha rätt att forma regimer lojala mot Washington och Tel Aviv.
Det är på denna grund som västimperialismen under årtionden slitit sönder Mellanöstern, kastat in hela samhällen i kaos och sekteristiskt våld – och som nu riktar in sig på Iran med den svenska regeringens politiska stöd.
[Läs även: Kriget mot Iran – var står kommunisterna?]
Du behövs
Självklart företrädde den dödade Ali Khamenei och hans efterträdare en reaktionär och brutal regim. Men en imperialistisk intervention kommer inte att föra de iranska massorna närmare befrielse från förtryck och diktatur. Det räcker att kasta ett öga på vad det lett till i Irak, Afghanistan, Syrien eller Libyen, för att man ska förstå det.
Iran kan endast befrias genom de iranska massornas egna initiativ i kampen mot diktaturen och kapitalismen.
Kommunisternas uppgift i Sverige är inte att upprepa den svenska härskande klassens retorik och enbart fördöma den iranska regimen. Det är den iranska arbetarklassens uppgift att störta den. Vi kan bara bistå genom att konsekvent motsätta oss en militär intervention, sanktioner eller andra metoder för imperialistisk intervention – vilket politiskt avväpnar den iranska regimen. Den har i årtionden använt hotet om utländsk inblandning som ett verktyg för att disciplinera sin egen befolkning och slå ned uppror, med påståendet att det är till “nationens försvar”.
Ardalan Shekarabi påstod att vi “inte kan förvänta oss att obeväpnade och oskyldiga människor ska klara av att störta en regim utan hjälp.” I själva verket fungerar det precis tvärtom. Imperialistiska angrepp försvagar kampen mot regimen i Iran.
Varje gång USA och Israel trappat upp hoten eller angripit så kan de reaktionära krafterna inom diktaturen istället stärkas. Natonalistisk mobilisering har ersatt klasskampen och arbetarnas legitima krav på frihet har pressats tillbaka i skuggan av krigstillstånd och yttre fiender.
Genom att bryta med vår egen härskande klass och genom säga nej till imperialistisk intervention kan vi bidra till att minska diktaturens grepp om befolkningen. Vi kan undergräva dess främsta propagandavapen.
Detta krig kommer att få allvarliga konsekvenser långt utanför Irans gränser. Efter att Hizbollah skickat raketer mot Israel till försvar för Iran, bombas nu också Libanon. I Jemen kan houthierna ansluta sig till kriget. I en rad länder ser sig shia-muslimska minoriteter hotade av utvecklingen. Strider längs sekteristiska linjer är inneboende i situationen.
Hotet om stigande gas- och oljepriser, ny inflationsvåg och djupare störningar i handeln hänger samtidigt som ett mörkt åskmoln över den globala ekonomin. Om kriget fortsätter kommer det att sända nya chockvågor genom finansmarknader, energisektorer och handelskedjor, på ett sätt som påminner om Ukrainakrigets effekter – och potentiellt kan slå ännu värre. Genom prishöjningar, åtstramningspolitik och attacker på levnadsstandarden kommer den härskande klassen överallt att försöka vältra över krisens kostnader på dem som redan bär samhället på sina axlar. Kriget är på alla sätt en klassfråga.
Vi kämpar mot den svenska härskande klassen – och mot kapitalismen globalt – som en del av den revolutionära kommunistiska internationalen, det världsparti som åtagit sig uppgiften att avskaffa det system som göder förtryckande diktaturer och imperialistiska krig världen över. Vi behöver dig i våra led.