Vi antog namnet Revolution för elva år sedan, för att vi dragit en slutsats som ingen annan på den svenska vänsterkanten dragit. Ur kapitalismens kris föds styrkorna för dess krossande. Vi är i början på en epok av kris, turbulens och massradikalisering – av revolution och kontrarevolution. En ny värld vaknar till liv.
Vem kan tvivla på detta nu? Se bara på höstens händelser.
Under september spred sig Generation Z-revolutionerna till åtminstone åtta länder på tre kontinenter. I Nepal sattes parlamentet, högsta domstolen, partihögkvarter och flera korrupta politikers hem i brand. På Madagaskar och i Peru störtades regeringarna.
Samtidigt lanserade unga fransmän parollen ‘Bloquons tout!’ (blockera allt!) för att störta president Macron, vilket blev startpunkten för en rad massmobiliseringar.
När denna paroll spred sig över alpkammen blev ‘Blocchiamo tutto!’ stridsropet för de största mobiliseringarna Italien sett på årtionden. Höjdpunkten var en generalstrejk till stöd för Sumud-flottiljen och det palestinska folket: en solidaritetshandling som närapå saknar motstycke.
Den 2–4 oktober spreds rörelsen till Spanien, där miljoner deltog i mäktiga solidaritetsdemonstrationer. I Amsterdam demonstrerade 250 000, i Belgien 120 000, och i Grekland vajade palestinska fanor under generalstrejkerna mot regeringens förslag på att utöka arbetsdagen till upp till 13 timmar.
Den 14 oktober demonstrerade 140 000 i Belgien mot regeringen, följt av en tredagarsstrejk som paralyserade landet den 24–26 november. I Portugal bröt den första generalstrejken på 13 år ut i december. Listan kan göras mycket lång.
Dessa enorma kamputbrott kommer inte från ingenstans.
Det är nu 18 år sedan krisen 2008 tog fart. Politiker över hela världen svarade med att hälla pengar över storföretagen och bankerna, medan arbetarna fick betala. Sedan dess har samma sak upprepats gång på gång: under krisen i Sydeuropa kring 2011–2014, under pandemin 2020, när inflationen tog fart efter Ukrainakrigets utbrott, och så vidare.
Med politikernas angelägna bistånd har de rika ökat sina förmögenheter i en närmast ofattbar takt. En procent av världens befolkning äger mer än de resterande 95 procenten tillsammans. I alla rika länder syns nu fattigdomen på gatorna, medan arbetare drar åt svångremmen. I jordens fattiga länder står allt fler på randen till svält.
Det finns ett rättmätigt hat mot de rika och deras politiker. Och det börjar bli oerhört svårt för världens alla motsvarigheter till ledarna för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och LO att kontrollera det, för hela deras politiska inriktning består i att försöka bli en del av samma härskande klass.
Det nya året började med att USA kidnappade Venezuelas president och förvandlade landet till något som närmast liknar ett amerikanskt protektorat. Med denna “seger” i ryggen hotade Trump omedelbart andra latinamerikanska länder med samma mynt.
Några dagar senare stod en annektering av Grönland på dagordningen – och därmed krig, eller “bara” handelskrig, mellan Natos amerikanska stormakt och dess europeiska allierade.
Tidigare använde USA den så kallade “regelbaserade världsordningen” för att dominera världen. Nu är den ordningen död. Trump har kastat bort den gamla täckmanteln av “demokrati”, “mänskliga rättigheter”, “frihet” med mera. Han basunerar ut USA-imperialismens verkliga intressen världen över.
Av förflyttningen av landets hangarfartyg att döma, är nästa mål Iran. Men Iran är betydligt starkare än Venezuela. I sådana fall talar vi inte om en “enkel” kidnappning. Vi talar om ett blodbad, där de undergivna europeiska ledarna stöttar USA som de stöttade Israel under folkmordet. Det kan stå dem dyrt.
Om Trump dragit bort masken från imperialismen i miljarder människors ögon, har Epstein-dokumenten gjort detsamma för den härskande klassen. Sannolikt är detta den mest omfattande skandal som någonsin drabbat den internationella borgarklassen.
Vi styrs inte av några kloka, förutseende och rättrådiga individer. Våra härskare är våldtäktsmän, pedofiler, sadister, psykopater och narcissister. Och de går ostraffade.
Det var just exempel på denna fullständiga röta, arrogans och korruption i toppen som fick Generation Z-revolutionerna att brisera. I Serbien avslöjades svågerpolitiken och korruptionen av att taket rasade in på en järnvägsstation hösten 2024, vilket utlöste en revolutionär massrörelse ledd av studenterna. I Grekland spelade tågkraschen i Tempi en liknande roll.
NED MED EPSTEIN-KLASSEN!
Nytt nummer av Revolution ute nu!
Man kunde tänka sig att vi, när vi nu firar 100 nummer av Revolution, skulle göra en sentimental återblick.
Det är sant att vi har utvecklats från en liten Göteborgsbaserad grupp, till dagens Revolutionära kommunistiska partiet.
Det är sant att Revolutionära kommunistiska internationalen, som vi är en del av, vuxit på ett ännu mer imponerande sätt. Bara sedan 2023 har internationalen vuxit med 80 procent, till dagens 8 000 kamrater i över 40 länder. Vårt mål är 10 000 till sommaren.
Men vad vi gjort hittills bleknar i jämförelse med vad vi kan och måste göra.
Hela generationers synsätt formas nu av händelsernas hammarslag. En ny värld vaknar till liv, i kämpande arbetares och ungdomars politiska medvetanden. Arbetarklassen har börjat röra på sig på världsskala.
Det går knappast att föreställa sig en situation som är tydligare skapt för att forma revolutionärer.
Över sundet har våra kamrater i danska Revolutionært Kommunistisk Parti vuxit från drygt 90 aktiva kommunister i april 2023, till 340 idag. I Mexiko har vi nästan femdubblats under samma period – de är över 500 idag. I världsimperialismens hjärta, USA, har vi nått över 1 000 kamrater i Revolutionary Communists of America.
Otaliga opinionsundersökningar visar att mellan en femtedel och en tredjedel av de unga i länder som USA, Australien och Storbritannien är positiva till kommunism. Tusentals och åter tusentals människor över hela världen söker med ljus och lykta efter något sätt att organisera sig mot systemet.
Är du en av dem? Då borde du ansluta dig. Vi behöver alla krafter för att så snabbt som möjligt samla de kommunister som krisen skapar. Det är inget enkelt arbete, men det är nödvändigt. Uppgiften är att bilda ryggraden till de revolutionära masspartier som arbetarklassen kommer att behöva för att gripa makten och en gång för alla krossa kapitalismen.
I den mån radikaliseringen bara sker under ytan än så länge i Sverige, ger det oss lite extra tid. Vi behöver ta vara på den till fullo.