46 svenska dollarmiljardärer har tillsammans en förmögenhet som motsvarar en tredjedel av Sveriges totala BNP. Dessa 46 personer äger mer än vad nästan 80 procent av Sveriges befolkning äger tillsammans. I höstens val förväntas vi välja mellan två alternativ som båda företräder denna superrika klass. Vi kommunister vill göra ett annat val.
En liten superrik grupp – kapitalister – dominerar hela ekonomin. Tidningen Affärsvärlden (knappast en vänstertidning) uppskattar att ett fåtal svenska affärsfamiljer kontrollerar 63 procent av börsvärdet i de 100 största börsbolagen. Dessa hundra jättebolag står för omkring 90 procent av hela börsvärdet, eller 17 000 miljarder kronor. Bara familjen Wallenberg kontrollerar en tredjedel av detta värde.
De svenska börsföretag som Wallenbergsfären kontrollerar är nästan lika mycket värda som hela Sveriges BNP. Och då har vi inte räknat in deras onoterade innehav, eller deras omfattande innehav i utlandet via framför allt riskkapitalbolaget EQT.
Dessa superrika människor dominerar de viktigaste grenarna av ekonomin och kontrollerar de viktigaste resurserna i vårt samhälle. Och deras mål är enkelt: att bli ännu rikare. Företagens vinstjakt är vad hela vår kapitalistiska ekonomi kretsar kring.
Ta från de fattiga, ge till de rika
I skolan lär man sig att det är en röst per person som gäller i valet. Men det finns en uppenbar skillnad i inflytande mellan en familj som äger majoriteten av de stora svenska tidningarna (som familjen Bonnier) och en som inte har råd att prenumerera på en dagstidning. Familjen Wallenberg har regelbunden direktkontakt med regeringen. Arbetarna på deras företag har inte samma förmån.
Eftersom storföretagens intressen dominerar ekonomin dominerar de också politiken.
Utvecklingen i Sverige under de senaste årtiondena visar det på ett otvetydigt sätt. Oavsett regering har inriktningen varit densamma. Genom en rad åtgärder har politikerna pressat upp storföretagens vinster.
Skatterna på kapital och förmögenheter har sänkts på ett sätt som saknar motstycke. Sverige har blivit ett “paradis för de superrika”, med ekonomen Andreas Cervenkas ord. Detta bekostas genom att pressa arbetare till bristningsgränsen i vård, skola och omsorg – och, där det går, lägga ned fritidsgårdar, sjukhus, skolor med mera. Jakten på sjuka och arbetslösa har också bidragit med en del slantar, liksom omläggningen av pensionssystemet.
Pensionspengar har genom fonder placerats på aktiemarknaden för att pressa upp kurserna. Välfärd och infrastruktur har privatiserats och avreglerats för att företag ska kunna tjäna pengar på dem. Finansmarknaden har avreglerats. Bankerna har gjort rekordvinster, aktiemarknaden har skjutit i höjden. Finanstidningen The Economist utnämnde i december Stockholmsbörsen till “Europas hetaste börs”.
I en värld där ojämlikheten ökar snabbt har de politiska blocken tillsammans lyckats med konststycket att göra Sverige till ett av de OECD-länder där ojämlikheten ökat snabbast sedan 1980-talet.
VALET 2026: PEST ELLER KOLERA
Nytt nummer av Revolution ute nu!
Pest och kolera
Många svenskar lär hålla för näsan den 13 september och rösta på det alternativ som verkar minst dåligt.
I valtider kryddar partierna naturligtvis sin politik med alla möjliga saker som de aldrig kommer att genomföra. Tydligen bryr sig Moderaterna om fattiga; Magdalena Andersson vill göra sig av med karensavdraget som hennes egen regering införde, och de som alltid skär ned i välfärden vill plötsligt satsa på den.
Partierna försöker sticka ut och profilera sig. Men det är slående hur lika blocken är i varje avgörande fråga. Samtliga partier är överens om att Sveriges viktigaste ekonomiska prioritering just nu är att mångdubbla försvarsbudgeten från omkring 1 procent 2019 (55 miljarder) till 2,8 procent i dag (175 miljarder) och 3,5 procent 2030. Ovanpå detta kommer ytterligare 1,5 procent av BNP till försvarsrelaterade ändamål.
Allt detta sker naturligtvis på välfärdens och infrastrukturens bekostnad.
Båda regeringsalternativen vill samarbeta med USA (om Trump låter dem); båda stöttade Israel i Gazakriget; båda uttalade sig positivt om USA:s angrepp mot Iran. Socialdemokraterna har samma rasistiska inriktning som Tidöpartierna som Tidöpartierna och röstade med dem i sju av tio omröstningar som rör migration och kriminalitet under mandatperioden. Nyligen har Vänsterpartiet tillkännagett att de vill behålla många av Tidöregeringens kriminalpolitiska reformer. Och så vidare. Självfallet står ingen för någon verklig lösning på klimatkrisen, fattigdomen, bostadsbristen eller något annat.
Det verkliga valet
Det finns ingen avgörande skillnad mellan blockens politik, för den följer den svenska kapitalismens logik.
Och löneökningar hotar kapitalisternas vinster. Höga skatter på storföretag för att bekosta välfärd, trygghetssystem och infrastruktur hotar deras vinster. Att avskaffa fattigdomen för att slå undan grunden för gängkriminaliteten hotar deras vinster. Åtgärder för att rädda klimatet hotar deras vinster. En värld som inte domineras av USA och Europa hotar deras vinster.
Varje försök att verkligen bryta med detta krockar omedelbart med kapitalisternas intressen.
Därför står vi inte bara för en serie åtgärder för att göra kapitalismen mer human. Vi står för att expropriera storbankerna och storföretagen, utan kompensation och under arbetarklassens kontroll. Vi vill ersätta miljardärernas anarkiska marknad med en ekonomi som planeras utifrån människors behov.
Det är inte för att samhället saknar resurser som människor letar pantburkar i papperskorgar, sover på gatan eller springer mellan patienterna i sjukvården. Det är inte heller nödvändigt att teknik som artificiell intelligens och automatisering bara ska leda till effektivare drönare och övervakningssystem, medan vissa arbetare pressas hårdare och andra blir arbetslösa. Det är en fråga om i vems fickor resurserna ligger.
I en planekonomi vore det barnsligt enkelt att avskaffa arbetslösheten: dela på jobben med bibehållen lön. En planekonomi skulle också göra det möjligt att ställa om ekonomin för att rädda klimatet, avskaffa fattigdom och bostadsbrist, slå undan benen för gängkriminaliteten och så vidare. Den skulle ge oss demokratisk kontroll över vårt eget samhällssystem.
Den 13 september förväntas du välja mellan två block som står på de rikas sida. Du förväntas välja mellan ett eller annat parti för att förvalta kapitalismen. Inom de ramarna kommer du inte att göra någon skillnad.
Men du kan göra skillnad, en avgörande skillnad. Både i Sverige och internationellt växer ilskan, missnöjet och kampviljan mot de fasor, problem och kriser som kapitalismen skapar i dag. Men det saknas helt ett parti som kan kanalisera detta till en gemensam kamp.
Vi bygger ett revolutionärt parti, som en del av en revolutionär international, för att störta kapitalismen i Sverige och internationellt. Detta arbete är brådskande.
Så vi föreslår ett annat val: mellan att passivt se på medan kapitalismen för mänskligheten mot avgrunden och att göra allt för att bygga ett alternativ. Om frågan ställs så är nog ditt val givet.
Gå med i Revolutionära kommunistiska partiet!
