Välproducerat, genomtänkt, moget och med mer att säga än någonsin tidigare. Your Turn in Blue är förmodligen rapparen Yasins bästa album hittills. Men mest intressant är att han använder albumet för att berätta om den värld som format både honom och gängkriminaliteten.
Det blåa temat på albumet är en hänvisning till blå linjens tunnelbana i Stockholm där Yasin är uppväxt, närmare bestämt i Rinkeby, vars nya generation ungdomar han tillägnade albumet vid releasen: ”Till den där lilla killen/tjejen i blå linjen som försöker hitta sin väg, det är din tur blå nu, lycka till och spela dina kort rätt”.
Låtarna är bra rakt igenom – inte minst The Mud, Konstatera, eller den som kanske fastnat mest i min hjärna, kärlekslåten Best Friends. Vad det verkar har den tidigare gangstern Yasin slagit sig ned som familjefar. Men det är långtifrån allt som albumet erbjuder.
Låten 1991 står ut mest, där vi genom en tillbakablick tas med på en resa genom de politiska och sociala omständigheter som rådde i Rinkeby under hans uppväxt.
Sverige, precis som många andra länder, tog emot det som skulle bli våra föräldrar
I flyktingsförläggningar, dom hoppades kanske hitta någon av sina familjemedlemmar
Anhöriginvandring gav dom möjligheten tjäna lite pengar
Samtidigt hjälpa någon i nöd från hemlandet
Jag förstod det inte då men det var därför grannens mamma hade samma efternamn som mig på papper
Dom fick slinga slanten
I Rinkeby, där läkare och bönder faller under samma paraply, immigranter
Under den här tiden gjorde fattigdomen sin återkomst på bred skala, och segregation började uppstå på allvar i förorterna. I refrängen nämns de skyldiga rakt ut: politikerna.
Politiker betalar folk med psykisk ohälsa för att få en Koran bränd
Det 2025 nu och 2026 snart, att läsa om dödsvåld har blivit så självklart
I Sverige på 90-talet, det var inte ens tänkbart
Han berättar om sin ensamstående mammas kamp för att hålla ihop familjen.
Och nu står hon där i kön på socialtjänsten, tänker, ”Fuck”
Utanför myndighetslokalerna så pågår sociala satsningar förgäves
Enligt statistiken ökar segregeringen markant
Det var ingen som tog tag i det och gjorde det som krävdes
Och vi får höra en ärlig skildring av hur han själv rekryterades till gängkriminaliteten när vuxenvärlden såg bort.
Jag behöver en vuxen, hur ska man agera?
Är inte svårflörtad, lättrekryterad
Det är sjukt att inte ha någon att diskutera med
Trots att det gäller något så omdiskuterat som gängkriminalitet, barnrekrytering
Högern fäktar mot väderkvarnar
Men varje gång en gangsterrappare släpper en uppmärksammad låt, vinner ett pris eller ännu värre, gör en politisk poäng, så kan man vara säker på att det står en grupp moderater på led, kokande av ilska, redo att skylla hela samhällets moraliska förfall på artisterna.
Och som ett brev på posten kom högerns reaktioner. Dagen efter releasen av Your Turn in Blue publicerades en debattartikel i Aftonbladet, skriven av bland annat justitieminister Gunnar Strömmer (M) och Henrik Vinge (SD) samt två andra representanter från Tidöpartierna. I artikeln förespråkar de en inskränkning av yttrandefriheten för att dömda individer inte ska kunna tjäna pengar på exempelvis musik eller böcker som beskriver brottsligheten.
Och såklart, Yasin och många andra i den brett definierade gangsterrap-scenen är eller har varit kriminella. Det är i deras fall inte möjligt att ”skilja på verk och person” som kulturens finsmakare gärna gör när det passar dem. Men det är heller inte tanken att man ska göra det i gangsterrap. Det är musik där artisten är huvudpersonen, på gott och ont.
I sitt kulturkrig gentemot förorterna och invandrarungdomar, som de alltid är redo att göra till slagträ i politiska debatter, försöker högern blanda bort korten när det gäller vad som är hönan och vad som är ägget. Likt de konservativa kristna när rock and roll eller heavy metal uppstod, hyser dagens höger en nästan religiös rädsla gentemot rap, som de säger kommer att leda ungdomen ned i fördärvet.
Men den riktiga anledningen till att gängkriminalitet blivit ett samhällsproblem är makthavarnas egen politik, som skapat fattigdom och brist på framtidsmöjligheter. Kultur påverkar givetvis människor och en musikgenre kan bidra till en romantisering av gängkriminalitet. Men den riktiga frågan är i så fall vad för omständigheter och krafter i samhället som skapat förutsättningen för att en sådan genre kan bli så populär att den når en masspublik.
På så sätt liknar högerns kamp mot rapen Don Quijotes fäktande mot väderkvarnar – de kämpar mot en inbillad föreställning och en fiende de inte kan besegra. Det är därför också en kamp de inte kan vinna genom nya repressiva lagar, eftersom det som skapar gängkriminaliteten inte är musiken de hatar, utan det kapitalistiska systemet som de försvarar.
Musik med ett budskap
Om syftet egentligen vore att bekämpa brottslighet och att upplysa ungdomar om kriminalitetens baksida så skulle de välkomna de tillfällen då dessa artister tar bladet från munnen och säger ett sanningens ord.
Det innebär inte att man måste se på dessa individer som förebilder eller att rap bara har ett ”bra inflytande” på ungdomar. Men i de bästa stunderna har dessa artister faktiskt en chans att säga viktiga saker om samhället.
Och till skillnad från högerns hycklande predikande, har musik med ett ärligt budskap, från en person som upplevt det den berättar om, faktiskt en möjlighet att påverka folk till det bättre – som i låten Lilla flicka från Your Turn in Blue, där Yasin berättar om viljan att hålla sig borta från sitt gamla liv efter att ha blivit pappa.
Vem skulle kunna tänka sig att en liten tjej på fyra år är den som alltid checkar mig?
Livet testar pappa hela tiden, Gud han älskar testa mig
Men för din skull jag försöker förbättra mig
Vill vara där på alla dina födelsedagar
Jag älskar dig så mycket, mycket mer än vad du anar
Det som provocerar högern är bara delvis genrens koppling till gängen. Det som verkligen får dem att bränna av är att se en svart kille från förorten, mot alla odds, få en plats på topplistorna. Det som provocerar dem är att rap – musik som kommer från arbetarklassen, och som beskriver arbetarklassens liv – har blivit mainstream. Men det som provocerar dem allra mest, och det som gör dem så rädda, är att de själva blir utpekade.