Då är du verkligen inte ensam. Majoriteten av världens befolkning har en negativ syn på kapitalismen. Allt fler vill störta den.

De flesta människor i världen anser redan att kapitalismen gör mer skada än nytta. Det bevisas i opinionsundersökning efter opinionsundersökning.

I en av dessa ombads folk att ta ställning till en rad påståenden om kapitalism. Vanligast var att folk höll med om:

1. Kapitalism domineras av de rika, de sätter den politiska agendan
2. Kapitalism leder till ökad ojämlikhet
3. Kapitalism gynnar själviskhet och girighet
4. Kapitalism leder till monopol
5. Kapitalism får folk att köpa produkter som de inte behöver

Ovanligast var att hålla med om att “kapitalism är ett effektivt ekonomiskt system”. 

Redan för ett knappt årtionde sedan tillfrågades en miljon unga i Europa om de skulle delta i ett “storskaligt uppror mot generationen vid makten”. En majoritet sa ja. Sedan dess har mycket hänt.

En undersökning i Storbritannien 2021 visade att två tredjedelar av de unga britterna ville leva under ett socialistiskt ekonomiskt system, medan tre fjärdedelar höll med om att “socialismen är en bra idé, men den har misslyckats tidigare för att den blivit dåligt genomförd”. I en undersökning av hela befolkningen i december 2024, föredrog britterna socialism framför kapitalism.

I USA antog representanthuset med bred majoritet i december en “Crucial Communism Teaching Act”, med oroad hänvisning till att mellan en femtedel och en tredjedel av de unga i USA är positiva till kommunism – och ännu fler till socialism. I Australien visade en undersökning att 20 procent av ungdomen anser att kommunism är det ideala ekonomiska systemet. För Storbritannien var siffran 29 procent. 

För Sveriges del har det inte gjorts någon liknande undersökning, men det är talande att halva befolkningen numera anser att ”Vi lever i en tid av oro och osäkerhet som kan leda till ett sammanbrott redan inom de närmaste 10 åren”. Och i den internationella borgerliga tidningen Financial Times varnade nyligen Rockefellertoppen Ruchir Sharma, för att ojämlikheten och korruptionen i Sverige riskerar att leda till en “antikapitalistisk revolt”. 

Framtiden under kapitalismen

Resultaten är särskilt slående med tanke på att alla de stora partierna accepterat kapitalismen. Att folk vill avskaffa kapitalismen beror alltså inte på att de lyssnat på politiker; det beror inte på att de fått lära sig det i skolan, och det beror verkligen inte på att medierna (som ägs av storföretag) skulle vara mot kapitalismen. 

Orsaken till att folk är mot kapitalismen är att de ser dess konsekvenser.

I en värld som kan skicka en människa till månen, går 828 miljoner människor samtidigt hungriga. Vi kan bygga självkörande bilar, men mer än halva jordens befolkning saknar tillgång till nödvändig sjukvård. I rika länder som Sverige ligger människor i korridorerna på akuten, medan pensionärer letar pant i papperskorgar för att överleva. Och vilken framtid har vi under det här systemet? 

Andelen koldioxid i atmosfären är högre än på 800 000 år och varje år slås nya värmerekord. Istäcket vid Arktis har redan minskat med 38 procent, med enorma konsekvenser. Världen över sprider sig storbränder sida vid sida med enorma översvämningar. Det kommer ständigt nya larmrapporter om mikroplaster i haven. Fakta på den pågående klimatkatastrofen går redan att rada upp i det oändliga. Och det är bara början, om kapitalismen får fortsätta.

Samma sak gäller krigen och konflikterna som härjar, i de rikas jakt på profiter. Världen över lever 122,6 miljoner som flyktingar, varav 72,1 miljoner som internflyktingar. Men politikerna talar inte om hur man bäst hjälper dem, utan om hur man bäst hindrar dem från att fly till säkrare länder. De som mot alla odds lyckas ta sig till länder som Sverige, drabbas av gränskontroller, flyktingförvar, oändlig väntan på ansökningar hos Migrationsverket, rasism och eventuellt en enkelbiljett tillbaka till området man flytt från.

Samtidigt beslutar Nato om ofantliga höjningar av alla länders militärbudgetar för mer krig och förstörelse, överallt på bekostnad av välfärd, miljöbudgetar, sjukpenning med mera. 

Världens olika stater drivs i storföretagens intresse, inte i vanliga människors. Den ekonomiska krisen för kapitalismen skärper konkurrensen överallt, och varje regering försöker se till att säkra marknader, handelsleder och inflytandesfärer för just sina kapitalister – genom handelskrig såväl som genom militärt krig. De allt värre konsekvenserna utspelar sig framför våra ögon.

Varje tänkande människa måste fråga sig – om detta är situationen idag, hur kommer det då att vara om 10 år, eller om 20 år? 

Organisera dig!

I Sverige äger bara fem superrika kapitalister mer än halva befolkningen tillsammans. 15 familjer kontrollerar tillsammans 70 procent av Stockholmsbörsens värde. Aldrig tidigare i historien har den härskande klassen varit så rik och till synes så mäktig.

Men deras rikedomar bygger på utsugning av en klass som är större och starkare än någon annan i historien: arbetarklassen. Inte ett hjul snurrar, inte en glödlampa lyser, inte en telefon ringer, utan arbetarklassens godkännande. 

Arbetarklassen kan få hela samhället att stanna. Och man skulle klara utmärkt av att driva samhället själva, utan de 15 finansfamiljerna som klipper kuponger på samhällets topp, eller deras politiska representanter och höga chefer. Arbetarklassen har styrkan att utmana denna borgarklass, och besegra den.

Hur många gånger har vi sett arbetarklassens massor börja röra sig mot sina regimer under de senaste åren? I Egypten störtade miljoner först diktatorn Mubarak, sedan Mursi. I Tunisien störtade man Ben Ali. I Burkina Faso störtades Blaise Compaoré, i Sudan Omar al-Bashir, medan president Rajapaksa på Sri Lanka fick fly landet i ett militärflygplan. Listan kan göras mycket lång. I Kenya pågår en enorm massrörelse mot Ruto och hans nedskärningspaket. I Serbien har de enorma studentledda protesterna mot regeringen pågått i över åtta månader.

I de imperialistiska länderna är arbetarklassen ännu större och något mer trögrörlig, men släpar inte långt efter de fattigare länderna. I Frankrike försökte Gula västarna, med sympati från majoriteten av befolkningen, störta inte bara president Macron – utan hela nationalförsamlingen. Ett par år senare deltog miljoner på gatorna i kamp mot Macrons pensionsreform. I USA är det fem år sedan landet skakades av den största rörelsen i landets historia, efter mordet på George Floyd. Många länder har sett stora strejkvågor som svar på inflationen, och överallt växer en fruktansvärd ilska mot hela det politiska etablissemanget och deras rika uppdragsgivare.

Men det är uppenbart att inga problem är lösta. Tvärtom fortsätter kapitalismen att driva mänskligheten allt djupare ned i krig, klimatkatastrof och kris. 

Orsaken är inte brist på kampvilja, eller att arbetarklassen saknar styrka. Problemet är att det överallt saknas en ledning som kan samordna arbetarklassens kamp och formulera dess instinktiva strävan mot ett vetenskapligt grundat politiskt program. 

Allt fler märker att det inte räcker att störta en president eller segra i en enskild fråga. Steg för steg drar folk slutsatsen att hela systemet är problemet. Kapitalismen måste störtas.

Klasskamp och revolutioner uppstår spontant ur klassamhället, men partier som kan samordna kapitalismens omkullkastande uppkommer inte spontant. De måste byggas aktivt och medvetet. 

Här finner du din egen roll i processen. Om vi ska kunna ta tillvara på morgondagens klasskamp, och om vi ska segra i morgondagens revolutioner – då måste vi bygga grunden till de nödvändiga kommunistiska partierna idag. 

Vill du göra revolution mot kapitalismen? Då har du bara ett val: Organisera dig!

Kapitalist förutspår antikapitalistiskt uppror i Sverige

Ibland når de rikas strateger samma slutsats som marxisterna. Tidningen Financial Times publicerade den 19 maj en artikel av en chef på finansrådgivningsinstitutet Rockefeller Capital Management, Ruchir Sharma. Den lär ha fått de svenska kapitalisterna att sätta kaffet i vrångstrupen. Här publicerar vi några centrala läsvärda rader ur artikeln.

Sverige har 45 miljardärer, cirka 1,5 gånger fler per person än USA, som ofta sägs genomleva en ny guldålder. Den rikaste amerikanen någonsin var John D. Rockefeller omkring 1910, då hans förmögenhet översteg 1,5 procent av BNP. Ingen amerikan är i närheten av den siffran idag. De moderna Rockefellers hemland är Sverige, med sju stormagnater vars förmögenhet som andel av landets BNP överstiger Rockefellers förmögenhet när den var som störst.

Landet beskattar kapital mycket mindre än löner, och ibland beskattas kapital regressivt. En årlig fastighetsskatt är begränsad till mindre än 1000 dollar – en stor fördel för de rika. Sverige har också hållit räntorna långt under det europeiska genomsnittet, och låga räntor tenderar att driva upp priserna på tillgångar, samtidigt som det blir lättare för de rika att låna pengar för att tjäna mer.

I de senaste valen har den politiska ilskan riktats mot invandrare och brottslighet, inte ojämlikhet… Men Sveriges samlade ranking enligt mina tre miljardärsmått är nu den sämsta av de 20 länder jag följer, och det bådar inte gott.

Dessa klassuppror kan sprida sig som en löpeld… För mycket rikedom i toppen, koncentrerad till för många miljardärer av fel typ, gör att ett land riskerar politiska motreaktioner eller politiska omsvängningar. Sverige är just nu en grogrund för denna typ av oroligheter.