Strax innan gryningen den 30 april inledde den venezuelanska oppositionen ännu ett försök till en militärkupp. Redan vid dagens slut verkade kuppförsöket ha misslyckats: en av dess ledare söker tillflykt hos den spanska ambassaden, 25 av de inblandade soldaterna söker fristad hos den brasilianska ambassaden och Juan Guaidó har antingen gått under jorden eller är på flykt.
Kuppen började 05:46 på morgonen med ett videomeddelande från Guaidó, som den 24 januari utropade sig själv som president men som sedan dess inte har rört sig en millimeter närmare presidentpalatset Miraflores. I videomeddelandet syns Guaidó, tillsammans med en liten skara soldater, utanför den militära flygbasen La Carlota i östra Caracas. Vid hans sida syns även oppositionsledaren Leopoldo López som försatts under husarrest för sin roll i de dödliga guarimba-upproren 2014. Tydligen hade han blivit frisläppt av underrättelsetjänsten SEBIN som hade fått ansvar att bevaka honom.
Guaidós budskap var tydligt: ”Jag står med våra ledande militära styrkor för att påbörja den sista fasen av ’operation frihet'”. Detta var den sista striden mot ”usurpatorn” Maduro. Lopéz närvaro spelade en viktig roll. Trots detta blev det inom bara några timmar uppenbart att hans påstående om att ha militärens stöd var en lögn. Han hade varken kontroll över några militära styrkor eller baser och inga befälhavare stod på hans sida. Trots hans påståenden befann han sig inte heller på högkvarteret La Carlota, utan utanför. Han hade inte heller tagit kontroll över några tv- eller radiostationer.
Guaidó uppmanade hela det venezuelanska folket att gå ut på gatorna. I östra Caracas fick han med sig en del folk, som snart drabbade samman med nationalgardet som skyddade flygbasen. Vid ett tillfälle lyckades ett hundratal demonstranter, inklusive ett fåtal soldater, bryta sig igenom det yttersta försvaret men de möttes och besegrade av tårgas. Det är inget man skulle förvänta sig av en ”riktig”, välplanerad militärkupp.
På andra sidan Caracas hade tusentals samtidigt följt Maduros uppmaning på Twitter och samlats utanför presidentpalatset Miraflores. Strax efter klockan tio på morgonen gick han ut med att han varit i kontakt med överbefälhavare i militären och att de alla var lojala till Maduros regering. Några få högt uppsatta bolivarianska representanter talade, främst Diosdado Cabello, men i övrigt gavs utrymmet till representanter från den chavistiska vänstern och organisationer som sällan får utrymme i de officiella demonstrationerna. Stämningen präglades av beslutsamhet och vilja till motstånd.
Imperialistiskt stöd
USA gick snabbt ut med sitt stöd för kuppen i Venezuela, med hjälp av tweets och uttalanden från Trump, Pompeo, Elliot Abrams, Marco Rubio och så vidare. Detta följdes av stöd från de brasilianska, colombianska och chilenska presidenterna, och till och med Europaparlamentet. Organization of American States generalsekreterare Almagro stämde också in i stödet för kuppen.
Under dagens gång gjorde Bolton och Pompeo alla möjliga uttalanden och antydningar i försök att understödja Guaidós agenda. Pompeo menade på att högt uppsatta tjänstemän, i samtal med USA, hade kommit överens om att avsätta Maduro. Bolton lade vikt på försvarsministern Vladimir Padrino, chefen för presidentgardet och det militära kontraspionaget (DGCIM) Ivan Hernandez och Maikel Morano, domare i Venezuelas högsta domstol. Dessa ”nyckelfigurer i regeringen” hade enligt Bolton ”varit i samtal med oppositionen under de senaste tre månaderna”, och uppmanat dem att ”hålla sitt löfte om att uppnå en fredlig överföring av makten från Maduro och hans gäng.” Senare utropade Bolton också att Maduro hade haft ett flygplan redo att ta honom till Kuba, men att han blivit övertalad av ryssarna att inte åka. Trots alla överdrifter och psykologiska påtryckningar gick Padrino ut i en tv-sändning och uttryckte återigen sin lojalitet till regeringen.
Reflections from Editor of @marxistcom Fred Weston, on foiled coup attempt in Venezuela. @HOVcampaign #HandsOffVenezuelapic.twitter.com/yhW33n5L4S
— Hands Off Venezuela (@HOVcampaign) 1 maj 2019
På marken i Venezuela gick inte saker som de hade tänkt. Några utav Guaidós soldater tog första bästa möjlighet att hoppa av och påstod att de blivit lurade. En av dem berättade hur befälhavare hade försett dem med vapen vid SEBIN:s högkvarter Helicoide och förklarat att de skulle förhindra en massrymning.
Efter motståndet och motgångarna vid La Carlota blev det klart att kuppen var på väg att dö ut, men Guaidó gav sig inte utan försökte sig på ytterligare ett trick. Han ledde ett tusental av sina anhängare, inklusive några av soldaterna från hans första videomeddelande, mot presidentpalatset. Detta var ett försök att göra en återupprepning av kuppen 2002, när oppositionsledare marscherade med sina anhängare till presidentpalatset där de sedan blev beskjutna av anställda prickskyttar, allt för att kunna berättiga en militärkupp. Som Marx en gång sade: historien alltid upprepar sig först som en tragedi och sedan som en fars.
Guaidó hade inte de hundratusentals bakom sig som oppositionen hade i april 2002, och hans triumfatoriska demonstration stoppades snabbt av nationalgardet. Han flydde snabbt till Altamira i öst.
En patetisk förlust
När gryningen närmade sig i Caracas hade Leopoldo Lopez och hans familj sökt fristad och gömt sig i den chilenska ambassaden medan 25 soldater sökte asyl vid den brasilianska ambassaden. Det meddelades att Guaidó skulle göra ett uttalande klockan sex på morgonen, men klockan slog sex och inget hände. Kuppen verkade ha runnit ut i sanden. Lopez och hans familj förflyttades senare till den spanska ambassaden.
Trumps var så frustrerad att han uttalade sig hotfullt mot Kuba:
”Om de kubanska trupperna och milisen inte omedelbart UPPHÖR med militära ingrepp i syfte att orsaka död och förstörelse för den venezuelanska konstitutionen, kommer en fullständig och komplett handelsblockad och allvarliga sanktioner att införas mot Kuba.”
Dessa påståenden är helt befängda. Anledningarna till att USA:s försök att driva igenom ett regimskifte i Venezuelas misslyckats är inte ”ingrepp” av ”kubanska styrkor” för att orsaka ”förstörelse av konstitutionen”, utan snarare en kombination av idioti och felberäkningar från den venezuelanska oppositionen och dess rådgivare i Washington, och det starka antiimperialistiska och vaksamma motståndet från en stor del av den venezuelanska befolkningen, samt Kinas och Rysslands stöd till regeringen. I själva verket är det USA:s sanktioner, beslagtagande av venezuelanska tillgångar och andra imperialistiska åtgärder som skapar död och förstörelse i Venezuela!
Det står klart att Trump trott att han kommer att kunna knäcka Maduros regering genom att sätta press på den kubanska revolutionen. USA har redan skärpt sina sanktioner mot Kuba, inte minst genom att, för första gången, verkställa en föreskrift i USA:s handelsembargo mot Kuba, som gör det möjligt för amerikanska medborgare att stämma företag i tredje land som använder sig av egendom på Kuba som exproprierades under revolutionen. Det är en extrem, aggressiv, imperialistisk aktion som kan ha oerhört negativa konsekvenser för den redan sköra kubanska ekonomin.
Klockan 20:24, laddade Guaidó slutligen upp ett sinnesförvirrat videomeddelande. I stället för att erkänna sitt misslyckande meddelade han att ”i morgon (1 maj) kommer vi att fortsätta operation frihet,” han tackade militären för deras ”stöd” och påstod fortsatt att ”Maduro inte har någon kontroll över militären”.
Guaidós och Trumps problem är att de har byggt upp ett momentum kring ”en räkenskapens dag” två gånger redan, den 24 januari och den 23 februari, och misslyckats båda gångerna. Om Guaidó inte kan få vindarna att vända snart, kommer vi att se en splittring inom oppositionen, anklagelser, motanklagelser och förräderi. Oppositionens led består främst av medelklass och övre medelklasselement, som snart kommer känna sig svikna och förrådda av sina ledare, vilket var vad som skedde med 2014 och 2017 års guarimbas.
Varför misslyckades kuppen?
Kuppens misslyckande väcker många frågor. Det vi såg var ett hafsigt försök: kuppen kontrollerade inga militära baser eller styrkor, hade inte heller något stöd från befälhavare, varken tv eller radio kontrollerades och kuppen stoppades av tårgas. Den stora frågan blir: varför inleddes den överhuvudtaget?
1) To all intents and purposes the botched coup today in Venezuela has collapsed. Leopoldo Lopez is in the Chilean embassy. 25 coup soldiers are in the Brazilian embassy. Guaidó is on the run.
Thousands came out to defend the Miraflores Palace. pic.twitter.com/AYlEgydtZH
— Jorge Martin (@marxistJorge) 30 april 2019
Förväntade de sig ett stöd som aldrig kom? Trodde de på sina egna lögner om ett massivt stöd bland befolkningen, och en armé redo att splittras, och att allt som behövdes för att förverkliga detta var en utlösande faktor? Var det ren desperation född ur deras misslyckande? Varför väntade de inte till 1 maj, då de hade planerat massdemonstrationer? Fruktade de att uppslutningen inte skulle bli stor nog?
Regeringens agerande, å andra sidan, framstår som väldigt vacklande och obestämt. Det gick femton timmar utan tv-uttalanden från Maduro, försvaret används inte för att krossa kuppen, inga höga regeringstjänstemän syntes på mötet vid Miraflores. Var det, som Maduro senare påstod, ett försök att undvika blodspillan i en öppen militär konflikt? Eller var regeringen ovetande om hur långt konspirationen gått? Var det osäkert om de kunde lita på stöd från militären mot kuppen?
Det påstås att kuppen hade stöd från högt uppsatta positioner inom SEBIN, DGCIM och andra grupper, men att den startade för tidigt. Inte den 2 maj som planerat, då den skulle fungera som svar på oppositionens möte den 1 maj. Detta skulle förklara dessa bisarra händelser, men också vara ett oroande tecken för framtiden, eftersom det skulle betyda att militären varit inblandad men drog sig ur i sista sekunden. Baserat på vad vi vet kan man se element som pekar på SEBIN:s inblandning i kuppen. Några av soldaterna som deltog har erkänt att de fick vapen på SEBIN:s högkvarter. SEBIN:s chef Manuel Christopher Figuera har tydligen också fråntagits sin position och arresterats.
Vi har hela tiden sagt att kampen mot kuppen inte kan lämnas över till generaler. De har sina egna intressen och kommer i sista hand att skydda dem över allt annat. Så länge de tror att Maduros regering kommer att skydda deras intressen förblir de lojala. Men om de börjar tvivla och tror att denna regering inte längre är stabil och kan skydda deras intressen så kommer de att försöka hitta alternativa vägar eller ingripa för att garantera deras positioner på både kort och lång sikt.
Den fortsatta ekonomiska krisen, försvårad av sanktioner och press från omvärlden, kan mycket väl pressa viktiga allierade inom försvaret att försöka rädda sig själva genom att avsätta Maduro.
Situationen som den ser ut nu är inte under kontroll. Guaidó har lett ett faktiskt kuppförsök, med militära styrkor, men har ännu inte blivit arresterad. Även Lopez är på fri fot och tillåts springa från ambassad till ambassad.
IMT och de venezuelanska kamraterna från Lucha de Clases i Venezuela har sedan januari argumenterat för att Guaidó ska arresteras, att nationalförsamlingen ska upplösas och att skarpa åtgärder ska vidtas mot de personer som varit inblandade i att konspirera under kupperna, samt för att beväpna och utveckla milisen och expropriera kuppmakarna och imperialismen. Vidare var vi motståndare till att flytta Leopoldo Lopez från fängelse till husarrest. Gårdagens händelser är ett ytterligare bevis på hur rätt vi har haft.
Att Washingtons kuppförsök hittills misslyckats betyder inte att de kommer överge sina mål. Yahoo News har publicerat en rapport om militärföretaget Blackwater som föreslår att de ska skapa en 5000 män stark legosoldatsarmé för att ingripa i Venezuela. USA:s sanktioner och beslagtagande av Venezuelas tillgångar är en extrem påfrestning för en ekonomi som redan är försvagad efter den fem år långa recessionen.
Vår plikt är att motsätta oss denna imperialistiska aggression, såsom vi konsekvent gjort sedan det senaste försöket inleddes den 24 januari. Samtidigt måste vi understryka vilka metoder som faktiskt kan garantera en seger över kontrarevolutionärerna. Våra venezuelanska kamrater i Lucha de Clases befann sig utanför Miraflores-palatset under kuppförsöket, och förde där fram följande paroller: fängsla Guaidó, avsätt nationalförsamlingen som deltar i planerandet av kupperna, stärk och sprid den boliviarianska milisen, svara på beslagtagandet av tillgångar genom att expropriera de multinationella imperialisterna, expropriera borgarklassen som deltar i planeringen av kupperna, se till att arbetarna styr produktionen, bort med byråkratin, fullborda revolutionen genom organisering underifrån.