Den 23 december 2024 tillkännagav Trump sin ambition att USA skulle ta över Grönland. Nu, ett år senare, är han och hans administration ännu mer ihärdiga i sin strävan. Representanter för Trumps administration talar om att köpa landet, och Trump själv utesluter inte att tvinga igenom sin vilja med militär makt.
Förra året sa utrikesminister Lars Løkke Rasmussen berömt att Trumps uttalanden bör tas på allvar, men inte bokstavligt. Trumps första år i Vita huset har dock visat att han faktiskt menar vad han säger och att han har för avsikt att genomföra det. Detta har orsakat utbredd panik bland det danska etablissemanget, som efter 300 års styre nu riskerar att förlora sin arktiska koloni.
Den danska regeringen har gjort otaliga vädjanden till Trump om att ändra kurs, utan att få gehör. Trump verkar fast besluten om att ta över Grönland på ett eller annat sätt.
Detta är den största utrikespolitiska krisen för Danmark sedan andra världskriget och en existentiell kris för det danska riket. Martin Krasnik, chefredaktör för Weekendavisen, uttryckte på ett träffande sätt den insikt som sprider sig i samhällets toppskikt:
”Det kommer troligen att bli en offensiv från USA:s sida, och det vore dumt att räkna med avgörande hjälp från den amerikanska kongressen, konstitutionen eller Danmarks allierade. Vi står vid ett vägskäl i Danmarks historia och riskerar att det danska riket upplöses.”
På många sätt liknar den nuvarande situationen en repris av vad som hände förra året, men denna gång är krisen på en högre nivå. Den danska regeringen är mycket svagare nu än för ett år sedan, och samtidigt har USA, med sin attack mot Venezuela, fyllt den amerikanska regeringen med självförtroende och bevisat att den inte är rädd för att använda brutalt våld för att genomdriva sina intressen.
Men varför är Trump så fast besluten att ta kontroll över Grönland?
Imperialistisk stormaktsrivalitet
Trumps önskan att ta över Grönland är ett uttryck för det kapitalistiska systemets allmänna kris, som har intensifierat konkurrensen om världsmarknaden och ökat motsättningarna mellan nationer och deras respektive kapitalistklasser. Vi bevittnar en förnyad rivalitet mellan de viktigaste imperialistmakterna, särskilt USA och Kina, men också Ryssland, som märks över hela världen i form av krig och konflikter.
USA är den överlägset starkaste imperialistmakten i världen, men det är en imperialistmakt i relativ nedgång. Den tid då USA var världens obestridda supermakt och kunde genomdriva sin vilja i världens alla hörn är definitivt förbi. Dagens värld påminner alltmer om situationen som ledde fram till första världskriget, då kampen mellan en handfull imperialistmakter ledde till att hela världen delades upp i deras respektive inflytandesfärer.
Trumps utrikespolitik är ett erkännande av den amerikanska kapitalismens begränsningar och den förändrade globala maktbalansen. Istället för att försöka upprätthålla amerikansk dominans över hela världen, har Trump kommit fram till att den amerikanska imperialismen först och främst bör prioritera att stärka sin kontroll över sina grannländer och de delar av världen där USA har väsentliga intressen. Grönland i Arktis är ett sådant område.
USA kan därför inte acceptera ett självständigt Grönland av rädsla för att Kina eller Ryssland ska få fotfäste på den nordamerikanska kontinenten. Samtidigt är det uppenbart för alla att det lilla, svaga Danmark inte på något sätt kan försvara Grönland och upprätthålla dansk suveränitet över ön. Sedan andra världskrigets slut har detta uppdrag delegerats till USA, som försvarar landet militärt å Danmarks vägnar. Trump är inte den första amerikanska presidenten som drar slutsatsen att om USA betalar för att försvara Grönland, som ligger i ett geopolitiskt viktigt område för USA, så bör territoriet också tillhöra USA.
Just nu har både Danmark och Grönland regeringar som stöttar den amerikanska imperialismen, men för amerikanerna är bara möjligheten att detta kan förändras, och att regeringar som är fientliga mot USA kan komma till makten, en risk som de inte har råd att ta i den nuvarande världssituationen. USA känner därför ett behov av att få direkt kontroll över Grönland för att säkerställa att ingen ”oansvarig” regering, som kan äventyra USA:s intressen, kommer till makten.
De amerikanska imperialisterna försöker få sin önskan om att ta över Grönland att framstå som en defensiv åtgärd. De försöker måla upp en bild av ett akut hot från Ryssland och Kina i Arktis och hävdar att det är nödvändigt för USA att äga Grönland för att förhindra Kina och Ryssland från att ta över landet.
Den bild som Trump målar upp av Grönland, som omringat av ryska och kinesiska fartyg, är en uppenbar lögn, påhittad för att rättfärdiga annekteringen. Det är uppenbart vem den verkliga angriparen är: USA, som öppet talar om att annektera Grönland och därmed flytta sin gräns ännu längre norrut för att få full kontroll över ”sin” kontinent.
Förvärrar alla splittringar
USA:s försök att ta över Grönland har underblåst alla splittringar i toppen av det danska samhället och förvärrat den politiska krisen inom den danska kapitalismen. Mette Frederiksen kritiseras både för att vara för mjuk mot Trump och för att vara för hård och eskalera konflikten. Vad hon än gör är det fel.
Trumps försök att ta över Grönland har också ökat splittringen mellan den danska och den grönländska regeringen. Efter förra årets val till det grönländska parlamentet (landstinget) blev Jens-Frederik Nielsen från partiet Demokraatit, ny premiärminister. Demokraatit är det parti som talar minst om självständighet i den grönländska regeringen, och Jens-Frederik Nielsen har därefter intagit en mer försonlig ton gentemot Köpenhamn än vad man hört från Nuuk på flera år.
Den 13 januari höll Mette Frederiksen och Jens-Frederik Nielsen en gemensam presskonferens i syfte att visa enighet mellan de två regeringscheferna. Vid presskonferensen sa Jens-Frederik Nielsen att ”om vi måste välja mellan USA och Danmark här och nu, väljer vi Danmark”. Jens-Frederik Nielsens uttalande vid presskonferensen är dock långt ifrån en enhällig åsikt bland den grönländska eliten.
I stället för att utstråla enighet i hela kungariket har händelserna under de senaste två veckorna visat att relationerna mellan Nuuk och Köpenhamn sällan har varit mer spända än vad de är just nu. Detta blev tydligt under ett Teams-möte på tisdagen den 6 januari. Mötet var avsett att användas för att dela konfidentiell information som danska politiker hade fått, men som inte hade delats med grönländska politiker. Istället för att dela information blossade oenigheter mellan danska och grönländska politiker upp.
Trumps försök att ta över Grönland har också ökat splittringen mellan den danska och den grönländska regeringen.
Efter mötet sa Pipaluk Lynge, ordförande för Grönlands utrikes- och säkerhetspolitiska utskott, till danska medier: ”Vilken sorts samvälde föreställer de sig? Ska vi vara undersåtar som informeras i efterhand – bakom stängda dörrar – eller ska vi vara jämlikar?”
På sitt typiskt besserwisseraktiga och nedlåtande sätt har den danska riksdagen undanhållit konfidentiell information från grönländska politiker. Pipaluk påpekade därför att det är hyckleri när Mette Frederiksen säger att beslut om Grönlands framtid måste fattas av grönländarna, för hur kan grönländarna fatta några beslut när viktig information inte delas med dem?
Det är inte konstigt att grönländska politiker är frustrerade. Det är ju trots allt deras land som USA försöker ta över. Men hur har det danska etablissemanget reagerat på kritiken från Grönland? De har anklagat grönländarna för att skapa splittring inom det danska riket.
Tidningen Berlingske Tidende skrev till exempel, i en ledare med rubriken ”Grönländarna ger USA goda argument för annektering”, att Pipaluks ”beteende är oerhört kontraproduktivt och visar på en bristande förståelse för situationens allvar hos grönländarna. Ju mer grönländska politiker underblåser splittringen mellan Danmark och Grönland, desto svagare blir hela riket i förhållande till USA.”
Enligt Berlingske Tidende är det grönländarna som uppträder orättvist och oansvarigt, till skillnad från Danmark, den förnuftiga vuxna i rummet. Den gamla, nedlåtande och paternalistiska attityden hos den danska borgarklassen gentemot Grönland lyser igenom i vartenda ord.
Ledaren fortsätter:
”Sammantaget är grönlänningarna ivriga att ge USA goda argument för varför en amerikansk annektering är nödvändig. Detta gäller när de talar om självständighet från Danmark, något som fortfarande är odefinierat och därför mycket riskabelt i Nato-sammanhang.”
Enligt Berlingske Tidende är det grönländarnas tal om självständighet och kritik mot Danmark som är problemet, och ansvaret för Trumps önskan att ta över Grönland läggs därmed på deras axlar.
Det faller aldrig det danska etablissemanget och makthavarna in att det kan vara Danmarks nedlåtande och diskriminerande behandling av grönländarna som skapar splittring och en legitim önskan om att lösgöra sig från danskt styre.
I kölvattnet av Teams-mötet har grönländska politiker talat om att etablera en direkt förbindelse med USA, och därmed kringgå Danmark, vilket är ett brott mot grundlagens princip om att Danmark bedriver utrikespolitik å hela rikets vägnar.
Förslaget har mötts med förskräckelse hos danska politiker, som är livrädda för att Danmark skulle riskera att bli åsidosatt som mellanhand. Danska politiker insisterar därför på att vara närvarande vid alla samtal och förhandlingar av rädsla för att grönländarna ska gå med på ett avtal med USA som skulle innebära att Danmark förlorar äganderätten till Grönland. Vid en presskonferens uttryckte Mette Frederiksen denna danska önskan om att vara intimt involverad i alla förhandlingar med Grönland: ”Vi kommer tillsammans, vi stannar tillsammans och vi lämnar tillsammans.”
Danmarks nedlåtande och förmyndaraktiga inställning till Grönland har dock bara bekräftat den grönländska regeringens övertygelse om att de behöver förhandla med USA utan Danmark.
Några dagar efter Teams-mötet sade Grönlands utrikesminister Vivian Motzfeldt från partiet Siumut att Grönland bör ta ledningen i möten med USA och att Grönland faktiskt bör kunna föra samtal med USA utan Danmark. Det råder enighet bland några av de största partierna i Grönland (IA, Siumut och Naleraq) om att Grönland måste bedriva sin egen utrikespolitik – utan Danmark – vilket det danska etablissemanget kommer att ha svårt att förändra.
Medan det danska etablissemanget försöker hålla fast vid Grönland och blir upprört varje gång grönländska politiker visar minsta öppenhet gentemot USA, har danska politiker som Martin Lidegaard fräckheten att säga saker som: ”Grönland kunde inte önska sig en bättre partner än Danmark i frågan om självständighet.”
Ett möjligt köpeavtal
Den 7 januari meddelade USA:s utrikesminister Marco Rubio inför den amerikanska kongressen att ett köpeerbjudande är på väg inför mötet med Grönland och Danmark. Det är fortfarande oklart vad avtalet kommer att innebära, men enligt den grönländska nyhetskanalen Sermitsiaq finns det rapporter om att ”varje grönländare sannolikt kommer att erbjudas mer än 6 miljoner kronor per person”.
USA:s försök att köpa Grönland är uppenbarligen en imperialistisk politik som inte handlar om att säkerställa ett rikt och tillfredsställande liv för det grönländska folket inom USA:s gränser, utan endast om att säkra de amerikanska imperialisternas ekonomiska och säkerhetspolitiska intressen i Arktis.
Många arbetare och ungdomar i Danmark inser detta och är därför upprörda över Trumps försök att köpa Grönland och dess befolkning som om de vore lös egendom i en fastighetsaffär.
Den enda anledningen till att idén om att köpas av USA kan verka lockande för en del av den grönländska befolkningen är den eländiga tillvaro som livet under dansk kapitalism erbjuder dem, och det faktum att de fortfarande behandlas som en dansk koloni.
Martin Krasnik uttryckte nyligen på ett träffande sätt etablissemangets koloniala synsätt när han inledde en ledare i Weekendavisen med orden:
”Det har funnits en tid för de flesta danska barn när de har suttit och tittat på en jordglob och sett Grönland. Över den enorma, vackra, vita ön stod det ’Grönland’, följt av den fascinerande parentesen (Danmark). Och man kände ett litet pirr i magen och tänkte: ’Hur galet och märkligt är det inte att det är vårt.’”
Enligt Krasnik är det alltså ”vår ö” och inte grönländarnas land. Och vilken sorts tillvaro kan livet under danskt styre erbjuda det grönländska folket?
Livet för den stora majoriteten av grönländarna präglas av fattigdom och en fullständig brist på positiva framtidsutsikter. Under helgen 19–21 december begick inte mindre än sex ungdomar självmord på Grönland. Livslängden för grönländska män är 69 år, och för kvinnor 73 år, vilket är tio år lägre än i Danmark och i nivå med Syrien, som har genomgått ett 13 år långt inbördeskrig!
Vanligtvis talar media och politiker aldrig om Grönland. Etablissemanget har först nu börjat intressera sig för ön, när Danmark är på väg att förlora den. Trots den nuvarande situationen insisterar danska politiker på att ta kommandot, medan Grönland förväntas stå och vänta artigt i kulisserna medan ”de vuxna” förhandlar med USA. Danmark har alltid behandlat Grönland på ett nedlåtande och förmyndaraktigt sätt, och så är det fortfarande idag.
Vi delar inte de politiska åsikterna hos den grönländske politikern Kuno Fencker från partiet Naleraq, men när en journalist frågade honom vad Danmark borde göra annorlunda i sin inställning till Grönland, träffade han mitt i prick: ”Gör som USA och säg att ni behöver Grönland. Danmark har aldrig sagt det. Danmark har bara sagt att Grönland är en kostnad och att de borde vara tacksamma.”
Det finns ingen utbredd önskan i Grönland att underställas USA, utan snarare en önskan om att vara herrar i sitt eget hus efter mer än 300 år av att ha varit underställda Danmark som koloni.
Samtidigt finns det en utbredd känsla i Grönland att status quo är helt ohållbart, vilket den amerikanska imperialismen försöker utnyttja genom att lova positiva förbättringar om landet bara underkastar sig amerikansk dominans.
En del av den grönländska befolkningen ser ett eventuellt samarbetsavtal med USA som ett sätt att förbättra sina liv. Kan man klandra dem? Knappast. Medan USA lovar att förbättra människors liv är det Danmark som bär ansvaret för den fattigdom som präglar grönländarnas liv idag.
En möjlig invasion
Det har spekulerats mycket om huruvida USA skulle kunna attackera Grönland militärt. Detta verkar vara ett osannolikt scenario, men med attacken mot Venezuela har Trump bevisat att han inte är rädd för att genomdriva sin imperialistiska politik med brutalt våld.
Trump har upprepade gånger hotat Grönland, till exempel: ”Just nu ska vi göra något åt Grönland, oavsett om de gillar det eller inte. Om vi inte gör det på det enkla sättet, gör vi det på det hårda sättet.” Det är därför förståeligt att nästan fyra av tio danskar tror att USA kommer att invadera Grönland. Det är också förståeligt att många människor i Grönland är oroliga och fruktar en amerikansk invasion. Förutom den osäkerhet och det kaos som en militär invasion skulle orsaka, är många också väl medvetna om att ett liv under amerikanskt styre inte skulle innebära en ljus framtid för Grönlands befolkning, trots Trumps löften om guld och gröna skogar.
Just nu höjs röster i Danmark, från både höger och vänster, som kräver att landet ökar sin militära närvaro på Grönland för att avskräcka USA. Kravet kommer bland annat från den konservativa politikern Rasmus Jarlov, men den som driver på hårdast för att skicka danska soldater till Grönland är Pelle Dragsted från Enhetslistan.
I en intervju med TV2 säger Pelle Dragsted:
”Det ska inte vara så att man bara kan landa en helikopter i Nuuk och sätta upp den amerikanska flaggan. Vi måste göra det klart att det blir en väpnad konflikt om amerikanerna väljer den vägen.”
I en intervju med Dagbladet Information medger Pelle Dragsted senare att det är orealistiskt att den danska militären skulle kunna vinna en konflikt med den amerikanska militären. Som han själv uttrycker det: ”Det kommer troligen att avgöras snabbt.”
På frågan ”Betyder det att man offrar danska soldater i en strid som man på förhand vet är förlorad?” svarade Dragsted: ”När man har en försvarsmakt är den till för att användas, och när man går med i försvarsmakten är man naturligtvis också medveten om risken att man kommer att gå ut i krig” – med andra ord, ja, det skulle vara att skicka ut soldater till en säker död helt i onödan.
Pelle skulle alltså vara beredd att gå ut i krig mot världens mäktigaste stormakt och skicka soldater ut i döden, väl medveten om att striden inte kan vinnas. För vad? För ett desperat och rent symboliskt försök att försvara den danska imperialismens herravälde över Grönland. Detta säger något om hur långt åt höger Pelle Dragsted, tillsammans med resten av Enhetslistans ledning, har förskjutits när han intar främsta plats i försvaret av ”kungariket”.
Dessutom är det helt orealistiskt. Danmark kommer aldrig att kunna besegra den amerikanska militären. Även om Danmark fördubblade eller ökade sin militära närvaro tiofaldigt, skulle det fortfarande inte vara någon match för den amerikanska militären.
Faktum är att Danmark inte kan försvara Grönland mot USA, Ryssland, Kina eller något annat land. Just detta är en del av problemet och en av anledningarna till att USA känner ett behov av att få direkt kontroll över landet.
Danska politiker var mycket upprörda över att JD Vance kritiserade Danmark för att ha försummat sitt ansvar att säkra Grönland. Men Vance har en poäng, eftersom den danska regeringen öppet ljuger om sin militära kapacitet i Grönland och inte har hållit ett enda av de löften man gav den amerikanska regeringen om att återupprusta Grönland under Trumps första mandatperiod.
Regeringen hävdar att man investerat 90 miljarder danska kronor i att stärka Grönlands försvar, men den danska regeringen planerar bara att investera 42 miljarder danska kronor – långt under de 90 miljarderna. Samtidigt är man långt ifrån att implementera de nya vapensystem som man har avsatt pengar för att köpa in.
Pelle Dragsted har också sagt att Danmark bör begära en styrka av utländska soldater till Grönland från länder som Frankrike och de nordiska länderna – men detta är helt orealistiskt.
Europeiska länder kan inte ens enas om att skicka en styrka till Ukraina för att stå emot Ryssland, så hur skulle detta vara möjligt i Grönland, mot en Nato-allierad?
Flera europeiska länder, däribland Storbritannien, Frankrike och Tyskland, har uttryckt sitt stöd för Danmark och försvarat Grönlands suveränitet. Det danska etablissemanget hoppas att dessa stöduttalanden ska bidra till att övertyga USA om att ändra kurs, men bakom det uttryckta stödet för Danmark från olika europeiska regeringschefer döljer sig verkligheten att Europa är svagt, i kris och helt beroende av USA. Detta framgår tydligt av det faktum att ingen fördömer USA eller nämner Trump vid namn.
Europas makthavare försöker binda den amerikanska imperialismen till Europa genom att hålla USA kvar i kriget i Ukraina, eftersom de europeiska imperialisterna själva inte kan bekämpa Rysslands växande inflytande i Östeuropa.
Det finns därför tydliga gränser för hur långt stödet för Danmark från europeiska ledare kommer att sträcka sig, eftersom det finns större intressen på spel, som de inte vill riskera att äventyra på grund av Grönland.
De europeiska länderna varken kan eller vill komma till det danska kungarikets undsättning mot USA. USA är väl medvetet om detta. Som Stephen Miller, en av Trumps närmaste rådgivare, sa: ”Ingen vill slåss militärt mot USA om Grönlands framtid”.
Hotet från den amerikanska imperialismen är allvarligt, men vi kan inte svara på det genom att uppmana den danska kolonialmakten att öka sin militära närvaro eller uppmana andra imperialistmakter i Nato att försvara Grönland mot USA.
Detta är både naivt och, politiskt sett, fullständigt oförlåtligt. Hur kan något progressivt någonsin komma från att stärka den danska statens militära närvaro i Grönland, ett land som den har förtryckt i över 300 år?
Vi bekämpar inte imperialismen genom att vädja till en annan imperialism. Om den danska staten lyckas behålla sin kontroll över Grönland kommer det helt enkelt att innebära en fortsättning av det ohållbara status quo i Grönland, vilket för majoriteten av grönländarna innebär ett liv i fattigdom och förtryck.
En värld i kaos
USA:s försök att ta över Grönland har blottlagt den danska härskande klassens svaghet. De har ingenting att erbjuda USA och ingen makt att hindra USA från att ta över Grönland. Hela den danska borgarklassen befinner sig därför i förvirring och panik.
I början av januari sa Mette Frederiksen i en intervju att ”om USA attackerar ett annat Nato-land, upphör allting”. Detta återspeglar både makthavarnas panik och den danska kapitalismens verkliga situation. Hela den gamla världsordningen, ledd av USA och som den danska kapitalismen varit baserad på i 80 år, är verkligen i fullständig upplösning.
Bara tanken på en annan värld, där USA inte dominerar fullständigt och där Danmark inte längre kan gömma sig under den amerikanska imperialismens beskydd, är otänkbar för de danska makthavarna, eftersom de inte har något annat alternativ.
Det är endast genom sin kontroll över Grönland som den danska borgarklassen har haft någon som helst relevans och inflytande på den internationella scenen. Sedan andra världskrigets slut har den danska borgarklassen dragit nytta av ett särskilt nära förhållande till USA, baserat på Danmarks kontroll över Grönland – ett territorium där USA hade viktiga säkerhetsintressen. Samtidigt spelade den danska borgarklassen villigt rollen som den amerikanska imperialismens förlängda arm i Europa.
Det var på grund av denna nära relation med USA som statsledare och makthavare i övriga Europa var tvungna att lyssna när Danmark talade. Som ett uttryck för detta utnämndes Mette Frederiksen till den näst mäktigaste personen i Europa 2025 av Politico.
Men nu när Danmarks betydelse på den internationella arenan kommer att nedgraderas till landets faktiska storlek är det högst tveksamt om olika regeringsledare kommer att fortsätta svara när Mette Frederiksen ringer.
Vi befinner oss i en ny era – en era av öppen imperialism, där stormakterna delar upp hela världen i sina respektive intressesfärer. Vi kan bara bekämpa Trump och den amerikanska imperialismen genom att bekämpa det kapitalistiska systemet, som är den drivande kraften bakom imperialismen.
Det är tydligare än någonsin tidigare att världen styrs av principen att den starkaste har rätt, att de starka har makt över de svaga. Så kommer det alltid att vara så länge den grundläggande drivkraften i världen är strävan efter vinst och världen är uppdelad mellan stormakter som konkurrerar om kontrollen över marknader, resurser och intressesfärer. Med andra ord kan det inte finnas någon frihet för små nationer som Grönland (och Danmark) så länge det kapitalistiska systemet existerar.
Vi måste därför organisera oss i kampen för att störta detta ruttna kapitalistiska system genom en socialistisk revolution. Som kommunister i Danmark måste vi först och främst kämpa för att störta den danska kapitalismen och kämpa för att en sådan revolution ska spridas, precis som vår amerikanska systerorganisation, Revolutionary Communists of America, gör i USA. Detta är det största bidrag som danska arbetare och ungdomar kan ge till grönländarnas kamp för frihet från imperialism, kolonialism och förtryck.