Trots fredsförhandlingarna mellan USA och Ryssland fortsätter krigstrummorna dundra i svenska riksdagen. Med full enighet om stora tillskott till militären, väntar stora nedskärningar i välfärden som följd.
Trump hotar EU med handelstullar, vilket kan få förödande effekter för de exportberoende svenska storföretagen. Han betonar att amerikanska trupper inte kommer att skydda europeiska intressen och sluter avtal med Putin, vilket går rakt emot de svenska kapitalisternas förhoppningar om att använda Nato som hävstång mot Ryssland.
Varenda punkt i Trumps program går emot de svenska kapitalisternas intressen. Därav stormen av kritik mot Trump i de svenska borgerliga tidningarna.
Men i jämförelse med Tysklands och Frankrikes regeringar, har statsminister Kristersson varit försiktig med att kritisera USA. Han betonar visserligen att “det är viktigt att upprätthålla stödet till Ukraina”, men är väl medveten om den svenska imperialismens beroende av USA.
– USA fattar amerikanska beslut, det har vi respekt för, betonar han noga.
Utrikesminister Malmer Stenergard föredrar att låtsas som att det regnar.
– Det finns ingenting som den nya administrationen sagt som tyder på att de inte kommer att uppfylla sina uppgifter, menar hon.
Förutom just det att de säger att inte kommer att göra det: de implementerar bara Natos artikel fem om att försvara en allierad om det passar deras intressen.
Sverige i händerna på USA
Som en liten hungrig makt i världens utkant, behöver de svenska imperialisterna luta sig på en större mobbare för att främja sina intressen globalt. Inte minst gäller detta i Baltikum, där de själva hittills kunnat dominera. Därför är de särskilt beroende av den amerikanska imperialismens bistånd.
Till regeringens tidigare lycka tecknade de DCA-avtalet med USA förra året – en historiskt omfattande överlåtelse av svenska militärbaser och flygflottiljer till den amerikanska militären. Dessutom får amerikanska soldater i princip full straffimmunitet och speciella områden inrättas där amerikansk lag gäller.
Politikerna var nöjda med att ha sålt ut landet till sin främsta allierade. Liksom i Ukrainakriget, hoppades de kunna vända amerikanska vapen mot sin främsta konkurrent, Ryssland.
När Trump nu vill sluta fred med Putin, sammanfattar Malmer Stenergards freudianska felsägning politikernas nya känsla väl:
– Jag har en rejäl isklump i magen.
Deras enda lösning är att smöra inför Trump, samtidigt som de hoppas att han misslyckas med att sluta ett fredsavtal i Ukraina. Det är nämligen bara det som binder den amerikanska militären till Europa – och därmed till att försvara de svenska imperialisternas investeringar.
Den svenska krigshetsen
När kriget väl tar slut kommer vissa länder försöka normalisera sina relationer med Ryssland. Men de svenska imperialisterna har inga ekonomiska band till Ryssland, utan ser bara ryskt inflytande som ett hot.
Därför trycker de på för en storskalig europeisk upprustning. För att få arbetarklassen att acceptera den har borgarklassen bedrivit en krigspropaganda under tre års tid, vilket gjort att stödet för Nato är relativt högt – 57 procent i skrivande stund.
Vi har å ena sidan otaliga gånger fått höra att Ryssland snart kommer att besegras. “Experter” i SVT har otaliga gånger påstått att ryssarna snart håller på att få slut på ammunition och manskap (nu senast att de tvingas använda åsnor och kameler på slagfältet!).
Nästa sekund har vi fått höra att Ryssland också kommer att invadera hela Europa, där Sverige tydligen kommer att vara ett av de första offren. Den borgerliga blaskan Dagens industri argumenterade nyligen för att Sverige nog blir tvungna att skicka trupper till Ukraina, eftersom “så länge vi inte är intresserade av att börja lära våra barn ryska, är det svårt att se några andra alternativ.” Dessa “experter” visar verkligen prov på en spännande logik.
Men de följer en väl etablerad tradition. Den svenska överklassen har gapat om att ryssen ska invadera Sverige i flera hundra år, och att det fortfarande inte hänt är inget som bekymrar politikerna eller militärerna – det finns alltid en anledning till att misstänka att en rysk ubåt gömmer sig i Östersjön!
Fler nedskärningar väntar
Som papegojor fortsätter politikerna att upprepa samma fras dag efter dag om behovet av en ökad militär upprustning. Hela riksdagen är enig om att Sverige måste skicka ännu mer pengar till kriget i Ukraina och spendera ännu mer pengar på militären.
Även Vänsterpartiet stämmer in i krigshetsen, där partiledaren Nooshi Dadgostar gör sitt bästa för att visa hur enig hon är med den svenska borgarklassen och högern. På sin Instagram skriver hon att “Donald Trump har ställt sig på Putins sida”, vilket därför kräver en “upprustning av försvaret”.
Hon målar upp en bild av Zelenskij och Europa som de som kämpar för “friheten”, mot de elaka gubbarna Trump och Putin. Detta samtidigt som Vänsterpartiet Göteborg demonstrerade den 8 mars under parollen “Välfärd inte krigshets”: en uppmaning som de borde rikta till sig själva.
Hand i hand försöker vänstern och högern att skrämma de svenska arbetarna med rop om att “ryssen kommer” för att få ett stöd för mer, mer och ännu mer pengar till militären.
Sedan krigets början 2022 har försvarsanslagen redan ökat från 74,8 miljarder till 143 miljarder kronor per år, och beräknas öka till 173 miljarder kronor 2028. Men notan för att nå Nato:s krav på 3,5 procent av BNP i försvarsutgifter skulle ligga på ytterligare 60–70 miljarder kronor per år (utöver de 73 miljarder som redan skickats till Ukraina).
Det kommer innebära fortsatta stora nedskärningar i välfärden. För personer som Nato:s generalsekreterare Mark Rutte är detta ingen hemlighet. Han har sagt att medlemsländer kommer att behöva spendera mindre pengar på andra delar av budgeten, och nämnde då till exempel pensioner och sjukvård.
Fler och fler arbetare kommer därför att ställa samma frågor som arbetare i Tyskland, Österrike och Storbritannien just nu gör: Varför rustar vi upp? Till vilket pris? Och vem tjänar egentligen på det? Vid den tidpunkten kommer politikernas ord avslöjas som de lögner de är.
För att stoppa krigshetsen och slakten av välfärden krävs att arbetare tar upp kampen mot dem, och mot de banker, vapenindustrier och storföretag som tjänat på blodbadet i Ukraina.